I biomörkret

- Hej, är det här du sitter?
Jag slog upp blicken från dataskärmen. Jag nickade åt Marcus.
- Kan inte du fixa räkningarna i kväll? frågade han. Jag tänkte se på fotbollen hemma hos Tony.
- Jag som hade tänkt gå på bio med Malin ikväll, sa jag utan att vända bort blicken från skärmen.
Han gav mig en bedjande blick.
- Snälla?
Jag tvekade en stund men gav med mig tillslut. Han gav mig en hastig puss på kinden och gick iväg.

Senare samma kväll satt jag inne i köket med ett glas te och sorterade räkningar. Lyx Marcus som är med Tony nu. Jag suckade för mig själv och drack lite av teet. Snart skulle jag vara klar med alla räkningar och kunna gå på bion med Malin.


Han gav henne en lång kyss. Hon tittade förvånat på honom. Hon tyckte att allt hade gått lite längre än dom planerat. Trots det vart hon glad när hon fick ännu en till. Hon omfamnade honom och tittade honom djupt in i ögonen.


Äntligen! Tänkte jag för mig själv. Räkningarna låg nu i en hög på bordet. Alla var färdigbetalade. Jag hoppade upp ur stolen, ställde koppen i diskhon och ringde till Malins mobil.
- Malin, svarade hennes kompis.
- Hej, det är Emilia. Vi hinner gå på bion i alla fall, sa jag glatt.
- Det går tyvärr inte, sa Malin med besviken röst. Jag ska ha en date så fort jag har bytt mina skor.
- Okej, jag förstår, sa jag besviket. Vi kan väl gå och se den imorgon i stället?
- Kanske det. Jag måste sluta nu, det är min tur i kön. Hejdå!
- Hejdå!
Jag la på. Synd tänkte jag för mig själv. Jag kan nog ringa till någon annan istället. Amanda var den första som jag kom och tänka på så jag slog hennes nummer och väntade på svar.
- Lindström, svarade Amandas mamma.
- Hej det är Emilia, är Amanda hemma?
- Ja, vänta en stund så ska jag säga till henne.
Amandas mamma ropade på henne. Jag väntade otåligt i luren. Snart kom Amanda fram till telefonen och svarade. Vi pratade en stund och bestämde sen att mötas vid bion om en halvtimme.

Jag stod en stund vid bion innan Amanda syntes borta i horisonten. Vi gick fram till biljettkassan och beställde våra biljetter. Sen gick vi in i salongen och satte oss. Hela salongen var fylld av popcornlukt. Efter en stund släcktes lamporna och filmen började.
Mitt i filmen stördes jag av mumlande och fnitter bakom oss. Jag vände mig för att se vilka som förstörde biotystnaden. Först trodde jag inte att jag såg rätt. Jag flämtade till högt och ramlade nästan av biostolen. Malin och Marcus satt tätt intill varann. Utan att tänka klättrade jag över stolen och ställde mig framför dom.
- Hur förklarar ni det här? frågade jag så högt att många människor vände sig om och hyschade. Dom titta med oförstående blickar på mig.
- Emilia?! sa Malin oförstående.
Amanda drog i min tröja.
- Sätt dig ner innan du gör bort dig ännu mer! varnade hon.
Istället för att lyssna spände jag ögonen i båda. Biomörkret gjorde att jag knappt såg deras ansikten.
- Emilia! sa Amanda och drog nästan ner mig till min plats igen.
Ilskan hettade inom mig. Hur kunde dom göra såhär?! Nu struntade jag i alla andra i salongen och kastade mig över Marcus. Han ramlade av stolen och ner på golvet framför Malin. Hon skrek till och ryggade bakåt. Jag drog honom i tröjan och skrek förtvivlat åt honom.
- Hur kunde du?!
Jag slog honom flera gånger i ansiktet. Nu hade alla i salongen vänt sig mot oss. Malin drog och slet i min arm.
- Sluta Emilia! Sluta!
Jag slet i honom och skrek så fula saker som jag kom på. Alla minnen av våran tid tillsammans flög förbi inuti mitt huvud. Sen kommer jag knappt ihåg vad som hände. Människor kom springande och drog bort mig. Dom släpade ut mig ur biosalongen. Amanda var precis bakom mig. Malin hjälpte Marcus upp och skrek något åt mig. Han torkade av sitt näsblod på en pappersduk som han fått av en kvinna bredvid. Sjukvårdare sprang fram och tillbaka. Plötsligt såg jag en sak som jag inte lagt märke till tidigare. Marcus hade inte samma hårfärg som förut. Det blonda håret var nästan svart. Ögonen hade inte heller samma färg. Dom gröna ögonen var inte längre gröna utan mörkbruna. Jag insåg en sak: Det var inte Marcus utan Malins date! Biomörkret hade lurat mig till mitt livs misstag.

SLUT

Skriven av: Jessica Johansson