Hopptornet

Det var sommar och jag var på stranden och ställde mig i kön till hopptornet.
Nu hoppade Julia, som var bäst på det och äldst i klassen och hon hoppade från femman.
Nu var det min tur och jag tog tag med mina händer på stången och gick upp till trean. Sen hoppade jag………….och när jag kom ner så tyckte jag som vanligt att det var jättekul. Jag tänkte ”Nästa gång ska jag hoppa från femman, jag ska!!”.
Förresten så heter jag Elin och går i fyran.
Nu var det några långa män som hoppade. När det var min tur så hade både dom bägge männen hoppat och hälften av mina klasskompisar som också var där. Nu var det min bästis Saras tur, och hon log mot mig med sina bländade vita tänder och sen hoppade hon från femman. Nu var det min tur, jag tog ett djupt andetag och tog tag i stången och gick ända upp till femman. Men jag bara stod där……och sen så hörde jag någons röst bakom mig som jag förstod var en av dom där männen som sa:
- ”Skynda på då!!”, och sen så knuffade en av dom där männens händer mig…………………………och jag föll ner och var superrädd, och ropade
- ”HJÄÄÄÄÄÄÄÄÄLP, KOM OCH HJÄÄÄÄÄÄLP MIIIIIIG!!!!!”, men så plötsligt var jag nere i vattnet, och alla skrattade.
- Det var väl inte så farligt, Elin, sa Sara.
- Nä, det var det faktiskt inte, sa jag skrattande.
Sen så hoppade jag flera gånger från hopptornet.
Av: Elin Svensson 24/8 år 2000.

- Det var en bra sommarlovsberättelse, Elin, sa min fröken.
- Tack, mumlade jag generat.
Alla applåderade artigt.

Författare:

Publicerat

Dela: