Publicerat
Kategori: Drama noveller

Jag blev våldtagen av min pappa

Borde jag berätta för någon eller borde jag hålla tyst om det som hänt?
Det är en fråga som jag ställde till mig själv flera gånger om dagen.

Allt började sommaren 2013 när min mamma blev tillsammans med en man i 50 års åldern. Det var som vanligt i början. Vi hade mysiga familjekvällar och vi kom bra överens jag och han. Jag blev så glad att mamma äntligen hittat en bra kille och han blev som min pappa då min biologiska pappa lämnade mig och mamma strax efter jag föddes.

Jag själv, vid den tiden endast 14 år gammal var en riktig mammagris. Vi höll ihop i vått och torrt, men en händelse förändrade det hela. Sommaren 2014, när min mamma och pojkvännen varit tillsammans i 1 år, började han göra konstiga saker som gjorde att jag blev lite obekväm, men jag såg inte varningssignalerna då jag var så ung.

Eftersom han blev som min pappa, så hände det väl lite då och då att jag satt i hans knä, vi kramades och skratta åt saker. Men just den där kvällen så hände det något annorlunda. Han höll handen på mitt lår som vanligt, men den här gången åkte hans hand högre och högre upp. Han började ta på mig. Jag blev som i chock. Vad händer? Vad gör han?

Händer som går högre upp mot privata ställen utvecklades mer och mer. Han började bli riktigt närgången. En natt vaknade jag av att han stod över min sängkant iklädd endast i kalsonger. Min mamma var bortrest med jobbet över helgen så det var bara jag och han hemma. Han drog av mig täcket och höll fast mig. Jag fick panik. "Vad håller du på med?" Var det enda jag fick fram. Jag blev så rädd att jag skakade. Han tog min oskuld. Min egna pappa tog min oskuld. När det var över så låg jag i fosterställning tills mamma kom hem dagen efter.

Jag möttes av en kram när hon kom hem. Det enda jag hade cirkulerande i huvudet var "ska jag berätta vad som hänt?" "nej jag kan inte berätta, dem är ju så lyckliga tillsammans, jag kommer förstöra allting".

Det gick två år till. Efter händelsen antastade han mig varje gång mamma åkte iväg. Tillslut fick jag nog. Jag tog risken och jag berättade för mamma. Hon var chockad. "Har min sambo tagit på min dotter?". Jag kan bara tänka mig vad som försiggick i hennes huvud när jag berättade. Mamma ringde polisen direkt, kastade ut hans grejer och efter rättegångar och förhör åkte han in i fängelse. Det var en sådan konstig känsla. Min "pappa" sitter i fängelse för han har tagit på mig. Vart är världen på väg?

Jag började gå i skolan igen. Alla sneglade snett på mig, det var verkligen så man kände blickarna i nacken. Det var så obehagligt, och det kändes som att alla dömde mig. Jag gick förbi en grupp killar och råkade höra viskande. Jag hörde orden "hora" och "slampa". Är det något fel på mig? Tror dem verkligen att jag var med på det här? Att jag ville bli antastad?

På bussen på väg hem fick jag ett SMS.

"Hur fan kan du göra sådär mot din egen mamma och hålla tyst om det i två år? En äcklig slampa är vad du är!"

Mitt liv är förstört. Mina egna vänner har vänt ryggen mot mig och jag är numera känd som "tjejen som låg med sin pappa".

Hur ska jag gå vidare i livet efter det här? Det är frågan.


Nu är det år 2017. Ännu ett år har svept förbi. Jag mår bra och jag är nu 18 år gammal och har vänner vid min sida. Jag och mamma bor tillsammans och jag kan säga en sak, jag har växt upp till en ansvarsfull ung tjej. Jag har ett självförtroende jag aldrig trodde jag kunde få efter vad som hände, men i självaste verket har händelsen stärkt mig. Jag är stark och klarar av vad som helst rent psykiskt.

Mobbare styr inte längre mitt liv.

Jag kan inte mer än att säga tack.
Tack pappa för att du gjorde mig till en stark ung kvinna.


Elin Forsman är medlem sedan 2017 Elin Forsman har 2 publicerade verk

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?

Snabba insättningar med Visa och Mastercard - casino med kortbetalning utan svensk licens!

Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Fredrik Trulsson

Inga stordåd, böcker, eller barn, men förhoppningsvis ett gott hjärta och en någorlunda intakt ryggrad. Allt gott till er alla som besökt, läst och övertygat mig! Är du mer nyfiken, samt modig,…

Fredrik Trulsson

På andra plats denna veckan: Anders Berggren