Han

Jag befann mig i min roll.
trygg och stark. livet, jag vila tryggt utanför det.
Livet kunde jag se, aldrig känna.
förbannad på mig själv för jag släppte garden. Jag hade roligt. Skratten från magen, våra bultande hjärtan. Fick mig att tappa fokus. Hans leende. striderna han tog o lägena han fånga upp mig i. Rollen blev svagare. Som bortblåst. Tillslut stod jag naken. Sårbar. Rädslan var där konstant. Kniv efter kniv högg han mig i ryggen. Tills den punkten att jag kröp. missbruket vann. Människor titta o peka.Tröttheten var oändlig. Sveket var otroligt. Mitt hjärta ville vara kvar. Jag lät det känna. Känna ville det vara. Han bar mig flera mil. Titta när jag blev blind. Pratade när jag blev stum. Ljuset börja värma våra ansikte. Hans mjuka läppar väckte min själ. Hjärtat vakna till liv. Tryggheten i hans famn. Hans ögon i min själ. Våra känslor i varandra. En glimt av han. Missbruket sov. Jag började känna. Mina ben ville springa. Jag ville leva. Våra händer skildes åt. Han stanna. Livet han kände till. rollen han levde i var en lögn. missbrukets slav. Jag kastades iväg. Förstod att jag aldrig skulle få se han mer. Han levde nu breve livet. Min vägran var alldeles för stark. Jag ville älska han. Våra själar hade mötts. Mitt hjärta hade kännt. Där fanns en väg. Båda visste vad som krävdes. Varje sekund var jag där. I vissa lägen var du där. Jag möte dig o älska dig. I hopp om att kärleken skulle vinna. Hans roll hatade jag. Lika mycket som jag älskade o saknade han. Jag visste att jag skulle göra allt i min makt. Rollen blev starkare o rädslan av att jag hade förlorat var stor. Jag lämna i sorg.. Livet utan dig. Ville jag inte va i. Du hade möt mig och sett mig.. Hur skulle jag våga. Alltför mycket tårar. Smärta.. O regn.. Längre o längre bort. Du stod avklädd dina läppar fånga min själ min kärlek.. Lögnen om att min kärlek till dig var död behövde inte upprepas mer. Rädda ömtåliga i varandras famn var vi redo att leva..

Författare:

Publicerat

Dela: