Kortet

Kan det ha varit i Grekland? Jag var nog runt 6 år, minnet sviker. Vi gick igenom stadens gamla gator, min mamma bar min syster i hennes famn, mina två äldre syskon som höll varandra i handen, pappa och jag gjorde desamma. Vi var en familj. Jag och pappa vi gick flera meter framför dem andra, pappa har alltid varit så stressad. Vi skulle alltid komma fram i tid, helst några minuter för tidigt. Mamma är dess motsats, ”man hinner med allt bara man tar det lugnt” ett blint motto som följer henne.

Längs alla krokiga gator ser jag en liten leksaksbutik. I skyltfönstret finns det dinosaurier, brand och polisbilar, denna gatuhörnsaffär skulle lika gärna va mitt pojkrum. Jag drar tag i pappas arm och pekar mot affären, jag ler mot honom och ber om att få gå in. Pappa tittar en stund på mig och sedan fram mot gatan, ”du vet att vi har bråttom, vi hinner inte”. Jag sliter undan min hand och fortsätter vandringen längs gatan, inte i protest utan mer en sorgsen uppgivenhet. Då händer något oförutsägbart. Min far springer ikapp och bär upp mig runt midjan, jag ser upp mot honom med skräckslagna ögon. Var jag ohyfsad och vill han straffa mig nu? Men han ler mot mig och jag tittar framåt, vi är på väg mot leksaksaffären. Blicken vandrar från pappa och resterande familj, mamma ser förvånad ut, men hon ler och jag tror att hon älskar pappa mer än vanligt.

Väl inne i affären springer jag runt som den lyckliga lilla pojken jag är, mina ögon och händer vandrar runt alla muskulösa leksakshjältar och ondskefulla skurkar. Jag ser en hylla med Pokemon kort, jag lyser upp och drar med pappa ditåt. Pokemon kort var väldigt dyra då, ett paket med 8-9 kort kostade runt hundralappen. Där ligger inplastade Charizard kortet, en drakliknande varelse med eld svans. Min favorit. Tankarna vandrar runt mina klasskompisar, dem skulle bli så avundsjuka om jag var ägaren, speciellt min bortskämda granne som har fulla pärmar med dem dyra korten. Pappa ser hur jag studerar det enskilda kortet, han ber att få kolla på den och frågar butiksägaren om priset med sin rostiga engelska. Den är alldeles för dyr och pruta går inte för ägaren pratar alldeles för fort för att pappas ska kunna förstå ett enda ord. Pappa säger att den är för dyr, mina drömmar krossas. Klasskompisarnas avundsjuka blickar får avstå. Nu måste vi gå.

På restaurangen sitter hela familjen samlad, mina två äldre systrar blickar ut längs havet och min tjocka lillasyster skriker som vanligt. Jag är som vanligt, tyst och drömmer in mig i min egna lilla värd. Pappa försöker hitta min uppmärksamhet, de är svårt. Men han säger att han hittat något på gatan åt mig, mamma ler och pappa ser ovanligt glad ut. Han letar sig fram i fickan och drar handen under bordet, jag letar upp hans hand och över hans handflata lägger jag min hand, mellan våra sammansvetsa händer ligger något inplastat; mitt kort. Jag älskar pappa.

Pontus Pallman

18 fyllda år.
Pontus Pallman är medlem sedan 2016 Pontus Pallman har 1 publicerade verk