Hemma

En glasflaska i bakhuvudet och spysmak i munnen. En taxi som aldrig kom och ett huvud som värkte. En flicka som försvann i folkhavet och människor som dansade på borden. Någonstans låg en person däckad på golvet och luften var svår att andas. Folk trängdes. Folk svor. Folk skrattade. Jag älskade det här. Jag stod mitt bland alla människor. Blundandes. Drömandes. Jag var hemma. Mitt i folkhavet. Mitt i kaoset. Någon knuffades in i mig, men min trans rubbades inte. Jag lyfte mina armar upp emot skyn. Leende på läpparna. Blod rinnandes ned längs min panna. Jag var hemma. Som jag hade längtat.

Plötsligt öppnade jag mina ögon och hon stod där. Framför mig. Förut var hon borta, men nu var hon tillbaka. Hon hade försvunnit, men nu funnit hem. Likt mig själv. Hon stod där och försökte prata med mig men jag hörde inte ett skit. Men hon såg vacker ut. Så vacker. Så ung. Hon kan inte ha varit arton. Men ändå blev hon insläppt. Tacka Gud för det. Hon log. Jag log. Fan vad hon är vacker. Kan inte fatta att jag är hemma. Hon tar tag i min hand och pekar bort från dansgolvet. Hon vill att jag ska följa efter henne. Troget gör jag det. Hon går med försiktiga kliv längs dansgolvet. Som en katt, balanserandes på ett räcke. Så försiktig. Så sensuell. Hon är min. För inatt. Min svarta katt.

Hon pekar emot utgången. Hon vill att jag ska följa med. Vill hon att vi ska gå hem, redan? Klockan är ju bara tolv. Hon ler ännu en gång och jag slutar tänka. Jag bara gör. Hämtar ut min jacka från garderoben. Tar tag i hennes lilla hand. Hon leder mig ut. Hjälper mig ut. Jag är för full för att gå rakt. Försiktigt kramar hon åt min hand. Sensuellt. Hon smeker med sitt pekfinger på min hand och jag förlorar mig själv i stunden. Kan inte fatta att jag är hemma.

Utanför står poliser uppradade, redo att plocka in odrägliga män som mig. Jag kan inte bry mig mindre. Här är hon ju, med mig. Hon som varit borta, men nu funnit hem. Gatan leder oss bort. Hon leder oss bort. Iväg från allt liv. Iväg från folkhavet och kaoset. Iväg från allt. Jag håller kvar hennes hand. Tänker på henne. Tänker på saker jag vill uppleva med henne. Inatt. Hon vandrar långsamt. Så försiktig. Hon sätter ett ben framför det andra. Så smidig. Jag frågar mig själv hur mycket hon kan ha druckit. Vi når fram till en parkbänk. Så vackert. Precis som henne. Vi sätter oss, vi pratar. Hennes pekfinger smeker ännu min hand. Så sensuellt. Kan inte fatta att jag är hemma.

Förlorad i andra tankar rycker jag till. Hon tar bort sin hand i all hast. Vad är det som händer? Ett skrik. Ett vrål. Vad säger han? Hon ser på mig, orädd. Vad är detta? En svart skepnad. Den är nära. Som en reflex reser jag mig. En man, så hotfull. Jag drar henne till mig. Måste skydda henne. Hon drar sig bort. Vrålet. Huvudet dunkar. Mannen skrattar. Hon går dit. Vad gör hon? Slag efter slag. Jag är nere för räkning. Smärtan. Hon hånler. Var är min svarta katt? De står och ser ner på mig. Smutskastar. Han sparkar mot mitt ansikte. Någon ropar mitt namn. I fjärran. Från andra sidan. Jag har slut på ord. De rubbade min trans. Blod rinnandes längs min panna. Glassplitter i håret. Tiden är ute.

Hon var ju min.

Jag öppnar mina ögon. Jag är hemma. Som jag hade längtat.

Författare:

Publicerat

Dela: