Hatad!

HATAD!

Allt detta hände i nuvarande St:Petersburg men som på den tiden hette 'Petragrad' Året var
1920 och Marina var 16 år när hon födde sin första son Misha. Dem hade det mycket fattigt och Marina kunde knappt skaffa mat till sin son. Hon tiggde ibland pengar men hon fick aldrig mer än ½ rubel.Ibland kom det någon fattig jude och bad kanske Marina att Sy på en lapp på dens byxor eftersom det var hål i dem och för det fick Marina 4 kopek. Mishas pappa drack väldigt mycket och hade aldrig pengar fasst han hade ett jobb - pianostämmare för varje stämt piano fick han upp till en 1 rubel men dem pengarna gick direkt till superi ibland glömde han bort att han hade familj och måste försörja den och ibland kom han hem när han blev utkastad från bordellen då la han sig bredvid Marina som försökte flytta sig från honom. På morgonen stank hela deras rum av öl,sprit och vodka. Men ingen brydde sig om det förutom Misha som kände den ovanligt konstiga lukten. Åren gick och när Misha fyllde 4 år började hans pappa vara mer och mer hemma och snart bodde han där och efter yttligare ett år märkte Misha att Marinas mage hade börjat växa han frågade henne om vad som hade hänt men för det fick han en örfil och mer våga han inte fråga. Efter två månader fick Misha ett jobb hos en bagare som springpojke och efter ännu en månad när han kom hem från sitt jobb märkte han att ingen var hemma han sprang till granarna och fråga var hans mamma tagit vägen alla blev förvånade när han frågade och en gammal kvinna frågade honom 'Visste inte du att din mamma är gravid och har åkt till sjukhuste för att föda' Misha märkte hur tårar började rulla från hans kinder och hur arg och besviken han var. Han tänkte ' Hur kunde Marina skaffa ett barn till när hon hade ingen mat till sig själv hur skulle hon nu klara av att leva' Misha gick hem och satte sig på golvet och grät och och slog med knytnävarna mot golvet. Misha grät tills han kände att någon rörde hans axlar det var hans pappa han var ond och hans blick var kall och mörk
-Varför gråter du? Min fru har fött en son som ska heta Ilja och du grinar där du skulle istället gå och köpa kläder du har ju pengar!
-Men jag jag får inte röra dem... Det har mamma sagt ...
Sa Misha snyftande.
-Skit i vad Marina säger gör som jag har sagt!
Mishas pappa lyfte upp handen för att slå till Misha men han hade redan gått och hämtat den gamla plånbken och tagit ut 2 rubler.
-Stick i väg nu och köp ett par skor till min son glöm inte att köpa lite kläder och mat!
Misha sprang ut ur huset. Äntligen skulle han få vara fri från sin pappa. På marknaden fanns det inte mycket barn kläder men ekonomiske Misha hittade ett par små skor som såg nästan ut som strumor han hitta också ett par svarta ullbyxor och en grå stickad tröja allt kostade honom 1 rubel och 40 kopek nu hade han 60 kopek kvar och för dem skulle han köpa mat. På marknaden såg han en man som tittade på honom mycket misstänktsamt.Misha blev rädd och börja springa. Han kom fram till ett grönsaksstånd Han köpte för sina 60 kopek 2kg potatis,1kolhuvud och 5 Apelsiner. När han kom hem låg hans mamma på madrassen hon var mycket blek i ansiktet nästan vit i hennes famn såg han sin lillebror. Misha fick tårar och sprang fram till sin mammas madrass hon såg knappt på honom.
-Det här är min egen ängel ...!
Viskade hon. Misha svalde den sorg och besvikelse han hade i halsen.
-Mamma kommer du glömma bort mig nu ...?
-Va?
-Inget ...Det var inget...
-Är han inte vacker? Min lille prins...!
-Var du också så konstig när jag föddes?
-Va...? Mmm jag gillar honom jette mycket han är så vacker sa du något? Va?
- Inget.
Misha gick in i 'köket' som inte hade något golv och inte heller hade någon någon elspis den hade nästan ingenting som en vanlig kök ska ha det nästan enda som stämde var att i köket fanns det en kran och en vedspis som var gammal och hade börjat rosta. Vid spisen stod Mishas pappa och lagade mat. När maten var klar kom Mishas pappa med soppa i en burk för talrikar hade dem inte. Och Marina drack soppan och hon fick tillbaka lite färg i ansiktet. Efter ett par dar såg hon nästan precis som vanligt. Misha fortsatte att jobba och han gav sin lön till sin far som tittade ner på Misha otacksamt ibland sa han till och med
-Fick du inget mer?
Och som svar skakade Misha på huvudet. Efter 1 år märkte Misha ännu en gång att Marinas mage växte och nu kunde han inte hålla sig
-Varför skaffar du dig så många barn mamma vi har ju knappt råd till Ilja och nu så ska du ha ännu en liten bebis i huset
-Lägg dig inte i!
Skrek Marina i hanns ansiktet och gav honom en mycket hård örfil som gjorde så att han föll baklänges med blod på högra kinden.
Misha började inte gråta han var mest chockad över det som hade hänt.
- Fråga inte sådanna idiotiska frågor.
Misha sprang ut. Han sprang tills hanns ben inte årkade bära honom och hans kind blödde över hela ansiktet.Blodet strömmade ur honom och tårarna rann och benen sprang.Tills slut var han så utmattad så han satte sig utan att ha själv märkt det. Han satt och grät på den våta marken och ingen brydde sig om Misha. Han var nu 6 år men tänkte sm en vanlig 13 åring. Misha grät och han märkte att människor titta på honom.Efter 2 timmar gick han utmattad hem. Ingen märkte att han kom och Mishas pappa var inte hemma han frågade sin mamma var han var men hon ryckte på axlarna som om hon inte visste det men Misha såg att hon visste precis var han var Misha såg på henne att hon var orolig.
-Gå och städa lite.
Mumlade hon till Misha. Han gjorde som hans mamma sa.Ilja var nu 1 år och några månader han hade otroligt, vackra ögon som lyste som små små stjärnor Ilja hade lockigt hår som räckte honom till axlarna vissa trodde till och med att han var en flicka och så hade han en liten uppåtnäsa som nästan ingen i Ryssland hade på den tiden. Efter ett par timmar kom Mishas pappa hem han sa åt Misha att ta på sig fina kläder.
Misha sa till honom att han inte ägde andra kläder än den gamla gråa skjortan som nästan såg ut som en klunk lera och att han inte ägde andra byxor än dem han hade på sig.
-Men för helvete du har ju jobb du har pengar du kunde väl ha köpt lite kläder åt dig!
-Dem pengarna jag tjänar ger jag till dig.
-Du ljuger! Du har aldrig gett mig en enda krona det är jag som försörjer er alla pengar som finns i det här huset tillhör mig fatta det!
Misha lyssnade inte han blev stum. Han förstod ingenting.
-Kom nu jävla gatubarn nu ska vi skaffa dig en sak.
Misha blev glad eftersom han trodde att det var kläder så han gick med sin far men dem gick förbi alla ståndar som sållde kläder istället kom dem fram till ett litet hus. Misha och hanns pappa gick in dit.
-Här är han! Tjuven! Jag har fångat honom!
Ropade Mishas pappa till någon och pekade på Misha.
-Han är väldigt lik er är han inte er son?
-Nej tror du att den här tjuven skulle vara mitt barn. Jag har sett honom hur han går på gatorna och tjuvar!
-Är det sant?
Mannen som Mishas pappa hade pratat med tittade på Misha.Misha kände igen honom men han kom inte ihåg var han hade sett honom.
-Nej jag är hans son! Jag lovar...
Misha hann inte prata till punkt hans pappa hållde sin hand över hans mun.
-Denne tjuv ljuger så mycket så han tror sig själv.
-Jag ser det en far skulle aldrig komma hit med sin egen son! Följ med mig jag ska ge er pengar
som tack för att ni har fångat in en tjuv. Men pojken ska jag ta hand om!
Misha började gråta.
-Pappa du skojar ... Eller hur ...? Du vill bara att jag ska bli rädd jag ska inte till någn polisstation eller hur pappa? Pappa svara ...! Du jag ska bli en snäll pojke men kan vi gå härifrån nu jag är redan rädd pappa ...! Men du jag ska inte sitta i fängelse du älskar mig eller hur?
-Hållkäften jävla gatubarn! Jag är inte far till dig och jag hatar dig ! Jag har redan 1 och ett halvt barn! Du är inte mitt barn din lilla skitunge!
-Men pappa!
-Unge tjuv du kan väl stänga igen din mun innan vi sätter hundkopell på dig!
Mannen som Mishas pappa hade pratat med hade fört bort honom. Plötsligt sken det upp för Misha mannen som hade fört bort honom var samme man som han såg på marknaden när han köpte kläder åt sin bror.Efter 30 min hade Mishas pappa gott.
-Jag vet att han är din far ... Men som du själv har märkt vill han inte ha dig så det är nog jag som ska ta ansvaret för dig. Du är en mycket begåvad pojke... Du är ingen tjuv ... Vi ska ha det bra. Misha började gråta. Varför visste han direkt inte.

Efter 3 år


Misha hade nu börjat trivas hos mannen som egentligen heter Fjoder och han hade också börjat kalla honom 'far' men efter en dag dog denne man som hade låtit Misha gå i skolan och uppfostrat honom som om han vore hans egen. Misha fyttade till hans syster som älskade honom lika mycket som en gud. Hon gav honom allt han ville och Misha trivdes. Många gånger har han besökt sina riktiga föräldrar men dem ville inte ta emot honom hans mamma hade nu 4 barn till. Och Misha kunde snart inte stå ut med det han mådde mycket dåligt och han fick många hemska tankar. Och efter 5 veckor fick han veta att hans mamma var änny en gång gravid och det gjorde honom rasande Marina hade gett bort sin son för att dem hade inga pengar att försörja honom för men nu går hon och skaffar sig massor av barn som inte har någon framtid. Misha kände en besvikelse och en sorg som bara dränkte honom i tårar och snart ville han inte leva. Han hade funderat länge och nu bestämde han sig för självmord.Och mycket snart gick han ner till sjön dät fanns en liten bro men som var mycket hög. Och han binde fast en mycket tung sten runt sin fot och ville nu hoppa från bron. Tårarna rann och han visste inte vad han gjorde. Han ville inte leva mer. Och han hoppade och kom inte upp. Så slutade en rysk pojkes liv. Denne unge man har funnits på riktigt.

Skriven av: Lubna