Kärlek utan gränser.

Jag minns första gången jag såg ditt ansikte. Jag trodde inte det var sant.
Jag visste på något sätt att du var speciell. Jag kunde känna det i mitt hjärta.
Min kropp började darra. Men ändå var du bara en främling Hur kunde jag påverkas så starkt av en främling? Kärlek vid första ögonkastet? Om jag hade vetat vad som skulle komma hade jag aldrig, aldrig börjat prata med dig överhuvudtaget.
Ja, konstigt är alltihop. Hur två främlingar började prata om ingentting på stan. Jag tyckte du var lite konstig, det gjorde jag allt. Du betedde dig som vi hade kännt varandra i flera år. Som vi var bästa vänner. Men det var något intressant och lockande med dina mörka mystiska ögon. Det var något i dem som drog mig mot dem. Om jag bara hade anat.

Efter vi träffades den dagen så ringde du nästan direkt lite senare på dagen. Jag blev väldigt chockad men glad. Hur kunde en sån otroligt vacker och trevlig människa bli intresserad av en mullig liten femton-åring som mig? Jovisst det är absoult inget fel på mitt utseende. Jag är okej utseendemässigt men han var så fruktansvärt fin så jag började nog redan då undra vad som var fel på honom?

Jag och Z började umgås väldigt mycket och det tog inte lång tid innan jag förstod att jag var vädligt förälskad i honom. Jag träffade honom nästan varje dag och försummande nog mina kompisar en hel del. De ringde då och då men de brydde sig nog inte så mycket. Men det var något konstigt med Z. Det visste jag ju redan från början. Jag förlorade min oskuld till Z. Det var ett vackert ögonblick, jo visst var jag helt oerfaren men han tog han om mig.
Det tog ungefär ett år innan han slog mig. Jag minns det som det var igår.
Han hade varit på en fest men jag tror inte han var särskillt full.
Någon av hans vänner hade sett mig och två kompisar stå och prata med en kille.
Det var en av mina kompisars 'flirt' vilket Z inte verkade förstå. Z stod och skrek ungefär i en timme hur äcklig, ful och horig jag var. I hans hemland fanns det inga såna feta slampor som mig men i Sverige fanns det tydligen det sa han. Jag var i chocktillstånd och kunde bara skaka på huvudet till svar. Helt plötsligt slog han mig med knytnäven. Slaget var ganska hårt och jag minns att jag hade en blåtira flera dagar efter. Och så gick det vidare i lite mer än ett halv år. Jag blev slagen halvmedvetslös många, många gånger. Jag åkte in och ut från sjukhuset. Min mamma var otroligt orolig och förtvivlad. Hon kunde inget göra. Jag älskade honom så mycket att jag nästan kune dö för honom och jag skulle aldrig kunna anmäla honom. Läkarna försökte få mig att lämna honom och visst försökte jag. Men jag blev såkallad 'sjuk av olycklig kärlek'. Utan honom blev jag helt ostabil och kunde få sjukliga utbrott stup i kvarten! Men konstigt nog växte min kärlek till Z bara mer och mer.
Det jag ännu inte hade förstått var att Z var otroligt sjuk. Han var inte bara psyskiskt eller känslomässigt störd. Hela hans världsbild var helt vriden.
Z var ovanligt svartsjuk. Jag fick aldrig prata med någon av manligt kön för då slog han både mig och den som jag hade pratat med. De ända killar jag fick prata med var någon av Z kompisar som han litade mest på. När vi var på fester och tillställningar och någon kille kom fram till oss skulle jag stå med nerböjt huvud och inte kolla upp. Jag fick svara på tilltal (men det var inte ofta någon pratade med mig ändå) men då skulle jag inte kolla på den som talade med mig utan jag skulle se ner i golvet. Det hade han tydligt förklarat med mig.

2002-06-07 dog du. Du dog av en överdos heroin. Jag kan inte förklara hur jag känner. Jag älskar dig fortfarande och du kommer alltid vara en mycket stor av mitt hjärta. Kommer aldrig kunna älska någon som jag älskar dig. Även om du var jävlig mot mig ibland så hade vi mest bra ögonblick. Du lyssnade alltid när jag var ledsen och tröstade mig, även om det var du som hade gjort mig ledsen. Vi hade sjukt roligt tillsamans! Vi skrattade alltid jätte mycket tillsamans och vi hittade alltid på nya saker. Jag ångrar ändå att vi träffades för första gången. Utan varandra hade vi troligen haft det bättre. Vi har sårat varandra så mycket.
Du finns här med mig, Kärlek har inga gränser!

Författare:

Publicerat

Dela: