Hör du illa gubbfan?!

HÖR DU ILLA GUBBFAN?!
Av Kaj Nohrborg

Jag kom att tänka på en sak... Bara en så´n sak! Jag menar, det hör ju inte till vanligheterna att man tänker vid mina år.. Reagerar och fungerar i bästa fall, men tänker, icke. Går på hörsägen och gamla meriter.
Hur som helst kom jag att tänka på en sak den där märkliga och annorlunda da´n. Varför hänför man alla defekter till ålderdomen, tänkte jag. Varför är det först när man har fyllt 65 som de sörjande observerar att man hör illa på höger öra? Nu är det ju så att jag har hört illa på höger öra ända se´n jag smet från lumpen på femtiotalet (det bästa jag nån´sin gjort f ö) och fick en orre av åklagaren inför sittande ståndrätt. Men inte att någon brydde sig om det, då. ”Jag hör inte”, upprepade jag till och från, men inte var det någon som brydde sig. Vände då andra sidan till och fortsatte den meningslösa konversationen, som om ingenting hänt.
Men så fort jag fyllt 65 alltså: ”...beklagar gamle gosse”, eller: ”...jag vet hur det är, man är totalt hjälplös”, eller: ”...du har aldrig tänkt på att skaffa dig hörapparat?” Buset: ”Hör du illa gubbfan?!” Jamen gör han så.
Rentav gick det så långt förlidet levnadsår att en medelålders dam, väl bibehållen, friade till mig av pur medlidande. Och det trots att jag redan var hyggligt gift. När jag ljög och sa att jag faktiskt hörde illa på bägge öronen och tillika, enligt hörsägen, led av ryckiga ögon, nackspärr, magkurr och näsdropp var jag bara en busshållplats från att bli adopterad. Från sagda hållplats vinkade hon ett sista farväl.
Som sagt, varför blir man till en social och sanitär olägenhet först när man har passerast gränsen, åldersgränsen? Skröplig har jag varit hela livet, påstår min dubbeltungade hustru. Men det är först vid fyllda 65 som min sjukjournal blir allmän egendom.
Att man defektueras på gamla da´r kan det möjligen ha nånting att göra med att 68-orna och övriga generaldirektörer innerst inne skäms för att de inte tar oss till vara, vi som byggde landet? De fruktar oss, därför nollställs vi! Så är det...
Min husläkare, 55, som tar 100 kronor för en dubbel sats Alvedon, klappade till mig i korsryggen när jag anförtrodde mig åt honom och ropade i mitt högeröra: ”Vid dina år ska man bara njuta...”
”Av vaddå?” föll jag honom i talet. ”Av ingenting”, ropade han elakt och spottade på kanylen.

Skriven av: Kaj Nohrborg