Hjälp mig!

Jag vet att hon är där...
hon skrattar åt mig.
Mina ben skriker där jag springer genom den mörka skogen. Jag ser inte ens min hand framför mig där jag tvingar mig själv att fortsätta. Grenar slår mot min kropp som redan blöder av mitt tidigare försök att komma undan.
det bränner.
tårarna svider.
Hon är nära och jag känner det.
Likt en blixt slår skräck och förtvivlan i min själ när jag hörd ljudet av något som släpas någonstans bakom mig. det kommer bara närmare och närmare oavsett hur mycket jag ökar farten.
Det är hopplöst.
Men jag får inte stanna.
jag kan inte stanna.
hon är nära.
Lungorna bränner, som om jag hade svalt skållat vatten. Min kropp börjar redan kapitulera för utmattning och smärta.
Jag ska dö.
jag vet det.
så fort min kropp ger vika är jag hennes.
Hon är redo med yxan i sin näve.
Jag kan inte fortsätta!

hjälp mig! Snälla hjälp mig!!

Vem som helst!

Ett smärtsamt ryck tvingar min kropp och kollapsa och jag känner den mjuka jorden mot mitt skinn. Ögonen hinner blinka i en sekund när jag plötsligt ser mig själv ligga där. Kropp blek och livlös med en stor yxa inkörd i huvudet.
Jag förlorade...
igen.
Ett otäckt ljud av ett skratt får mig att hoppa till. Min fasa växer när jag ser henne där , klädd i en grön klänning dränkt i blod och med yxan i sin hand. Hon flinar brett, så brett att jag tror att hennes käkar sitter ihop med trådar.
Det är inte över.
det kommer aldrig att sluta.
Jag har sett detta...
jag har upplevt detta så många gånger att jag har glömt början.
"Fem minuter", flinar hon ännu bredare där jag tvingar att lämna kvar ytterligare en del av mig.
Det kommer aldrig att sluta...
bara fortsätta.
tills jag ännu en gång dör av yxan i min kropp.
mitt förtvivlade skrik ekar i den döda skogen där miljontals av mig ligger och ruttnar bort.
med stora, röda yxor i deras kroppar.

HJÄLP MIG!!

Författare:

Publicerat

Dela: