Flykten till vildmarken (Del 1)

Jag vaknade ur dagdrömmeriet när en ambulans rusade förbi i hög hastighet och stänkte en skvätt vatten från en pöl som låg på vägen, jag var på väg hem ifrån arbetet. Klockan var fem och jag jobbade som brevbärare. Gamla stans höghus tornade på sidorna och himlen var grå. Det regnade och jag hade inte tagit med mig paraplyet, jag var genomblöt. Jag drömde om ett liv i vildmarken, ett litet hus där jag bodde och levde på jakt och fiske. Jag blev inspirerad av en video som jag sett på internet. I videon fick man följa en person som spelade in "Flykten till vildmarken" som han kallade det.

Han hade dokumenterat alla moment, han visade hur han byggde sin lilla två gånger tre meter koja av träpallar som han hade fått och hämtat lite här och var. Det var en mysig liten koja. Man klev in genom en dörr gjort av en plywoodskiva som låg på kojans kortsida. Inredningen var sparsam, längst in till höger låg en liten bärbar ugn med en skorsten gjord i metall som gick ut genom taket. En bänk gick längs med hela vänsterkanten som även fungerade som säng. Det fanns två fönster på mitten av kojans långsidor med gamla rutiga gardiner som var röda/vita som man kunde dra för. Golvet, väggarna och taket var omålade men på golvet låg det en heltäckande mörkbrun sliten matta. Det hängde små glasburkar från taket där man kunde lägga i värmeljus. På dörren fanns det spikar där man kunde hänga kläder med mera.

Utanför kojan hade han små arbetsstationer skulle man kunna säga. Det fanns en plats där man högg ved, en plats där man sågade trästockar och en eldstad. Eldstaden var mycket fin, den var en meter i diameter, omgiven av stenar och runt den fanns små träpallar som han själv hade snickrat ihop. Platsen som han hade valt att bygga sin koja på var en plan gräsmatta med skog runtom. I närheten fanns det en liten sjö och en å där han kunde fiska och bada.

Han förklarade att han på vintern fick ha på sig extra kläder och att han använde granris som han fixerade mot väggen med spikar som isolering. Han sov i en gammal militärsovsäck som han köpt på en marknad, det var en rejäl sovsäck som klarade upp mot minus trettio grader celsius. Han gav tips på vart man kunde hitta sådana sovsäckar och vad man skulle ha koll på för att inte bli lurad eller köpa fel sovsäck.

När jag kom hem tog jag av mig mina genomblöta kläder och duschade. När jag duschade klart satte jag mig vid datorn badrocken på och gick in på en bokaffärs hemsida. Det fanns några böcker som jag hade funderat på att köpa. Den ena boken handlade om överlevnad, den kallades "Överlevnadsboken" och var skriven av en känd överlevnadsexpert som gjort flera serier på tv. Den andra boken handlade om jakt och fiske, den var egentligen facklitteratur som handlade om hur folk historiskt sett jagat och fiskat genom tiderna. Jag beställde båda böckerna.

Nästa morgon vaknade jag tidigt, vid ungefär fem tiden, en timme innan staden börjar vakna till liv, när bilar börjar köra runt och folk promenera längs gatorna. Jag satte mig i min spartanskt inredda balkong, den är två gånger en meter och där står endast ett litet träbord och en halvrostig vit stol som gör ett egendomligt läte varje gång man sätter sig. När jag klev ut genom balkongdörren i pyjamas med brickan i händerna hörde jag fågelsången och kände den friska morgonluften, solen sken på en molnfri himmel. Jag åt min frukost i sällskap med några talgoxar vilka jag i smyg matar, vilket man egentligen inte får göra.

Efter frukosten satt jag kvar en stund och funderade på hur jag ska gå tillväga med att komma ifrån stadsbullret. Oron började sippra in i tankarna, "är det verkligen smart att flytta ut till skogen och bo i en liten koja, alldeles själv? Det kanske blir lite för mycket på en gång, sen vet man aldrig om jag kommer trivas där ute. Det jag vet dock är att jag ska bygga en likadan koja som den på videon, och övernatta där då och då, kanske på helgerna eller när jag har en längre ledighet."

Staden var klarvaken när jag gick in igen, klockan var nu halv sju. Jag gick fram till mitt stökiga skrivbord och letade efter min kalender, jag flyttade på papper som låg här och där, en kaffekopp och pennor. Jag öppnade lådorna en efter en och där var det lika stökigt som på bordet. Till slut hittade jag kalendern, den låg under en gammal faktura från Ikea. Jag tog upp den och letade fram dagens datum, femtonde maj vilket var en tisdag. "Nu till helgen kan jag ju börja med kojan och böckerna borde jag ha fått innan dess". Ritningarna till kojan laddade jag ner från internet och jag visste vart platsen låg där jag skulle bygga kojan och byggmaterial hade jag fixat. Jag stod kvar vid skrivbordet och tittade ner i kalendern. "lördagen den nittonde, då är det dags, äntligen".

Författare:

Publicerat

Dela: