Förbjuden kärlek 5

LINUS

Ja, det fanns lite tryck i henne måste han erkänna, Men varför hade hon blivit så sur på honom? Bara för att han hade glömt Bella? Det var ju bara en engångsföreteelse. Var det för att han hade råkat gå in i henne? Nej, det kunde det inte vara. Vilken tjej som helst hade blivit överlycklig över att ha honom liggandes på sig. Fast nu var hon ju inte vem som helst. Kanske borde han be om ursäkt en gång till, men nej. Han kom genast ihåg känslan när han skulle prata med henne. Det var som hans mun inte ville släppa ut de ord som hans hjärna ville och när de väl gjorde det kom de i en jävla fart. Så nej. Han skulle inte utsätta sig själv för det igen.
Han tänkte och tänkte. Var han verkligen så hemsk mot henne. Hade han sagt något olämpligt?

Hon var speciell och han ville ha henne. Ingen hade någonsin tvingat fram de känslorna i honom. De skulle inte ens finnas där. Vad skulle hans far göra om han fick reda på det? Han ville inte ens veta. Kärlek är något som är strängt förbjudet. Det visste han om, det hade hans far varit väldigt tydlig med i hela hans liv. Han kunde inte bli kär om han så försökte. Det var han säker på. Han hade aldrig haft ett förhållande i hela sitt liv. Flickor hade försökt att få honom, men de var inte intressanta. De dög en natt sen ville han ha en ny. Han visste att det var vrickat, men varför kämpa emot sin natur. Det var så han var uppfostrad och han visste att han aldrig skulle kunna ändra på det. I alla fall inte om han ville fortsätta leva. Han var en mördare, en soldat, och om han vägrade eller misskötte sig så fick det konsekvenser.
Han ville inte ens veta vad hans far och hans bror var kapabla till att göra med honom om han gick och blev kär, eller ännu värre. Vad de skulle göra med personen han blev kär i. De hade sjuk fantasi ibland. Så nej, han skulle ta avstånd från Casey. Han var inte bra för henne. Men det var säkert inget problem, känslor är bara något som någon patetisk jävel har kommit på, han klarat sig utan dem i 18 år så varför skulle han få problem med dem nu? Han kom fram till att han säkert bara ville ha henne för att hon avvisade honom. Så måste det vara. Det var ju inte varje dag som det hände.

Nu ville han inte tänka mer på det så han bestämde sig för att gå och röka. Han ångrade sig sekunden han såg sina vänner stå i rökrutan men det var försent för att vända om, de hade såklart redan sett honom.
”Äntligen kommer du! Vet du hur länge vi stått här och väntat?” Sa John.
”Ja, var fan har du varit?” Sa Dave lite småtjurigt.
”Det är väl inte mitt fel att ni inte har något liv?” svarade Linus.
Han hörde hur Alex och Sam skrattade sarkastiskt.
”Var har du varit då?” Sa Sam och flinade. ”Försökte du leta upp Casey kanske?”
”Ingenstans, ja jag har inte varit nån stans. Bara gått runder.” Sa han och tände en cigarett.
”Du är inte typen som bara går runder” skrattade Alex.
”Om du inte funderar över nått det vill säga” sa John menande.
”Så” fortsatte Dave.
”Vad funderar du över?” avslutade Sam.
Linus småskrattade lite för sig själv. Visst älskade han grabbarna, men han måste bara hata deras nyfikenhet.
”Hur i helvete jag inte kunde hitta normalare vänner” sa Linus och drog ett djupt bloss.

Resten av skoldagen hade varit lugn. Visst, det hade viskats lite i korridorerna men han hade i alla fall inte stött på Casey. Han var trött och ville bara hem och sova. När skolklockan ringde ut för dagen suckade han lättat. Nu skulle han bara hämta Bella, sen skulle han äntligen vara hemma. Han satte sig i bilden och körde till hennes fritis. När han närmade sig slog det honom att han kanske skulle stöta på Casey där. Hon kanske jobbade där eftersom hon hade lämnat Bella häromdagen. Han kände hur han blev varmare och hur hans förväntan steg. Fan, han fick inte känna så. Han parkerade, steg ur bilen och riktade stegen mot det stora vita huset på andra sidan gården. Han hann inte ens gå upp för trapporna innan Bella kom utspringandes. Hon hoppade upp i hans famn och han gav henne en kram.

Vad skulle han ha gjort utan henne? Hon var det ända han hade kvar av sin mamma. Han visste att han egentligen borde ha lämnat iväg henne när deras mamma dog. Men han kunde inte. Han hade lovat att ta han om henne, och han skulle aldrig bryta det löftet. Hans far ville inte veta av henne. Sedan den dagen hon föddes vad hon en stor besvikelse. Han ville ha en son till. Vad skulle han ha för nytta av en liten jänta? Så Linus fick helt enkelt ta hand om henne. Så länge han gjorde vad hans far sa åt honom att göra så fick hon stanna i huset. Han var lite orolig över det som hade hänt under gårdagen. Vad skulle nu hända? Förhoppningsvis ingenting. Han visste att han ändå skulle göra det som hans far sa åt honom. Visst, han var trött på det men vad kunde han göra? Han hade för mycket att förlora. Det tjänade inget till att streta emot och vara envis.


Lena kom ut genom dörren. Han visste vad hon ville ha. En förklaring.
”Förlåt för att jag aldrig kom igår.. det hände lite saker som jag var tvungen att ta hand om” sa han.
”Då kan man ringa!” sa hon med en bestämd ton. ”Det är ju inte första gången detta händer”
”Nej, jag är ledsen. Tack för att ni följde henne hem.” sa han och försökte visa att han var tacksam.
”Tacka inte mig. Tacka min dotter Casey istället.” sa hon barskt och stängde dörren.
Så Casey var hennes dotter. Det förklarade en hel del.

Författare:

Publicerat

Dela: