Griniga gamla gubbar

- Har det hänt något?, säger Tomas när han knackar på rutan till Görans kök.
- Jag är inte klar med korsordet, säger Göran. Det måste postas idag annars kan man inte vara med i tävlingen.
- Vad är första priset? Ett månadskort på Skånetrafiken?
- En resa för två till Oslo.
- Men allvarligt talat Göran, vi skulle vara på väg nu. Det är femton minuter efter tiden vi kom överens om. Jag stod i gathörnet som vi sa och så sitter du här och löser korsord!

Göran muttrar för sig själv medan han linkar ut i hallen. Med stor möda tar han på sig
vinterkläder. Båda två är 70 år, och Göran är den minst spänstiga av de två. För att kunna knyta skorna måste han både sätta sig ner på en stol och andas ut djupt för att nå ända ner till skosnörena. Många kilon av de sammanlagda 120 har satt sig på magen. Väl i bilen blir det som vanligt tyst en stund medan de kör för att han ska kunna hämta andan innan de börjar prata.

- Det ska bli roligt att höra vad Asta Svensson har att säga idag om hennes barnbarn, säger Tomas lite syrligt.
- Nej! Ska hon komma idag? Hon har bara barn i huvudet, säger Göran och trampar lite extra på gasen.
- Ta det lugnt. Det är ju is överallt!
- Det är inte is, det är snö.
- När snö packas tätt samman av bilarna blir det så hårt och så halt att det spelar ingen roll om det är is eller snö.
- Jag har snödäck, det klara sig fint. Korsordet var knepigt idag. Inre harmoni - fyra bokstäver och det slutar på ”A”.
- Om du håller fartgränsen, då ska jag säga vad det är.

Göran saktar genast ner till 110 km/h. De ska till Ängelholms Aktiva Pensionärers
motionsgrupp. Var fjortonde dag träffas de på ett servicehus och rör på sig lite till musik från tjugo- och trettiotalet.

- Jaha, vad är inre harmoni på fyra bokstäver som slutar på ”A”? säger Göran.
- Jag tänker. Det är inte frid, eller lugn eller...
- Du sa ju att om jag håller fartgränsen, då skulle du säga vad det var! säger Göran och trampar på gasen igen.
- Kör inte för fort snälla du, jag kan inte tänka ut vad ordet är om jag hela tiden oroar mig för att vi ska åka i diket.
- Kör i diket, här körs inte i diket! säger Göran och tutar på en Saab som de passerar.
- Varför tutade du på dem?
- De körde om mig i somras, nu får de igen, säger Göran.
- Körde om i somras?
- Tänk du inte på det, utan koncentrera dig på fyra bokstäver som slutar på ”A”.
- Nu blir det för mycket. Du kom aldrig till hörnan som vi sa och när jag går hela vägen hem till dig ser jag att du sitter du i köket och löser korsord. Nu kör du farligt fort på halt underlag och så ska jag tänka på fyra bokstäver som slutar på ”A”! Sänk farten åtminstone till 110.
- Vi är sena, säger Göran.
- Inte är det mitt fel i alla fall och om du inte sänker farten åker vi säkert i diket. Du har ju inte ens glasögonen på dig!
- Om vi åker av vägen då är det för att du pratar för mycket så att jag inte kan koncentrera mig på körningen.
- Nej nu blir jag förbannad! Sänk farten annars drar jag i handbromsen!
- Nej! Handbromsen låser sig på vintern! Vi vurpar direkt!
- Sänk farten!, skriker Tomas.
- Som du tar i. Här är avfarten till Ängelholm. Se, nu sänker jag farten! säger Göran och känner sig väldigt tillfreds. De har kommit fram i tid tack vare hans skickliga bilkörning och han har lyckats få Tomas att tappa behärskningen. Det är lika roligt varje gång att se hans kinder färgas röda av ilska.

Tomas har blivit högröd i hela ansiktet denna gången och han tar djupa andetag för att lugna ner sig. Nästan varje gång de åker tillsammans blir det diskussioner om farten som urartar till bråk. Inte ens barnbarnen är lika envisa som Göran. De svänger in på parkeringsplatsen bakom servicehuset. När de öppnar dörrarna hör de ett glatt rop från Asta Svensson.

- Jag har fått ett barnbarns barn! Lisa heter hon!
- LISA, ett ord på fyra bokstäver som slutar på ”A”! Där satt den, utbrister Göran förnöjt.

Skriven av: Stefan Norman