Kiss me slowly

Det finns dagg droppar kvar och gräset och fuktigt och rumpan blir blöt nät man sätter sig ner i gräset. Sommaren är snart slut och det är väldigt varmt ute. Det är typiskt. När det är som varmast ska skolan börja. Gräset är gröna som dina ögon och vinden leker i träden som den lekte i ditt hår. Jag plockar blommorna från marken. Dom gula är min favorit, som solen och din favorit tröja. Samma färg som svamp bob. Vinden leker i allas hår, i dom blonda, bruna och svarta håren. Inte i ditt hår, inte idag. Marina sätter sig ner på gräset, hennes mörk, mörk bruna hår är uppsatt i en lös tofs och hennes gul, bruna katt ögon tittar på mig. Nina sätter sig ner på sin hand duk och hennes blonda hår fladdrar lekfullt i den varma vinden. Hon tittar på mig men sina stora, blåa ögon. Kia sätter sig på knä bredvid Marina. Hennes svarta hår blänker i solen och hennes bruna, nästan svarta, ögon stirrar på mig. Jag vet varför dom tittar på mig så. Marina petar upp solglasögonen på hennes näsa, dom är gröna. Nina tar upp ett par bruna, stora, runda solglasögon ur hennes väska och Kia bara sätter handen på pannan för att hon inte ska få solen i ögonen. Jag tar upp mina tiger mönstrade. Jag för fingrarna genom det fuktiga gräset. Vi har inte med oss en filt. Inte som du och jag hade igår. Igår när jag faktiskt fick titta in i dina fina gröna ögon. Jag kommer ihåg hur du spillde ut saften och hur vi hängde upp filten över en gren på den gamla eken på gården. Filten är grå och blå och jag kommer döda mamma om hon tvättar den. Samma med glasögonen. Du provade dom, jag vill aldrig tvätta dom. Inte nu, inte när jag vet att din hud har nuddat dom. Jag vill aldrig tvätta händerna, inte nu när jag vet att jag har tagit bort nått från ditt lena hår. Jag har redan tvättat händerna men det tog en kvart. Solen lyser starkt och jag kommer ihåg hur du skrattade och sa att solen var typisk, den gav dig fräknar. Precis som det ger mig fräknar hade jag svarat och sagt att jag gillar fräknar, speciellt på pojkar. Du hade tittat på mig, precis som jag drömt om. Jag kommer ihåg hur det kändes när du var tvungen att gå. Jag ville inte att du skulle gå. Nu vill jag att du ska komma tillbaka. Jag vill att du och jag ska kunna sitta här på gräs mattan precis som igår. Men nu sitter Marina, Nina och Kia här och förväntar sig att jag ska berätta allt. Dom vill egentligen bara veta om du kysste mig. Åh, som jag ville kyssa dina gulliga och fräkniga kinder. Jag ville att du ska skulle luta dig fram och kyssa mina läppar, jag vill ha dina läppar mot mina. Jag vill känna din närhet. Nina, Marina och Kia tittar otåligt på mig. Jag ska säga nått nu. Jag kommer ihåg att igår visste jag hela tiden vad jag skulle säga. Det var precis så som jag hade drömt. Jag kommer ihåg hur solen gjorde att ditt hår såg ut som guld. Hur du drog händerna genom håret och skrattade, obekymrat. Du sa att du älskar svamp bob, i hemlighet. Jag drog ett sådär halv bra svamp bob skämt: Adele kan sätta eld på regn men svamp bob kan göra upp eld under vattnet. Jag suckar.
- Han sa att han gillade svamp bob! Suckar jag och dom andra bara stirrar på mig.
- Var det allt? Frågar Kia.
- Ja, hände det inget mer? Det är Marina.
- Eller hur! Instämmer Nina och svänger med sitt blonda hår.
- Måste det hända mer? Frågar jag.
- Ja, det fattar du väll! Suckar Marina.
- Kysste han inte ens dig? Frågar Nina och jag kommer ihåg hur du sa att du inte hade berättat för nån annan att du gillade svamp bob och jag lovade att inte säga det till nån. Såklart sa jag det nu men dom säger inget.
- Man måste väll inte kyssas? Frågar jag.
- Jag gick inte på en date med Matt för att sen inte få en kyss! Envisas Nina och jag kommer ihåg hur du berättade att din kompis Matt faktiskt verkligen gillade Nina och han ville att jag skulle få Nina att inse det. Jag kommer ihåg dina fina händer som plockade blommorna så försiktigt. Du plockade också bara dom gula, det är bara dom du gillar, precis som jag. Jag kommer ihåg hur jag kunde höra Parachutes låt Kiss me slowly när du gick: Well I'm not sure what this is gonna be, but with my eyes closed, all I see is the sky line, through the window, the moon above you, and the streets below you, hold my breath as you're moving in, taste your lips and fell your skin, when the times come, baby don't run, just kiss me slowly. JUST KISS ME SLOWLY!!!!! Kan du inte fatta, kyss mig.
- Vad?! Ska jag bara säga att jag tror att det är dags för honom att sticka tungan i munnen på mig? Frågar jag och dom andra titttar förfärat på mig.
- Hur gammal är du? Frågar Nina. Man frågar inte om man ska kyssas, du bara lutar dig över mot honom och kysser honom!
- Och vad vet du om det? Frågar Marina. Du har bara hånglat med Matt en gång, och det var på en fest! - Men det räknas fortfarande! Envisas Nina, det är det vanliga dom brukar tjafsa om. Jag minns hur du sa att Matt också hade tyckt att det hade betytt nått. Jag kommer ihåg hur jag såg dina ögon lysa när du pratade om Matt, du bryr dig om honom. Du bryr dig om dom flesta och slängde bullar till hungriga fåglar. Jag kommer också ihåg att du klagade på dina gröna ögon, att du hellre skulle vilja ha bruna som jag har. Jag sa att du aldrig fick skaffa linser, du har ju så vacker ögon färg. Du hade smekt min kind och sagt att jag var snäll. Ingenting om söt, snygg eller nått sånt bara snäll men jag blev så glad ändå. - Men för mig kanske inte allt handlar om kyssar! Säger jag.
- Nej, visst! Säger Kia. Det var inte du som kom hem och bar helt över lycklig över att du hade fått din första kyss! - En första kyss är annorlunda! Jag kommer ihåg hur du berättade att din första kyss var med en tjej på din gamla skola och att du hade vart jätte kär i henne men sedan så visade det sig att det bara att hon och hennes kompisar har slagit vad om vem som kan kyssa dig först. Jag fattar inte hur man kan vilja såra nån som sådär gröna ögonen. Jag kommer ihåg att du berättade att du känner att du kan prata med mig om allt och att vissa saker du hade sagt till mig har du aldrig berättat för någon annan. Jag kommer ihåg så tydligt din gula tröja, samma färg som blommorna har är den. Jag kommer ihåg att jag drog mina fingrar längs din rygg och att du ryste när jag kom med fingrarna ner till svan kotan och jag sa att jag visst hade hittat din svaga punkt och vi skrattade. Du log med dina kyssbara läppar, dom rosa. Jag kommer ihåg hur du sa att du inte visste vem din pappa var och jag visste inte vad jag skulle göra. Jag fick en impuls att kyssa dig och slängde mig om halsen på dig.
- Visst! Fnyser Kia.
- Så han gav dig inte ens en kyss på kinden? Frågar Marina.
- Men, asså...... Jag tittar på dom och jag kommer ihåg hur du hade puttat bort mig och bara stirrade på mig med stora ögon. Jag vet att jag inte borde ha gjort det, men du såg så ledsen ut och jag ville trösta dig. - Så du kysste honom trots allt? Frågar Nina och det lyser i hennes ögon. Jag kommer ihåg vad du sa sen. Det gjorde ont, du sa det jag inte ville att du skulle säga. Du har en flickvän. Jag suckar och andas in
- Nej! Protesterar jag.
- Varför? Säger alla i mun på varandra.
- Han är en flickvän! Skriker jag och där bakom mig står du, i en grön tröja, fina läppar och frågar:
- Varför sa du inget?
- Varför sa du inget?
- Jag var rädd.
- Du har en flickvän.
- Nej, jag var rädd, jag gillar dig.
- Hur skulle jag kunna veta det? Frågar jag och tittar in i dina fina, gröna ögon och ställer mig upp.
- Såhär! Säger du och drar mig intill dig och tar mitt ansikte mellan dina händer och kysser mig, långsamt, försiktigt.
Well I'm not sure what this is gonna be, but with my eyes closed, all I see is the sky line, through
the window, the moon above you, and the streets below you, hold my breath as you're moving in, taste your lips and fell your skin,when the times come, baby don't run, just kiss me slowly.
Kiss me slowly, nu fattar du.

Skriven av: fridamy