Greta, klimatets vrede

Greta- klimatets vrede (Kapitel 1)

Jag vaknade upp helt klarvaken. Det är många saker som jag måste göra idag, gå på konferenser, hålla tal och skriva på sociala medier. Jag kastade av mig mitt täcke och började klä på mig. Trött som jag är råkade jag välja fel strumpor, hade helt glömt av att ta mina gröna klimat strumpor som är väldigt bra för miljön. Min fantastiskt miljövänliga tandborste av trä kändes torr mot mina tänder med vattnet som jag borstar de med. Det är bara att vänja sig vid sådana obekvämligheter om man är klimataktivist och vill förändra världen. Efter min morgonritual sätter jag mig ner vid mitt bord och äter frukost. Den består av väldigt gröna grönsaker såsom broccoli och färgad paprika (med, såklart, naturliga färgmedel).

Efter den gröna frukosten brukade jag gå ut ur huset för att se om verandan är borstad. Jag klev ut ur mitt mysiga rum och tittade på spektaklet utanför. Det var en liten träkoja. Jag blev alldeles utom mig av glädje när jag upptäckte att det inte fanns en veranda och därmed inget att borsta. Glädjefylld och mätt från min ekologiska frukost skuttade jag iväg mot ett fjärran mål. Jag korsade floder, bäckar och hav när jag traskade glatt genom den svenska djungeln. Det var en mystisk plats och passade perfekt för mina intentioner. Här kan jag stödja miljön på bästa sätt och undkomma mina fans, winner, winner, grönkåls dinner som min klimat förespråkare brukade säga.

Jag hittade en stig som jag inte kände igen och började följa den. Känd som okänd, det spelar ingen roll eftersom alla vägar leder till klimatångest ändå. Helt plötsligt under min lilla promenad stötte jag på en främling. Va bra tänkte jag och började att ropa ut mitt extremt viktiga och livshotande miljöbudskap till honom. Efter mitt storslagna tal kan han väl intet göra än att också konvertera till klimathysterin. MEN just denna främling rår mina mångfaldiga argument inte på och jag måste testa en annan taktik. Jag inspekterade hans utseende och kläder mycket noga. Sånt brukar berätta hurdan personen är som person, det har jag upptäckt (förutom Donald trumpp, han klär sig som en gentleman men beter sig som ett svin). Mannen går klädd i gråa kläder, grå hatt, gråa skor, gråa byxor, och ve o fasa, gråa strumpor. Allt med honom är grått. Även hans hår och hud. Jag hade en stark känsla inom mig att denne man inte var färgad eller kan bli färgad av mina ideal. Men det hindrade mig inte från att deklamera mitt budskap.

Greta: Klimatet är superviktigt!
Grå man: Ok.
- Men du måste väl inse att klimatet i Sverige, Norge, Danmark och speciellt i USA, men också allra viktigast i hela världen håller på att förstöras. Inom en snar framtid kommer allt som du tar för givet att försvinna (Även vänner och familj). Luften kommer att förorenas, det kommer vara soligare och även regna mer. Väder katastroferna kommer att vara BRUTALA och bara alltigenom ruttet. Bla bla bla bla bla bla bla bla bla… How däre you destroy my childhood?!...bla bla bla bla bla bla bla.
- Ok
- Nej, det här är mycket viktigt, ett enkelt okej räcker inte man måste bla bla bla..bla bla bla.
- Ok
Snälla säg nåt annat förutom okej, okej?
Ok
Jag menar inte att du skall sluta säga okej till mitt fruktansvärt viktiga budskap, men säg gärna något annat mer djupare och som reflekterar klimatets värde i dina ögon.
- Ok.
Det var då jag började inse, att mitt första antagande stämmer. Han är bara en grå oformlig röra och pressar inte sina kvaliteter till sitt yttersta för att rädda klimatet. Jag vänder mig om och tänker gå därifrån, när en tanke plötsligt slår mig. Nöjd med min fixa idé springer jag fram till honom och försöker sätta min hand på hans axel. Han ser ner på mig med en förvånad blick som han brukar göra. Jag gör min vilja mycket tydlig genom säga mitt budskap med det rent ut, utan mångordighet.
Får jag lov att byta strumpor med dig?
- Ok
Jag behövde inte mer godkännande, utan slängde av mig mina skor för att sedan kunna dra av mig mina mycket dyra och gröna strumpor. Jag stod där barfota och drog av hans gråa kängor och slet av de gråa strumporna. Förbluffad av händelsen rynkas hans panna i djupa veck. Det här var något obegripligt konstigt för honom. Om det var för den förändrade färgen på strumporna eller av mitt milda våld vet jag ej. Jag bryr mig inte, vad som helst, bara det räddar naturen.

Grå man hade aldrig någonsin blivit färgad på det här sättet förut. Jag såg undran för varje steg han tog, det kändes som om han hade blivit en ny människa. Det var en symbolisk handling som hade faktiska resultat. Jag och grå man med gröna strumpor vandrade dag och natt tillsammans medan jag berättade om klimatet. Han började vänja sig vid färgen på sina strumpor och också av mina monologer. Jag märkte hur han mer och mer började uppskatta färgen grön (Särskilt när han varannan minut stirrade upp mot trädens gröna blad). För var dag som gick blev han allt mer förändrad, precis som klimatet.

Bort från Sveriges djungler vandrade vi med målet satt mot Stockholm. Grå man begrep inte varför vi skulle dit och demonstrera, fast hur skulle han egentligen förstå det? Han hade levt hela sitt gråa liv i en vild skog och har troligtvis ingen aning om hur stora effekterna kunde bli av en demonstration. Min mycket väl utarbetade plan gick ut på att vandra raskt de milen till Stockholm och endast ha korta pauser för att orka fortsätta gå. Under tiden ska jag försöka omvända gråa man till mina färgsprakande ideal. Det blir tufft, jag vet, men om det är möjligt att förändra honom är det att förändra alla. Det var inga problem att få honom följa med, eftersom han svar var alltid densamma, “ok”. Vi gick sida vid sida och jag pratade på om allt mellan himmel och jord och hur dessa skulle kunna förstöras ifall vi inte gjorde något.

Jag drog andan och hade en dramatisk paus. Då hörde jag ett litet ljud bakom mig. Det var ett prassel, knappt hörbart och jag hade definitivt inte hört det om jag inte slutat prata. Jag fortsätter mitt tal till gråa man för att inte väcka några misstankar gentemot inkräktaren. Då och då har jag fler pauser vid passande ställen och hör samma sak, ett prassel som denne inte kan dölja. Jag ignorerade ljuden och fortsatte att promenera framåt. Desto längre in i skogen vi gick, desto mer dämpades prasslet. Till slut hörde jag inget alls och bestämde att vi skulle pausa där. Grå man gick till närmsta grå sten och satte sig ner.

Helt plötsligt började marken skaka och ett utdraget vrål ekade genom träden. Jag svängde runt och försökte hitta var ljudet kom ifrån. Bakom mig dundrade något tungt fram, morrandes. Det var ingen mening med att kolla bakom mig, det var benen på ryggen som gällde. Jag tog fart med mina ben och nästan flög fram över terrängen. Jag hann inte långt förrän jag snubblade på en rot. Jag föll och landade på min sida och skrapade upp min höft. Framför mig nu såg jag hur en stor tiger kom rusande. Gapet var öppet och visade alla rader med sylvassa tänder, beredd att hugga in på sitt byte. Jag försökte ställa mig upp men min ena fot hade fastnat i en grop. Febrilt försökte jag dra upp foten tills tigern var inpå mig. Det var ingen idé att kämpa emot längre. Jag var dödsdömd.

Då från nästan ingenstans kom grå man i rasande fart och krockade med tigerns sida, mitt i dess språng. Den var helt oförberedd på något sånt och trillade ihop på marken, tillsammans med grå man. Äntligen fick jag ut min fot ur gropen och väntade inte med att springa. Mina ben var som torpeder, i en minut. Sedan föll jag ihop bakom en sten. Med dimmiga ögon såg jag i ögonvrån hur två skepnader som låg på marken, blixtstilla.

-Nej! skrek jag.

Det här får inte hända. Jag sprang fram till grå mans kropp som var täckt av blod och knuffade till honom. Han förblev stilla.

-Vakna grå man!! hör du mig!!? ropade jag förtvivlat till honom.
Inget svar. Min syn blev suddig av tårarna som täckte mitt ansikte.

- Du har äntligen blivit, färgad man!

En kaskad av tårar vällde ur mina ögon och jag kunde inte längre vara nära honom. Jag reste mig upp för att gå, när en hand hindrade mig. Det var färgad mans hand. Jag vände mig och upptäckte att han höll i en grå nyckel.

- Ta den! sa han desperat.
- Lever du? Och du kan prata!?
- Ta den bara!!

Okej sa jag och insåg att han skulle ha sagt detsamma. Han lutade sig tillbaka på gräset under honom och man såg på hans ansikte att han kämpade för att hålla sig vid liv.
-Vilken dörr öppnar nyckeln och varför ger du mig den? frågade jag.
- Den leder till hjärtat av problemet, sa han bedrövat.
- Varför har du inte gett den till mig tidigare? undrade jag.

Men han svarade inte. Ögonlocken stängdes och han drog en lång suck. Jag skrek, knuffade och till och med hoppade på honom. Men det bara säkerhetsställde ännu mer att han var död. Jag tog ett djupt andetag och frågade mig själv, vad skulle grå man göra? Han skulle sagt “okej” och fortsatt tills han såg någonting grått och ställt sig bredvid det.

- Juste ja, varför tänkte inte jag på det? Tänkte jag högt.

Jag sprang vidare, förbi hans kropp och full med hopp. Det vara bara att hitta något grått och se om det finns ett nyckelhål i det. Konstigt nog fanns det där ett helt grått ek träd med gråa löv och allt som skilde sig helt från resten av träden. Jag närmade mig det med nyckeln och tryckte överallt med den för att hitta nyckelhålet. Det verkade först omöjligt och jag var nära på att ge upp efter 30 sekunder när jag väl upptäckte en mörk diskret form på trädet som liknade ett nyckelhål.

Genast pressade jag in nyckel, som passade perfekt i hålet och vred om. Det hördes ett dovt mullrande som fick marken att skaka och träden vaja. På trädet öppnade sig ett hål, stor nog att gå igenom och som man inte kunde se vad som fanns inuti eftersom den var belagd av mörker. Det hela verkade mycket skumt och jag visste inte om det verkligen var rätt träd som nyckeln grå man hade gett mig passade till. Varför just här på ett grått träd? Jag hann inte tänka igenom det förrän jag hörde ett vrål bakom mig. Jag vände mig om och såg tigern som hade återhämtat sig efter krocken och hade en mordisk blick. Kanske har tigrar den blicken hela tiden, men det verkade ändå som om den här ville döda mig extra mycket.

Odjuret rusade mot mig i skrämmande hög hastighet. Jag kastade mig in i trädets öppning i förhoppning att den inte kunde ta sig igenom. Barken stängdes som en hissdörr och tigern gjorde ett språng mot öppningen som höll på att stängas. Dörrarna smälldes plötsligt igen, med tigerns huvud som fastnat i öppningen. Utan förvarning sköts “hissen” ner i svindlande hög fart ner i jorden och slet sönder tigerns huvud från dess kropp. Huvudet landade på marken intill mig och gav efter sig ett spår av blod. Jag kände mig äcklad och hissens nedåt rusande fick mig att nästan att spy.

Plötsligt stoppade den tvärt och fick mig att falla raklång på golvet. Hissdörrarna öppnades långsamt och ett starkt ljus bländade mig. Sakta gick jag ut från hissen som var ett stort träd. Dörrarna stängdes igen och det syntes inte något som kunde berätta att det varit en dörr där. När mina ögon hade vant sig vid ljuset såg jag en hel skog i brand. Trädens lövverk, stammar, allt brann. De stora eldtungorna svepte ondskefullt längs med träden och verkade ha satt hela skogen i brand. Träden var näst intill svarta av sot och marken också sot befläckad. “Vad hände här?” tänkte jag. Jag insåg att jag måste gå till botten med problemet och gick rakt igenom eldsvådan. Smärtan var brännande men det var ett litet offer för världsklimatet. Framåt mot en ny framtid tog jag långa kliv tvärs igenom amazonskogen.

Tigerns vrål hördes på avstånd och fick hela skogen att skaka. “vad för tiger håller hus i en brinnande skog?” tänkte jag och tittade åt alla håll och kanter och väntade på ett slags anfall. Men det kom inget. Bara en tiger med en man ridandes på dess rygg som syntes mer och mer desto närmare de kom. Gestalterna var tätt inpå mig nu, men en eldsflamma blockerade mig från att se vem det var. Plötsligt korsade de elden och jag kunde se vem det var. Tigern började brinna, men ryttaren brydde sig inte. Denne steg av tigern framför mig.

- OBAMA!!! skrek jag och fick nästan andnöd.
- Greta, Vi möts igen, svarade han. Ett leende spreds över hans läppar.
- Vad hände här? frågade Jag.

- Du är inte lite naiv, Greta, sa Obama och flinade.
- Detta är mitt livs största verk, fortsatte han.
- DET HÄR!! skrek jag och ryggade tillbaka.
- Så du gillar inte min miljöförstöring, det är riktigt synd, då kanske du gillar tiger uppfödningen
jag håller på med. Mer djur är detsamma som ett förbättrat klimat, inte sant?
- Din dumma tiger dödade färgad man! skrek jag.
- Nej, det var på min befallning som den gjorde det svarade han.
- VA!!!??!! Vrålade jag.

- Se inte så förvånat på mig, Greta, sa Obama.
- Du kommer hamna i fängelse för att ha dödat färgad man!!! Jag kommer minsann se till att det händer!!
- Du får det hela att låta så rasistiskt, flicka lilla, jag är presidenten, jag kan göra vad jag vill utan att någon rör en min, skrattade han.
- Så det var alltså du som startade klimatförändringen? frågade jag. Obama brast ut i gapskratt och fick nästan andnöd.
- Du har kommit hit...och inte fattat det än? flämtade han efter sin skrattattack.
- Du ska få betala för detta!!! skrek jag och sprang mot honom med min näve knuten.

Men plötsligt ställde sig tigern i vägen för mig och Obama, morrandes. Han började skratta igen och sa:

- Trodde du, att det skulle vara så enkelt att få ner mig? Nu är det istället du som ska dö.

Tigern höjde sin tass med utspärrade klor och slog emot mig. Snabbt som vinden dök jag undan slaget och slog en kullerbytta på marken. På mindre än en sekund var jag uppe igen, bredbent med båda nävarna knutna. Tigern gav ifrån sig ett vrål och tog sats och hoppade mot mig. Men jag var beredd och gjorde en cirkel i luften med min hand samtidigt som jag yttrade orden:

- Climaticus glutinosa!

Genast trillade ett träd ner från himlen och träffade tigern mitt i dess språng och krossade den. Blodet skvätte åt alla håll och fick elden att bli ännu rödare. Obama var redan full gång att fly och sprang för sitt liv. Jag såg vad han gjorde, tog sats och hoppade jämfota 20 meter upp i luften. I luften gjorde jag en framåtvolt och nästan flög ner mot Obama. Med otrolig pricksäkerhet, landade jag jämfota precis framför honom när han sprang. Han bromsade in och föll baklänges. Jag gjorde en blixtsnabb grenspark för att ta hans liv.

Men Obama lurade mig och gjorde en bakåtkullerbytta och sparken missade med några centimeter. Han hoppade kvickt upp på fötter och drog ut ett lasersvärd ur fickan och tryckte på “on knappen”. Genast vecklades den röda lasern ut och gav ett rött sken mot den annars så röda elden. Han riktade den hotfullt mot mig och höll just på att hugga mig i bitar när jag också drog ut ett lasersvärd ur min ficka. Han tittade förvånat på mig. Överraskningsmomentet var över. Jag ställde mig med lasersvärdet i högsta hugg och inväntade inte en attack, utan anföll direkt.



Jag underskattade honom.

Han blockerade alla mina anfall utan någon som helst ansträngning. Jag bet ihop med mina tänder och svor tyst för mig själv. Han inledde sitt anfall med fem snabba stötar riktade mot mitt huvud. Jag blockade alla slag och våra lasersvärd möttes med gnistor som flög överallt omkring. Jag slog ett hastigt slag mot hans bröst som han parerade snabbt, men det var bara för att lura bort hans uppmärksamhet mot benen. Jag gav honom en hård spark på knäet och han vacklade till. Sedan följde jag upp attacken med en serie av hugg som skulle ha dödat honom, om han inte hade gjort något oväntat.

Han böjde sig ner hoppade åt sidan, gjorde en bakåtvolt och flög 200 meter i upp i luften. Då insåg jag hans fulla kraft och backade åt sidan. Den här kraften går inte att handskas med, tänkte jag. Mästare Yoda hade alltid lärt mig att tänka grönt, men vad för grönt rår på detta monster? Men jag kan inte förlora mot den som dödade grå man, jag måste hämnas honom. Jag har länge hållit undan min mest kraftfullaste attack, nu var det dags att släppa lös den. Obama landade på marken en bit från mig och skrattade.

- Var det allt som den “mäktiga Greta” kunde göra? Så synd att dina drömmar om en bra och miljövänlig framtid kommer bli krossade.

Han höjde sin hand för att slänga sitt lasersvärd på mig. Men i sista stund böjde jag mig ner och tog sats. En oerhörd kraft kom ifrån mina ben när jag sprang och lämnade ett dammoln där jag stod. Obamas triumferande ansiktsuttryck hade förändrats till förvåning. Han kunde inte längre se mig, så snabbt sprang jag. Bara dammoln överallt som begränsade hans synfält. Efter att sprungit runt honom i några sekunder, sprang jag rakt mot honom. Han såg mig inte och jag hann förbereda min attack.

-Fidelis gladius!

Det dök hundratals svärd ovanför Obamas huvud. Någon sekund senare började de regna ner på hans huvud. Han höll sitt lasersvärd ovanför sitt huvud och blockerade alla inkommande svärdsklingor. Jag fortsatte att springa och höll upp mina händer. Det samlade sig ett klot av grön energi i mina händer och jag hoppade mot honom.

- Känn på KLIMATETS VREDE!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Under ett förlopp av två sekunder hade jag slängt energi klotet på hans huvud och allt hade blivit ljust. Explosionen fick marken att skaka och hela världen tycktes klyvas itu. Jag kände kraftvågen kasta mig iväg från platsen jag slängde klotet. Plötsligt krockade jag med marken i rasande fart. Kraften fick mig att tappa andan. En liten stund efter öppnade jag mina ögon.

Det hade slutat vara ljust och där explosionen hade ägt rum fanns det inga träd, bara en stor svart fläck. Så länge klimatet räddas är detta offer ingenting, tänkte jag. Obamas död var ett bevis på den saken. Världen kan leva utan en politiker, men inte utan miljön. Elden hade slocknat runt om i hela skogen. Det måste varit chockvågen som gjort det, men hur kunde han sätta igång en sådan eld från början? Jag stod där och bet i mina naglar så att de ändrade färg från grön till röd, men utan resultat.

Plötsligt slog det mig, att jag inte visste hur jag skulle komma hem. Jag tittade åt alla håll och kanter, men hittade inte trädet jag kom ifrån.
- Attans! Den måste ha eliminerats upp i explosionen. Desperat gick jag runt och letade efter trädet.

Efter att ha letat i två timmar orkade jag inte leta längre och trillade omkull av utmattning. Jag rätade på mig och lutade mig tillbaka på ett träd. Jag var tvungen att erkänna den hemska farhåga jag haft de senaste två timmarna. Jag var fast i Amazonas regnskog.



To be continued….

Paul Carlsson

Jag gillar att skriva noveller) :
Paul Carlsson är medlem sedan 2020 Paul Carlsson har 1 publicerade verk