Galaxens häskare

”Jag heter Dirk, är tretton år gammal, och när jag blir stor ska jag bli läkare, advokat eller professor. Jag gillar att spela datorspel, min hund Tobbe och att hänga med kompisar.”

Det var presentationstimme i skolan och alla i klassen skulle säga några ord om sig själva. Dirk blickade nervöst ut över klassen. Han visste inte vad mer han skulle säga. Han var ju inte som andra, inte i sina egna ögon i alla fall. Han var duktig i skolan, det visste han. Absolut en av de bästa i klassen. Kanske bäst i skolan på vissa teoretiska ämnen. Han kunde exempelvis mer matematik än många i högstadiet, det hade han fått veta av sin klassföreståndare. Men han var inte en i gänget.

Det fanns en ständigt molande känsla av att inte passa in. Dessutom ljög han när han sa att han gillade att hänga med kompisar. Han hade nästan inga vänner, bara Melanie som gick i samma klass. De hade bott grannar sedan de var riktigt små och var nästan som syskon.

Dirk kastade en snabb blick på Melanie. Hon gjorde tummen upp lite i smyg som för att säga att det där var okej. Antagligen hade han tjatat ihjäl Melanie de sista dagarna om hur illa han tyckte om att tala inför klassen. Han kunde verkligen vara för mycket ibland. Att hon fortfarande ville vara kompis med honom var verkligen ofattbart. Hon var verkligen världens bästa vän.

”Var du klar där, Dirk”, hördes från klassföreståndaren. Dirk kunde bara nicka till svar. Han var fullständigt tömd på energi och kunde inte säga ett ord till om det så gällde livet.

”Tack, då kan du gå och sätta dig.” Tacksamt gick Dirk bort och satte sig vid sin bänk.

Efter skolan gjorde Melanie och Dirk sällskap hemåt.

”Det har kommit ut ett nytt konsolspel. Ska vara det bästa som någonsin gjorts. Det är så avancerat att det krävs en ny typ av spelkonsol och dessutom VR-glasögon för att spela det. Det ska kännas precis som att vara i spelet. Pappa ska köpa det åt mig idag efter jobbet. Om du vill kan du komma över och spela?”

”Jag vet inte”, sa Melanie. ”Vad är det för spel, då?”

”Star Wars – Revival. Du kan välja att slåss på Imperiets sida eller mot. Om du är Darth Vader så kan jag vara Luke Skywalker. Kom igen, det blir jättekul!”

”Nä, jag tror inte det”, sa Melanie. ”Häng med mig istället. Jag ska till fritidsgården och kolla läget. Tror det kan bli kul. Häng på!”

”Vadå, fritidsgården? Ska jag träffa de från skolan på fritiden? De gillar ju inte ens mig. Aldrig i livet”, sa Dirk missnöjt.

”Ingen har något emot dig. Men du måste lära dig att slappna av lite grann. Som den där presentationen idag. Du sa att du vill bli professor eller advokat. Nördigt. Jag vet och du vet och alla vet att du är supersmart och kommer att kunna bli vad du vill. Men du måste lära dig att slappna och tänka på vad du säger. Fattar du?” Melanie slog till honom på armen och log.

”Jag känner en störning i kraften”, svarade Dirk.

”Den mörka kraften är stark hos dig”, sa Melanie och skrattade. ”Ha det så kul med spelandet, vi ses imorgon!”

”Det gör vi.” Han såg efter henne när hon släntrade över gräsmattan och in genom ytterdörren. Hon förstod inte riktigt. Han var smart, det hade hon rätt i. Men det ställde till det mer än det hjälpte. Han kände sig vilsen och deppig. Var det så här livet skulle vara?

Dyster till mods gick han hem och slängde sig på soffan. Var passar jag in? Skolan är ett helvete och jag borde inte behöva ha det så här. Jag är värd bättre, tänkte Dirk.

”Hallå, någon hemma!” Det var Dirks pappa Björn som kom hem.

”Hej, pappa.”

”Titta vad jag har”, sa han och höll fram två kassar. ”Jag gick lite tidigare från jobbet idag för att kunna handla utan att stressa för mycket.

”Wow, Star Wars! Tack, pappa!” Dirk slet åt sig kassarna och sprang in på sitt rum. Snart var han uppkopplad och igång med spelet. Fast i hans värld var det inte bara ett spel, utan snarare ett universum av möjligheter. Och han hade kontrollen. Bara för att göra det lite svårare valde Dirk att spela mot spelets artificiella intelligens, som enligt reklamen skulle ha en ’övermänsklig intuition’. Men först skulle han välja vilken rollfigur han ville vara och det fanns dussintals att välja bland.

Han vägde mellan att stötta den goda sidan i form av Luke Skywalker eller den onda sidan i form av Darth Vader. Det fick bli Vader. Nu skulle han se vad spelet kunde förmå.

De första timmarna gick kampen mot Luke Skywalker och rebellarmén väldigt lätt. Sedan blev det mer uppenbart att spelets artificiella intelligens hade börjat kicka in. Bland annat dök det upp moraliska värderingar i spelet som det måste tas hänsyn till. Genom att spelaren tog beslut som kunde anses vara moraliskt riktiga kunde lidandet hos de stridande minimeras, vilket gav extrapoäng och extraliv till spelaren.

Men taktiken med etik och moral fungerade inte så bra mot spelets artificiella strategiska intelligens och han förlorade planet efter planet.

Dirk som alltid sett sig själv som en rättskaffens person blev först rådlös men vande sig efter hand. Han började mer och mer fokusera på beslut som skulle hjälpa honom att vinna spelet snabbt och mindre på det moraliska i sina handlingar. Det resulterade i att han ödelade försvarslösa världar med klusterbomber och laservapen, skickade kärnvapenstridsspetsar kors och tvärs. Bussade vildsinta robotar på försvarslösa kvinnor som fick armar och ben avslitna och lät deras barn krossas under fötter av härdat stål. Allt för att underminera rebellarméns stridsmoral och få folket att inte stödja upproret. Med VR-glasögonens hjälp blev illusionen mycket verklig.

Segern var inom räckhåll. Luke Skywalker och rebellarmén retirerade från värld efter värld. Galaxen skulle bli hans!

Dirk hade aldrig känt sig så hög på livet, så tillfreds, så lycklig! Han hade äntligen funnit sitt kall. Hädanefter skulle detta bli hans musik!

Författare:

Publicerat

Dela: