Fem poäng till

En märkbart upprörd Magister Jansson tar sig för pannan. Han har rättat prov. Nu står det klart för honom att de nationella kraven matchar mycket illa med klassens ansträngning och prestation. Han sväljer två klunkar kaffe tungt och skakar på huvudet igen. Bläddrar lite bland proven och blickar ut genom fönstret. En mås flyger förbi och skrattar ned kunskapsnivån. Dom fick ju till och med tjugo extrapoäng för namnet!

Det knackar på dörren och in i arbetsrummet stiger biträdande rektor Olsson. Jansson ska skynda sig, säger hon med telefonen mot örat. Han lommar efter och undrar tyst vad som står på. Mötesrummet är kallt och på kortänden sitter rektor Bengtsson och tuggar en smörgås. Ja just det, mötet! Det hade han glömt. Rektor lyfter ögonbrynet i hälsning, tuggar sista smulan och presenterar sen samlingen runt bordet. Mamma Mary, pappa Pelle och elev Emil. Familjen Ljungstedt-Zalin är samlad för första gången på mycket länge. Och de har något på hjärtat, men ingen vet vad.

Mamma börjar med att berömma skolans gungor. Jättefina! Pappa tar över med en betraktelse om att gunga var förbjudet på hans tid och att han är mycket nöjd med att det serveras oliver i matsalen. Sen blir det tyst. Bengtsson tittar på Jansson som tittar på Olsson. Olsson tittar på pappa som tittar på mamma som tittar på Emil, som tittar på mobilen. Fortsatt tystnad, tills Emil nyser. Då frågar mamma om skolan vaccinerar mot Ebola. Nej, det gör vi inte.

Varför fick jag bara femton poäng för mitt namn? Alla andra fick tjugo. Emil bryter isen. Mamma tittar på pappa som tittar på Bengtsson som tittar på Olsson som tittar på Jansson, som tittar ned i bänken. Rektor rullar en blyertspenna på bordet. Fram och tillbaka. Jansson lyfter blicken: Det går inte att läsa ditt namn, därför drog jag av fem poäng. Jag gissade att det var du som hade skrivit provet.

Mamma blir arg. Pappa blir ännu argare, men argast av dem alla blir rektor Bengtsson. Han kan inte tro att det är sant. Går det inte att läsa namnet? Mamma skyller direkt på farmor, hon kunde ju inte heller skriva rent. Det visste ju alla. Pappa skyller på den slappa disciplinen på fritids, det är bara larv, ryter han till. Olsson och Jansson nickar lydigt med mot Emil, som tittar på mobilen.

Stoppa undan mobilen! Unge! Rekor sliter sitt hår och stampar sina fötter. Publiken på arenan enas direkt om att det är teknikens fel, alltihop! Undan med mobilen! Emil lyder inte utan sitter lugnt på sin plats och googlar upp kriterierna för år nio: Det står inte att jag ska kunna skriva mitt namn här. Det står verkligen inte. Titta själva. Jag vill ha fem poäng till. Det står ju inte att jag ska kunna skriva mitt namn. Biträdande och rektor ber att få låna mobilen, och de ser till sin fasa att det inte står så. Gossen behöver inte skriva sitt namn. Ge honom fem poäng till. Mötet är härmed avslutat.

Skriven av: Erik Tobias Enström