Hur allt blev fel


Det kändes som om det var första gången jag såg honom, där han stod lutad mot en lyktstolpe, när jag kom gående ifrån centrum med min H&M-kasse i handen. I alla fall kändes det som om det var första gången jag tänkte på hur bra han verkligen såg ut. Hans fina bruna ögon tittade åt mitt håll. Hans hår glänste i majsolen och i munnen hade han ett grässtrå som han bet på. Han stod alldeles stilla med händerna i fickorna på de slitna jeansen. Det var bara grässtrået i munnen som rörde sig upp och ner eller i cirklar mellan hans mjuka läppar.
”Hej tjejen.” Fredrik tryckte upp sig från lyktstolpen. Han spottade ut grässtrået och gav mig en stor kram, som om det var dagar och inte bara timmar sedan vi sist såg varandra. ”Du kunde inte låta bli att handla något, förstår jag?” Fredrik log mot mig och visade sina vita tänder. Han tog min hand och vi började gå hemåt.
”Jag hittade en fin kjol som jag kan ha ikväll. Jag kunde inte bestämma mig för vilken färg jag helst ville ha. Det var därför det tog så lång tid. Jag valde mellan brun och vit, men det slutade med vit. Ljusa färger passar bättre till sommaren. Tycker inte du det?” Jag var glad och sprallig, spänd inför resan om två dagar. Den kvällen skulle vi ha en avskedsfest för mig med våra gemensamma vänner.
”Du har nog rätt, men du är fin i allt. Jag älskar dig, Elin.”
Vi stannade. Fredrik drog in mig i sin famn och kysste mig. Ett ögonblick, men bara i ett litet sådant, ångrade jag att jag skulle åka ifrån honom. Det var här jag hörde hemma, i Fredrik famn.
”Jag älskar dig också”, svarade jag knappt hörbart och kramade om honom så hårt jag kunde.

Lite dryg två dagar senare satt jag på planet som skulle ta mig till Cypern. Jag hade sagt hejdå till mina föräldrar, till mina vänner och till Fredrik, vilket hade varit det svåraste av allt. När jag bestämde mig för att åka till Cypern för att arbeta i ett halvår tänkte jag inte på hur svårt det skulle bli att vara utan Fredrik. Vi hade varit tillsammans i fyra år och nu ville jag väldigt gärna göra något som jag aldrig hade gjort förut. Det var svårt att få arbete hemma, så då tyckte jag att det här var ett utmärkt tillfälle att åka utomlands ett tag. Fredrik hade ganska nyligen bytt arbete och ville inte följa med mig. Fast att en del av mig var besviken på att Fredrik inte följde med var det egentligen min avsikt att åka ensam. Jag ville ta mig för något på egen hand. Fredrik sade att han förstod varför jag ville åka, speciellt då vi till hösten skulle försöka flytta ifrån vårt radhus till ett större eget hus och så småningom bilda vår egen familj.
Det kändes just nu som om det skulle bli ett långt halvår, men jag antog att det skulle kännas som värst innan jag kom fram. När planet landade i Larnaca var jag bara spänd och förväntansfull för hur det skulle bli. Fast att jag var 24 år hade jag aldrig tidigare rest ensam.
Jag träffade nästan genast tjejen som jag skulle dela lägenhet med. Hon hette Linda och vi hade pratats vid i telefon flera gånger. Hon hade varit på Cypern i tre säsonger. Det var hon som hade hjälpt mig att få arbete där. Vi skulle arbeta på samma bar, en bar som hette King. Linda hade jag fått tag på genom en kompis kompis bror. Jag hade aldrig tidigare träffat henne, men jag kände på en gång att vi skulle gå bra ihop. Hon var något kortare än jag, smal och hade tjockt blont hår. Hon var söt och verkade betydligt självsäkrare än jag kände mig just då. Vi åkte buss till Ayia Napa där vi skulle bo och arbeta.
Väl i lägenheten där vi skulle bo tillsammans kände jag mig lite lugnare. Linda var lättsam och vi delade många intressen. Klockan var bara åtta på morgonen, så vi hade gott om tid på oss innan vi skulle börja arbeta klockan fem. Linda satte ner mitt handbagage på sängen som hon sade var min innan hon började berätta hur det var här. Hon hade kommit tre dagar tidigare och hade hunnit få upp sina saker i lägenheten. Hon hade redan fått en fin solbränna som passade henne.
Linda förklarade att man tjänade väldigt dåligt på att arbeta på King, så det skulle inte vara anledningen till att vara här. Det var mycket festande och man tänkte aldrig på att det faktiskt var ett arbeta man utförde. Man fick se till att vila när man var ledig, så att man orkade hela nätterna.
”Det brukar gå ganska vilt till. De flesta ses med olika partner för varje dag. Alla har bara kul för stunden. Det är mycket intriger och det är jobbigt för de som har pojk- eller flickvän hemma.”
Jag nickade bara och log för mig själv. Det Linda berättade var sådant som jag hade hört tidigare. Det oroade inte mig alls. Det skulle vara jobbigt att vara utan Fredrik, men jag var trygg i vårt förhållande. Jag visste att jag inte var intresserad av en tillfällig sommarförälskelse. Dessutom var jag inte så förtjust i alkohol, så för min del skulle det bli lugnt jämfört med de flesta andra, som jag hade hört berättas om.
Linda berättade det ena skräckscenariot efter det andra medan hon visade mig till King. Hon berättade om och visade mig andra barer och olika sevärdheter som fanns. Jag hade varit på Cypern för drygt tio år sedan och jag måste erkänna att det var sig ganska likt. Det blev en snabb rundtur, för solen steg högre och högre på himlen och jag kände mig redan svettig trots att jag hade tunna kläder på mig. Vi smorde in oss med solskyddsfaktor och gick ner till stranden istället.
Sanden var mjuk, solen sken och jag njöt. Jag älskade värme och fina stränder.
”Har du pojkvän?” Linda lade sig till rätta i solstolen.
”Ja.” Jag log, men ville inte öppna ögonen. ”Har du det?”
Linda svarade inte genast, så jag satte mig upp och tog upp handen framför ögonen för att lättare kunna se i den bländande starka solen.
”Jag träffade en kille för en månad sedan, så det är ganska nytt”, började Linda tveksamt. ”På sätt och vis ville jag inte åka hit, men allt var redan bestämt när vi träffades. Vi får se hur det blir. Vi har inte lovat varandra någonting. Han ska kanske komma ner en vecka senare i sommar.”
”Det ska Fredrik också.” Jag tänkte på Fredrik och hans fina leende. Jag saknade honom så enormt.

Efter att ha badat och solat hela förmiddagen gick Linda och jag upp till vår lägenhet för att vila några timmar. Det var svårt att somna när det fanns så många nya tankar och intryck om allt möjlig i mitt huvud. Dessutom var jag spänd inför hur jag skulle trivas med att arbeta som bartender. Till sist somnade jag, men jag vaknade med ett ryck när Linda väckte mig en stund senare med att säga att hon hade lagat en lätt måltid åt oss.
Efter att ha ätit gjorde vi oss i ordning för att ge oss iväg. Jag hade på mig en tunn linnekjol och ett vitt linne. Trots att solen nästan hade gått ner kände jag hettan i luften. Det var kvavt och jag kände mig inte fräsch trots att jag duschat innan jag gick ut. Baren var ganska liten. Det fanns bara tio bord. Jag fick veta att vi var fem stycken som skulle arbeta där.
”Hej”, sade Linda till två killar som stod bakom bardisken.
”Hej Linda.” En blond kille i min egen ålder kramade glatt om henne. ”Hur är det? Kul att se dig igen.”
”Det är bra. Det här är Elin.” Linda gjorde en gest åt mitt håll. Killens blå ögon tittade på mig. Han såg ung och lekfull ut.
”Hej Elin. Jag heter Markus. Jag har arbetat med Linda här tidigare.” Vi skakade hand och därefter presenterade sig den andra killen. Han hette Richard och kom från London. Han var barchef sedan fem år tillbaka. Jag lade genast märke till att han flirtade med mig. Senare under kvällen kom det fram att han var gift och hade en liten dotter på två år. Jag hade lite svårt att se Richard som barchef. Han verkade så ung och oerfaren. Jag visste att han var lite äldre än oss andra, men han verkade ha ungdomen kvar i sig, både på in- och utsidan. Han visade mig runt i baren och förklarade hur allt gick till. Han gav mig en meny på vilka drinkar som serverades och sade var alla ingredienser till dem fanns. De flesta drinkar kände jag igen efter att ha arbetat på ett uteställe hemma i Stockholm i flera år.
Det började redan komma folk in i baren. Jag kände mig blyg och började undra vad jag gett mig in på. Min engelska var dålig och flera gånger fick Richard förklara ytterligare en gång vad han menade. När jag skulle ta emot min första beställning av ett ungt förälskat par kom det in en lång brunbränd kille bakom bardisken som såg lite vilsen ut. Hans blick mötte min och min nervositet gjorde att jag nästan tappade flaskorna jag höll på att hälla upp. Hela tiden medan jag serverade höll jag ögonen på killen som just kommit. Richard hade tagit hand om honom och visat in honom bredvid mig.
”Hej. Jag heter Tomas”, presenterade han sig. Han talade norska och jag föll genast för hans mysiga dialekt. Han hade naturligt lite hes röst som gjorde att det var härligt att höra honom prata. Jag fick veta att det var första gången för honom med att arbeta här. Sedan fick vi alla fullt upp med gäster, så vi hann knappt säga något mer till varandra på hela kvällen. Folk strömmade in och jag kände hur fumligt jag betedde mig när jag inte hittade rätt tillsatser till drinkarna. Tiden gick fort. Nästan alla var trevliga och började prata med mig. Flera unga killar försökte bjuda ut mig, men jag avböjde snällt. Jag skrattade och började redan trivas med det jag gjorde. Ju längre natten skred, ju lättare gick det att arbeta. Jag förstod Linda när hon sade att det inte kändes som att man arbetade. Det var som om jag var på en fest. En fest där jag var medelpunkt.

Vi stängde baren vid fyra på morgonen. Vid det laget var jag helt slut, både efter det långa arbetspasset och efter den långa flygresan natten innan. Jag hade fått i mig några drinkar som killar bjudit mig på i försök att få mig med sig hem. Jag hade stött på folk av alla möjliga nationaliteter, men väldigt många var svenskar. Nu var jag trött och längtade bara efter en säng. Vi höll på att hjälpas åt att städa upp det sista i baren så att det skulle se snyggt ut till nästa dag. Eftersom vi var fem stycken gick det ganska fort. Jag hade fått bra kontakt med Tomas, det lilla vi hunnit prata med varandra. Han var självsäker, omtänksam och rolig. Vi stod och pratade när Linda kom fram till oss. Hon såg också trött ut. Hennes tidigare prydliga frisyr hade hasat ner en aning.
”Vi tänkte träffas några stycken hemma hos en kille som heter Erik. Han arbetar på en annan bar. Vill ni följa med?”
”Jag är så trött.” Jag tog av mig förklädet, för nu ansåg jag mig klar för i kväll.
”Det blir kul och ni får lära känna fler som arbetar här nere.”
”Jag kan hänga på”, sade Tomas.
Jag blev nästan lite besviken på att Tomas ville följa med, för jag ville inte vara själv med att säga nej. Det gjorde att jag mot min vilja följde med de andra. Min trötthet gjorde sig dock påmind innan vi ens hunnit fram.
Det var mycket folk redan i trappuppgången till killens lägenhet, en blandning av bartendrar och reseledare. De flesta verkade rejält berusade.
”Här, ta en drink.” Richard, som vi stötte på så fort vi kom in i lägenheten, gav mig ett glas i handen samtidigt som han blinkade åt mig. ”Jag ska presentera dig för alla.” Han tog mig runt midjan och lotsade mig runt i lägenheten. I soffan, i sängen, på toaletten och på alla möjliga ställen där det fanns minsta lilla utrymme, satt eller låg par tätt ihop, kyssandes. De verkade helt oberörda av världen omkring.
”Det är roligt att du ska arbeta hos oss”, flirtade Richard med mig. ”Du är så vacker.”
”Tack.” Jag vågade inte möta hans genomträngande blick.
”Kom, vi sätter oss.” Richard drog med mig till den redan ihopträngda soffan, i det enda rummet som fanns i lägenheten. Där satt både Linda och Tomas. Alla verkade uppspelta och glada och efter ett tag fnittrade jag också åt allt som någon sade. Det kändes nästan som om jag var fjorton igen.
”Berätta om dig själv”, försökte Tomas. På något sätt hade jag dragits till honom. Hans blick på mig var varm och hela jag blev varm bara genom att titta på honom. Hans mörka ögon påminde så mycket om Fredriks.
”Jag bor i Stockholm, är 24 år och är utbildad läkarsekreterare. Tyvärr har jag inte fått tag i något jobb.” Jag pratade snabbt och fnittrade mellan orden. Jag försökte be om ursäkt för mitt beteende när jag insåg hur illa det såg ut. ”Jag ska inte dricka mer nu”, konstaterade jag efter att ha skärpt till mig en aning. Jag ställde ner glaset och såg mig omkring. Richard hade just lagt armarna om Linda. Han gav henne en lätt kyss mitt på munnen. Det hade börjat bli ljust ute och min hjärna fungerade inte som den borde. Nu fick det definitivt vara nog med alkohol.
”Jag tycker inte om det här.” Jag muttrade det mest för mig själv, men Tomas tittade på mig och log.
När jag inte långt senare låg i min säng, efter en slitsam natt, undrade jag varför jag inte hade berättat om Fredrik för Tomas. Vi hade pratat om allt möjligt, från vad vi hade för intressen till hur vi bodde i våra respektive hemland. Något inom mig ville inte berätta att jag hade pojkvän. Det skrämde mig själv mest av allt.

Veckorna gick fort. Det var tröttsamt, för oftast kom jag inte i säng före klockan sex på morgnarna. Jag sov till lunch, sedan brukade vi träffas några stycken på stranden och bada fram till att vi började arbeta igen. Oftast hade jag roligt. Jag hade lärt känna många nya människor. Vi brukade hitta på saker tillsammans så fort vi var lediga. Jag behövde aldrig känna mig ensam. En natt i veckan var jag helt ledig, men då var det alltid någon som hade fest eller så träffades vi på någon bar. Vissa morgnar när jag vaknade mådde jag en aning dåligt av den alltför stora mängd alkohol jag fått i mig. Jag var inte van att dricka och tålde betydligt mindre än de flesta andra. Jag ringde ofta hem till Fredrik. Jag saknade honom. Det skulle bli skönt att komma hem till honom igen. Alltid efter att ha pratat med honom hade jag hemlängtan. Den gick över så fort Linda eller någon annan gjorde sig påmind och jag insåg hur roligt jag hade det. Jag skulle ta vara på den här tiden. Fredrik skulle komma ner i augusti på en sista-minuten-resa, då han hade semester. Hemma verkade allt vara som vanligt, så jag var glad att jag var där jag var. Fredrik hade tittat på jobb åt mig, så jag gick in på Internetcaféer och skickade iväg ansökningar.
Tomas och jag kom närmare och närmare varandra. Jag var noga med att aldrig säga något om honom till Fredrik. Tomas var den, förutom Linda, som jag tillbringade mest tid med. Han gav mig komplimanger och jag anade ganska fort att han var intresserad av mig. Vad jag var, var en mer osäker fråga. Jag älskade ju Fredrik. Ändå hade jag fortfarande inte med ett ord nämnt att jag hade pojkvän till Tomas. Han hade något obeskrivligt över sig, något som gjorde att jag drogs till honom. Jag kände mig skyldig både mot Tomas och mot Fredrik.
En eftermiddag innan Tomas och jag skulle börja arbeta åt vi mat ihop hemma hos Tomas. Han hade köpt en grillad kyckling och potatissallad. Vi hade precis diskat upp efter måltiden när jag kände hur spänningen steg mellan oss. Vi stod intill varandra vid diskbänken. Tomas gav mig handduken att torka händerna på när våra händer på något vis fastnade ihop. Våra blickar möttes.
”Elin…”
Jag kände hur mitt hjärta slog snabbare. Våra ansikten var bara drygt en decimeter ifrån varandra. Jag visste att han skulle kyssa mig. Här kunde jag ha berättat om Fredrik, för att förhindra något som jag senare skulle ångra, men det gjorde jag inte. Jag tänkte nog inte alls. Hjärtat som slog hårdare och spänningen i luften framhävde minnet av hur det alltid var att kyssa en kille för allra första gången. Våra läppar möttes i en lång het kyss. Jag höll ögonen slutna, vågade knappt öppna dem ens när det var över. Jag var rädd för mina egna känslor. Så här skulle jag inte känna.
”Du är så fin…” Tomas smekte mig över kinden och drog upp min haka för att vi åter skulle förenas i en innerlig kyss. Tomas såg in i mina glänsande ögon. Jag undrade om han såg min tveksamhet i dem. Jag vågade inte säga något av rädsla för att brista i gråt. Vad hade jag gjort? Något som jag inte trodde var möjligt för min del. Jag intalade mig att tänka på Fredrik, men jag drevs mellan honom och Tomas. Det var som om de fanns i två olika världar. Jag älskade Fredrik och ville inte att något skulle komma emellan oss, samtidigt som jag ville att Tomas skulle fortsätta kyssa mig. Allt som Linda hade berättat, det som jag inte alls hade varit orolig för, hade plötsligt inträffat.
”Ska vi skynda oss till jobbet?”, viskade Tomas och jag kunde inte annat än nicka. Jag vågade inte öppna munnen, för jag visste vad jag borde ha sagt om jag gjorde det. Därför sade jag ingenting. Jag drogs istället med av Tomas ut i den heta luften. Jag kände genast hur linnet kletade mot kroppen, som inte bara kände värmen av klimatet utan också värmen av en nervpirrande känsla inuti magen. Hand i hand gick vi utan att säga något. Det behövdes inte. Vi hade funnit varandra. Då och då sneglade Tomas på mig. Han såg glad och förväntansfull ut. Jag stannade och kröp in i hans trygga famn, som för att gömma mig från verkligheten. Jag kysste honom, jag kunde inte låta bli. Jag hade fjärilar i magen och jag insåg att jag var kär. Vi klängde oss fast i varandra så länge vi vågade för att inte komma för sent till arbetet.
Väl på King släppte vi varandra och tog itu med våra arbetsuppgifter. Linda tittade på mig med en frågande blick, som om hon anade vad som höll på att hända. Jag försökte ge henne ett desperat intryck. Jag önskade att hon kunnat ge mig råd genom tankeöverföring.
”Två tequila sunrise, tack.” Den första beställningen för kvällen kom av en ung mörk tjej, på engelska. Jag vaknade upp för att tillgodose hennes beställning. Jag hörde att hon pratade svenska med sin kompis, så jag svarade henne på svenska.
Efter det började ruset och jag glömde bort mina problem. Turisterna fick mig på bra humör och jag tänkte inte på något annat än på hur roligt jag hade det. När vi avslutade för natten hittade jag Linda och Markus kyssandes inne på toaletten. Markus höll just på att ta av henne linnet hon hade på sig, så jag stängde genast dörren om dem igen. Richard plockade undan det sista samtidigt som han flirtade med den sista gästen som var kvar. Det var en söt blond tjej som inte såg ut att vara äldre än sexton. Det såg ut som om hon ville följa med Richard hem när han var klar. Jag reflekterade inte så mycket över det, för det hände nästan varje kväll. Richard var snygg, vilket medförde hög popularitet bland tjejerna.
”Ska vi gå?” Det var Tomas röst och jag blev varm i kroppen av att höra honom. Vi skulle träffa några reseledare från Fritidsresor som vi bestämt möte med tidigare på dagen, på en annan bar.
”Ja, de andra verkar upptagna. Hejdå, Richard. Vi ses i morgon. Ta det lugnt nu.” Jag vinkade åt honom. Han vinkade snabbt tillbaka, men vände sedan åter uppmärksamheten till den till synes sårbara flickan.
”Vi behöver väl inte stanna så länge”, sade Tomas och tog min hand. För honom var vi ett par nu. Jag vågade inte tänka på hur framtiden skulle bli.
”Nej.” Alla tankar jag tidigare haft på Fredrik försvann nästan helt.
Tomas och jag gick tätt ihop i natten. Det var hett, men ändå ganska behagligt. Vi kom fram till baren, men ingen sade ett ord om att vi kommit hand i hand kyssandes. Till en början undrade jag varför, men jag insåg att det var så det fungerade här. Jag tänkte inte själv på när mina nya vänner kom med en annan partner än de gjort kvällen innan. Det var en del av livet på Cypern. Nästan varje kväll var det några som bråkade av ren svartsjuka. Jag hade vant mig vid det och lade mig inte i det. Jag hade hittills bara haft roligt utan att trassla in mig i någonting.
Tomas och jag satte oss ner, men vi var mer intresserade av varandra än av de övriga runt omkring oss.
”Ska vi gå?”, viskade Tomas i mitt öra.
Vi hade inte mer än kommit, men det skulle ändå inte vara någon som lade märke till om vi smög iväg. Så det gjorde vi. Fnittrande sprang vi ner till stranden där vi lade oss tätt ihop i en solstol. Vi kysstes, pratade eller bara vilade i varandras armar.
”Elin, jag är så glad.” Tomas smekte min arm med mjuka rörelser. Jag kunde känna doften av hans parfym.
”Jag med.”
Just då existerade inget annat än Tomas. Vi klamrade fast vid varandra ända tills det började ljusna och vi båda kände tröttheten komma smygande. Då reste vi oss och Tomas följde mig hem.
”Vi ses i morgon.” Han gav mig en sista kyss. Jag gick in i min och Lindas lägenhet och lade genast märke till högljudda stönanden inifrån Lindas rum. Jag undrade flyktigt om det var Markus eller någon annan som var där inne med henne. Jag var för glad för att orka bry mig. Jag nästan sjöng för mig själv när jag gjorde mig i ordning för att sova. Det var först när jag låg i sängen som mitt goda humör sviktade. Jag hade totalt glömt bort Fredrik. Hur kunde jag ha gjort det? Med ens visste jag inte alls vem av Fredrik eller Tomas jag helst ville vara med. Det som gjorde mest ont var att jag visste att Fredrik litade på mig. Jag hade svikit honom totalt.

”Vet han ingenting om Fredrik?”, frågade Linda några dagar senare när vi låg och solade på stranden.
”Nej, jag kan inte säga något till honom nu.” Jag såg mig omkring för att försäkra mig om att Tomas inte var i närheten.
”Är du kär?”
”Ja, jag tror det. Fredrik känns så långt borta. Det är som om han inte ens finns. Jag vet inte vad jag ska göra. Jag vill hem till Fredrik för att ta reda på vad jag känner.” Jag suckade.
”Du bör nämna Fredrik för Tomas innan han kommer hit i alla fall.” Linda visste hur min situation var. Jag började undra om hon snart skulle ledsna på att höra om mina problem. Själv hade hon gjort slut med killen som hon hade blivit tillsammans med innan hon åkte till Cypern.
”Jag vet. Jag måste bara samla mod. Hur går det med Markus?”, retade jag henne skämtsamt och bytte samtalsämne. Det var lättare att prata om hennes problem än om mina.
”Det är så pinsamt att arbeta ihop. Jag avslöjade lite för mycket för honom. Enda anledningen till att jag ens gjorde något med honom var att jag försökte glömma Richard. Det hjälpte tyvärr inte.”
Jag hade fått veta att Linda var hopplöst förälskad i Richard bara en vecka tidigare. De hade haft stunder ihop både nu och tidigare säsonger. Linda hade aldrig riktigt släppt tanken på honom och hans charm. Jag tyckte synd om henne, men inte fullt lika synd som jag tyckte om Richards fru och dotter. Han verkade inte vara den trogna typen direkt.
”Du är tyvärr inte ensam om att vilja ha Richard.” Jag syftade på den unga tjejen som Richard flirtat öppet med den kvällen Tomas och jag fann varandra. Tjejen hade suttit på King varje kväll sedan dess och försökt fånga Richard uppmärksamhet. Richard hade knappt sett åt henne, vilket tydde på att även hon bara var en i raden av hans romanser. Kvällen innan denna hade det blivit liv då Richard plötsligt kysst en annan tjej. Den blonda tjejen hade börjat gråta och rusat därifrån så fort att stolar rasade åt alla håll.
”Nej, jag vet.” Linda suckade och lade sig tillrätta i solstolen. ”Du måste ringa till Fredrik, Elin”, sade hon sedan. ”Annars kommer han definitivt att misstänka att något har hänt.”
”I morgon ska jag göra det.”
”Nej, nu!”
Innan jag visste ordet av hade Linda dragit upp mig från min solstol, snappat åt sig min mobiltelefon som låg bredvid mig och dragit med mig till en bänk som stod i skuggan av en mängd buskar och träd.
”Vad ska jag säga?”
”Ingenting speciellt. Det du brukar säga. Säg ingenting om Tomas.”
Jag hade inte pratat med Fredrik på nästan en vecka. Så lång tid brukade det inte gå mellan våra samtal. Jag hade inte vågat ringa, men nu tjatade Linda på mig så att jag till sist drog in luft i lungorna och ringde min älskade. Skuldkänslorna låg och gnagde i mitt bakhuvud hela tiden. Fredrik undrade varför jag inte hade hört av mig, men jag förvånade mig själv med att hitta på trovärdiga förklaringar om att jag hade haft mycket omkring mig. Det som vanligt korta samtalet kändes en aning trögt, men jag antog att det berodde på mitt dåliga samvete av att ha varit otrogen. Att höra Fredriks röst gjorde mig nästan gråtfärdig. Jag insåg hur mycket jag älskade och saknade honom. Om möjligt fick jag ännu mer skuldkänslor. Jag förstod att jag måste göra slut på det som precis hade börjat med Tomas.

Det gick inte som jag tänkt mig. När jag hade bestämt mig för att berätta allt för Tomas hade han redan överrumplat mig med kyssar och räckt över ett vackert silverhalsband. Mina känslor gjorde sig åter tveksamma och jag visste inte om det var Tomas eller Fredrik jag ville ha. Ingen av dem visste något om varandras existens. Tomas fick mig att känna mig speciell, så alla tankar jag hade på Fredrik trängde jag bort. I två månader levde jag bara för Tomas. Vi arbetade, åt och sov ihop. Vi hade roligt tillsammans. Vi umgicks inte så mycket med de andra längre utan valde att lära känna varandra bättre genom att prata om allt möjligt och utforska varandras kroppar. Samtalen till Fredrik var inte lika täta som de varit den första månaden jag var borta, men Fredrik sade inget om det. Jag sade till mig själv att jag skulle reda ut mina känslor för honom senare, så det jag egentligen gjorde var att skjuta upp problemet till ett senare tillfälle, för att lindra samvetet. Kanske misstänkte Fredrik någonting för jag tyckte inte att han sade att han saknade mig lika ofta som tidigare. För mig var det en lättnad, då kunde jag ägna mer tid åt mitt och Tomas förhållande. Vi pratade aldrig om framtiden. Jag, för att jag inte visste om jag var beredd att lämna Fredrik, och Tomas för, vad jag hörde av våra vänner, att han var rädd att han bara var en sommarförälskelse för mig. Vi avvaktade för att se vad framtiden hade att erbjuda oss. Vi visste båda två att Stockholm och Oslo låg tillräckligt långt ifrån varandra för att ett förhållande kanske inte skulle hålla i längden.
Jag blev mer och mer avslappnad ju längre tiden gick. Så en dag nämnde Fredrik att han skulle komma ner och hälsa på mig om några veckor.
”Vad roligt”, svarade jag osäkert. Vid det laget hade jag blivit en bra skådespelerska, tyckte jag själv, men nu kunde jag riktigt känna hur glädjen rann ur mig. Jag ville inte att Fredrik skulle komma.
”Vill du att jag kommer?” Fredrik hade antagligen hört min osäkerhet i rösten.
”Det är klart.” Jag skärpte mig och försökte låta glad. Jag fokuserade alla tankar på den pojkvän jag känt i flera år. ”Jag saknar dig. När kommer du?”
”Jag vet inte riktigt än. Om två veckor ungefär. Det beror på när resorna går och på vad de kostar. Vi hörs om det senare.”
”Ja, det ska bli underbart att träffa dig. Jag älskar dig. Puss ock kram.”
”Puss och kram.”
Vi lade på. Jag kände hur hjärtat bultade. Nu fanns det inget jag kunde göra åt det, Tomas måste få veta.

Så fort vi stängt baren den kvällen sade jag till Tomas att vi skulle gå hem till honom för att prata. Vi satte oss mitt emot varandra i den då så välbekanta sängen. Tomas log ett finurligt leende och drog min kropp över sin. Han kysste mig försiktigt och jag kunde inte göra annat än att besvara kyssen när jag visste att det antagligen var den sista kyss vi gav varandra. Jag ville inte dra mig ur hans famn, men tvingade mig till det.
”Tomas, jag måste berätta en viktig sak för dig.” Jag tittade ner på mina händer, rädd för att möta hans alltid så vänliga blick. När han bara satt tyst tittade jag upp. Han rynkade pannan en aning och väntade på min fortsättning.
”Jag vet inte hur jag ska säga det här. Jag älskar dig, Tomas. Jag är så glad att vi har träffats. Jag trodde aldrig att jag skulle känna så här för någon…” Jag tvekade. ”…för när jag åkte hemifrån hade jag redan en pojkvän.” Jag tvingade mig att ha blicken fäst vid honom. Jag kände mig genomrutten som inte hade sagt som det var från början. I ett ögonblick ville jag bara rymma min väg med Tomas, så att vi kunde leva resten av livet ihop någon helt annanstans. I verkligheten insåg jag att jag måste se sanningen i vitögat och stå för vad jag hade gjort.
”Jag har inte sagt något till honom om att jag har träffat dig”, fortsatte jag tårögt. ”Snart vill han komma hit och träffa mig. Förlåt att jag inte har sagt något tidigare. Jag kunde helt enkelt inte. Jag ville inte förstöra det fina vi hela tiden har haft tillsammans.”
Tomas sade fortfarande ingenting, men hans ansiktsuttryck hade förändrats. Han såg både sårad, arg och besviken ut.
”Säg något”, bad jag. Nu rann stora tårar nerför mina kinder och jag kunde inte längre se honom klart. Jag förstod att han försökte tänka ut vad han skulle svara mig. Så äntligen öppnade han munnen.
”Vad känner du för honom nu?”
Vad skulle jag svara på det? En del av mig ville säga att Fredrik inte betydde något alls, att det var Tomas jag ville vara med, men det vore lögn att säga att Fredrik inte betydde någonting för mig. Dessutom ville jag gärna tro på att ärlighet varar längst, även om det tagit ett tag för mig att vara ärlig. Jag valde att svara så ärligt som möjligt nu.
”Jag vet inte. Jag är nog inte beredd att göra slut med honom. Vi har varit tillsammans så länge och byggt upp något som jag inte är säker på att jag vill kasta bort. Jag måste träffa honom och se hur det känns.”
”Då får vi göra så. Du får bestämma dig för om du vill göra slut med honom eller inte. Mellan oss är det slut nu.”
Fast att jag från början visste att det var för att göra slut som jag tagit upp ämnet gjorde det ont att höra Tomas säga att det verkligen var slut. Det rann tårar nerför hans kinder. Han släppte min hand som han hållit i sin och drog sig bort, som om han inte stod ut med att röra vid mig längre.
”Jag älskar dig, Tomas. Jag vill inte förlora dig.” Jag grät.
”Jag trodde att du var den jag alltid har drömt om. Vem vet, det kanske du är, men jag tänker inte låta dig välja mellan honom och mig.”
”Vad händer nu? Vill du inte ens umgås med mig längre?” Jag ville inte släppa taget om Tomas. Helst ville jag be honom ta mig tillbaka.
”Elin.” Tomas lät nästan arg. ”Jag skulle vilja tillbringa resten av livet tillsammans med dig. Det enda jag begär är att jag ska ha dig för mig själv. Jag tänker inte dela dig med någon annan. Du har sårat mig så att det räcker. Jag tänker inte vänta och se om du väljer att vara kvar hos honom. Jag vill att du går.” Tomas hade rest sig upp. Han gick fram och tillbaka över golvet som om han inte visste vart han skulle ta vägen.
”Jag vill bara att vi ska fortsätta vara vänner. Jag begär inte att du ska förlåta mig.” Jag skrek åt honom och rusade fram till ytterdörren för att få på mig skorna. Jag var inte arg på Tomas, bara på mig själv som på grund av feghet, inte från början hade sagt sanningen, nu förlorat en person som kunde ha blivit en bra vän.
”Allt jag sagt har varit sant. Jag har öppnat mig för dig. Jag trodde att jag betydde lika mycket för dig som du har betytt för mig.”
Jag var beredd att rusa ut genom dörren, men hejdade mig. Jag ville inte att Tomas skulle skrika åt mig.
”Du betyder mycket för mig, Tomas. Jag tycker om både dig och honom.” Jag talade lugnt nu medan tårarna rann utan avbrott. ”Jag har inte valt honom. Jag bor ihop med honom hemma. Jag borde aldrig ha varit otrogen mot honom. Därför gör jag så här för att se om jag ens kan fortsätta med honom. Det kan hända att jag bara har dig i tankarna. Förlåt, jag vet inte vad jag ska säga. Jag har gjort fel.” Jag gick fram för att krama om Tomas, men han drog bort mina händer. Jag tittade på honom och då veknade han. Han föll i storgråt i mina armar. Jag mumlade förlåt mellan tårarna, tills vi släppte varandra och jag gick därifrån utan ett ord till. Då började jag undra vad jag egentligen hade gjort. Ett litet hopp inom mig hade funnits om att Tomas och jag ändå skulle ha kunnat fortsätta som förut, nu bara med vetskapen om att Fredrik fanns någonstans. Vi skulle bara dölja det för honom tills jag kommit underfund med vad jag ville. Det skulle ha varit egoistiskt av mig och inte något jag egentligen ville heller. Dessutom skulle Tomas aldrig ha gått med på det. Han var för fin för att göra något sådant bakom ryggen på en annan människa. Han ville ha ett normalt förhållande med en tjej som hade mer att ge honom är jag. Jag kunde inte både äta kakan och ha den kvar. Jag måste välja och det hade jag gjort. Jag hade ätit upp den.

Tomas och jag pratade knappt med varandra den resterande tiden som vi hade kvar av vårt säsongsarbete. Jag gjorde några tafatta försök, men Tomas tycktes varken orka eller vilja prata med mig. Han försökte väl glömma. Jag för min del försökte vara glad för att jag i alla fall hade Fredrik kvar, men det var som om all glädje runnit ur mig i samma stund som mitt förhållande med Tomas tagit slut. Dessutom kändes det som om Fredrik och jag inte hade någonting att säga varandra längre. Han valde att inte komma ner och hälsa på mig, vilket gjorde att mitt tvivel på vårt förhållande ökade. Han kom med en massa bortförklaringar till varför han inte kom, men dem orkade jag knappt lyssna på. Det var något om att han behövdes på jobbet. På ett sätt var jag lättad över att han inte kom, för jag hade varit rädd för att han skulle se på mig att det hade varit något mellan Tomas och mig. Samtidigt kändes det som om vi genom detta kom ännu längre ifrån varandra. Hade jag förlorat Fredrik också? Ibland trodde jag det efter våra korta samtal som inte längre gav någonting.
Hur jag klarade av resten av tiden på Cypern var enbart Lindas förtjänst. Hon försökte hålla mig på gott humör och hittade på roliga saker med mig. Vi skulle åka samma plan hem till Sverige. Det var skönt att få sällskap, jag ville inte vara ensam. Precis innan bussen kom för att ta oss till Larnaca flygplats kom Tomas gående mot oss. Jag visste att han skulle åka hem till Norge två dagar senare, men jag hade inte sagt hejdå till honom. Hans muskulösa och solbrända kropp närmade nu sig oss. Jag kunde inte få nog av att granska honom.
”Hej”, sade han.
”Hej.”
”Jag vill bara säga hejdå.” Tomas och jag stod tysta mitt emot varandra. Ingen av oss visste vad vi skulle säga eller göra. Jag ville helst av allt krama om honom, men jag var rädd för att göra något fel.
”Jag tänkte att du kanske ville ha mitt hemnummer. Vi kanske kan vara vänner i alla fall. Jag skulle bli glad om du hörde av dig”
Jag nickade. Han gav mig en lapp som jag inte ägnade en blick. Just då var synen av Tomas det enda jag fokuserade på. Jag ville ta vara på det här sista ögonblicket med honom. Pränta in varenda detalj av honom i min hjärna.
”Jag älskade dig, Elin.” Tomas kramade om mig och jag kunde ana tårar i hans ögon. Jag kunde inte hålla tillbaka mina heller. Bussen kom och inte förrän alla redan klivit ombord släppte Tomas och jag varandra. Vi såg varandra djupt i ögonen. Utan att någon av oss hade haft det som avsikt möttes plötsligt våra läppar i en kyss. Den kyssen sade mycket, i den låg det löften om att en dag skulle det vara vi. Jag ville viska till honom: ”Snart, vänta på mig”, men jag bara lovade det med blicken. Jag log när jag släppte Tomas hand och han log tillbaka. Han skulle vänta på mig, han skulle sitta som fastklistrad vid telefonen hemma och vänta på att jag skulle ringa och säga att vi kunde börja om igen, utan hemligheter.
”Vad händer nu?”, frågade Linda nyfiket när jag slog mig ner bredvid henne i bussen.
”Jag måste göra slut med Fredrik när jag kommer hem. På något sätt…”
”Är du säker nu?”
”Ja.” Jag var glad att jag skulle lämna Cypern i vetskap om att Tomas fortfarande ville ha mig. Det var honom jag tänkte på hela hemresan. Inte förrän väl hemma i Sverige när jag fått min resväska, sagt ett varmt hejdå till Linda och började gå genom tullen kom en oro i magen. Jag var hemma, det var som om jag vaknade upp ur en lång sömn. Den första jag fick syn på när jag tittade upp var Fredrik. Han log ett snett välbekant leende. Jag svalde klumpen jag hade i halsen för att inte brista i gråt. Där stod han, Fredrik, min älskade, som jag tillbringat fyra år ihop med. Jag förstod inte hur jag hade kunnat tvivla på mina känslor för honom. I fickan kände jag lappen jag fått av Tomas. Sakta knölade jag ihop den och sprang mot min framtid med Fredrik.

När jag hade varit hemma några dagar rev jag sönder lappen med Tomas telefonnummer i tusen bitar för att spola ner i toaletten. Jag insåg att Tomas hade varit just det som han varit rädd för att vara, en sommarförälskelse som inte ledde till något mer. Jag hoppades att han en dag skulle träffa en tjej som inte hade någon som Fredrik att jämföra honom med. En tjej som skulle ge honom av all sin kärlek. Han skulle sörja över att jag inte ringde honom en tid, men jag visste att han skulle förstå. Trots allt var jag glad över att jag hade lärt känna honom. Han hade lärt mig att uppskatta det jag redan hade.
”Hejdå, Tomas.” Jag spolade ner resterna av lappen han så ivrigt gett mig.
Jag visste att Fredrik och jag hade mycket att reda ut framöver. Allt var långt ifrån bra i vårt förhållande. Han hade inte frågat någonting om hur jag hade haft det under det halvår jag varit borta. Jag hade inte heller sagt någonting. En dag måste vi prata om det, oavsett om min otrohet skulle komma fram eller inte. Jag visste att jag hade förändrats, för nu hade jag något jag dolde för honom. Det hade jag inte haft av väsentlig art tidigare. Vi älskade inte längre lika passionerat som tidigare, vi pratade inte lika djupt med varandra och det var som om båda undvek något som vi visste var oundvikligt i längden om vi skulle fortsätta våra liv tillsammans. Jag visste att Fredrik var den jag ville leva med, nu fanns det inga tveksamheter. Tyvärr hade det tagit ett halvår av mitt liv att upptäcka det. Jag skulle få kämpa för att få vårt förhållande på fötter igen, men det var det värt.

”Elin, vi behöver prata”, sade Fredrik en dag när han kom hem från arbetet. Jag satt i köket och löste korsord. Vid det laget hade jag varit hemma i ett par månader och till och med fått ett arbete, som sekreterare på ett kontor i närheten. Jag brukade vara hemma lite före honom på kvällarna. Den här dagen hade jag inte orkat börja med maten än, utan satt vid köksbordet och tog igen mig. Jag lade ifrån mig korsordet och försökte samla mod. Jag önskade att det hade varit jag som tagit initiativ till denna pratstund, men jag var för feg för det. Jag hade skjutit på det hela tiden, som för att hoppas på att det aldrig skulle komma. Jag insåg att jag aldrig skulle vara redo för det som komma skulle. Nu började andra tankar komma farande. Tänk om Fredrik hade träffat en annan? Tänk om han ville göra slut?
”Jag vet”, svarade jag tyst.
Fredrik satte sig ner mitt emot mig. Han svalde och det såg ut som om han var minst lika nervös som jag.
”Jag har inte vågat fråga dig om något hände på Cypern”, började han tveksamt. Han skruvade lätt på sig och vågade inte riktigt se mig i ögonen. ”Det lät aldrig som om du ville att jag skulle komma. Du ringde alltmer sällan och du lät inte ens glad över att prata med mig. När jag sade att jag inte skulle komma och hälsa på dig var det som om du inte brydde dig. Du lät nästan lättad.” Han såg på mig med frågande blick och jag kunde se hur hans underläpp darrade, som jag visste att den gjorde när han var ledsen. ”Jag tänkte först inte säga något om det här, att det ändå skulle lösa sig när du kom hem, men du har inte sagt någonting.”
Jag insåg med en gång att jag hade varit dum som inte förstått att Fredrik kände mig alltför väl för att inte lägga märke till att något faktiskt hade hänt redan efter första månaden på Cypern.
”Det var som ett helt annat liv där. Jag fick vänner och det hände något hela tiden. Jag saknade dig, Fredrik, men det var så mycket runt omkring mig att jag knappt hann tänka på dig. Jag arbetade eller sov.” Jag tog Fredriks hand i min samtidigt som jag funderade på om det var honom eller mig själv som jag försökte övertyga om hur det hade varit. Jag övervägde om jag skulle berätta om Tomas eller inte, jag var osäker på hur Fredrik skulle ta det. Han hade sagt att han aldrig skulle förlåta otrohet, men ett enda misstag kan väl vem som helst råka ut för. Var det inte så? Jag spekulerade fram och tillbaka och kom fram till att det var jag som var skurken. Ett sådant här snedsteg var oförlåtligt. I alla fall för Fredrik.
”Jag tyckte du började låta mindre intresserad av hur jag hade det när vi pratade i telefon. När jag kom hem frågade du ingenting”. Mina lögner fortsatte.
”Förlåt, det var nog för att det var så jobbigt att vara ensam. Folk småretades och sade att du antagligen höll på både med den ena och det andra. Jag tyckte du lät förändrad. Förlåt att jag inte hälsade på. Jag var rädd att upptäcka något som jag inte ville se. Jag ville inte visa att jag var svartsjuk, som om jag inte litade på dig. För det gör jag. ”
Fredriks ord gjorde ont. Jag kände mig ännu mer rutten än vad jag hade känt mig tidigare. Fredrik bad mig om förlåtelse när det var jag som egentligen borde göra det. Jag kunde inte dölja sanningen för honom. Jag kunde inte ljuga och säga att allting var bra, att ingenting särskilt hade hänt på Cypern. Inte om vi skulle leva resten av våra liv tillsammans. Med ens började jag gråta. Som om Fredrik visste att jag undanhöll något tröstade han mig inte.
”Jag älskar dig, Fredrik.” Hela historien rann ur mig, allt om Tomas, om min velighet och hur jag slutligen kom fram till att det endast var Fredrik jag älskade. På sätt och vis var det en lättnad att få det sagt.
”Det gör ingen skillnad att säga att jag ångrar mig. Det är redan gjort. Jag blev förälskad och du var långt borta. Jag kan inte göra det ogjort. Jag trodde aldrig att detta skulle kunna hända. Kommer du någonsin kunna förlåta mig?”
”Jag vet inte.” Jag såg sorgen återspegla sig i Fredriks ögon.
” Förlåt att jag glömde bort dig för ett ögonblick. Nu vet du i alla fall…”
”Jag behöver vara själv.”
Jag grät inombords och var just på väg att resa mig för att gå.
”Hur kunde du?”, exploderade Fredrik. ”Varför? Vad var det som fick dig att tvivla?”
”Någon sade saker som jag ville höra… Hade du varit där hade det aldrig hänt. Jag tappade greppet om verkligheten. Jag har haft dåligt samvete hela tiden… Jag vet inte.” Jag snyftade. Jag kände att mina ursäkter inte räckte till. Det fanns inga ursäkter för det jag hade gjort mot Fredrik.
”Fan.” Fredrik reste sig så häftigt att stolen välte. Han sprang till hallen och fick på några sekunder på sig skor och jacka. Han rusade ut. Jag stod ensam kvar och såg efter honom. Jag hade sårat honom på värsta sätt. På något sätt kändes det som om det inte gällde mig när han sagt att han aldrig skulle förlåta otrohet. Vår kärlek var stark, eller hade i alla fall varit det. På något sätt skulle den bli lika stark igen. Det måste den bli.

En månad senare hade Fredrik och jag inte sagt mer än några ord till varandra sedan jag berättat om min otrohet. Vi varken pratade eller såg på varandra, än mindre älskade med varandra. På nätterna låg vi så långt ifrån varandra som möjligt, på var sin kant av sängen. Ofta hände det att jag hade maten klar på kvällen, men Fredrik dök inte upp förrän efter midnatt och när jag vaknade på morgonen hade han redan gett sig iväg. Jag saknade hans trygga famn att krypa in i. Vi levde numera två skilda liv. Jag berättade när jag skulle bort och vilken tid jag troligen skulle vara hemma, men det verkade inte som om Fredrik brydde sig. Själv sade han aldrig vart han skulle eller när han skulle komma hem. Vi väntade båda på någon slags försoning utan att våga ta första steget av rädsla för katastrof. En dag orkade jag inte längre. Fredrik satt i soffan med TV-n påslagen. Jag såg att hans tankar var någon helt annanstans. Jag var den som förstört vårt förhållande. Det var min plikt att ställa allt till rätta igen.
”Fredrik.” Jag satte mig tätt intill honom. Det var något som jag inte vågat göra på en månad. Jag försökte fånga hans blick, men han såg undan. ”Jag älskar dig, Fredrik. Vi måste ta tag i det här.” Det fick bära eller brista. Jag stod inte ut längre. Jag måste få veta om han skulle förlåta mig. Fredriks gestalt var suddig framför mig, för tårar hade börjat strömma fram ur ögonvrån. Jag tog hans hand, i försök till förståelse, men han drog bort handen. Så för ett ögonblick möttes våra blickar. Fortfarande sade han ingenting, men det behövde han inte. Jag såg det i hans blick, i hans ögon som jag vid det laget kände så väl; Det var slut.






Författare:

Publicerat

Dela: