Helene, flickan i det öde huset

Det bodde en gång en liten flicka i ett stor stuga. Stugan var avlägset till dess grannar men ändå kunde grannarna svära på att de hörde ljud och tjatter varenda natt från stugan. Dessvärre är inte möjligt eftersom flickan var stum samt inget lukt-och doftsinne. Flickans ända sinne var synen sen barnsben, hon förlorade dem tillsammans med sin familj. De dog i en brand som förstörde halva stugan som lämnade stenruiner efter sig. Sen den dagen har man bara sett den lilla flickan gå till matbutiken och leka vid en gunga.
Gungan hängde i ett äppelträd och vissa menade att den gungade fram-till-baks när ingen var i närheten. Några påstår att det är flickans döda bror, Alfred, som gungar eftersom det var hans favoritställe. Andra menar att gungan påverkades av blåsten. Det märkliga är att det är vid samma tidspunkt varje dag som gungan svängde. Strax innan midnatt i fyra, korta minuter.
Flickan som heter Helene, har inget ljus i stugan. Den vart indragen två månader efter föräldrarnas död då Helene gömt sig under stentrappan. Elektrikerna trodde att ingen bodde kvar i huset; det var öde. Men trots det har flera grannar sett ljusskepnader från skuggor inuti i huset. Alla har skett vid fönstren som vette ut mot byn nedanför kullen. Grannar beskriver skuggorna som skepnader av gestalter utan kläder och med samma gråa nyans. En sorts nyans som kan ses vid eldars rök om man har tur.
Varje dag går Helene ut på gården och plockar från de gamla äppelträden, söker med blicken för dem bästa och sedan går in igen. Vid trappan så faller hon vid tredje trappsteget, som om någon ger benkrok. Det märkliga är att det inte finns någon mer där förutom henne.

Helene bor i ett skräckhus, hon är ensam överlevare av ett gammalt hus. Hon sägs vara över 200 år gammal, andra påstår att det är andra barn som för oljudet från huset. Men det finns ingen annan där som ens lämnar huset eller så.

Gjort av Resa Sidenberg, 2014-09-06 Skräckromantikens hemligheter - en tidning om allt från skräck till olösta fall om blommor.

Författare:

Publicerat

Dela: