Jessica, Martin och Jag i spanien.

Året hade gått fort, det visste jag. Jag fyllde år i September, men det kändes som om jag vore 14 år fortfarande, och jag som snart skulle fylla 16. Men det var något annorlunda denna sommar. Jag skulle inte till Danmark som vanligt. Utan jag skulle inte ens vara med familjen! Jag skulle nämligen få åka till Spanien och bo hos Jessica, min syssling. Det skulle kännas konstigt. Jag kände hur en lätt vindpust förde mitt långa bruna hår framför ögonen. Jag borstade det ännu en gång. Att sluta nian kändes rätt konstigt. Nian. Och Lisa, min syster gick ju bara i Fyran. Mikaela, min bästis tittade på mig.
-Måste du fixa håret hela tiden?
-De är så långt, annars rufsar det till sig. Sa jag.
-Men Fanny då! Sa hon till mig och tittade på mitt hår som gick långt ner på ryggen.
-Jag log bara och la på ett lager läppglans. Hon gjorde samma sak och sedan fråga hon:
-Får jag låna din borste? Då brast båda i skratt och sedan var det vår tur att visa en teater. De yngre klasserna, 1,2,3,4, 5 och 6:an sjöng, 7, 8 och Nian visade korta teatrar.
O-ch nu kommer halva Nian att visa en kort version av Romeo och Julia! Sa rektorn i mikrofonen. Linnéa som skulle vara Julia var sjuk. Så jag fick ta över!! Det var mycket pinsamt. Eftersom jag var reserv hade jag inte tränat lika mycket. Och, så va det ju Martin som var Romeo, han som jag var så hemlighets kär i. Han som redan var ihop med Lineéa. Han som jag bara ville pussa. Men när det var dax för pussen blundade jag och sträkte mig fram, det blev inte så lyckat. Bara en liten puss och ingen kyss. Jag blev ytterst besviken. Efter allt blev det fika i en av klassrummen.
- Pst, kom! Viskade Martin till mig. jag följde med honom ut i korridoren.
- Vad är det? Frågade jag när vi visste att vi var alldeles själva.
- jo, du förstår, öh, vad ska man säga... Sa han tvekande, han var faktiskt rätt gullig när han var så där nervös.
- nej, jag vet inte! Sa jag nervöst.
- Asså, kyssen på teatern blev ingen kyss, precis. Så jag tänkte om vi kunde ta om det? Sa han snabbt, sedan blev han röd i ansiktet.
- Okej... sa jag sakta. Han böjde sig fram mot mig och kysste mig. Länge. Den kyssen skulle jag inte glömma. Sedan kom jag på en sak.
- Är inte du ihop med Lineéa?
- Nä, hon är nämnligen inte sjuk. Hon blev sur när jag gjorde slut. Sa han
- Men betyder det att vi är iho... Mer hann jag inte säga för än han avbröt mig.
- Ja, men skriv i sommar! Jag ska flyttatill Spanien, men endå, här har du adressen! Sa han och räckte fram en lapp, sedan sprang han iväg. Jag stod ensam kvar med tillrufsat hår. Jag började också gå hem.
Redan klockan 8 på morgonen satt jag på planet till Madrid.
- Hey! Fanny! Welcome to the Spania!! Sa jessica när jag träffade henne på flygplatsen. Hon kunde svenska, som tur var, jag kan nemligen inte så bra spanska eller suuuuuuuuuuuuuuuper bra engelska...
Efter jag packat upp i gäst rummet så åt vi mat. Sedan ville jag sova, jag var väldigt trött efter resan.
- Jag kommer aldrig träffa honom. Berättade jag för jessica, när hon frågade om jag hade en pojkvän.
Flera veckor senare på den vackra stranden blev jag förvånad.
- SUPRICE FANNY! Hörde jag. Jag vände mig om. MARTIN! Jag rusade fram och hoppade in i hans famn. Jag kysste honom, länge, jätte länge. Han Tog tag i mina armar och kysste mig ännu mer. Jag kramade honom när jag gjorde det. Sedan knuffade han i mig i vattnet. Och vi hade jätte roligt. Jessica tyckte det var ännu roligare. Nu visste jag var jag skulle studera, och vilket språk jag måste öva på...

Skriven av: Rebecca