Kampen mot Algara

Kampen mot Algara

Jakob Lundstedt

Denna historia började en solig dag med klarblå himmel i en by som inte var känd ute i världen, för en by med endast 300 tusen invånare fick endast vara med på regionalkartorna, om ens det. Denna värld var enormt stor och full av folk även fast den var 80 procent täckt av vatten. Det speciella gentemot andra världar var att ondska, krig, bråk och allt annat negativt som gjorde folk olyckliga inte fanns. Alla trodde på samma gud, Unger, och behövde inte bråka om vilken tro som var sann och bäst för folket. Allt var perfekt tills…

Morgan Forkur vandrade runt i den okända staden Grunberg och njöt av det perfekta livet. Han kom fram till en sjö som var så ren att man kunde dricka vattnet direkt ur den. Fåglarna kvittrade samtidigt som Morgan tittade på sin spegelbild. Det grovhuggna ansiktet med de buskiga ögonbrynen, den stora munnen, näsan som krökte åt vänster, ögonen utan lock och framförallt de pyttesmå öronen. Han var nöjd med sitt utseende även om det inte alltid gick hem hos alla tjejer.
Morgan tänkte precis ta sig ett bad när han såg ett litet metallföremål som låg och blänkte ett stenkast bort. Vad är det? Undrade han nyfiket och skyndade sig fram till föremålet med raska steg. Han tog upp det i sin hand som även den var lite speciell då den bara hade tre fingrar. Han kollade igenom föremålet men ingenting hände så han slängde iväg den så långa han kunde. När den landade spred sig ett sken av ljus så långt Morgan kunde se och det var då konstiga saker började hända.

Det första konstiga som hände var att en man från världsregeringen kom till Grunberg och bad att få prata med stadens ledare, borgmästaren, om en viktig sak, något som aldrig hänt förut och som man aldrig trodde skulle hända heller. Men nu hände det och det var konstigt. Han leddes genom stadens gator fram till borgmästarens hus där han smugglades in bakvägen eftersom man inte ville göra folk oroliga i onödan.

Väll inne gick han igenom långa korridorer som pryddes av porträtt av viktiga män och kvinnor i Grunbergs historia. Han beundrade särskilt ett porträtt av självaste Mikael Grunberg. Under porträttet stod det ”Mikael Grunberg, Taktikernas Taktiker”. Mannen log. Att Mikael bott här var ju anledningen till varför han kom just till Grunberg under hans resa. Han fortsatte genom korridorerna tills han kom till borgmästarens rum. En vakt öppnade dörren åt honom, steg åt sidan och lät honom gå in.

”Välkommen, jag är borgmästare Jonah Forkur och är den som bestämmer här i Grunberg. Och ni är?” Sa en man som såg ut ungefär som Morgan fast med näsan krökt åt andra hålet, höger.
”Jag är Langborg, vice vicechef i världsregeringen antiondska grupp.”
”Men det finns ju ingen ondska.”
”Jo det gör det nu!”
”Va? Det måste betyda att…”
”Ja.”
”Men vad gör ni här?”
”Jag har fått i uppdrag att sätta ihop en grupp som ska kämpa mot Algara.”
”Algara?” Frågade Jonah.
”Ja, han är tillbaka.”
Ett uttryck av rädsla spred sig över Jonahs ansikte.
”Så ni ska alltså sätta ihop en grupp mot honom. Vad behöver ni av oss i Grunberg?”
”Jo, eftersom det är taktikernas stad så tänkte jag att vi kan låna en taktiker av er. Har du något förslag?”
”Ja, faktiskt. Jag hade tänkt min son. Morgan. Han har börjat visa att han är en taktiker och han kommer ju från Grunberg släkten och det gör ju knappast saken sämre.”
”Han får det bli.”
”Bra, Jag ska tala om det för honom, När åker ni?”
”Så fort som möjligt.” Svarade vice vicechefen i världsregeringens antiondska grupp.

Gruppen bestod av Morgan Forkur, Ener Orkur, Eric Solgrun och andra pålitliga figurer.

Ener Orkur är en av de starkaste i hela världen och har därför en självklar plats i denna grupp.

Eric Solgrun är en av historiens bästa helare.

De andra är även de väldigt bra inom sin specialitet, alla förutom Morgan som fortfarande lärde sig.

Gruppen är en av de bästa man kan sätta ihop men räcker det för att besegra Algara? Kanske.

Nästa dag for de. De fick upp tidigt och åt en stadig frukost innehållande omelett, rostat bröd, frukter, flingor och för de riktigt morgonhungriga fanns det olika sorters kött. Efter de ätit valde de varsin häst. Resan skulle ta ungefär en vecka. Resan började med att de red över ett fält vid namn Kugelfältet där det stora kriget mellan gott och ont höll till förra gången ondskan kom till jorden. Nu för tiden var fältet en gravplats för dem som stupat i kriget.

Efter fältet kom de till skogar, sjöar, berg och ännu fler fält. Efter en vecka var de framme vid målet. Algaras berg.

De sov i sina tält ungefär 500 meter från berget och såg till att alla blev ordentligt utvilade innan de gick till attack.

”Morgan, Du kanske har några taktiker som du kan dra för oss. Vad du vet om målet, svagheter, styrkor och dylikt.”
”Ja, Jag har lite att dra. Målet är Algara Elder som de flesta förmodligen hört talas om. Tredje starkast i Elder släkten men han har inte så många män runt omkring sig så det blir nog ganska lätt att komma fram till honom.
Han är magiker som inriktat sig på eld och därför bör vi använda så mycket vatten magier som möjligt mot honom för att få en mer effektiv skada.
Han tar inte så mycket skada av er krigare men det gör däremot hans män så ni får i uppdrag att gå på dem medan magikerna fokuserar på Algara. Har vi någon eld magiker här?”
”Nej, vi lämnade honom hemma eftersom han inte behövs.” Sa Ener Orkur.
”Bra, han skulle kunna användas men det hade nog blivit svårare. Ajja, Solgrun, som helare vet du förmodligen din roll i gruppen så dig behöver jag väll inte förklara för?”
”Nej” Svarade Eric Solgrun.
”Ok. Lite information om Algaras berg då. Det är väldigt simpelt och knappast något man går vilse i. Det är endast tre rum. Det första rummet är tomt men så fort några går in där varnas hans folk och de förbereder sig för fight i det andra rummet. I det tredje rummet är de starkaste krafterna samlade. Där behövs magikerna i mitten och krigarna i varsitt hörn med ungefär 3 stycken i varje hörn. Ok det var allt jag har. Kom ihåg att lyssna på mina taktiker som jag kommer att ropa när vi är där inne.”
När de kom fram till berget var det ovanligt tyst, nästan lite kusligt. Ingen som helst aktivitet. De började undra om det var en fälla men Morgan försäkrade för dem att de inte var det. De gick nämligen aldrig ut och stannade i andra och tredje rummet. De gick fram till dörren och Morgan som verkade veta allt slog koden och sen var de inne.

Väll inne var det precis som Morgan berättat för dem, ett tomt rum med lite pelare som höll upp allt och lampor som gjorde så att man såg något. I slutet av rummet var det en dörr.

I ett hemligt rum som Morgan inte visste om började en lampa att blinka febrilt ungefär samma sekund som Morgan och hans grupp kommit innanför dörren. På en datorskärm kom ett dokument upp och ett av de gröna trollen som satt vid datorn skrev ut det. Tog upp det. Granskade det och sa.
”Aktivitet i rum 1, meddela chefen.”
Sen sprang ett annat troll ut ur rummet, genom en mörk korridor, kröp genom ett håll, öppnade en dörr och sen var han inne i rum 3.
”Chefen!” Sa han.
”Mm? Svarade Algara obekymrat.
”Aktivitet i rum 1, människor!”
”Och?” Frågade Algara.
”Ja du kanske borde förberedda dig lite.”
”Varför?”
”För att du kanske blir tvungen att slås mot dem.”
”De dör innan.”

Morgan slog ännu en gång rätt kod och de var nu inne i rum 2. Därinne stod det ungefär 40-50 troll med spikklubbor och väntade på dem.
”Krigare, de är för er.”
Krigarna samlades och leddes av Ener Orkur. De hade det ganska lätt för sig då de hela tiden vart helade av Solgrun.
”Solgrun, spara på dina krafter. De lär behövas i nästa rum.”
Han gjorde som han blivit tillsagd och helade endast när en krigare var väldigt skadad.
Även fast de inte blev helade klarade krigarna av trollen ganska lätt och hade nästan inga skador när rummet var tömt.

Trollet fick upp ännu en rapport på sin skärm och sprang så fort han kunde till Algara.
”De är förbi rum 2, utan skador.”
”Det var som… Förberedd er.”

I rum 3 fick de det betydligt svårare.
”Vilka är ni?” Frågade Algara.
”Vi är en grupp som kommit för att förgöra ondskan.”
”Då måste vi nog slåss.”
”Ja.”
Algara började spruta eld mot gruppen. Krigarna vart skadade men vatten magikerna släckte elden. Krigarna ställde sig i varsina hörn och började slakta troll medan vattenmagikerna började kasta vatten klot mot Algara, de skadade inte men släckte barriären han hade runt sig så att det gick att skada honom.
”Locka trollen till högersidan så jag får det fritt på vänstersidan.” Skrek Morgan på ett språk som Algara inte förstod.
Krigarna förde över trollen till högersidan så att Morgan kunde gå fritt på vänstersidan. Magikerna stod kvar och gjorde så att Algaras barriär inte fanns kvar. Morgan tog upp ett svärd och gick runt så han stod bakom Algara. Han gick upp på podiet där Algara stod.
”Skjut klot så att barriären försvinner på den här sidan, Du och Du. ”Sa Morgan och pekade på två magiker.” Ni andra fortsätter skjuta framifrån.
När de två magikerna sköt på bakre delen av barriären tog Morgan svärdet och tryckte upp det i ryggen på Algara som stupade och dog. När Algara dog tappade trollen sin kraft och gav upp de också och blev slaktade av krigarna.

De hade vunnit!

De åkte hem till sina respektive städer och firade men de skulle de inte gjort för så länge de inte hittar metallföremålet så kommer Algara komma tillbaka gång på gång. Inte nog med det, Han kommer också att bli starkare varje gång.

Så nästa uppdrag blir att hitta metallföremålet innan Algara lyckas ta sig tillbaka till denna värld men det är en annan historia.

Slut för den här gången

Var god sänd mig ett mail med respons. [email protected]

Skriven av: Jakob Lundstedt