I de lugnaste vatten

Det var en gång en stad. Den låg där så fridfullt i en grönskande dal. En gång kom en man dit. Han hade många föremål med sig från hela världen och han var mycket rik. Mannen som hette Sten Lavegård var helt okänd och ingen i staden hade någonsin hört talas om honom. Hans personlighet gjorde att han genast blev mycket populär i staden. Varje kväll brukade många, både unga och gamla samlas på det stora torget i staden för att höra honom berätta. Eftersom han var mycket berest hade han många spännande historier att berätta. En del var sanna och en del hade han diktat ihop själv men allt var lika spännande. Han berättade om sina vandringar i Afrikas djungler och om sina olika upptäcktsresor.
Han brukade också berätta olika historier om föremålen som han hade med sig.

Det fanns också en annan rik man i staden som hette Albert Kroose. Han blev avundsjuk när han märkte hur omtyckt den nyinflyttade gamle mannen var. Han tänkte:
- Vad är det som den här mannen har som inte jag har. Varför är han så omtyckt och inte jag?
Han bestämde sig för att ändra på den saken. När det började bli mörkt skickade han iväg några av sina tjänare till Sten Lavegårds hus. På den tiden låste man aldrig ytterdörren så tjänarna kunde bara öppna och gå in. De sökte igenom alla rum i huset från golv till tak och till slut letade de på vinden. I ett hörn på vinden stod en gammal, halvmurken kista. De öppnade den och fann de gamla föremålen. Försiktigt bar de iväg med kistan och försvann ut i natten.

När den kringresande gamle mannen vaknade nästa morgon gick han som vanligt upp på vinden för att försäkra sig om att föremålen låg där de skulle för han var mycket rädd om dem. När han kom upp såg han direkt att kistan var borta. Han var mycket ledsen men beslöt att inte göra något åt saken. Hans vackra föremål kunde vara var som helst vid det här laget. Det tjänade ingenting till att leta efter dem. Han bestämde sig för att ta sin vanliga morgonpromenad och försöka tänka på något annat. När han gick ner för den lilla gatan i staden såg han att dörren till ett av Albert Krooses många förvaringshus stod öppen. Han gick för att berätta det för Albert men när han kom fram till förvaringshuset kastade han en snabb blick in. Då såg han konturerna av en kista därinne i mörkret. Han öppnade försiktigt dörren lite mer och smög in. Han såg tydligt att det var hans kista. Hade Albert Kroose haft fräckheten att själv smyga sig in i hans hus på natten och ta hans kista med alla föremål. Han kunde knappt tro det. Han ville inte tro illa om någon annan människa men han förstod att det måste vara så. Hur skulle det annars ha gått till. Han gick och knackade på hos några som han kände väl och bad dem att följa med upp till Albert Kroose för att ta tillbaka kistan.

En hel klunga följde med Sten till Alberts hus och när Sten hade berättat att han hade funnit kistan i ett av Alberts uthus erkände han brottet ganska snart. Han lämnade tillbaka kistan till Sten och som straff blev han förvisad från staden och så vitt var det brottet det sista som begicks i den staden.
















Författare:

Publicerat

Dela: