Följ din dröm

"Om du vill bli dansare måste du komma på dina lektioner".
"Ja, jag vet",sa Mira och tittade ner i golvet.
"Jag kommer varje onsdag och tränar er för att ni ska bli duktiga, men var brukar du vara? "
"Min pappa vill inte jag ska dansa".
"Din pappa har ju godkänt och betalt för du ska dansa här i denna studion".
"Pappa vill ändå inte".
"Du får gå hem och säga till din pappa att du ska dansa, annars får han kontakta mig".
Mira gick från dansstudion med en klump i magen. Hennes pappa hade sagt hon skulle hem direkt efter skolan för han ville inte att Mira skulle dansa.

Väl hemma stod Miras pappa i hallen.
"Var har du varit?"
"Först i skolan och sen i dansstudion".
"Vad har jag sagt om att dansa?"
"Min lärare sa idag du får ringa och säga till att du inte vill att jag ska dansa om det är så".
"Det kan du ge dig på!!"
Mira gick skakande mot sitt rum, stängde dörren långsamt och låste den inifrån sitt rum, innan hon satte sig på sängen och la ansiktet i händerna. Tårarna rann genom fingrarna då handflatorna blev blöta och tårarna sökte sig ut.

En röst hördes genom dörren och det var Miras danslärare som kommit hem till dem.
"Hej, vill du inte att Mira dansar mer hos mig?"
"Nej jag märker att Mira blivit tuff mot mig".
"Jaha?"
"Är Mira hemma?"
"Ja, men hon sitter på rummet".
"Får jag prata med henne?"
"Okej", sa Miras pappa och visade dansläraren till Miras dörr.

Efter en stund öppnade Mira dörren och läraren såg hennes ögon. Båda såg sorgsna ut. Mira slängde sig om halsen på läraren och släppte loss hela gråten inför sin pappa, som började skrika att Mira skulle sluta gråta.
Läraren reagerade och bad Miras pappa att sluta skrika.
"Jag anser inte du har rätt att säga till mig alls".
"Pappa sluta!"
"Ingen säger till mig".
"Mira följ din dröm och låt ingen styra dig".

Tre veckor senare smög Mira ner till studion och dansade med sin lärare, som visade henne förståelse.
Stegen blev mer stadiga och rörelserna mer stabila av all träning.

"Det är snart tävling, vill du vara?"
"Å, jag får nog inte".
"Då ska du tävla".

Dagarna gick och Mira fortsatte träna.
Kl 18:00 satte Mira på sig sina danskläder och hörde publiken hurra. Nervösiteten fick henne att vanka av och an tills de ropade upp hennes namn.

Scenen väntade på henne. Då hon kom upp på scen var det bäck mörkt och hon tog sin position. Då satte strålkastaren igång och följde henne till ett moment där ljuset regnade ner på dansgolvet och över henne. Musiken fick Mira att följa med i takten och publiken såg bara henne.
Då hennes nummer var över fick Mira stående ovationer och hon blev sprudlande av glädje. I kulisserna stod Miras pappa mållös och tårarna rann.
Hon stelnade till då hon kom ut i kulisserna och såg sin pappa stå där.
"Mira vad du är duktig".
"Tack".
Just som de stod och pratade ropades vinnarens namn upp och det var Miras.
Åter igen rusade hon upp, men nu till ljudet och applåderna. Blommor och statuetten gavs till henne innan hon dansade sitt bidrag åter igen.

Författare:

Publicerat

Dela: