Inget namn än (Del4)

”Sleep time!” Sa han, och tittade på mig med halvöppna ögon. Jag bara log, och klappade honom på axeln, och han reste sig upp.
”God Natt!” Sa jag. ”God natt.” Sa han med halvöppna ögon. Innan han gick kysste han mig på kinden. Det kom som en chock. Det blev varmt på kinden, och jag kände hur fuktet efter hans mun dunsta bort. Jag gick sedan, och la mig jag också och sov en djup sömn.
På morgonen skulle jag äta frukost med Adam men han kom från sitt rum när jag redan ätit klart så han fick äta själv. Jag gick till mitt rum, och lyssnade på musik.
Det enda jag tänkte på var Adam, varför? Jag gillar honom men har bara känt honom en dag, men vad spelar det för roll. Om jag gillar honom så gillar jag honom, punkt slut. Var jag attraherad av honom?
Det var en svår fråga. Ett antal gånger igår när jag tittade på honom fick jag massa fantasier att vi kysstes. Skulle det nånsin hända?
Om jag haft såna fantasier om honom måste det innebära något.
Jag älskade kyssar. Inte för jag har gjort de så mycket men ett par gånger på några fester. Men inga kyssar av kärlek, det hade jag aldrig nånsin upplevt.
Nu undrar du säkert en sak. Om jag har haft samlag, sex eller vad man ska kalla det. Det har jag faktiskt men inte av kärlek. En gång på en fest jag var full råkade jag hamna i säng med en kille, och det ångrar jag djupt. Du tror säkert att man glömmer det mesta man gjort då man varit full men inte den här gången. Jag mindes hur hårdhänt den här killen var mot mig. Det var inte kul. Jag som hade lovat mig att jag skulle ha det första samlaget med någon jag älskade men en fördel var ju att jag slapp oroa mig över nästa samlag. Vem det nu var jag skulle ha det med.

Adam var ju så himla snygg så man hade lust att hoppa på honom när han log mot en. Han är ju en trevlig kille. Otroligt trevlig, omtänksam, rolig, och...
Jag vet inte så mycket mer om honom, men jag övertygad om att jag blev förtjust i honom när vi träffades första gången. Jag satt stel i sängen, och tänkte på Adam i badbyxor när man såg hans muskulösa kropp. Jag ville sluta fantisera men det gick bara inte. Han satt som fast klistrad i huvudet. Jag höll händerna för ansiktet men det gick inte att slita bort tanken.
Varför skulle jag sitta här uppe när jag kunde umgås med Adam. Det var ju bättre än att sitta här, och fantisera om honom. Jag kunde ju försöka förverkla mina fantasier.
Jag var på god väg i alla fall, och jag rusade ned för trapporna, och såg Adam sitta i matsalen mitt bland alla barnen. Han såg trött och irriterad ut, och gav flickan bredvid honom en arg blick varje gång hon råkade snudda vid honom. Men när han fick syn på mig när jag stod, och log mot honom i dörröppningen blev han genast glad, och log glatt tillbaka.
Jag kände något mot axeln, och mamma stod bredvid mig, och log.
Hon hojtade på alla att hon hade något att berätta, och det blev knäpptyst i rummet.
”Vi ska på dans ikväll inne i stan.” Sa hon.
”Så hitta din partner!” Fortsatte hon, och slog ihop handflatorna.
”Många man har att välja på då.” Sa jag till mamma, och suckade. Även om jag visste att jag förmodligen skulle gå med Adam men jag ville att hon skulle tro att jag hade en skit tråkig semester. Det jag trodde att jag skulle ha här men nu kändes det otroligt mysigt att ha Adam i närheten. Det kändes liksom som han var männens man. Att han var mannen i mitt liv, eller det är kanske inte säkert men det kändes verkligen som något speciellt.
”Du har ju Adam!” Sa hon, och såg förvånad ut som om vi var gifta eller nåt. Jag bara suckade igen, och såg uttråkad ut.
Adam reste sig, och gick mot köket. Mamma tilltalade mig men jag hörde inte vad hon sa.
Jag stod lutad mot väggen bredvid dörröppningen, och innan Adam gått förbi mig log han mot mig som om han skulle falla i skratt när som helst. Han märkte att jag var trött på mammas tjat, och inte lyssnade. Jag tittade bakom mig in i köket. Jag såg Adam stå vid diskbänken, och sköljde av sin tallrik, och vände sig om och log mot mig.
Mamma pratade fortfarande med mig men jag brydde mig inte.
”Lyssnar du i huvudtaget på vad jag säger!” Röt hon plötsligt. Adam stod, och småskrattade. ”Nej!” Sa jag, och fnittrade. ”Jag ska hitta min partner.” Fortsatte jag, och föll i Adams famn, och vi skrattade.
”Jag har visst hittat honom redan.” Sa jag, och Adam la armen om min axel. Mamma skakade på huvudet, och log när vi löjlade oss ut på verandan. Resten av dagen var vi i trädgården, och töntade oss men barnen för vi hade inget bättre för oss. Det var rätt kul att reta dem små lättlurade ungarna. Vi sprang runt, och runt. Adam jagade mig, bar upp mig på ryggen, och vi skrattade, och busade i gräset medens alla barnen stod, och stirrade på oss. Det var inte deras sort av att leka. Vi kittlade varandra, och skrattade hela tiden. Det var jätte kul att busa med honom. Jag tyckte det var mysigt av att röra vid honom, och när han rörde vid mig.
När vi rullat oss på gräset, och kittlat varandra en stund fick jag helt plötsligt en chock, av att han bet mig lätt överallt på kroppen, och morrade. Han nafsade i halsen på mig på alla möjliga ställen, och morrade som en hund.
Herregud, nu var jag attraherad av honom. Han var ju hur gullig som helst när vi lekte med varandra, och han nafsade på mig som om vi var ett nykärt par som lekte någon löjlig sexlek.
Han säger till exempel: ”Nu äter jag upp dig.”, och morrar och nafsar kvinnan överallt.
Kvinnan säger: ”Åh nej, du får inte äta upp mig.”
Men jag har en fråga. Vem säger nej till att en ursnygg kille busar, och nafsar en överallt i gräset, och ni har det hur kul som helst?
Inte många, knappast.
”Lägg av!” Utbrast jag, och drämde till honom på kinden. Han skrattade bara, och slutade. Han satte sig sedan på en bänk, och jag satte mig framför, och glodde på honom.
Vi stirrade på varandra, och plötsligt stod en liten pojke, och tittade förvånat på oss. Vi vände blickarna mot honom. Han pekade på marken bredvid honom, och man såg att han försökte få ur sig något. Några av hans kompisar puttade till honom närmare oss, och dem fnittrade, och hölls sig för munnen. Vad skulle han nu säga för dumt, vad hade dem små dumma ungarna tvingat honom att säga.
”Hade ni sex där?” Stammade han lågt.
”Ursäkta!” Utbrast jag förvånat, och tittade på Adam som verkade lika förvånad, sedan började vi gap skratta, och vred oss av skratt på gräset.
Dem trodde det var sex vi hade när vi busade i gräset. Ja, dem ungarna visste definitivt inte vad sex innebar.
Jag kunde inte sluta skratta men vi lyckades sätta oss på bänken igen men skrattade lika mycket. Vi satt mitt emot varandra, och slog pannorna mot varandra, och skrattade.
Våra mammor kom fram till oss, och såg ut som ett par frågetecken. Jag fick inte ur mig ett ord för jag skrattade så mycket. Jag pekade på pojken som stod helt stel, och såg förvånad på oss.
”Vad har han sagt?” Frågade Britt, och småkrattade när hon tittade på oss. Vi såg väl jävligt roliga ut när vi var panna mot panna, och skrattade oavbrutet.
Vi fick ur oss det mesta, och satt efter en stund, och bara småfnittrade. Fort jag tänkte på det så började jag skratta, och när Adam skrattade kunde jag inte hålla mig.
Britt och mamma gav upp efter en stund för det gick ju inte att tilltala oss, och tog in alla barnen för dem skulle fixa sig i ordning inför dansen.
Vad var det för dans egentligen? Knappast att dem skulle spela pop musik. Antingen Frank Sinatra eller country musik, Frank gick ju att dansa till... Om man kunde. Jag frågade Adam om han kunde dansa, och han sa att han gått på danskurs en gång, och att han hade lärt sig en del när han spelade i bandet så jag behövde inte oroa mig. Han fick lära mig eller jag kunde helt enkelt bara hänga med i dansen.
Jag gick till mitt rum för att välja vilken klänning jag skulle ha på dansen. Jag ville vara så vacker som möjligt. Jag tog på mig en tajt svart klänning och högklackade skor, och sminkade mig med illrött läppstift och svart mascara, och ett hals band med ett guldhjärta.
Nu såg jag ut som en glamorös ung skådespelerska som jagade en filmroll i Hollywood. Som bara hade jobb som sångerska på en natt klubb, och blev behandlad som en hora.

Jag kände något för Adam, något som jag aldrig känt förut. Jag ville berätta det för honom denna kväll. Att han var den fantastiske man jag någonsin träffat, och han var det sötaste som någonsin skådats i mina ögon. Han hade hår svart som kol och ögon blåare än havet och ett leende som fick hela världen att stanna. En röst som fick mig att rodna.
Precis när jag fixat i ordning mig klart så kom mamma inklampades med sina klack skor men med okammat tovigt hår och osminkad.
”Är du inte färdig än.” Skrek jag.
”Nej, jag har inte hunnit, dem andra går nu men vi får gå lite senare.”
”Senare? Jag orkar inte vänta på dig!” Utbrast jag. Jag ville ju se Adam nu! Jag ville se honom i kostym, och nu måste jag vänta på morsan.
”Vi ska komma dit tillsammans, okej?” Sa hon irriterat.
”Går Adam nu också eller?” Frågade jag.
”Ja, alla utom vi. Men du älsklingen.” Sa mamma och tog min hand.
”Du har en väldigt fin Dejt ikväll ska jag säga dig. Gud, han var otroligt stilig när jag såg honom där nere för en stund sedan.” Sa hon avundsjukt.
”Adam?” Sa jag högt.
”Ja, jag blir nästan lite avundsjuk på dig.” Svarade hon, och klappade mig på kinden.
Mamma tyckte Adam var snygg. Då betyder det att han är otroligt snygg ikväll.
För när mamma säger att någon i min ålder är snygg så är han garanterat snygg. Dem andra killar jag dragit hem har hon aldrig gillat, inte en enda så nu när hon äntligen gillar en kille då är han något alldeles speciellt, annars om Adam var som de andra killarna i Stockholm skulle hon inte gilla honom. Det var ett tecken på att han var den rätte. Men mamma gillade väl att se oss tillsammans eftersom hans mamma var hennes bästa vän, och att hon gillade vuxna pojkar. Hon hatade killarna som jag dragit hem några gånger jag var lite full som var hur omogna som helst. Det håller jag med om, dem killarna skulle jag aldrig bli kär i. Det var inte min stil direkt men som sagt, jag var full.
Mamma hade hunnit rusa ut ur rummet, och jag gick ner och väntade. Gustav klängde på mig, och smutsade ner sin nya kostym.
Jag bara suckade, och höll på att bli galen. Jag måste till Adam, jag måste se honom. Han är säkert jätte sexig med kostym och extra snygg än förut efter mammas beskrivning.
Efter typ en kvart var mamma klar, och vi kunde promenera mot stan. Dem andra var väl redan framme, och Adam visste väl inte vart jag var.
”Jag är på väg min prins.” Sa jag för mig själv när vi gick. Jag kände på mig att jag skulle berätta för honom vad jag kände. Jag kunde inte hålla mig mer. Jag ville bara ta tag i honom, och kyssa honom. Jag kommer säkert att svimma när jag ser honom snart. Jag hade blivit lite nervös. Jag visste vad som väntade.
Jag måste berätta, jag måste berätta upprepade jag enda vägen fram.
Vi kom in byggnaden, och det var en stor sal med massor av folk, och dem spelade usel musik.
Jag letade efter Adam bland folkmassan men såg honom inte någonstans.
”Hitta din Dejt nu.” Sa mamma och puttade till mig.
Jag började gå sakta framåt, och gick så elegant som möjligt. Jag lovade mig själv att denna kväll skulle bli en kväll jag sent kan glömma. Jag gick där bland människorna.
Det var en del ungdomar där. Det var kul att se mer än bara barn för en gångs skull.
Jag gick förbi en grupp killar som stirrade på mig när jag gick förbi.
Jag gick igenom dansgolvet, och bestämde mig för att ställa mig på andra sidan, och hålla utkik efter Adam.
Jag ställde mig och stirrade på alla människor och precis alla killar stirrade på mig som om jag var den första kvinnan på jorden. Dem var väl isolerade i den här staden, och hade aldrig sett en blond tjej.
Plötsligt fick jag syn på honom. Adam stod på andra sidan dansgolvet, och såg lite orolig ut, och tittade omkring sig. Han letade nog efter mig.
Han var otroligt snygg. Han hade en svart kostym, och en vit skjorta, och en röd väst bakom. Morsan hade verkligen rätt. Han var snyggare än nånsin.
Våra blickar möttes, och vi log mot varandra. Vi gick mot varandra, och möttes mitt på dansgolvet. Runt omkring oss dansade alla. Han kollade in mig, och jag honom.
”Du är otroligt vacker!” Sa han efter en lång stund.
Jag rättade till hans krage, och sa: ”Tack.”
Nu log han sådär igen så jag höll på att dö. Han log stort, och visade sina vita tänder.
Han räckte fram handen och jag tog tag i den.
”Får jag lov, min sköna?” Sa han på en romantiskt sett.
Jag nickade och han snurrade mig intill sig. Min rygg vilade på hans bröst, och hans ansikte var jätte nära mitt, och han flämtade i örat på mig.

Vi dansade, och dansade i en evighet. Adam var en otrolig dansare, och vi fick mycket uppmärksamhet av människorna som dansade bredvid oss.
Det kom en lugn låt och vi dansade sakta till den, och efter varje ögonblick närmade sig Adam mig, och våra näsor var inte ens en centimeter ifrån varandra.
Nu hade jag chansen att kyssa honom men jag vågade inte. Det gick bara inte.
Men nu förväntade jag mig att han skulle ta chansen men han tittade bara på mig. Vi tittade varandra djupt in i ögonen. Jag kunde inte slita mig från hans blick. Den hade fångat mig.
Hans blåa pupiller bländade mina bruna glänsande ögon.
Jag lyckades slita blicken från honom, och kolla på klockan. Den var redan halv tio, och det hade redan gått tre timmar. Tiden hade gått så fort för jag hade haft det så trevligt med Adam.
Jag kände något mot kinden som vände mig mot honom. Hans lena hand strök sig på min kind, och jag tog tag i hans handled.
”Jag har något att bekänna.” Sa han hastigt.
Vad skulle han bekänna? Att han älskade mig djupt så att det gjorde ont?
Han var precis till att säga något när plötsligt mamma stod bredvid oss, och log.
”Vi måste gå nu för alla barnen måste läggas.” Sa hon och tog tag i min handled.
”Och du ska hjälpa mig att diska, och städa i huset när vi kommer hem, Sandra.” Fortsatte hon, och log mot Adam som såg ondskefullt på henne som om han var djävulen.
Hon hade förstört allt. Han skulle säga något viktigt till mig som inte kunde vänta, och så kommer hon emellan.
Mamma drog iväg mig men jag släppte inte Adams hand. Jag höll den hårt tills vi inte kunde nå varandra längre.
Vi var snabbt ut ur byggnaden, och mamma verkade ha bråttom hem.
Vi var fort hemma, och mamma, och jag var tvungna att ta hand om berget av disk i diskon.
Mamma ville väl att jag skulle hjälpa till med hushållet men var satan hade Adam tagit vägen.
Han syntes inte till på vägen hem eller när jag stod och diskade. Jag stod, och diskade med finkläder. Hur såg det ut egentligen? Och så sent på kvällen. När jag äntligen var klar med disken kunde jag gå, och leta efter Adam. Men jag kunde inte hitta honom någonstans. Jag frågade Britt, och hon sa att han hade gått, och lagt sig.
Men vad nu? Ville han inte berätta något för mig eller. Han hade bara bråttom att sova.
Jag ska väl inte förvänta mig för mycket. Det var säkert bara en småsak.
Jag gick själv, och la mig men det var svårt att somna för jag funderade över vad det kan ha varit han skulle berätta. Jag somnade tillslut...

På morgonen gick jag upp, och tog mig en macka.
Jag satt vid bordet, och väntade på att Adams dörr skulle öppnas någon gång. Jag utbrast mig en stor jäsp, och blundade i några ögonblick. När jag tittade igen stod Adam framför mig, och log. Han hade skjortan, och byxorna med spännen från dansen på sig.
”Där du ju, Jag har letade efter dig igår men du verkade ha bråttom till sängs.” Sa jag.
”Jag var utmattad när jag kom hem.” Svarade han, och strök ena handen i håret.
”Vad var det du ville bekänna?” Frågade jag, och reste mig upp från stolen.
”Det var inget viktigt. Glöm det.” Svarade han, och följde efter mig in i köket.
Jag sköljde av tallriken, och Adam sa åt mig att följa med honom.
Jag följde med honom till hallen, och vi ställde oss där. Han var helt tyst, och tittade på mig.
”Du ska följa med mig till ett underbart ställe idag.” Sa han, och slet bort en broschyr från en anslags tavla bredvid oss. Han visade den framför mig.
Det var en broschyr om klubben jag alltid hade velat gå på.
Det var också en dröm av att jobba där.
Lady Christina, en nattklubb som var känd över hela världen, och det fanns bara tre stycken i Sverige, och hundra i hela U. S. A.
Klubben var baserad på den kända musikalen, Moulin Rouge som var en av mina favoritfilmer. Jag älskade glamouren, dansen, och sången.
På broschyren stod det, Lady Christina i Helsingborg.
Adam visste att jag älskade det. För vi pratade häromdagen om vad vi gillade att göra på fritiden, och jag berättade att jag älskade att spela teater, och sjunga. Jag berättade också att min dröm var att jobba på Lady Christina.
Adam tycker om nästan samma saker som jag. Han vill bli sångare, och bli känd med sitt band.

Jag skrek av lycka, och kramade om Adam hårt, och han sa att vi skulle ge oss av om en stund. Vi skulle låna hans mammas bil i smyg nu när hon fortfarande sov.
”Gå upp, och hämta det du behöver så sticker vi. Vi får stanna nånstans på någon rastplats och fixa oss i ordning.” Sa han och klappade mig på kinden.
”Det här kommer bli så kul!” Sa jag, och kramade honom igen.
På rummet flög saker åt alla håll. Jag letade efter klänningen som jag alltid hade med mig vart jag än gick. Jag hade aldrig använt den, och hade lovat mig själv att inte använda den förens mitt första besök på Lady Christina. Nu skulle jag äntligen dit. Jag trodde knappt inte det var sant.
Jag proppade ner sminket, och rubbet i en väska. Nu hade jag bara mitt linne, och en kort kjol. Det skulle jag inte ha. Jag skulle vara glamourös men diamanter, och smycken över hela kroppen.
Jag låste dörren efter mig, och Adam stod klar utanför entré dörren med bilen framkörd.
Jag hoppade in i bilen, och han körde som en vilde iväg mot motorvägen.
Vi skrek av lycka och lyssnade på musik i radion.
”Jag ska på Lady Christina!” Skrek jag, och stod upp i den öppna bilen, och Adam skrek också.
Han körde dubbelt så fort än vad han fick, det var jag övertygad om. Bilen var en Bmw som var svart, och ett uppfällbart tak. Det var en otroligt snygg bil.
Jag var i paradiset som satt i en snygg bil med en otroligt sexig kille som körde hur fort som helst.
Något jag inte ha lagt märke till förens nu när jag tittade extra noga på Adam var att han hade en dubbel haka vilket jag tyckte var jätte snyggt på killar. Ett litet vek på hakan.
”Få se, det är hela 6 timmar kvar tills Lady Christina öppnar.” Sa Adam och kollade på sin klocka.
”Vi får väl hitta på något annat under tiden men först ska vi hitta ett bra ställe vi kan byta om, och så.” Fortsatte han, och jag bara nickade, och såg romantiskt på honom.
Vi kom in i stan, och letade vilt efter någonstans att kunna byta om. Vi hade hunnit leta i hela 4 hela timmar. Vi hade stannat bilen, satt tysta, och försökte komma på vart vi skulle leta. Plötsligt kom jag på det, och flög ur sätet.
”På tågstationen kryllar det av toaletter.” Utbrast jag. Adam såg glad ut, och sa att vi skulle skynda oss dit. Innan han startade motorn sa han: ”Tack, för jag hade aldrig kommit på det.” Och pussade mig på kinden. Innan han startade motorn såg han vilsen ut, och verkade tveka över något men sedan backade ur parkeringen. Det verkade som han tänkte säga något men nekade det.
Vi kom fram till tågstationen, och försökte fixa en plats trots all trafik, och bråk om parkering.
Det tog en hel halvtimme men till slut fick vi en plats, och rusade in och sökte upp närmaste toalett.
Det var tur, för att det fanns två toaletter med handfat, och spegel i varje. Toaletterna låg lite avskilt också så det var inte kö så jag kunde ta god tid på mig att fixa mig i ordning, slippa någon satkärring som bankar på dörren oavbrutet.
Jag skyndade mig att ta på klänningen, och klack skorna. Jag tog på mig smycken och örhängen. Sminkade med illrött läppstift som gårdagen, och satte upp håret så det såg lite 30-tals agtigt ut. Jag använde svart mascara, svart ögonskugga, en massa ljust puder på hela ansiktet. Nu såg jag ut som Satine i Moulin Rouge fast med blont hår.
Adam skulle kanske se ut som Christian från filmen. Hade precis dem rätta kläder för denna stil, fast saknade en hatt.
Jag lade i sminket, och allt i ryggsäcken, och lämnade över plånboken i handväskan.
Nu var jag äntligen klar. Adam hade väl väntat ett tag på mig.
Jag låste upp dörren, och gick långsamt framåt. Jag såg Adam stå lite längre bort mitt i salen bland passerande människor. Han såg förvånat på mig när jag kom fram.

”Gud, du är den vackraste jag någonsin sett.” Sa Adam, och höll i min hand, och masserade den med sin. Sedan kysste han den, och tittade på mig med en tom blick. Jag kan inte beskriva hur han tittade på mig. Det var som om han just hade erkänt att han älskade mig. Han hade ju erkänt att han tyckte jag var den vackraste han sett. Det vart jag inte särkilt smickrad av, jag vet inte varför. Borde jag bli det?
Men jag skulle bli smickrad om han till exempel sa att jag var underbaraste kvinnan han någonsin träffat, eller den snällaste, eller att han trivdes jätte bra av att ha mig vid sin sida. Jag tycker inte om ytliga människor. Inte för att Adam är ytlig. Det var ju en komplimang, och jag ska vara tacksam, och så brukar ju människor ge komplimanger när någon klätt sig fint.
Jag tackade Adam med en klapp på kinden, och i detta ögonblick upptäckte jag att jag var otroligt törstig. Jag hade ju inte druckit på hela dagen.
”Så, är du redo för Christina?” Frågade Adam.
”Yes,” Svarade jag.
Vi gick ut till bilen. När Adam skulle starta motorn kom jag på något. Vart låg Christina?
”Vart ligger det då?” Frågade jag stressat.
”Relax!” Svarade han med lugn röst, och tog fram Lady Christina broschyren från innefickan.
Jag kunde slappna av, och vi åkte iväg.
Vi hittade lätt dit, och det var inte långt. Det låg i utkanten av stan.
Vi hade åkt på en väg i ett tag när vi fick syn på en skylt där det stod ”Lady Christina”, och en infart.
Jag såg byggnaden med massa lysande ljus, och en gigantisk skylt. ”Lady Christina. Tonight: Christina on the scen. ”
En proppfull parkeringsplats, och en helsikes kö vid Entrén, Vi letade upp en plats, och stod i kön jätte länge. Många var klädda normalt, inte denna stil man skulle ha på Lady Christina.
Vi var nästan framme vid Entrén, bara en framför. Hon blev inte insläppt för vakten sa att hon hamnat på fel ställe, och att hon hade helt fel kläder på sig. Hon protesterade att det var ett fritt land. Han svarade: ”På det här stället uppträder gästerna, och man ska ha den rätta stilen för det här.” Tyvärr, jag måste be dig gå!
Hon gick rasande iväg, och vi blev äntligen först.
”Ska vi visa leg?” Frågade jag vakten.
”Nej, nej, ni behöver inte visa något min sköna. Så som ni är klädda är ni så välkomna så!” Sa han, släppte in oss. Det är viktigt att ha den rätta stilen för det här. Det var tur att vi inte behövde visa leg för jag är ju bara sjutton.
Vi kom in i en sal med rödklädda tapeter, och det såg precis ut som i filmen förutom att salen inte verkade rymma ett dansgolv. Det var bord längs väggarna, och människor som trängdes men plötsligt forsade människorna ut genom en öppning. Vi följde människorna, och kom in i ett gigantisk rum. Som en Opera, och alla människor kryllade på den stora balkongen, och ett stort dansgolv nedanför. Balkongen var full av bord, och spiraltrappor som ledde till våningar längre upp där var det åter igen en massa bord.
Jag, och Adam stod, och stirrade förvånat ut i salen. Det var ett rött rep, och en skylt där det stod: ”Ej tillträde.” Det var blockerat för trappen som ledde ner till dansgolvet, och den guldliknande scenen. Det var inte en vanlig scen som på en opera, utan en lång scen som hade en gång som ledde ut på dansgolvet. Det var helt otroligt. Det var ett gigantiskt rum som var minst 50 meter högt, och otroligt glamourröst.
”Inget dumt ställe.” Sa Adam, och skrattade.
”Jag håller med.” Sa jag, nickande.
”Vi sätter oss i det andra rummet, så länge.” Sa han, och tog mig om midjan.
Vi satte oss i det mindre rummet. Det var inte litet direkt heller, men litet jämfört med det andra. Det fanns en scen här också, men det var bara en massa instrument, gitarrer, trummor.

Jag satt mitt emot Adam, och han tittade på mig med där blicken igen.
”Det är verkligen ett trevligt ställe.” Sa jag när Adam slutat stirra sådär.
”Ja, verkligen.” Svarade han.
En kort kille kom fram till oss. ”Välkommen till Lady Christina, mina kära vänner.” Sa han.
”Tack!” Sa jag, och log stort åt honom.
”Något att dricka?” Frågade han med öppen mun.
”Ja, två öl.” Svarade Adam.
”Men Adam, jag kan inte...” Sa jag men han avbröt mig.
”Lita på mig.” Sa Adam lugnande, och jag log åt honom.
”Strax tillbaka.” Sa den korte mannen glatt, och rusade iväg.
Jag hade handen på bordet, och Adam la sin på min, och log mot mig. Jag log tillbaka, och efter en stund kom mannen tillbaka med ölen. Det var längesedan jag drack alkohol. Jag fick ju egentligen inte dricka men en öl märkte ingen.
Det kom plötsligt fram en lång man på den lilla scenen med en mick i handen.
”Välkommen till Lady Christina!” Sa han högt.
”Ikväll ska ni få träffa på Christina! Snart kommer hon!” Skrek han, och gick.
Under den lilla scenen stod det en vakt framför ett draperi. Det verkade vara ett rum innanför. Där kom väl alla Lady Christinas stjärnor ut när dem skulle uppträda.
”Jag måste på toaletten.” Sa jag efter att vi varit tysta en stund.
Jag gick till damernas, och pudrade mig ett lager.
När jag var klar gick jag ut för att gå tillbaka till Adam men blev stoppad av den korte mannen, och en rödhårig lång kille.
”Vänta damen, vi har något att erbjuda.” Sa den korta.
”Följ med till våran chef.” Fortsatte den andra, och dem drog iväg mig.
”Vänta ett tag nu.” Sa jag med hög röst, och stannade.
”Är du intresserad av teater, sång?” Frågade den korte.
”Det är min dröm att bli skådespelerska.” Svarade jag.
”Lysande, Då är du intresserad av detta erbjudande.” Sa den långe, och dem drog vidare mig.
”Säg vad det är.” Röt jag.
”Vi kan tyvärr inte säga det, chefen gör det. Seså kom med nu!” Svarade den korte.
Vad var det dem skulle erbjuda mig? Jag fattade ingenting. Skulle ägaren till Lady Christina erbjuda mig nåt?
”Men, min kompis vet inte var jag är.” Sa jag till dem.
”Vi meddelar honom.” Svarade den rödhåriga, och vi gick in i rummet under scenen.
Dem följde mig uppför trappor, förbi stressade kvinnor med klänningar.
Dem öppnade dörren, och vi kom in på ett rökfyllt kontor. Mannen som välkomnat oss på scenen förut satt bakom skrivbordet.
”Varsågod, och sitt.” Sa han, och pekade på en skinnstol. Vad var det här?
Jag satte mig som ett frågetecken i stolen, och väntade på att han skulle säga något.
”Mitt namn är Tom Roxburgh, och jag äger det här stället.” Sa han, och tog ett bloss av sin cigarr.
”Vilken vacker klänning!” Sa han.
”Tack.” Svarade jag med låg röst.
Kunde han inte säga vad det var han skulle erbjuda! Om han inte gör det snart så drar jag.
”Du vet säkert att Christina ska uppträda ikväll, eller hur?” Fortsatte han. Jag nickade.
”Det är så att vi har förlorat sångerskan som skulle sjunga ikväll på grund av influensa, och har letat vilt nu efter någon som kan ersätta henne.” Sa Tom.
Herregud, skulle han erbjuda mig att ersätta henne?
”Sjunger du bra?” Frågade han.
”Ja, jag brukar vara med i musikaler.” Svarade jag.
”Perfekt.” Sa Tom, och reste sig, och gick mot mig.
”Vad säger du om att vara klubbens drottning denna kväll.” Fortsatte han, och det korta mannen klappade glatt händerna.
”Herregud, det här har jag alltid önskat mig, att få vara Lady Christina.” Sa jag.
Mitt hjärta hade stannat. Min önskan jag haft sedan liten har gått i uppfyllelse.
”Har du sett filmen Moulin Rouge?” Frågade Tom.
”Jag har sett den minst tusen gånger, för jag älskar glamouren, och kan minst alla låtar!” Svarade jag.
”Så då kan du väl framträda, Diamonds are a Girls best friend?” Frågade han, och tog åter ett bloss av cigarren.
”Självklart!” Svarade jag.
”Då har vi inga problem med sången, nu är det bara klädseln som återstår.” Fortsatte Tom.
”Följ med mig, min sköna.” Sa den korta.
Vi skulle precis till att gå ut när det rödhåriga killen kom rusande in i rummet.
”Din vän börjar bli otålig.” Sa han till mig.
”Han höll på slå till mig!” Fortsatte han.
”Vad sa han?” Frågade jag.
”Han såg när vi följde dig in genom draperiet, och nu tror han du är kidnappad.”
”Låt mig få tala med honom.” Svarade jag oroligt.
”Kommer inte på fråga.” Sa Tom hastigt.
”Ingen gäst får se Christina före showen.”
”Uppehåll honom, Landon.” Sa Tom till den långa.
Dem följde mig ut ur rummet, nedför trapporna Vi kom in ett stort rum med kläder på galgar.
Det var otroligt mycket att välja på. Några kvinnor tog emot mig. Dem behandlade mig som en kändis, och valde ut en klänning till mig.
”Se till att skynda dig att ta på dig den här för du ska uppträda om en halvtimme.” Röt en kvinna, och slängde klänningen på mig. Jag gick på ett provrum, och bytte kläder.
Jag tittade mig i spegeln. Den var helt bedårande. Svart, och röda fransar under.
Nu hade fjärilar bildats i magen på mig. Jag var så nervös.

Jag gick ut ur provrummet, och alla stod framför mig, och stirrade.
”Helt perfekt!” Sa kortisen som jag inte visste namnet på.
”Nu så går vi, och sminkar dig.” Fortsatte han, och tog tag i min hand, och vi gick till logerna.
Jag blev välkomnad av alla i rummet, och fick sitta på en stol, och bli sminkad, och stylad.
Dem hade fixat med mig i en kvart, och när de var klara kände jag knappt igen min frisyr.
Vad jag själv tycker så har jag aldrig tyckt mig vara vackrare någonsin än nu.

Skriven av: Sandra Trankell