Förbjuden Kärlek Del 4

Morgonen hade inte varit bra. Inte alls. Han hade försovit sig. Vilken annan dag hade det inte spelat någon roll
men idag skulle han lämna Bella i skolan. Så det blev till att skynda sig. Nu skulle han bara inte glömma att hämta
henne. Han älskade sin syster, men han hade oftast för mycket att tänka på, så vissa saker fick inte plats.

Nu satt han och halvsov på engelskan. Han hade inget problem med några av ämnena i skolan, så han missade iget om han
inte lyssnade. Hur lång tid skulle det ta för klockan att ringa?
Hans huvud gled plötsligt från handen som höll upp det och föll ner i bordet. En hög duns hördes i hela klassrummet.
Läraren blev tyst och det hördes kvävda skratt runt om i klassrummet. Han tittade osäkert på hans lärare och
väntade på utskällningen som skulle komma.
Hon öppnade munnen, men precis innan hon skulle börja ringde klockan.
"Ja, jag skulle gärna stanna, men jag har annat för mig. So see you on wensday!" Han småskrattade och sprang ut ur klassrummet.
Han hörde hur läraren ropade på honom från dörröppningen men sprang runt om hörnan och satte sig på en bänk.
Han lutande huvudet mot händerna och suckade. Att han alltid skulle lyckas.
"Ska vi dra till matsalen?" frågade Sam.

Sam var hans bästa kompis. Dom hade kännt varandra sen barnsben. Han var den ända som visste vad som pågick i hans hem.
Hans pappa var med militär. Han jobbade under Linus pappa, så Sam hade inget att säga till om. Hur gärna han än ville
hjälpa Linus. Han var så van vid att han alltid hade sår och blåmärken i huvudet och på kroppenn så han hade slutat
fråga honom om det. Han visste att Linus inte gillade att prata om det. Men han tyckte ändå det var skönt att
ha någon som visste om det. Någon att dela det med.

"Visst, let´s go." Han reste på sig och smet ut genom dörren.
"Så, hur går det med Casey?" Sam småkrattade.
"Va? Hur visste du det?, eller jag menar, vad har du hört det?" han sneglade misstänksamt på Sam.
Han skrattade "Alla vet det. Du vet ryktena går. Ni hade tydligen ett hett möte igår." Han knuffade till Linus.
"Va? Har dom inget roligare att skvallra om!" sa han tittade surt ner i marken och sparkade på en sten.
"Allt skvaller i denna lilla by handlar alltid om dig, men du har inte brytt dig innan. Vad är skillnaden denna gången?"
Han tittade nyfiket på Linus.
"Vad skulle vara skillnaden. Det är ingen skillnad och kommer alldrig bli nån skillnad. Får man inte bara lov att
vara trött på alla patetiska människor som inte har något bättre för sig än att sprida falska rykten." Han andades ut.
Nu var det kört. Han visste att Sam förstod. Han brukade inte uppföra sig så här. Han suckade och sparkade till en
sten det hårdaste han kunde.
"Visst, visst lugn. Om det är så känsligt behöver vi inte prata om det." skrattade han.

Han klev in i matsalen och alla blev tysta. Så det skulle vara en sån dag. Toppen!.
Dom tog sin mat och satte sig vid första bästa bord. Det tog inte lång tid innan alla stolarna var upptagna.
Där satt alla hans närmaste vänner och smådiskuterade kring ryktet som gick. Kunde dom inte bara släpa det?.
"Jag hörde att hon smällde till dig!" sa Dave.
"Men jag hörde att du kysste henne!" sa Alex.
"Jasså, jag hörde att hon stannade över natten?" sa John.
Han mötte deras blickar en efter en men han bara skakade på huvudet.
"När ska ni lära er att det bara är rykten? Inget hände. Hon lämnade Bella och gick.
Absolut ingenting hände!" Han utalade högt och ljudligt alla ord i den sista meningen och brydde sig inte om
allt folk som tjuvlyssnade bland dom andra borden.
Alla tittade roande på honom.

"Sa jag inte att han är lite överspänd när han pratar om det" skrattade Sam.
"Nej, nu går jag så får ni sitta och skvallra som kärringar för er själva, för jag är trött på det!."
Alla skrattde när han lämnade bordet och han försökte ignorera gallringarna som dom skrek efter honom.
Ibland kunde dom bete sig som 6 åringar. Till och med Bella hade mer vett än vad dom hade.
Han var så ljupt försjunken i sina tankar så han inte tänkte på vart han gick. Plötsligt så gick ha in i
någon och båda föll till marken. Dom snurrade ett varv i luften så att Linus kom överst.
Han fångade personens huvud innan det skulle ha träffat marken. Det var först då han insåg vem det var.
Han tittade in i hennes ögon och blev helt stum.
Hon harklade sig och han vaknade till liv.
"Ehm.. ursäkta, jag.. tittade inte mig för." Han bara svammlade. Han bet sig i tungan och tvingade sig själv att
sluta innan det blev allt för pinsamt.
"Kan du kanske akta dig så att jag kan komma upp?" Hon tittade menade på honom.
"Förlåt!" Han reste på sig, räckte ut handen till henne men hon reste sig upp själv.
Det var först då han hörde alla viskningar och skratt runt om i matsalen. Dom som skrattade högst var såklart
hans komispar. Han tittade med mördande blick mot dom och dom tystnade tvärt.

"Jag är så ledsen." sa han än en gång.
"Jag vet, men vad hjälper det i en sån här situation?" hon tittade inte på honom utan hon hade fullt upp med
att ta bort matrester från hennes kläder och hår.
"Är det någonting jag kan göra?"
"Jag tror du har gjort tillräckligt för idag" sa hon bittert och gick därifrån.
Han tittade roat på henne när hon gick därifrån. Vilket temperament.
Han skrattade lite lätt för sig själv och gick ut ur matsalen. Han behövde lite tid för sig själv för att
kunna lyssna på hans kompisars komentarer utan att tappa humöret helt.

Del 4 kommer snart. Så håll utskik. Men hör gärna av er om ni gillade det eller om det är någonting jag skulle
kunna ändra på. Om ni har tips så snälla skriv dom med;)

Författare:

Publicerat

Dela: