I en annan av världar part 4

Adam

Josef ler ett belåtet leende och räcker över den nyrullade spliffen till mig.
Jag tar ett djupt bloss och drar ner den brännande haschröken i lungorna.
Det finns ingenting som gör mig så lugn som något gram smulat brunt blandat med tobak i ett rizzla-papper.
Och jag behöver verkligen chilla ner lite, i synnerhet med tanke på allt det här med Linnea och Ylva.
”Adam, alltså, mannen. Se, vilken utsikt vi har! Värsta viken med klippor och träd, vi har värsta berget att sitta på och värsta sköna stuffet att röka!”
Josef låter alldeles drömsk när han pratar och jag gissar på att haschet har slagit till.
”Är ’värsta’ ditt nya favoritord, eller?”
Min homie dunkar mig i ryggen, rufsar om mitt solblonda hår.
”Men allvarligt talat, Adam”, säger han och ger mig en något skarp blick. ”Skit i det där med tjejerna nu! Dom är ju dina vänner, låt dom vara lyckliga och stötta dom.”
”Det är fan i mig inte så jävla lätt när Linnea äntligen ville ha mig och sedan ändrar hon sig bara plötsligt. Jag har varit kär i henne sedan vi träffades när vi var fyra. Nästan hela jävla livet.”
”Fan, klart jag fattar att det tär på dig, mannen. Men se det såhär: nu kan du ju satsa lite på Lina.”
”Vill jag ha henne, då?”
”Klart du vill, Adam. Hon är ju både vacker och smart.”
Jag måste medge att det är svårt att inte lyssna på Josef för han låter jävligt övertygande, och i mitt haschpåverkade tillstånd bestämmer jag mig för att släppa Linnea och satsa på den tre år äldre Lina som bara väntar på ett sms från mig och sedan är hon min.
Josef drar fram en folköl ur sin ryggsäck och öppnar den, tar några djupa klunkar.
”Fan, vad jag älskar sommarlov!”, säger han nöjt. ”Man kan dricka klockan tre på eftermiddagen utan att någon tycker att det är skumt eller konstigt.”
Han nickar häftigt åt sina väl valda ord och tar några klunkar till, trummar lite med sin fria hand mot berget vi sitter på.
Han är en rolig filur, min Josef.
Vi har känt varandra sedan vi gick i mellanstadiet och sedan dess hängt ihop som ler och långhalm.
Förutom Linnea och Ylva är han min enda nära vän, och antagligen min enda killkompis.
Själv har han ett helt gäng grabbar som han hänger runt med och försöker leka rappare som värsta Eminemkopiorna.
Men jag är enligt honom den enda han kan snacka seriöst med och jag är själv väldigt tacksam över att jag har honom.
Vi klättrar ner från berget någon timma senare och struttar bort till min silvriga Volvo 740.
Jag släpper av Josef hos Anton på Bleket och kör sedan lite planlöst runt i stan innan jag tillslut bestämmer mig för att åka hem till morsan och hennes snubbe på Gustafsberg.
Jag parkerar bilen bredvid Lasses halvlyxiga Renault, kliver ur bilen och får syn på min sextonåriga lillasyster som sitter på den smala stentrappan som leder upp till huset.
Hon tar små, snabba bloss på sin cigarett och jag gissar att hon har bråkat med Lasse igen.
Dom två kommer inte riktigt överens, och det förstår jag för han jobbar alldeles för mycket och tjänar alldeles för mycket pengar och är världens snålaste surgubbe.
Hanna ger mig ett snett leende och fimpar ciggen mot trappsteget hon sitter på.
”Du måste göra något åt dina ögon, brorsan”, det första hon säger. ”Du har rökt på, det syns.”
”Och jag vet att du allt gärna hade velat vara med.”
Jag drar upp min lillasyster på fötter och ger henne en snabb kram.
”Det förvånar mig att du ens kunde köra”, fortsätter Hanna.
”Jag och Josef delade på drygt ett gram så jag känner inte så mycket, direkt.”
”Onödigt i så fall.”
Hanna vänder på klacken och går före mig upp för den smala stentrappan och in i den stora, bruna trävillan.

Det är en lagom solbränd, blond kille med lagom mycket muskler som stirrar tillbaka på mig i helfigursspegeln.
Ur mina mega högtalare pumpar Mando Diao’s Gloria och jag diggar med lite till musiken.
Tankarna som går genom mitt huvud är att jag verkligen inte blir klok på varken Linnea eller Ylva, men jag kan inte göra annat än att låta dom vara.
Så nu tänker jag fokusera på att vara Linas drömkille, hunken hon trånar efter och inte kan leva utan.
Vi var på g i julas, jag och Lina, men det blev ingenting då eftersom att jag hade sådana förhoppningar om Linnea så jag sa till Lina att jag inte var redo.
Då lovade hon att vänta på mig, att hon alltid skulle vänta på mig.
Så jag dunsar ner på min 120-säng, sliter åt mig mobilen och letar upp Linas nummer, skapar ett nytt meddelande.
"Hej Lina, det är Adam. Det var ett tag sedan nu… Jag tänker på dig. Hur har du det? Puss"
Jag bestämmer mig för att det får räcka som en första invit och skickar i väg smset.

Ylva

Min inte så jättenära vän Felicia smsar mig plötsligt en dag, jag tror det är andra veckan av sommarlovet.
"Ey, Ylva. Det är sommarens fetaste fest hos Adam på lördag. Ska du och Linnea med eller? Ni kan inte missa den, alltså. Den kommer bli helskön."
Jag läser igenom smset flera gånger.
Hur skulle Adam reagera om jag och Linnea dyker upp?
Jag bestämmer mig för att kasta mig ut för stupet och smsa honom och fråga.
"Hej Adam, det är Ylva..jag vet att du är rätt pissed off på mig, men alltså, jag hörde om festen på lördag. Kan jag och Linnea komma? Eller vore det för..ah, du vet.."
Svaret kommer relativt fort.
"Kom ni. Alla är inbjudna."
Well, smset är väl inte allt för glatt, men jag tar det som ett ja.
Bredvid mig i sängen ligger Linnea och sover.
Täcket har åkt ner, men hennes blonda hår täcker hennes bröst.
Försiktigt ruskar jag liv i min flickvän.
”Va..vad..?”, säger hon nyvaket.
”Vi ska på fest på lördag. Hos Adam.”
”Jaha. Ja, okej. Vet han om det?”
”Han vet om det.”
”Ah, men då är det lugnt.”
Hon somnar om igen och jag ler.

Linnea står och vrider sig framför spegeln.
”Kan jag ha den här klänningen?”
Hon har dragit på sig en svart, tight klänning med ärmar som når henne till armvecket.
”Du är..väldigt sexig”, säger jag och tar tag i henne. ”Väldigt snygg.”
Hon kysser mig, länge och passionerat.
”Du ser inte så dum ut du heller.”
Hennes hand är mellan mina nakna lår.
Min mörkturkosa klänning har åkt upp en bit där Linnea nu smeker längs mitt lår.
”Linnea, god damn it, jag dör.”
Hon ler och återgår till sin spegelbild.
Hennes vackra blonda hår är lite tuperat och faller som ett guldglänsande vattenfall över hennes axlar.
Hon håller precis på att lägga på sig sin makeup, men ser på mig i spegeln, stannar upp med mascaraborsten en stund.
”Du kommer vara snyggast ikväll, Ylva. Jag lovar. Se inte så fundersam ut.”
Jag skakar på huvudet och skrattar lite.
”Inte alls. Ljug inte.”
”Sanningen ligger i betraktarens ögon. Håll tyst nu.”
När Linnea är färdigsminkad och jag har fixat i ordning mitt hår är vi redo att dra.
Vi ska få skjuts av Felicia och hennes pojkvän, och dom står redan och väntar på uppfarten.
Så vi rycker åt oss våra handväskor och springer ut i bilen.
Spriten är redan fixad och i tryggt förvar hos Felicia.
”Tja!”, säger Felicia när vi hoppar in i bilen. ”Partysugna?”
”Alltid”, svarar Linnea. ”You know it.”
Vi skrattar allihop, till och med Felicias pojkvän Jonas, och kör mot Gustafsberg.
Musiken är öronbedövande när vi kommer innanför dörren till Adams villa.
Det är folk precis överallt och jag vågar inte släppa Linneas hand.
”Fan, fett med folk alltså”, skriker Felicia för att överösta ljuden omkring oss.
Vi svarar inte, känns onödigt att stå där i hallen och skrika.
Istället går vi in i köket och drar fram vodkaflaskan och vinboxen vi köpt, mixar varsin drink.
Det är rätt mycket folk i köket, men lugnare där än i vardagsrummet och matsalen.
”Okej, plan ett: Undvika Adam.”, säger Linnea och ser sig omkring.
”Plan två då?”
”Ha kul som fan!”
Jag skrattar och kysser min flickvän, hon smakar vin med en eftersmak av starksprit.
Sedan sveper jag mitt glas och blandar ett nytt.
När vi stått där i köket en stund bestämmer vi oss för att våga oss ut i folkvimlet i vardagsrummet.
Låten som spelas för tillfället är Dancing On My Own med Robyn.
Felicia drar med mig in i en virvlande dans och jag tappar bort Linnea, men det gör inte så mycket.
Det är fest, vi hittar varandra igen.
Låten med Robyn slår om till Lady Gagas Bad romance.
Jag har riktigt roligt med Felicia, jag har inte haft sådan här party-feeling på evigheter.
Sedan dyker Adams syster upp i vimlet och ler mot mig.
Hennes röda hår skimrar i ljuset i vardagsrummet och hon kommer fram till oss.
”Hej för fan”, säger hon och jag studerar hennes utstyrsel.
Hon är klädd i gråa, slitna stuprörsjeans och en avklippt, vit t-shirt.
Den är så pass kort att man kan se hennes röda stjärnformade navelpiercing.
Det är svårt att inte stirra på hennes mage, hela Hanna är rätt attraktiv.
”Så här står ni och hänger?”
”Nja..”
Hon tar min hand och drar mig intill sig, vi dansar till Please Don’t stop the Music med Rihanna.
Hennes hår luktar hårspray och cigarettrök.
Sedan går vi ut i köket tillsammans och jag delar med mig av min vodka och blandar en drink till mig själv.
Utan förvarning dyker Adam upp.
Han är så full att ögonen går i kors och jag gissar på att han har rökt på.
”Hej Hanna!”, säger han och får sedan syn på mig. ”Ylva..”
”Adam.”
”Vet du vad?”, sluddrar han. ”Jag är för full för att vara arg. Hej Ylva!”
Han tar en starköl ur kylskåpet och går igen.
”Damn, Adam är verkligen sur på dig.”, säger Hanna. ”Men han är inte så jävla fientlig av sig när han är pårökt, tack och lov.”
Jag nickar och rycker till lite när Hanna drar fingrarna längs min mage, ser förföriskt på mig.
”Eh..”, säger jag och tar en stor klunk av min drink. ”Ska vi ta en cigg?”
Vi går ut genom köksdörren, och jag bjuder Hanna på en Lucky Strike.
”Hur är det att ha flickvän?”, frågar Hanna och tar ett djupt bloss på sin cigg.
”Eh, som att ha pojkvän antar jag..”, svarar jag. ”Inte för att jag haft pojkvän, men..”
”Det är coolare att vara med en tjej, tycker jag.”
Hon sitter väldigt nära mig nu.
”Vadå, är du lagd åt det hållet?”, frågar jag.
”Jag har väl legat med en del tjejer, men aldrig haft ett förhållande.”
”Ah, okej. Jag fattar.”
Hanna rör vid min hand, pillar lite på mitt svarta nagellack.
”Har du legat med många tjejer, eller är Linnea din första?”, frågar hon ogenerat och blåser ut rök som virvlar upp mot himlen.
”Jag..eh..hon är väl min första.”, svarar jag och vet inte vad mer jag ska säga.
Hanna har ännu inte släppt min hand.
Det är uppenbart att hon flörtar med mig, och jag vet inte hur jag ska uppföra mig.
Jag försöker bete mig så neutralt som möjligt.
Vi röker upp och går in i villan igen, hon drar med mig in i ännu en dans.
Det blir många danser med Hanna, jag vet inte om det är minuter eller timmar som förflyter.
Varje steg hon tar är förföriskt och sexuellt, men jag är rätt full vid det här laget så det gör mig inte så mycket.
Men plötsligt har jag hennes läppar tryckta mot mina, men bara för en kort sekund.
”Som sammet”, viskar hon i mitt öra, hennes varma andedräkt ger mig rysningar.
En långsam låt börjar spelas i högtalarna, och Hanna tar tillfället i akt.
Hon drar mig tätt, tätt intill och sakta rör vi oss till Neutron Star Collision med Muse.
Hennes händer rör sig upp och ner längs min rygg, smeker mina höfter.
Jag kan inte rå för att någonting inom mig börjar pirra, och jag vet att efter den här låten måste jag hitta Linnea.
Hanna ser lite förolämpad ut när jag säger att jag måste leta upp min flickvän, men jag säger att jag lovar att vi ses sedan.
En lång stund ser jag mig omkring i folkvimlet, letar efter Linneas blonda hårsvall.
Efter ett tag får jag syn på någon som liknar henne, men det kan omöjligen vara Linnea, för den här tjejen står upptryckt mot väggen vid trappan till övervåningen och grovhånglar med en kort tjej med mörkbrunt hår och röd klänning.
Jag stirrar en lång stund, försöker urskilja om det är Linnea eller inte.
Med en klump i magen börjar jag knuffa mig igenom folkhavet för att nå fram till det tätt omslingrade paret.
Att den blonda tjejen har svart klänning och är Linnea är det inte längre någon tvekan om.
Jag får inte fram ett ord, det börjar surra i mitt huvud, världen tappar färg.
Låten i högtalarna gör inte saken bättre.
Det är The Naughty Song med Cory Lee, jag har hört den förut när jag sett på L-Word.
Men..min..min Linnea? Med..vem är den där jävla brunetten ens?

Linnea

Mitt halvfulla, gröna glas glimmar till i skenet från kristallkronan som hänger i taket.
Jag ser lite efter Ylva som dansar iväg med Felicia och försvinner in i folkvimlet.
En lite konstig känsla sköljer över mig, eftersom att det här är första gången jag är hemma hos Adam sedan vi hade det där fruktansvärda sexet.
Men var är han, förresten?
Vi har inte sett en skymt av honom sedan vi kom hit, och det är ju ändå hans fest.
Någon tar tag i min bara underarm och jag kan skymta en röd klänning i ögonvrån innan jag vänder mig mot personen.
En ganska kort, smal tjej med djup urringning och mörkbrun pagefrisyr står där och fullständigt bara lyser i sin klarröda klänning med knälång, klockad kjol.
”Ska du med ut och röka, eller?”, närapå skriker tjejen till mig för att höras genom den höga musiken.
”Känner jag ens dig?”, frågar jag och kommer sedan på hur dumt och avvisande det låter.
Jag känner inte att jag vill vara sådan, snarare tvärtom.
Jag är på socialt partyhumör i kväll.
”Jag tror inte det”, svarar hon och ser ut att tänka efter lite. ”Men vi kan hälsa, då känner vi varandra!”
Jag kan inte låta bli att skratta till lite åt hennes klyftiga replik.
”Rosie”, säger hon och sträcker fram handen.
”Linnea.”
Hennes hand är sval och mjuk i min, jag sneglar lite på hennes blodröda nagellack.
Hela min arm ryser när vi skakar hand med varandra och det blir ett ovanligt långt handslag, hon verkar inte riktigt vilja släppa mig.
Jag blir plötsligt alldeles nervös och har lite svårt att tolka hennes glansiga blick.
”Hur blev det med den där ciggen nu, då?”, frågar Rosie efter en stunds tystnad.
”Jo, jag kan hänga med.”
Utan att släppa min hand drar hon med mig mot ytterdörren.
Rosie verkar inte bry sig om att leta upp sin skor i den väldiga röran på hallmattan utan rycker upp dörren och sedan står vi där på stentrappan helt barfota.
Där släpper hon min hand och tar fram ett paket John Silver ur den lilla, svarta handväskan som hänger över hennes vänstra axel.
Hon drar upp två cigaretter och räcker den ena till mig.
”Tack”, säger jag och tar emot den. ”Men jag har egna, alltså...”
”Det är lugnt”, säger hon ger mig eld.
Det är en annorlunda känsla som går genom min kropp när hon tänder min cigg.
Jag har fått eld av många personer före henne, men nu känns det lite som att hon tar hand om mig.
Rosie drar ett djupt bloss och blåser ut cigarettrök på mig.
Hon är otroligt snygg, det är omöjligt att lägga märke till.
Ska jag ha dåligt samvete gentemot Ylva för att jag står här och kollar in en annan tjej, eller är det okej att göra så?
Jag vill verkligen inte tänka i dom banorna nu.
Ylva är någon annanstans och festar loss med någon annan och jag får väl göra vad fan jag vill så länge jag inte...rör någon.
Ytterdörren öppnas och en kille med hip-hopkeps och svart luvtröja stormar ut i en gapskrattattack.
Han lutar sig mot det svarta räcket och verkar få andnöd.
Jag och Rosie ser förundrat på varandra och sedan tillbaka på killen.
När han återhämtat sig vänder han sig mot oss och då ser jag att det är Adams kompis Josef.
”Alltså, shit, Danne ramlade ner för trappan och min skadeglädje vet verkligen inga gränser!”
Jag blir lite irriterad, för det första tycker jag om Danne och för det andra tycker jag verkligen inte om Josef.
Han är ett äckligt pundarsvin, ungefär som Adam fast mycket, mycket värre.
För att fly undan Josef ber jag Rosie fimpa sin cigg och sedan drar jag fort som attan med henne in i köket.
När vi rusar förbi vardagsrummet får jag en skymt av min flickvän som dansar med Adams lillasyster mitt i folkvimlet, kanske är dom lite väl närgångna, men jag fortsätter bara in i köket.
Ur kylskåpet tar jag fram min och Ylvas vinbox och halsar direkt ur den, räcker över den till skönheten i röd klänning och hon gör som jag.
Vi blir kvar i köket en bra stund, jag vet inte om det är timmar eller bara minuter som förflyter men jag gissar att det i alla fall är någon timme det handlar om.
Folk vimlar in och ut ur det lilla köket och förser sig med diverse drinkar, vi bjuds på varsin starköl av en kille vi aldrig sett förut och tar tacksamt emot dom.
Vad vi pratar om håller jag inte riktigt koll på, men våra munnar går i ett.
När en låt jag känner igen, men inte riktigt kan placera, börjar dundra ur högtalarna ger Rosie mig en lite förförisk blick och i nästa sekund är vi ute vardagsrummet.
Precis vid foten av trappan, ungefär där vi fick syn på varandra första gången, börjar vi dansa sensuellt med varandra.
Rosies händer smeker över hela min kropp, hon snuddar försiktigt vid mina omålade läppar med fingertopparna.
Mer än lullig av vinet och dom två vodkadrinkarna jag hunnit få i mig vill jag verkligen inte att hon ska sluta med vad det nu är hon håller på med.
Jag känner mig snygg och åtråvärd när Rosie trycker upp mig mot väggen och pressar sina läppar hårt mot mina.
Hon verkar veta precis vilka knappar hon ska trycka på och när hon smeker mina bröst utanpå min svarta klänning blir jag alldeles snurrig, och inte på grund av alkoholen.
Plötsligt får jag syn på någon som står bakom Rosie med en chockat ursinnig blick.
Det tar en stund innan det går upp för mig att det är min Ylva, min fina asiatiska flickvän, min bästa vän.
Förskräckt puttar jag bort Rosie, drar min tunga ur hennes mun,
Ylva bara står där, helt förstummad och jag får heller inte fram ett ord.
Rosie frågar vad det är som händer, men jag bara viftar bort henne.
Jag är nära till tårar när Ylva tar ett hårt grepp om min överarm och drar med mig in i det folktomma köket.
Det första hon gör är att dra fram vår vodkaflaska ur kylskåpet och halsa det lilla som finns kvar i den.
Vi har fortfarande inte yttrat ett ord, jag bara står där och studerar hennes häftiga rörelser.
Självklart förstår jag att hon är arg, men jag tycker att hon beter sig lite väl barnsligt.
Och är det såhär svartsjuk hon är vet jag fan inte om jag vill vara tillsammans med henne.
Ylva har alltid varit min bästa vän, vi har varit som en, men det kanske inte alls är meningen att vi ska ha ett kärleksförhållande.
När hon har tömt flaskan på vodka ser hon på mig med rödgråtna ögon.
”Vad fan är det du håller på med, Linnea!?”, är det första hon säger.
Eller snarare skriker.
Hennes ord känns som ett knivstick i bröstet på mig.
”Jag trodde att vi var ihop nu, men jag kanske hade fel? Och du är för fan inte ens gay, egentligen!”
”Vad fan vet du om det, Ylva!? Du äger inte mig, och det har du aldrig gjort.”
”Det är väl klart att jag inte gör, men jag förväntade mig att du skulle vara trogen! Jag trodde ju att du ville ha mig...”
Hon sänker blicken och sparkar till kylskåpet, jag är så frustrerad på henne att jag inte vet var jag ska göra av mig själv riktigt.
Vi har bråkat en del genom åren, men det här måste vara det värsta någonsin, för det är så otroligt mycket nya känslor som spelar in nu.
”Ylva, lyssna på mig”, säger jag med skarp röst. ”Jag är inte skyldig att vara tillsammans med dig bara för att du är kär i mig.”
Hon ser upp på mig igen och tårarna bara forsar ner för hennes kinder.
”Men jag trodde att du var kär i mig också?”
Jag sväljer hårt och biter mig i läppen, för hon har ju rätt, hon trodde det och jag...hade väl också fått för mig det.
”Jo, men det kanske...inte riktigt stämde”, får jag fram. ”Ylva, jag älskar dig så sjukt mycket, du är min bästa vän, för i helvete! Men det kanske bara är så det ska vara, det här funkar ju i alla fall inte...”
”Nej, det gör väl inte det”, snäser hon åt mig. ”Dra åt helvete, din jävla hora, jag vill fan inte se dig!”
Med dom orden stormar hon ut ur köket och jag står ensam kvar med paniken tickande i bröstet.

Författare:

Publicerat

Dela: