Falsk profil

Jag hade fått ett mejl från snygg_kille när jag kom hem från skolan.
Han hade skrivit att jag var hur söt som helst.
Jag kollade in hans bild och tyckte att han var mycket snygg, så jag skrev tillbaka.
– Hej, vem är du ? Tack föresten! Du är söt du med, skrev jag och skickade.
Efter några minuter hade han skrivit.
– Jag heter Mattias och bor i Uppsala. Tack själv !
Han lät faktiskt trevlig tyckte jag .
Han frågade också om jag hade planer för helgen.
– Jo, jag har prov nästa vecka så att jag måste logga ut och plugga. Hej då, puss, skrev jag och loggade ut.

Jag hade inte varit online sen igår så jag bestämde mig för att logga in.
Hjärtat slog ett extra slag när jag såg att Mattias hade skrivit. Igen …
Han verkade vara online dygnet runt.
– Hej gumman vart var du igår? Satt och väntade på att du skulle komma online.
Hur gick det föresten med provet? Jag höll tummarna, puss/Matte, hade han skrivit.
Vad gulligt tänkte jag att han hade kommit ihåg provet!
Det märktes att han var ett par år äldre och ibland hände det att vi skickade typ tjugo mejl på en dag.
Nu måste jag skriva något riktigt sött tillbaka, hann jag tänka innan jag blev avbruten.
– Lägg på! Jag måste ringa, du får koppla ner dig! Marias dumma röst ekade genom den tunna väggen.
– Nej! Aldrig i livet! skrek jag.
– Jo, annars säger jag till mamma att du tog hundra kronor ur hennes väska igår!
– Jag hatar dig! Jag ska vara lika taskig när du sitter vid daton någon gång!

Nästa dag struntade jag i plugget och satt vid daton.
Då hade Mattias skrivit.
– Hej, hur mår du? Har du någon kille, så att jag inte kastar bort min tid.?
– Hej! nej jag har ingen kille, sa jag.
Han sa att han också var singel.
Sen frågade han om jag kunde skicka ett kort på mig själv.
– Ett foto till? Du har ju fått hur många som helst? skrev jag tillbaka.
- Men jag vill ha en till skrev han och längst nere hade han skrivit ”vill pussa dig på munnen”.
Det pirrade i magen bara tanken på att få kyssa en så snygg kille gjorde mig varm i kroppen.
För sig hade jag bara sett en bild, men på den var han hur snygg som helst.
Jag tog några bilder som fick brösten att se större ut, sen skickade jag de..

Jag hade svårt att somna den natten, jag kunde inte sluta tänka på honom.

Nästa morgon var det fredag och det var två mejl som väntade.
Jag rodna när jag såg vad han hade skrivit, men det kändes konstigt på något vis.
En person så långt bort och som jag aldrig har träffat.

Jag tillbringade helgen hos en kompis, som hette Sanna hon bodde i en sommarstuga och hade ingen data.
Ett tag var jag nästan på väg att ringa syrran och fråga om hon kunde kolla om jag hade fått några mejl men det kunde jag inte förståss.
Hon skulle tycka att det var astöntigt att jag träffat en kille på nätet, bara för att hon bara behöver vissa sig på gatan för att få alla killar efter sig.

När jag kom hem hade jag åtta nya mejl från Mattias.
– Hej, jag hälsar på min kusin nästa helg i Stockholm. Vi kan väl ses?
Nästa mejl:
”Hallå, vart har du varit gumman? När ses vi?”
Sedan blev det värre:
”Varför vill du inte träffa mig nu när du var så sugen förut? Dålig stil.”
Plötsligt lät han så kall och hård.
När jag skrev tillbaka och sa att det skulle vara roligt att ses fick jag bara ett ”bra” till svar och adressen.

Fredagen kom och jag var osäker på vad jag skulle ha på mig kjol var lite för uppklätt så det fick bli ett par tajta jeans och ett linne.
Jag sminkade mig lite enkelt och släkte lampan och smög ut i hallen.
– Men gud kolla hur du ser ut! vart ska du någonstans?
Självklart stod Maria utan för min dörr.
– Akta jag ska ut, sa jag.
– Vadå ut? Du går väl aldrig ut? Sa Maria.
- Jag ska träffa någon, sa jag.
– Ha, du träffar väll inga killar, sa hon.
Åh vad jag hatar henne!
På vägen ut bytte jag till hennes nya mockastövlar med klack, jag åkte buss på väg dit.
Det tog mig flera timmar innan jag hittade rätt adress.
Äntligen framme tänkte jag innan jag ringde på dörren.
Det rörde sig på andra sidan men till sist så öppnades dörren…
Dörren gled upp och där stod en lång, spinkig kille i Adidasbyxor.
- Hej, jag söker Mattias.
– Ja, det är jag.
– Oj, du ser annorlunda ut än på kortet, flög det ur mig.
– Internet du vet sa han och flinade .
Han tog ett steg fram för att ge mig en hård kram, kom in sa han till sist.
Lägenheten var liten jag tittade mig omkring.
Det rymdes bara en stor Tv, en stereo, soffgrupp och så datorn.
I taket snurrade en takfläkt men som inte verkade hjälpa mot den dåliga luften i rummet.
Persiennerna var neddragna.
– Kom och sätt dig, sa han med en mjuk och lugn röst.
För fösta gången vågade jag titta på honom ordentligt.
Han var inte ett dugg lik den söta och snugga killen på bilden.
– Vill du ha något att dricka? frågade han.
– Ja tack, ett glas vatten, sa jag.
Jag satte mig ner i en fåfölj.
– Vad söt du är sa han och log.
- Tack mumlade jag.
– Kom och sätt dig här hos mig, sa han.
- Nja, jag sitter skönt här, sa jag.
– Äsch, sluta nu och sätt dig så vi kan kramas lite.
- Okej då, sa jag så att han inte skulle bli arg.
– Vad gott du luktar, sa han.
Han försökte att pussa mig på halsen men jag ruggade tillbaka.
Det började kännas obehagligt.
Han såg arg ut, mycket arg.
Gode Gud! Hur skulle jag ta mig ur det här?, tänkte jag.
Hur kunde jag vara så dum?
Varför hade jag inte lytt råden som stod på sajten:
”Berätta alltid för någon vart du ska och träffas inte hemma hos någon första gången.”
Jag började gråta.
Hans kalla svettiga hand höll på att kväva mig.
”Nu är det kört”, hann jag tänka.

– Vad fan håller du på med? Släpp henne annars ringer jag polisen!!
Jag kunde inte tro mina ögon.
I dörren stod Maria.
– Din jävel, släpp henne! Är du trög eller?, skrek hon och tog fram sin mobil.
Utan att protestera släppte han taget om mig.
Jag vred mig loss och vi sprang allt vad vi hade ut ifrån lägenheten.
Vi sprang ända ner till centrum innan vi stannade.
Jag skakade och grät fortfarande.
– Hur hittade du mig?, frågade jag och torkade bort tårarna.
– Tror du att jag är dum i huvudet eller? Du har ju bara suttit vid datorn de senaste veckorna. Jag fattade att du har träffat någon, så jag tog en taxi och följde efter, sa hon och log.
- Jag hade inte tänk göra honom nått om han var snäll mot dig, men jag hörde när du skrek så jag sprang in.
– Du behöver inte vara orolig. Vi ska polisanmäla honom. Men du måste lova mig att vara rädd om dig, sa hon.
- Och så måste du fråga mig innan du lånar mina mockastövlar.
- Förlåt, jag tog de för att du…
– Gumman, det gör inget, avbröt hon mig. Du får låna precis vad du vill.
Bara du frågar först.
– Tack förresten syrran, sa jag. Du rädde mig verkligen! Och förlåt om jag har varit taskig mot dig.
– Äsch, det är lugnt. Jag kan också vara en bitch ibland, skrattade hon.
– Vad säger du om att ta en burgare och sen gå och shoppa en sväng? Det var länge sen vi gjorde nått tillsammans. Vi är ju systrar trots allt.

Skriven av: Shille