Ett barns tankar

Mitt första minne: blommorna bredvid jordkällaren, så vackra, så väldoftande.
Jag var runt fem år. Det var på våren, jag gick ut för att leka och ha roligt, men tänk hur denna dag slutade i ett litet äventyr.

Jag var ute och gick runt, funderade på vad man kunde hitta på. Precis som ”prästpojken” i Prästungen av Göran Tunström, var jag rädd för jordkällaren, eller åtminstone för att gå in. Jag stod en bit ifrån och tänkte på om det verkligen fanns en gubbe som bodde där inne, om källargubben verkligen fanns på riktigt. Undra hur han ser ut, tänkte jag. Tanken skrämde mig skrämde mig lite. Jag vände mig om och gick in igen, slet av mig skorna och gick till telefonen, lyfte på luren och knappade in numret till en av mina kompisar.

Ett tag senare satt jag och gungade när min kompis kom. Han bjöd mig på ett tuggummi samtidigt som jag klev av gungan. Nu gick vi mot källaren, inte av någon speciell anledning utan helt spontant. När vi väl var där så fick jag syn på dem, blommorna som luktade så gott! Då slog det mig, jag hade kommit på en toppenidé. Jag bröt av stjälken strax under själva blomman, förde sakta upp den i ena näsborren. Samma procedur igen, fast i andra näsborren. Nu skulle jag kunna lukta på blommorna utan att behöva vistas nära den hemska källaren.

Min kompis skrattade åt min idé, men jag tyckte att det var smart. Men senare när jag inte ville lukta på blommorna längre märkte jag att det fanns ett litet problem, blommorna hade ju ingen stjälk, inget att ta tag i. Jag pillade i näsan ett bra tag innan jag fick ut ena blomman. Men blomman som satt i höger näsborre var ett lite större problem. Hur mycket jag än pillade fick jag inte ut den. Jag blev rädd. Jag sprang in till mamma och pappa och talade om vad som hade hänt. De blev förvånade. De försökte få mig att nysa med hjälp av peppar, men det gick inget vidare.

Tillslut fick pappa skjutsa in mig till sjukhuset. Där fick vi vänta på en sjuksköterska som skulle plocka ut blomman. Efter den dagen var det inte källargubben som jag var mest rädd för med källaren, det var blommorna som växte bredvid.

Författare:

Publicerat

Dela: