Förstärkaren / 1

Förstärkaren /1

När Pettersson ringde till mig på verkstaden var han arg. - När fan skall ni betala förstärkaren? frågade han ilsket. Det fattas ju tvåhundratjugo kronor! Han nästan skrek i luren. - Ja, det vet jag svarade jag; men du lovade ju oss att få den på avbetalning! - Ja det gjorde jag, men det har ju för fan gått två veckor över tiden nu. Nu vill jag ha hela det resterande beloppet, omedelbart. Får jag inte det , tar jag tillbaka förstärkaren! - Vi kan väl ta det i två omgångar föreslog jag. - Nej! Jag skall ha allt på en gång svarade han omedgörligt. - Du lovade oss att få betala av på den. Gjorde du inte det? Nu var jag arg och besviken. - Ni har inte betalt enligt planen och därför vill jag ha mina pengar nu, eller förstärkaren tillbaka. -
- Vi har ju betalt punktligt alla de andra gångerna vädjade jag; det är ju bara denna sista avbetalningen som vi missat. - Ja, men det räcker. Och nu vill jag ha mina pengar! Du hör vad jag säger! Annars tar jag tillbaka hela anläggning'en. OK svarade jag uppgivet, jag skall snacka med grabbarna!

Och det gjorde jag när vi träffades samma kväll för att repetera. Jag berättade vad han sagt och hur arg och omedgörlig han varit. Alla blev naturligtvis ilskna och förbannade. Men vi kom överens om att det nog var bäst att betala honom så fort som möjligt.
Under pausen satt vi där på våra upp och ned-vända läskbackar och gick igenom våra resurser. Ännu hade vi inte haft så många gig och den privata ekonomin hos var och en av oss var ju inget att hurra för precis. Vi var ju fortfarande bara lärlingar, alla utom Bengan, pianisten som gick i ' realen.' Vi fick ihop etthundratjugo kronor. Det fattades alltså en hundralapp.

Våra blickar gick då och då till orsaken för vårt bryderi. Vi använde den även på repetitionerna. ' Hoppy ' vår sångare måste ju ha ' mickträning.' En förstärkare, två högtalare och en mikrofon samt ett skrangligt mikrofonställ. I nerpackat tillstånd, en illa medfaren,skavd svart trälåda.. Femhundra spänn skulle vi betala för den och det återstod alltså tvåhundratjugo; eller,efter kvällens insamling, jämt en hundralapp.

- Jävla skitstövel sa Svenne och halsade en Pommac. 'Sotarn' som satt som han brukade göra under pauserna och filade på sitt rör till tenorsaxen, lade plötsligt den ifrån sig och överraskade oss alla med sitt förslag. - Låt han ta den! Låt han ta tillbaka förstärkaren, vi är ju ändå inte riktigt nöjda med den. - Nej! Inte det! Det var ' Hoppy ' som ropade från hörnet där han stod och knäppte på basen. - Vi har ju betalt tvåhundraåttio spänn på den allaredan. De pengarna får vi ju aldrig se röken av om vi låter Pettersson ta tillbaka förstärkaren. Nej, det vore en dålig affär, tyckte basisten som var två år äldre än vi andra, och kanske något förståndigare. - Jag skall snacka med morsan! Den lågmälde trummisen ' Cacca ' såg på oss andra. - Men vi måste betala tillbaka pengarna till henne! Vi kom överens om att betala igen pengarna till ' Caccas' morsa genast efter nästa gig som var om en vecka. - OK, då kommer jag ner till dig i morgon eftermiddag sa ' Cacca ' till mig. Alla var vi lättade över att det skulle ordna upp sig med förstärkaren.

Som vanligt efter repetitionerna följdes vi åt, ner till Nisses korvkiosk. Den var klassisk allaredan då. En väldigt enkel ihopsnickrad ' trälåda ' uppallad på grå betongstenar, en dörr och en betjäningslucka. På var sida om luckan hängde det två stycken fotogenlampor som gav ett varmt, gult sken. Än i dag kan jag bli sugen när jag erinrar mig Nisses , ' tjocka stekta ' och hans fru Sveas hemlagade potatismos. I den fattades varken grädde eller smör. Men det var ju inte bara korven och moset som drog oss dit. Det var en träffpunkt för oss ungdomar. Efter bion, repetitionerna eller vad man nu hittat på tidigare under kvällen.Och där stod vi nu som vanligt vid tiotiden på kvällen och lät oss väl smaka av Nisse berömda ' porting.' Snacket var nästan alltid det samma. Brudar, bandet som spelat i ' parken ' i lördags och ' sotarns ' hund.' Småstadskillar och småstadssnack!

Forts. /2

Skriven av: Boris Söderberg