Kvinnan nedanför mitt fönster.


Kvinnan nedanför mitt fönster. Utanför fönstret leker en kall vind med allt och alla som kommer i dess väg. Jag hörde för en kort stund sen, nere vid ytterdörren, fem våningar snett ner, en låg, mjuk och välbekant röst.
- Leeeooo, Leeeooo.
Sen jag flyttade in i huset har jag hört rösten från en kvinna som ropar in sin katt för natten. Den har en stor, röd och yvig päls.
När jag hör henne ropa, blir jag lätt förälskad. Matt och svag. Hennes röst låter sensuell och mjuk i mina öron. Har sett henne på avstånd från mitt fönster en gång, klädd i svarta strumpbyxor, en röd kjol som slutar strax nedanför knäna, en svart blus, mörkbrun jacka och ett axellångt och rödblont hår.
Jag vet vem hon är med min blick. Undra om hon vet vem jag är, med sin blick. Jag vet inte vilken våning hon bor på, eller vad hon heter. Kanske Linda, eller Brita. Bor hon ensam. Undra hur hon är. Vad gör hon på dagarna. Hon verkar vara snäll mot sin katt. Mycket mån om den. Hon kanske jobbar inom vården, kanske pluggar hon till lärare. Vad vet jag. Jag låter tankarna vandra och fantasin löpa fritt.
Varje kväll står hon vid porten och ropar och inväntar sin katt.
- Leeeooo, Leeeooo.
Alltid två gånger efter varandra, sen en längre tystnad. Och sen igen.
- Leeeooo, Leeeooo.
Kanske nån dag, om jag möter henne i trapphuset, om hon verkar vara lika lockande då som hon ger skenet av från mitt fönster, ska jag ta tillfället i akt och presentera mej inför henne.
Men det är klart, det kanske räcker och kan vara nog att älska och längta på avstånd.
Vad vet jag.

Författare:

Publicerat

Dela: