Ett krossat hjärta

Hon känner sig plötsligt maktlös,
för första gången slog det henne att hon offrat allt för igenting.
Hon hade hela tiden vetat, hon hade bara inte velat inse sanningen.
Han var den perfekta, hennes dröm ända sedan hon träffat honom för
första gången. Hon visste att de inte skulle passa ihop men hon älskade honom.
De var så olika, och det fanns så många sånna killar. Men han var speciell.
Han hade gett henne uppmärksamhet, och därför hade hon tillåtit sig själv att
bli blint förälskad i honom. De hade flirtat oskyldigt när ingen var i närheten,
och en natt hade han kommit hem till henne. Han hade visserligen varit full,
men hon brydde sig inte. Han hade varit så fin mot henne, hållit om henne,
sagt att han skulle lämna sin flickvän. Det ena ledde till det andra.
Hur kunde hon varit så blåst och tro att hon överhuvudtaget betydde ngt för honom.
Han älskade juh sin flickvän. Sin perfekta lilla söta Sophie som han varit med i
över ett år nu. Flickan som var allt för honom,
'Allt jag aldrig kunnat vara för honom...' Varje gång hon tänkte denna tanke brast ngt i henne.Hur hon än försökte kunde hon inte rymma från sitt förflutna.
Misstagen, klumpigheten, de hemska rykterna. Dom var alltid där, dom skulle aldrig försvinna.Sophie, var perfekt. Hon såg ut som en barbie-docka och var grymt bra i sängen enligt honom.Plötsligt kännde hon hur hon gjort sig till åtlöje. Det dom hade den natten hade inte varit så himla bra, och hon förstod att detta var hennes fel. Det hade varit magiskt för henne och hon hade övertalat sig själv om att det inte skulle vara sista gången.
Hon hade försökt få tag i honom i en vecka efter det, men han hade lyckats hålla sig borta. Hon kännde sig så misslyckad och nu var allt försent. Nu hade hon flyttat till sin pappa för att gå klart skolåret, till sommaren skulle hon komma hem till honom igen.Men då skulle han säkerligen vara kvar med Sophie och fortsätta undvika honom.
Hon ville inte ge upp, men det känndes som att ju mer hon försökte, ju mer förlorade hon honom.Hon älskade honom, och han älskade sin Sophie. Hon hatade Sophie, varje gång hon hörde namnet började hon koka av svartsjuka. När hon fick flashbacks från natten med honom fick hon fjärilar i magen, men på ett obehagligt sätt... Han skulle alltid vara bättre än henne och hon visste att hon inte kunde förvänta sig att han skulle bry sig om ett bottenskrap som hon. Hon hade alltid varit stark, genom hela sitt liv hade hon genomlevt saker som ingen människa borde få utsättas för. I sitt hittils 18-åriga liv hade hon vart med om mer än de flesta hon kände. Men allt kändes så avlägset nu, som om hon aldrig tidigare känt smärta av att någon hon älskade trampade på hennes kärlek. Varför gjorde han så. Varför hade det som haft i alla
dessa år bara existerat för henne. Hon hade bara varit en kul tjej som han inte tog på allvar. Hon skulle helst av allt vilja göra detsamma men hon kunde inte sluta tänka på honom, drömmarna
blev till mardrömmar och tårarna vägrade torka. Hon ville vara stark igen, kunna stå emot detta och ta det med en nypa salt. Men det var omöjligt, han betydde för mycket och hon kunde inte leva med sig själv om hon bara släppte honom. Hon hatar sig själv för detta, hon hatar hans flickvän för att hon gjorde hennes drömmar omöjliga, men hon älskar honom över allt annat.

Författare:

Publicerat

Dela: