Flickan från fjärrans land

Det var en gång en söt flicka,som hade född i ett annat land.
Hon heter Conny,och har kolsvarta ögonen som vara lyser i mörkret.
Hon var den sötaste flickan någonsin, men hon var inte som alla andra barn,vad hade hon som inte alla andra barn hade: det ska jag beretta nu.
Det säg att nar månen lyste på natten,då våknade flickan och gick ut utan att någon märkte det,hon gick till stranden där vågorna nynnade en melodi,värje gång hon var där.
Hon sitter på starnden och ler,men vem ler hon åt,nar hon är så ensam där på stranden.
Hennes svarta långa håret lyfter upp sig med svaga vinden,som bjuder henne att dansa runt en snäcka som är lika stor som henne.
Har jag beretta att hon är sex år.
Himlen är full av sjärnorna som bara vill komma ner till flickan från fjärransland.
Hon reser upp sig och går mot vattnet som är så kallt,och inte varm, hon går enda in att håret syns inte mer.
Morgondärpå ligger hon i sängen,mamma går och väcker henne med pussar på kinden,mamman ser att hon har sanden i håret och ler,men säger ingenting och går.
Månen finns inte idag.Himmelen är grå och sjärnorna är borta idag.
Flickan är ledsen och gråter, ingen kan trösta henne.
Mamman säger att om tre dagar är månen tillbaka, då flickan gråter ännu mer, men lilla guman snart är månen här igen.
Conny går upp till sitt rum och där sitter hon och stirrar mot havetoch gråter ännu mer.
Nu är äntligen den tredje dag,som månen ska lysa på,hon är glad,hennes ben springer av sig,hon väntar till natten är kommen,för att spinga till havet,där vågorna ropar efter henne.
Hon ler nar hon går.
Mamman gråter efter henne för hon vet att flickan från fjärransland inte kommer tillbaka hem.
Conny är lycklig idag för idag åker hon hem till sig.
Hon hoppar på sanden ,skuttar och ler mot sjärnorna som är på väg till stranden.
Snäckorna dansar omkring henne,vågorna nynnar en ledsam melodi,men vad spelar det för roll nar flickan från fjärransland är på väg hem.
Hon går in i vattenet där olika farger ger henne ett litet nyans,hennes svarta ögon mildrar lysten hennes hud blir vitare och vitare, hon blir svagare och svagare, men endå går hon in i havet djupet,och där följer sjärnorna med.
Havet stillar sig ,den är lungt och skönt.
Det ringde på telefonen,mamman lyfter upp luren och gråter redan.
På andra sidan säger en röst........flickan från fjärransland är borta, sjukdomen hade tagit henne för tre dagar sen.
Hon var cancersjuk länge.

Skriven av: Liselott