Grymheten var tystnaden

- Du, det var inte meningen att behandla dig som en biograf. sa hon och tittade på den maskliknande pojken framför.
Han kände hur marken gav vika och han minskade i storlek. När han nådde botten av parasitträsket utbrast hon: - Men, du är så gullig sådär vek & trasig. Precis som jag kom i håg dig från skolan.

Han lät portföljen falla till marken, en kort distans från hans hand till den kalla destinationen.
Det kändes som en evighet, han följde den med blicken.

När den slog i marken kändes det som ett knynävsslag mot ansiktet. Förnedring, skam & sorg kastade sina skuggor över hans redan förfallna inre.

- Du, det var kul att ses i alla fall. sa hon och lämnade honom.

- Du, är det där verkligen din fru? sa maskpojkens kompanjon.
Maskpojken kände hur hela staden väntade på ett svar. Byggnaderna verkade luta sig åt hans håll & svaret kunde säkerligen påverka börsraset på något sätt. Och hans chef skulle säkert höja honom till skyarna om han svarade rätt.
Vad ska jag svara? Är det min fru? Var det verkligen det? Tankarna for runt som lotto bollar.

- Jo det var det, hon kände inte igen mig bara. Håret du vet, jag klippte mig på lunchen, och parfymen är ny. Köpte den då med. sa han med panik i halsen och mani i blicken.
Portföljen hade öppnats vid nedslaget och vinden slet tag i några pappren som började trumma mot varandra. En pistol höll dom på plats.


- Du, varför har du den där? sa maskpojkens kompanjon.
Maskpojken blev ursinnig och plockade upp vapnet.
- Det här, min kära vän är lösningen på våra problem på börsen. Aktierna kommer att gå i taket nu. sa maskpojken.
Med en tom blick och påklistrat leende förde han pistolen mot tinningen och tryckte av.

Minuter flöt förbi, det vanliga skedde.

- Kände du offret? sa en man i uniform till kompanjonen.
- Nej, han sa att vi jobbade på samma firma & att han skulle bjuda mig på lunch.
- Enligt våra uppgifter så dog han förra året. Men maskinerna kan ljuga. Det är ju som dom säger.
- Vaddå som dom säger?
- Grymheten var tystnaden under alla år. Vissa är dömda innan dom får en chans.

Skriven av: johan