HAMLET från Bosnien

HAMLET FRÅN BOSNIEN
Sevko Kadric
www.sevko.se

Mot den rödfärgade himlen i Helsingborgs hamn avtecknar sig silhuetten av en rullstol. I den sitter en medelålders man med armar som är rörliga medan benen sedan flera år tillbaka varit ödesdigert bundna vid detta rörliga järn som han kallar sin rullstol. Idag såsom varje dag då vinden tillåter det sitter han och kastar fiskedrag i riktning mot Danmark. Han kastar, väntar en stund på att draget ska sjunka, och sedan vevar han med vana rörelser in linan i tron att han fått napp. Redan då det rycker till i linan vet han om han har fått en torsk, en lax, en sill eller om han har fått en horngädda eller en makrill. Några andra fiskar tycks han inte vänta sig eller så intresserar de honom inte.

- För mig är bara sådant något värt som jag själv kapat åt mig, säger han om ett samtal skulle uppstå, vilket sällan händer. Han är tystlåten, ser i riktning mot Danmark, mot Hamlets slott som syns rakt över Öresunds vatten. Ett märkligt öde har placerat dem mitt emot varandra, Hamlets slott och honom, Hamlet från Bosnien. För bara några år sedan hade de aldrig ens hört talas om varandra och nu sitter han och kastar fiskedrag mot slottet precis som skulle han vilja fånga in det.

- Jag har hört talas om Hamlet. Jag har inte läst något om honom, läsning har aldrig varit min starka sida och jag hade kunnat gå i graven utan att ens veta att det finns ett slott som är hans, beklagade sig Hamlet över Hamlets slott. De som känner honom, berättar att han inte brukade vara så här tystlåten. De kommer ihåg honom som en man med pondus hos vilken man alltid kunde finna god mat, en droppe glädje och en ung uppasserska. De berättar att han en gång i sitt värdshus hade svept in en naken sångerska i D-mark och att folk som räknat sedlarna på hennes kropp kom fram till en summa på flera tusen. Det pratades om att han hade blivit rik över en natt men att ingen exakt visste på vilket sätt och vidare hur han till sin första fru hade sagt:

- Till mina nya kläder och min nya bil passar du fan så illa, och att han med dessa ord stötte bort henne och deras två barn. I sällsynta ögonblick av total fylla blandade han alltid ihop en rad minnesbilder av Skopje, jordbävningen, lastbilar och diverse värdshus och bilar som han ägt. Inte ens som nykter hade han för vana att avsluta en påbörjad tankegång och än mindre när han var berusad, men pengar led han ingen brist på.

- Det är sant att jag inte läser, men måste jag det? Jag kan köpa de klokaste i staden och få dem att läsa för mig, slog han ilsket ifrån sig vid anmärkningar om att han var obildad. Som en krycka, och inte sällan som en befallning, använde han sig av ordet ”vara”. Sina avlönade tjänare gav han korta befallningar: ”Så ska det vara, så ska det inte vara”, och då tjänarna väl förstått rutinerna, förkortade de sinsemellan detta till ”vara” eller ”inte vara”. En akademiker, som vid några tillfällen bevittnat förloppet, förvandlade det hela till ”Att vara eller icke vara”, vilket med tiden ledde till att smeknamnet Hamlet dök upp. Långt om länge förstod han att detta Hamlet syftade på honom själv, och det tog ännu längre tid innan han förstod den bakomliggande orsaken. På detta sätt blev, och förblev, han Hamlet och nästan ingen kallade honom något annat.

Han kom till Sverige tack vare en serbisk officersuniform. Hur mycket han fått betala för den talade han inte om för någon, men ett är säkert och det är att han utan den hade haft svårt att rädda livhanken på sig. Han kom ensam till Sverige. Hans sista fru tog alla hans pengar medan han sov och övergav honom i Tyskland. Vart hon tog vägen vet han inte. Han har fått reda på att hans första fru och deras barn har bosatt sig i Kanada och han hoppas på brev från dem, men han har varken deras adress eller orken att själv skicka ett åt det hållet. Han använde dagarna till att fiska från denna pir i Helsingborgs hamn medan nätterna gick åt till att grilla fångsten som han sköljde ned med egentillverkat vin, och han drack för det mesta ensam. En kväll ringde han upp en annan bosnier, en författare, som delade stad med honom.

- Du känner mig inte, men jag har hört talas om dig. Jag fick en av dina berättelser och det har sagts mig att detta har den där författaren med den vita mössan skrivit. Jag har redan läst den flera gånger. Jag tycker om den och det var vad jag ville säga dig...

- Tack, det var mycket vänligt av er, svarade författaren artigt. Hamlet hade ringt upp ur svår ensamhet och författaren i sin tur samtalade med honom av nyfikenhet och samtidigt visste han att det inte skulle stanna vid enbart ett telefonsamtal.
Tiden gick och de ringde än en gång upp varandra och träffades över en flaska vin, vinet som Hamlet själv tillverkade, och delade en mästerligt gjord måltid av nyfångad lax. Författaren berättade förtroligt för Hamlet om landsflyktens sorgliga svårigheter, vilka man kan läsa om i hans dikter och noveller. Hamlet berättade i sin tur historien om sitt liv, om händelser som är svåra att tro på, men författaren skrev ned dem:

- Jag kommer ihåg ett vrål som jag aldrig kommer att glömma: ”Stig upp soldater! Giv akt!”. Vi visste att kasernens kommendant inte utan vidare skulle komma in så där mitt i natten, om inte något allvarligt hade hänt. ” I Skopje har det precis varit en stor jordbävning. Tusen och åter tusen människor har gått under i den. Vi ska bege oss dit för att rädda liv och skydda egendom ...”, upplyste kommendanten oss och inom några minuter satt vi alla i lastbilar på väg mot Skopje. Ruiner och död väntade oss, mer behöver jag inte säga, du vet själv. Det som förändrade mitt liv var en kruka, en riktig, äkta kruka som var till brädden fylld av guld, pengar och värdesaker. En soldat från Smederevo, hans namn behöver inte nämnas, och jag fann den bland ruinerna. Vi tvekade inte länge utan gömde krukan. Jag förklarade för honom att det vore bäst om någon ur min familj kom dit för att hämta krukan, körde hem den till mig och att sedan, när vi båda hade gjort lumpen, kunde han komma hem till mig så skulle vi fint dela på skatten. Sagt och gjort. I tron att det var tal om liv eller död tog min far första bästa tåg till Skopje och fick återvända hem med krukan utan att veta vad det var han bar med sig. Då jag kom hem, ungefär två veckor innan den där serben skulle mucka, insåg jag att jag var en rik man. Det första jag gjorde var att se till att jag blev av med honom. Han anlände så fort han hade muckat, men jag hade förberett mig. Jag lindade in mig i bandage, skaffade mig några blåmärken på ryggen och skrämde upp honom med en historia om hur polisen hade fått tag på mig och slängt mig i fängelse. Jag tillade dessutom att polisen hade tagit allt och att de nu bara väntade på att lägga händerna på honom. Han blev så rädd att han tog första bästa tåg därifrån och han slogs inte ens av tanken att någonsin söka upp mig igen.

Det gick en tid och jag beslöt mig för att köpa en lastbil. Senare köpte jag en till som täckmantel för pengarna. Jag drabbades av storhetsvansinne. Jag skickade bort min fru och jag motsatte mig inte ens att hon tog barnen med sig. Barnen var små och jag hade varit borta så länge att jag hade vant mig av med dem, och min fru hade gjort detsamma vad gäller mig. Jag startade en restaurang, gifte om mig med en servitris, senare med en annan servitris och så en tredje. Jag byggde ett hus, ett slott med egen bassäng, jag köpte halva kommunfullmäktige och polisen. Allt jag ville ha blev mitt och inte bara i min egen stadsdel utan också i...

De nationella motsättningarna hade vid det laget börjat. Allteftersom de olika partierna skiftade stack jag till dem pengar. Jag tänkte som så, att man vet aldrig vilka som kommer vinna och i Bosnien har Gud samma religion som regeringen. Det började skjutas. Till en början sade jag till mig själv att det inte kommer vara länge, att jag ska vänta ut det. Jag ville inte lämna allt som jag hade byggt upp, men senare spärrades alla utvägar, så även om jag velat, skulle jag inte ha kunnat ge mig av någonstans. Jag insåg att det kokta fläsket var stekt och tog kontakt med en man som redan innehade en plats i kommunfullmäktige. Med hjälp av mutor gick han med på att skaffa mig en serbisk officersuniform och köra mig och min dåvarande fru till Novi Sad i tjänstebil. Vi övernattade där och hans kontakter ordnade resedokument till oss så att vi kunde ta oss ut ur landet. I Tyskland bestal och övergav mig den kvinna som jag kallade min fru och jag tog mig till Sverige, medan flyktingar alltjämt togs emot.

Här tystnar Hamlet och ingenting säges under en längre stund. Under tiden betraktar författaren hans skiftande ansiktsuttryck, följer honom med blicken då han öppnar en ny flaska och liksom glömsk av var i berättelsen han stannat, frågar Hamlet:

- Var var jag?
- Vid den nyss öppnade flaskan, svarar författaren skämtsamt och Hamlet fortsätter så sin berättelse:

- Nittiotre - mitt körkort hemifrån gällde fortfarande - köpte jag en begagnad bil. Deprimerad, hur skulle jag annars känna mig, sätter jag mig en natt i bilen och kör omkring i flera timmar. Det var kallt ute, här och var fanns redan vårens knoppar, alltmedan jag körde runt utan att själv veta vart jag var på väg. Plötsligt sprang ett djur, precis som en häst, ut framför bilen. Jag bromsade allt vad jag kunde, men jag krockade ändå med det och djuret studsade rakt mot mig. Det enda jag vet är att jag vaknade utsträckt med några tyngder, helt invirad i bandage och med värk över hela kroppen. Efter några månader sattes jag i denna rullstol och tillfrågades vilken stad jag skulle vilja bo i, så här är jag i Helsingborg och fortsättningsvis blir det som det blir.

Nästa dag kunde man i solnedgången i Helsingborgs hamn se två mänskliga silhuetter, den ena av en man i rullstol och den andra av en äldre man stående lite längre bort med mössa på huvudet. Båda stod och kastade sina fiskespön i riktning mot Hamlets slott några kilometer bort på andra sidan sundet. ”Det kommer, det kommer”, sade mannen med mössan i stället för att önska god fiskelycka. ”Det blir som det blir”, svarade mannen i rullstolen medan han oförtröttligt kastade sitt spö i hopp om att få napp och att kunna urskilja om det är en torsk, en lax, en sill, eller en horngädda eller makrill. Något annat fanns inte.

Skriven av: Sevko Kadric