Fyfan vad jag älskar honom

Med världens vackraste andetag drar han djupt in till en stor suck. Sedan blir bröstkorgen stilla en stund. De följande andetagen är som vanligt när han sover. Lite djupare än de korta, ytliga då han är vaken. Här kan vi verkligen prata om av-och på knapp. Från spring och fläng för några minuter sedan till att ligga utfläkt i soffan i djup sömn, typiskt ungt beteende.
Fyfan vad jag älskar honom, det känns löjligt ibland. Kommer ju vara omöjligt att ha barn om det är såna här känslor jag hyser för en katt. Hur skulle jag någonsin kunna koncentrera mig på annat än min kärlek till ungen. Nej det får vara bra såhär, en katt och jag. Känner jag mig själv rätt så kommer det dock bli tillskott i flocken, i form av katt såklart. Det kommer sitta nån liten snörvlig, övergiven stackare på en väg eller åker och se på mig sådär, som de gör. Och jag kommer ta hand om den jäveln. Och jag kommer älska den oändligt.

Författare:

Publicerat

Dela: