Hur skulle jag veta att jag inte var den enda

Allting började bra, vi lärde känna varandra igen, långsamt. Jag blev bekvämare med dig, vi träffades, du sov här. Jag blev mer och mer intresserad, sen kom helgen. Hur tänkte jag, skulle gått på min magkänsla från första början. Du är inte bra, du är ingen bra människa. Det visste jag mycket väl, men jag var så himla sällskapssjuk, och sällskapssjukan utvecklades till ett intresse. Och nu står jag här helt enkelt.

Men om jag ska kolla tillbaka så ångrar jag ingenting, förutom allting då. Tänker jag tillbaka på det du har gjort och sagt, skulle väl vem som helst tolkat det som jag gjorde? För du gav mig signaler, det går inte att förneka. Men sen att du inte menade dem var en annan sak. Men hur skulle jag veta? Hur fan skulle jag veta att jag inte var den enda?

Författare:

Publicerat

Dela: