Ett cykeläventyr del. 2

I den lilla idylliska byn Abbekås på Skånes sydkust, kom ett ovanligt färdmedel rullande, som fick det fåtal flanörer som var ute att lyfta lite på ögonbrynen.
Det var en tandemcykel, som var målad gul på främre halvan, och blå på den bakre halvan. Cykeln höll god fart, och de två ynglingarna på cykeln verkade att ha hittat en bra vägvinnande rytm i trampandet.
Fram satt Ingvar, och bak var det Roland, som framför sig på styret hade hängt en transistorradio, som var en hyfsat ny uppfinning, det var 1965, och transistorradion fick sitt genombrott i Sverige i början på 1960-talet. Radion var Ingvars, som hade köpt den året innan på Broddmans i Malmö för dyra pengar.
Just nu så var det Radio Syd, som var inställd på radion. Radio Syd var en piratradiostation, som sände från det lilla fartyget M/S Cheeta i Öresund. Piratdrottningen Britt Wadner som var ägare till stationen var den person som ofta var programledare, och så var det också just nu.
Precis som med Radio Nord, så var Radio Syd en nagel i ögat på rikspolitikerna, som via lagstiftning jobbade på att få bort stationen.

Det var i början på Maj, denna Lördag, och det var middagstid. Ingvar och Roland var på väg till Sveriges sydligaste udde Smygehuk. Färden ingick i det träningsprogram som ynglingarna hade lagt upp inför utmaningen att cykla till Borgholm på Öland i Juli.
Det var soligt med växlande molnighet och ungefär tjugo grader varmt. Ingvar och Roland hade valt en lite längre väg till Smygehuk, när man valde att köra över Svedala, Skurup, Rydsgård och Ystad. Detta alternativ var ungefär tio mil, mot ungefär fem mil om man hade valt den närmaste vägen. Detta var ett medvetet val, för att få maximal cykelträning. Ynglingarna hade också, efter den första turen till Skanör/Falsterbo, valt att köra med full packning. Vid denna tiden, så fanns inte lättviktstält, och annan lätt utrustning, anpassad för cykelsemestrar, packningen uppgick därför till mellan femtio och sextio kilo. Det fanns ett par viktiga syften med att köra med full packning. Dels så uppförde cykeln sig annorlunda med den extra tyngden, vilket gjorde att Ingvar och Roland fick träna in en speciell teknik, för att hålla sig kvar på vägen. Detta ledde till att de kom fram till att Ingvar alltid satt fram, med den speciella teknik detta förde med sig, med att sitta främst. Samma sak när det gällde Rolands placering bak, och den teknik det medförde med att sitta bak. Det hade också en annan fördel. Man slapp att justera om sadlarna hela tiden i höjd.
Ett annat syfte med att köra med full packning, var att de fick träning på att på så kort tid som möjligt, slå läger. Ingvar och Roland bedömde att detta var viktigt. Man planerade att kommande natt övernatta i tält. Under morgondagen skulle man sedan ta den kortare vägen tillbaka till Malmö.
De hade havet till vänster om sig, och både Ingvar och Roland njöt av färden. Ingvar svepte med armen åt höger.
” Några kilometer åt det hållet, ligger ett par gårdar, som min släkt härstammar ifrån. Min far är född där ” sa han över axeln till Roland.
” Jaha! ” sa Roland. ” Ska vi köra in och kolla?”
” Nej! Jag tycker att vi skiter i det.” sa Ingvar. ” Nu har vi inte så långt kvar till Smygehuk.” fortsatte han.
” Det ska bli skönt att vila. Vi var ju igång tidigt i dag.” sa Roland.

De var framme i Smygehuk, och stod längst ut på udden och tittade ut över ett blåsigt Östersjön. De befann sig nu på Sveriges sydligaste punkt.
” Skulle vara kul att någon gång komma till Sveriges nordligaste punkt ”, sa Roland. ” Det är väl Treriksröset? ”, tillade han.
” Ja fast inte med cykel ”, sa Ingvar och skrattade.
Ingvar pekade i sydostlig riktning. ” Därute ligger den danska ön Bornholm. Nästa år ska vi kanske leta upp en liten båt, måla den gul och blå, och segla dit ”, skrattade han.
” Du är fan i mig inte riktigt klok ”, skrockade Roland.
” Jag bara skojade ”, log Ingvar.
Roland pekade åt sydväst, där det började bildas mörka moln. ” Jag tror att det blåser upp till regn ”, sa han. ” Vi får nog leta upp ett ställe att slå läger på ganska så snabbt ” tillade han.
De tog sig tillbaka mot huvudvägen. Strax innan de var ute vid kustvägen, så pekade Ingvar åt höger.
” Vad tror du om det där?”, frågade han över axeln.
” Ser bra ut ”, svarade Roland.
Platsen de åsyftade var en del av en äng bakom en gärdsgård av sten. Det fanns en bred trägrind med en hasp, som gjorde det möjligt att ta sig in på andra sidan gärdsgården. De tog sig in på ängen, och stängde grinden efter sig. Det stod tre almar, som utgjorde ett naturligt vindskydd. De ledde fram cykeln till träden.
” Här blir det bra ”, sa Ingvar.
” Problemet är att vi vet inte vem som äger den här platsen ”, sa Roland.
De var väl medvetna om att man normalt sett måste ha tillstånd av markägaren, för att slå upp ett tält och campa.
” Vi får väl ange det som ett skäl, om markägaren dyker upp ”, sa Ingvar. Han tittade sig omkring.
” Ser ut som en betesäng, men jag ser ingen boskap, så risken är väl ganska liten att det dyker upp någon ilsken bonde ”, sa han.
De började att lasta av cykeln.
” Nu ska vi se hur snabbt vi fixar det här”, sa Ingvar och tittade på klockan.
Tältet var ett fyramans ryggåstält, med ett extra tak, som var längre än själva tältet. På så vis bildades ett utskjutande tak vid ingången, en sorts öppen förgård. Tältstängerna var av trä, och tältpinnarna som man fäste linorna i var av metall, ett tungt tält.
När tältet stod på plats, tittade Ingvar på klockan.
” Sexton minuter ”, sa han. ” Vi borde kunna klara det lite snabbare ”, tillade han.
” Vi får träna ”, sade Roland. De första regnstänken träffade honom i ansiktet. ” Vi hann i varje fall innan regnet kom ”, tillade han nöjt.
” Det är tid för att fixa till lite mat ”, sa Ingvar.

På den bakre pakethållaren, satt en egensnickrad trälåda monterad, och ovanpå den stod en väska av segelduk fastsurrad. De kallade väskan för skafferiväskan.
De tog av väskan och öppnade trälådan. I denna fanns finurligt nerpackat, ett Primus spritkök, en plastflaska rödsprit, och diverse andra föremål som tallrikar av aluminium, muggar och bestick en liten kastrull och stekpanna, allt av militär modell, anpassat för två personer. Det fanns även en liten flaska diskmedel och en fem liters dunk med färskvatten.
I skafferiväskan fanns det en bit bröd, ost, ett paket smör invirat i aluminiumfolie, ett par flaskor Ramlösa och ett paket kaffe och kaffefilter. Det fanns även ett par konservburkar Bong köttsoppa.
Väskan var långt ifrån full, men eftersom de inte skulle vara borta så länge så hade de bara packat det nödvändigaste.
De plockade upp Primusköket, en kastrull och burkarna med köttsoppa, och började att laga mat under det utskjutande tälttaket.
När de hade ätit färdigt, tog Ingvar och samlade ihop disken och gick hukande i regnet, klädd i en regnjacka bort till en bäck, som han hade upptäckt tidigare, och sköljde av disken.
” Detta är perfekt ” , sa han när han kom tillbaka. ” Det enda vi behöver nu, är ett skithus ”.
” Därborta ”, sa Roland, och pekade mot almarna.
Ingvar letade upp en toalettrulle, och en liten trädgårdsspade i packningen, och gick i väg mot almarna. Han kom strax tillbaka.
” Den här ängen är större än den ser ut att vara, den sträcker sig långt bort på andra sidan träden, och det är en betesäng, jag såg mycket koblaffor ”, sa han.

Resten av eftermiddagen och kvällen ägnade de åt att läsa, lyssna på Radio Syd, och åt att småprata. De diskuterade bland annat, kompisgängets inställning till det de höll på med.
På grund av att Ingvar och Roland hade lagt upp ett ganska så tufft träningsprogram inför det stora äventyret, att cykla till Öland i Juli, och att träningen uteslutande låg förlagd till veckosluten, så innebar det att de inte kunde umgås med kompisarna under helgerna. Detta fick de mycket kritik för från kompisgänget.
De bestämde därför att nästa helg, så skulle de avstå från träning, och i stället umgås med kompisgänget. Ingvar och Roland ville ju inte att det skulle köras in en kil mellan dom och gänget.
” Vi ska kanske knoppa tidigt, så att vi orkar komma igång tidigt i morgon bitti ”, sa Roland, och fick medhåll.
Ynglingarna bäddade ner sig i sina sovsäckar, av armémodell. De låg inte på luftmadrasser utan på fem centimeter tjocka liggunderlägg av skumplast. De somnade snabbt.

Ingvar vaknade av att något rörde sig utanför tältet. Han lade märke till genom tältduken att solen var uppe, eller åtminstone var på väg upp. Han tittade på klockan, och konstaterade att klockan var sex på morgonen.
Han kravlade sig fram till tältingången och drog upp dragkedjan. Han tittade rakt in i ansiktet på en vit ko.
” Godmorgon fru ko ”, sa han.
Kon studerade honom med sina bruna milda ögon, och backade undan.
” Vem pratar du med?”, frågade Roland sömnigt inifrån tältet.
” Bara med en ko ”, svarade Ingvar.
” Jävlar, vad gör vi?”, frågade Roland.
” Ingenting ”, svarade Ingvar. ” Korna gör oss ingenting ”.
De tog sig ur tältet, och konstaterade att de var föremål för ett tiotal kors intresse. Korna stod stilla och studerade dem intresserat.
” Vi fixar till lite frukost och kaffe, och drar härifrån ”, sa Ingvar.

En timme senare var frukosten avklarad och tältet nerpackat och surrat på cykeln, tillsammans med den övriga campingutrustningen.
” Hej då kossorna!” hojtade Ingvar. ” Och tack för login ”. De var noga med att stänga grinden efter sig.
En liten stund senare kom de in i byn Gislövsläge. Ett hembageri skyltade med att de hade öppet, och sålde färska frallor, med eller utan pålägg.
” Det är inte längesedan som vi åt frukost, men det där blev jag plötsligt sugen på ”, sa Roland.
” Vi stannar ”, sa Ingvar.
De beställde var sin fralla med skinka och ost, och kaffe. De satte sig ner i ett mysigt rum med rutiga dukar på borden, och bjälkar i taket.
De var snart på väg igen. De körde nu över Trelleborg, V. Tommarp, V. Ingelstad och Oxie. Efter några timmar så körde de in på Rolands gård i Augustenborg.
De lastade av allting från cykeln, och låste in utrustningen i Rolands föräldrars källarförråd.
Tandemcykeln parkerade de i cykelkällaren, där de under hela vintern hade hållit på med renoveringen av cykeln.
Ingvar tog sin transistorradio, hängde den på styret på den egna cykeln, tog farväl av Roland, och gav sig i väg till Limhamn, och den egna lilla lägenheten.
Både Ingvar och Roland kände sig nöjda med helgens cykelträning. Snart var det tid för det stora äventyret.




Författare:

Publicerat

Dela: