Han vill bli fri

Han springer och springer och vinden lyfter hans hår. Kroppen svettas och andas och skriker för att orken snart är slut, men han lyssnar inte. Marken är mjuk och lerig och smuts fastnar på hans byxor, men han bryr sig inte. Natten är lång och tiden går sakta, därför springer han, för han har hela livet på sig. Han har hela det meningslösa livet på sig att springa och det känns gott. Smärtan i bröstet får honom att vråla ut i mörkret och det känns skönt att äntligen kunna skrika ur sig sina tankar. Han hostar upp blod och vrede, blod och sorg. Ett virrvarr med smuts och tårar ligger under hans ögon och han river med avbitna naglar på kinderna. Han sväljer metall och den hårda klumpen i halsen gör ont för han är trött. Han är ett jagat djur långt hemifrån, han vet inte vart han ska eller vart han vill. Benen viker sig och han faller handlöst ner i mossan som sticker honom i skinnet. Tröjan är söndersliten och blodig, men det bryr han sig inte om. Han stoppar in huvudet i tröjan, hakan mot bröstet och ligger där i mörkret med tröjan som sluter ute verkligheten. Ögonen värker av smuts och trötthet när han blundar. En darrande kropp, utan huvud, ligger i skogen intill trädens värmande stammar. En uggla hoar tryggt en bit bort och månens sken tränger bort mörkret. Rosslande andetag hörs från tröjan och ibland små hickningar av gråt. Långt borta söker förtvivlade efter en bortsprungen pojke, men utan att veta varför han är borta. Skyldiga ligger hemma under varma täcken och darrar av skräck för att kastas i avgrundens hål för vad de gjort. Men gjort är gjort och det kommer alltid tillbaka för att hemsöka de skyldiga. När ljuset kommer händer det igen, för då skyddar inte mörkret deras känslor, då kan de inte ligga i sina sängar och tänka på vad som är rätt eller fel. När ljuset kommer så finns det bara en sak att göra; följa andras fotspår och lek det som andra gör, annars blir du själv ett offer. Längtan efter mörkrets lugna vindar gör så att pojken för alltid vill ligga i sin tröja under månens kalla öga. Kyla hugger honom i huden, men det bryr han sig inte om, för kylan vill honom inget ont. I mossan, intill träden, är han inget offer. I mossan, intill träden, är han ett med natten, ett med djuren. Han sniffar skogens lukt, andas skogens luft och lyssnar på skogens ljud. Han vill vara fri att kunna välja själv. Han vill kunna välja själv hur hans liv ska vara.

Skriven av: Myth