Förändringar

Hon tittar på de små vita tabletterna som ligger framför henne på det låga soffbordet. Bredvid dem står spritflaskan som annars står i bokhyllan.
Hon reser sig på darrande ben och går ut i köket. Hon diskar av ett glas som hon sedan tar med sig tillbaka ut i vardagsrummet.
Nu var tiden inne..
Hon tittar på klockan, bara lite över nio. De dröjer länge till han kommer hem och då är det för sent. Ett litet leende sprids över hennes annars så dystra ansikte. Hon tar blocket som ligger på bordet och börjar skriva.

Hej Älskling!
När du läser detta så är jag antagligen redan på andra sidan.Jag har försökt prata med dig om hur jag mår men du har inte velat lyssna. De här är inte ditt fel! Du har fyllt mitt liv med ljus denna korta tiden vi haft tillsammans men de hjälpte tyvärr inte.
Älskar dig. Förlåt!
Puss & Kram
/Din Maria

Hon lägger brevet tillsammans med de andra grejerna på bordet, drar ur telefonsladden både i sovrummet och i hallen. Sedan går hon ut för att se så att dörren är låst. Hon sjunker ner i soffan igen och tar precis tag i flaskan med spriten när hennes mobil ringer. Hon har glömt att stänga av den. Idiot! Hon sliter upp hennes jacka som ligger slängd i en fåtölj och börjar rota runt efter sin mobil.
- Äh, bara Jonas. Han ska väl bara säga att han blir sen som vanligt, mumlar hon för sig själv och stänger av sin mobil.
Hon tittar på klockan igen, snart halv tio. Nu var det dags!
Hon tar av sig ringen som hon fått av sin pojkvän och lägger den ovanpå brevet. Efter det skruvar hon av korken på flaskan och häller upp lite av den genomskinliga vätskan i glaset hon hämtade tidigare. Hon rynkar på näsan när hon känner den starka stickande doften.
Hon tar några tabletter i taget och stoppar i munnen och sköljer ner med spriten och snart är det tomt på bordet bortsett från den tomma flaskan, brevet och ringen med de lila stenarna i.

Efter bara en liten stund så börjar hon känna sig dåsig och yr. Hon trycker på stereon och Whitney Houstons I will always love you strömmar ur de två högtalarna. Sekunden efter blir allt svart…

Hon ser massa ljus, har ont i halsen. Hon mår illa. Är det såhär det känns att vara död? Kisar mot det starka ljuset. När hon till sist börjar vänja sig vid de tittar hon sig nyfiket omkring.
Någon står vid sängen, är det Gud? Nej det är ju Jonas, men vad gör han här? Är detta något sorts skämt eller har hon misslyckats med allting?
Tittar på honom igen, jo de är han. Han ser inte speciellt glad ut heller, hatet lyser ur hans ögon.
– Älskling?, kraxar hon fram.
– Visst, älskling. Älskar man någon så gör man inte såhär. Fattar du inte de!?, Hon hör hur hans röst är nära att svika honom och hans ögon är svullna av gråt.
Han går hotfullt fram mot henne och hon försöker göra sig så liten som möjligt. Rädd, aldrig sett honom såhär förut, så hatisk. Han tar ett hårt tag om hennes arm och rycker upp henne.
– Du kan fan inte hålla på såhär, fattar du det!?, nästan skriker han och greppet om hennes arm hårdnar, Hon biter sig hårt i läppen för att inte skrika högt.
Han släpper henne plötsligt när en vitklädd kvinna kommer in genom dörren.
– Jasså, du har vaknat nu, konstaterar hon med ett leende.
– Mm, svarar hon och nickar trött.
– Hur mår du nu då?
– Inget vidare, svarar hon hest och sluter ögonen.
– Nä, det är ju inte konstigt med tanke på hur mycket tabletter du stoppat i dig, mumlar Jonas.
Hon vänder bort huvudet när hon känner hur de svider till i ögonen och hur de är farligt nära att tårarna börjar rinna.
Vad hade hon gjort? Hur kunde hon göra så mot killen som älskar henne, hur kunde hon?
– Jag ska nog lämna er. Ni har en hel del att prata om kan jag tänka mig, sköterskan går ut och stänger tyst dörren bakom sig.
– Ja, det kan du ge dig på att vi har, fräser Jonas efter henne och tar åter igen Marias arm i ett hårt grepp och hon känner hur ögonen tåras när han drar henne mot sig.
– Förlåt, snyftar hon.
– Håll käften, ryter han och hon känner hur det bränner till över kinden när han slår till Henne.
– Ett förlåt hjälper inte den här gången. Det kanske har gjort det de andra gångerna men nu är det nog! Han knuffar ner henne i sängen och lämnar snabbt salen.

Dagarna på sjukhuset går alldeles för fort och hon fasar för dagen när hon ska få åka hem igen. Rädd för vad som ska hända när de väl är hemma i lägenheten. Jonas hade inte rört henne förut men efter hur han hade betett sig under sjukhusvistelsen så visste hon inte vad hon skulle tro längre. Hon är livrädd att de ska bli värre när de kommer hem. Den hatiska blicken hon hade sett i hans ögon var något helt nytt för henne och nu var hon rädd. Vad skulle egentligen hända när de väl var hemma?

– Jaha, då var det dags för dig att åka hem då. Jag hoppas du håller dig i skinnet den här gången, läkaren ger henne en uppfodrande blick och hon nickar till svar.
Hon tar sina saker och går ut ur salen, hon känner Jonas arm om sina axlar och hon hör honom säga något till läkaren men uppfattar inte vad.
Hon går mekaniskt ut ur hissen när de kommit till rätt våning och de går ut till den väntande taxin. Vi sätter oss båda i baksätet och beger oss hemåt. Hon känner paniken öka ju närmare de kommer, vad skulle hända nu?
– 120 blev de då.
Jonas sträcker fram två hundralappar till taxichauffören.
– Behåll växeln.
Den mörkhårige mannen tar tacksamt emot pengarna och ger dem ett artigt leende. Sedan kliver han ur för att hjälpa dem med väskorna.
– Tack men vi klarar oss, säger Jonas och ler ansträngt mot honom.
– Okej, han sätter sig i bilen och väntar medan Jonas lassar ur väskorna sedan är han snabb att köra iväg till nästa körning.

Jonas tar ett bestämt tag om hennes överarm och går fram mot trappuppgången. Hon försöker kämpa emot men ger upp när hon känner hur greppet hårdnar mer och mer. De tar hissen upp till sjunde våningen, Jonas smäller upp hissdörren och sliter ut henne.
Han tar upp sina nycklar ur fickan på sin svarta skinnjacka och låser upp dörren till lägenheten.
– Gå in med dig.
När hon inte gör som han säger så tar han ett stadigt tag om hennes nacke och knuffar hårdhänt in henne i hallen. Hon känner hur fötterna försvinner under henne och hon snubblar in i den träfärgade byrån som telefonen står på. Hon slår i läppen och känner snart den salta metalliknande smaken av blod. Hon kryper snyftande ihop på golvet, vill bara försvinna.
– Men vad fan är det med dig, kan du inte stå ens, skriker han.
Hon ser Jonas hotfullt komma emot henne och hon kryper ihop mer och mer.
– Vad lipar du för? Du har ingen anledning till det, eller har du det? Är Hon så jävlig att du bara vill dö? Va, är jag de?, ryter han och sparkar till henne hårt i sidan.
Hon gnyr till när sparken träffar henne och kämpar för att inte skrika hög. Hon lyckas ganska bra, en kvävd snyftning är det enda som hörs från henne.
– Håll käften, jag vill inte höra ett ljud från dig. Du är inte värd bättre. Du är inte värd ett skit längre. Du är bara en totalt värdelös människa om man nu ens kan kalla dig människa alltså. Totalt värdelös… hör du de?
Han drar upp henne på fötter och stirrar på hennes rödgråtna ansikte med hatet lysande ur ögonen.
– Titta på mig, titta på mig, säger han!
Hon tittar upp på honom med tårar rinnande ner för kinderna och det gör honom ännu argare. Han tar ett hårt tag i hennes hår och släpar ut henne i vardagsrummet medan hon skriker av smärta.
– Sluta gapa nu, håll käften.
– Släpp mig, det gör ont, snyftar hon och känner paniken komma krypande. Vad är det som händer?
Han slänger ner henne på rygg i soffan och sliter av henne kläderna så hon ligger naken framför honom. Hon darrar av skräck men det rör honom inte i ryggen utan han drar av sig sina jeans och lägger sig över henne. Han kör bestämt in sin uppsvällda penis i henne.
– Nej, snälla sluta. Jag vill inte, du gör mig illa. Sluta! , skriker hon panikslaget.
Han lyssnar inte utan stöter in hårdare och hårdare och hon håller på att svimma av den kraftiga smärtan som hans behandling orsakar.
När han efter några minuter fått sina behov stillade så reser han sig upp, drar på sig sina jeans och lämnar lägenheten.

Hon ligger kvar i soffan resten av eftermiddagen, bedövad av smärta och chock. När det till slut börjar mörkna ute orkar hon ta sig upp ur soffan och ut i badrummet. Men det smärtar i underlivet för varje steg hon tar och tårarna rullar sakta ner för hennes redan söndergråtna kinder. På något vis klarar hon av att ta sig ner i badkaret och sätta på duschen. Hon sitter länge under den heta vattenstrålen som blandas med blodet från hennes underliv och de salta tårarna som strömmar ner för hennes kinder.
Hon tar tvålflaskan och tvålar in sig gång efter gång. Varför hade han gjort såhär mot henne? Herregud, han våldtog mig. Hon känner hur tårarna åter börjar rinna och en stor kall klump bildas i hennes hals när hon inser vad som egentligen har hänt.
När Hon till sist duschat färdigt och känner sig någorlunda ren så kämpar hon sig upp ur badkaret, sveper en handduk om sig och går och lägger sig i sängen. Nu gråter hon inte längre, tårarna har tagit slut. Hon ligger bara och stirrar upp i taket. Nu börjar den riktiga chocken komma och hon börjar darra kraftigt.

Hon måste ha somnat för när hon tittar på klockan så är hon redan 04.26. Jonas sida av sängen ligger orörd, har han inte kommit hem ännu?
Hon går upp ur sängen och tar på sig sin ljusblåa pyjamas, lämnar handduken i badrummet och går ut i köket och fixar en kopp te. Hon sätter sig vid köksbordet och smuttar på det heta teet.
Plötsligt hör hon hur en nyckel sätts i låset och hur Jonas kommer in.
– Hallå?, hör hon honom ropa utifrån hallen.
Hon tar ett kramaktigt tag om tekoppen och blundar hårt, önskar hon bara kunde försvinna.
– Nämen, där är du ju gumman, säger han leende och går fram och ger henne en puss i pannan.
Hon drar sig försiktigt undan.
– Är du sur? Nämen förlåt för innan älskling. Det var inte meningen, jag lovar att det inte ska hända igen, säger han med ångestfylld röst.
Hon tittar upp på honom och ser hur de blänker av återhållna tårar i hans gröna ögon.
– Det är okej gubben, bara det inte händer igen.
Hon reser sig upp och kramar om honom hårt och känner hur han blöter ner hennes pyjamasklädda axel med sina tårar.
– Kom så går vi och lägger oss raring, han tar tag i hennes hand och leder in henne i deras gemensamma sovrum.
De kryper ner bredvid varandra som så många gånger förut. Jonas somnar nästan direkt, det hör hon på hans lugna jämna andetag. Själv har hon svårt att somna, ligger och funderar på vad som egentligen hänt de senaste timmarna. Hon har svårt att förstå de, sånt händer ju bara andra. Hon har väldigt svårt att fatta det men han har faktiskt slagit och våldtagit henne.
Visst, han var väldigt ångerfull men de bevisar inte att de inte kommer hända igen. Man har ju hört så mycket om sådant, tjejer som haft killar som lovat att de inte skulle upprepas men ändå hände de om och om igen. Tänk om Jonas var precis likadan, tänk om de skulle fortsätta. Hon känner paniken komma krypande när hon tänker på att detta hemska som hänt kan hända igen.
Hon klarar inte av att ligga kvar utan smyger tyst upp ur sängen, försiktigt för att inte väcka honom. Hon sätter på sig sin beiga jacka och går ut på balkongen och sätter sig.

Efter ett tag ser hon solen stiga upp över hustaken. Hon ställer sig vid balkongräcket och tittar ner, sju våningar. Vad skulle hända om hon skulle hoppa, skulle hon dö?
Hon drar fram stolen och klättrar upp. Hon är precis på väg upp på räcket när hon dras bakåt.
– Vafan sysslar du med?
Jonas slänger henne mot väggen i full kraft. Allt svartnar och när hon vaknar till liv igen står han bredvid och tittar oroligt ner på henne
– Hur är det med dig gumman?
– Gå, fräser hon och reser sig upp på darrande ben och går in i sovrummet. Kroppen värker.
– Älskling vad är det med dig? Förlåt, det var inte meningen att det skulle bli så. Vill inte att du ska göra sådär ju, fattar du inte de?
– Lämna mig ifred, gå!
– Men vafan är det med dig? Jag vill ju bara hjälpa dig. Har du svårt att fatta eller?, ryter han. Jonas drar upp henne och stirrar stint på henne, Hon är livrädd och är säker på att hon ska dö.
– Snälla sluta, snyftar hon bedjande.
Hon sliter sig ur hans grepp och rusar ut i vardagsrummet, han kommer inte långt efter. Han tar en flaska ur bokhyllan, brottar ner henne på golvet och sätter sig grensle över henne och trycker flaskan hårt mot hennes hals till allt blir svart.

– Vakna, hallå hör du mig?
Hon öppnar ögonen och tittar upp på honom, hennes ögon möter hans oroliga blick.
– Det är slut nu, jag orkar inte längre.
Hon reser sig upp och tar på sig sin jacka och ska just gå när Jonas dyker upp bakom henne.
– Du ska ingenstans….

Nu när jag äntligen fått skriva av mig lite känner jag mig lite bättre till mods. Det har nu gått ett och ett halvt år sedan det tog slut efter över ett års helvete. De har tagit tid innan Jonas (som vi kan kalla honom) lämnade mig helt ifred, han terroriserade mig på telefon långt efter att jag stuckit från honom och det slutade med att jag fick byta nummer och nu har det lugnat sig betydligt.
Det var smärtsamt att tänka tillbaka på det som hänt och nästan kostat mig livet flera gånger om. Men jag har sett detta som någon slags terapi, något som kanske kan hjälpa mig att gå vidare.
Nu har jag skaffat ny pojkvän och är förlovad sedan 4 månader tillbaka och tänker inte låta mitt förflutna förstöra de fina vi har. Jag är fortfarande rädd men han låter mig ta de i helt i min egen takt. Nu ska jag satsa på framtiden och försöka glömma det som hänt, nu tänker jag bli lycklig igen.

Anna Axén 2002©

Skriven av: Anna A