Levande minnen

KAPITEL 1, Ellie
Jag satte nyckeln i låset och vred om och möttes av mitt hems välbekanta doft och slappnade av så fort jag stängde och låste dörren bakom mig. Jag klev ur mina trånga jobb-klackar och gick direkt mot kylskåpet. Det vita vinet som jag hade ställt på kylning på fredagsmorgonen stod och väntade på mig. Jag tog med mig ett vinglas och ställde det på det mörka träbordet i vardagsrummet.
Med ett djupt andetag sjönk jag ner på soffan utan att ens byta om till bekvämare kläder. Min tighta gråa pennkjol smet om mina höfter och jag knäppte upp två knackar på den vita blusen med upprullade ärmar som var nerstoppad i kjolen. Håret, som var uppsatt i en tight inbakad fläta släppte jag ut och mina slingor föll som vågor längs mina axlar. Den guldiga tonen i mina mörkblonda slingor lyste i solnedgången som syntes utanför vår franska balkong bredvid soffa. Jag tittade mig omkring och trivdes. Jag och min pojkvän hade bott här i lite mer än ett år och jag trivdes fortfarande väldigt bra. Vi, eller snarare sagt jag, hade byggt upp ett hemtrevligt hem med mycket naturtrogna färger. En blekgrå soffa med jordfärgade kuddar, vita luftiga gardiner som fladdrade genom den öppna balkongdörren och mörka kontrasthöjande möbler. Mitt staffli stod vid den andra sidan av soffan och jag slogs av skuldkänslor för att jag inte hade målat på länge.
Jag suckade och hällde upp ett glas vin. Jag hade helt enkelt inte haft inspiration till att måla på sistone. Det hade varit mycket på jobbet, både för mig och min sambo Mikael. Vi sågs knappt i veckorna med undantag för när vi gick upp samtidigt på morgnarna och när vi borstade tänderna på kvällarna. Även om jag förstod att det bara var en period så var det frustrerande att inte ens ha en enda jävla minut tillsammans. Helgerna var heliga för mig, det visste han, ändå hade han valt att åka till London denna helg med grabbarna för att kolla på fotboll. De höll på ett lokalt lag och hade följt det i två års tid nu. Inte för att jag ville missunna honom att ha lite roligt, det förtjänade han efter allt hårt jobb han utförde på sitt arbete, men det var längesen vi satt i soffan tillsammans och bara pratade. Att det var flera veckor sen vi hade sex gjorde inte saken bättre heller. Vi hade aldrig haft problem med vårt sexliv innan, det betydde väldigt mycket för mig. Så denna period som vi var inne i nu var helt ny för mig. Jag rodnade lätt när jag tänkte på att jag gått runt både i sexiga underkläder och naken utan att han ens tittat upp från datorskärmen. Jag kände mig med ens dyster och tog en klunk vin. Det rann ner i strupen och lättade på det dåliga självförtroendet som hade börjat utvecklas efter den incidenten. Jag älskade Mikael, men varje gång han tittade på mig så kändes det inte som att han verkligen såg mig. Han hade bara arbetet på huvudet.
Jag reste mig upp och trädde av mig pennkjolen. Jag gick i bara skjorta och trosor bort till min byrå och tog fram ett par korta och mjuka hotpants. När jag gick mot köket passerade jag vår stora hallspegel och stannade upp. Kvinnan i spegeln såg riktigt het ut ikväll. Lite rufsiga vågor i håret, rosiga kinder efter vinet och en hud som fortfarande var gyllenbrun efter en vecka i Barcelona. Skjortan var lite för uppknäppt och man skymtade min vita spets-BH som lite snyggt hjälpte till att bilda en klyfta mellan mina bröst. Jag log mot spegelbilden trots att mina ögon fortfarande såg ledsna ut efter tankarna på Mikael. Plötsligt ringde mobilen och spegelbilden ryckte till. Jag sprang för att fiska upp min mobil ut handväskan. Jag kollade på skärmen och tänkte kvickt på uttrycket ”när man talar om trollen”.
Min pojkväns röst hördes innan jag ens hunnit säga något. Han pratade med någon annan, förmodligen någon av killarna, och tog sin tid innan han sa något som var menat till mig.
”Hej baby!”, Sa han lite missanpassat.
”Hej”, svarade jag och snurrade på en hårlock.
Jag hörde en massa oljud i bakgrunden och förstod att de stod i kö in till arenan.
”Jo, det är såhär att brorsan spelar på Jerry’s ikväll och han skulle behöva sova hemma hos oss. Kan du släppa in honom när han kommer?”, frågade han mig med fokus någon helt annanstans.

Mikaels tvillingbror Gabriel, eller Gabbe som hans vänner kallade honom, arbetade som trubadur på helgerna ibland. De kvällarna som han spelade på krogarna här så brukade han sova hemma hos oss. Han bodde utanför stan, till skillnad från oss som bodde ett stenkast från krogen han spelade på idag. Han var väldigt populär bland de lokala krogarna då han ofta fyllde stället med kvinnor och män i alla åldrar. Framförallt kvinnor, det gick inte förneka att med gitarren framför sig och sin hesa röst så var Gabriel riktigt het, det hade jag förklarat för honom första gången jag såg honom. Mina tankar snurrade iväg. Första gången jag såg Gabbe satt han blygt uppe på en barstol och spelade gitarr och sjöng. Det hesa i hans röst hade väckt mitt intresse och jag såg potential under det blyga yttre. Jag hade gått fram till honom i pausen. Liksom min mor visste jag hur man skulle handskas med män. De var enkla varelser som var lätta att manipulera. Jag berättade för honom att jag tyckte att han var duktig och jag såg självförtroendet växa under vår korta konversation. Men vad jag inte var beredd på var vad jag såg i hans ögon. Det fanns något annat där som jag inte kunde sätta fingret på och det skrämde mig. Jag vände mig om och försvann i folkmassan. Resten av kvällen hade jag spenderat med att smygtitta på Gabriel från ett hörn av lokalen. Han var ett mysterium och jag visste inte varför. Med bättre självförtroende så började kvinnorna hopa sig nedanför scenen och jag tänkte att jag förmodligen hade hjälpt till att skapa ett monster. Jag gick hem efter att ha sett honom omringad av brudar efter spelningen.
"Hallå? Är det okej eller?” Mikael väckte mig ur mina tankar.
”Ja, det klart att han kan” Men han har ju egna nycklar så han kan ju öppna själv?”, påminde jag Mikael.
”Visst fan, men du! Ring och kolla så att han har nycklarna med sig”, någon skrek i bakgrunden med en hög basstämma och jag suckade åt den testosteronladdade kör som stämde upp.
”Äh, jag springer ner till Jerry’s och frågar honom istället”, sa jag
”Ja det blir bra, jag ringer och säger det till honom”
”Ha så kul ikväll och hoppas att ni vinner!”, sa jag, och vill lägga på så att jag kunde komma iväg.
”Klart vi vinner! Eller hur grabbar?!” Och sen var det kört, alla skrek och jag höll luren en bit från örat.
”Ja, hejdå då!”, nästan skrek jag.
”Hej då baby!”, Skrek Mikael tillbaka och la sedan på.
Efter att ha slängt i mig ett till glas vin så öppnade jag garderoben i sovrummet. Något var jag ju tvungen att ha på mig.













KAPITEL 2, Gabriel

Jag låste dörren bakom mig och sprang med gitarren över ryggen mot Axels bil. Han tutade och vinkade genom rutan. Jag slängde in gitarren i bakluckan och satte mig i passagerarsätet.
”Tjena stjärnan! Redo för att charma publiken?”, sa Axel och startade bilen.
”Alltid”, sa jag lite skämtsamt tillbaka, ”är du redo att rida på min stjärnglans?”, retades jag.
”Hur ska jag annars hitta brudar?”, skrattade Axel och rullade ut från gatan jag bodde på.
Axel hade varit min partner in crime sen gymnasiet. Han var kortare än mig och hade en rödblond kalufs som var ganska populär hos damerna.
”Vad gör Sandra idag?”, frågade Axel lite tillbakadraget.
Sandra var min flickvän. Axel och Sandra hatade varandra så jag visste att han frågade av ren artighet.
”Hon skulle på en late night opening inne i stan. Någon ny klädaffär som skulle ha midnattsöppet med lite vin och snittar typ.”
Jag tittade ut genom fönstret och försökte förtränga vårt bråk. Hon hade varit riktigt arg för att jag inte kunde följa med henne ikväll. Hon gillade inte att jag hade fortsatt att spela ute på krogarna efter att vi hade träffats. Jag tror att det dels berodde på avundsjuka, jag hade många kvinnor efter mig på mina spelningar, men framförallt ville hon ha mig på sin arm och visa upp mig. Jag suckade irriterat, jag var ingen jäkla utställningshund. Jag älskade Sandra, men hon brydde sig så otroligt mycket om en påhittad image och vad andra sa om henne och om oss. Det retade mig ända in i benmärgen. Axel sneglade på mig och såg nöjd ut.
”Har ni bråkat igen eller?” frågade han med lite för mycket glädje i rösten.
”Nej”, sa jag syrligt, ”vi hade bara en liten smärre meningsskiljaktighet i eftermiddags.”
Axel skakade lätt på huvudet och koncentrerade sig på att sätta på radion istället. Bruce Springsteens röst fyllde bilen och vi sjöng med i de rockiga tonerna. Hur mycket än Axel ville så kunde han inte sjunga. Jag skrattade varenda gång han tog en sur ton eller la in en helt absurd wailning i de instrumentala delarna. Som tur var så visste han att han var dålig och skrattade han med. När vi kommit halvvägs började min mobil att vibrera. Jag mimade till Axel att han skulle sänka musiken. Jag kollade på skärmen och såg min tvillingbrors namn dyka upp.
”Tjena brorsan”, svarade jag glatt
”Tjena Gabbe!”, skrek Mikael tillbaka.
Han var i London på fotbollsresa med grabbarna och jag hörde deras skrik i bakgrunden. Jag log.
”Har machen börjat ännu?”, Skrek jag i luren
”Nej, vi står i kön. Men snart är det dags för vinst!” Alla i bak-grunden började heja och skrika. Jag började känna mig irriterad och väntade tålmodigt ut skriken.
”Vad hade du på hjärtat, Micke?”, Frågade jag så fort skriken lugnat ner sig.
”Jo, jag ringde Ellie, det är lugnt att du däckar där inatt”, sa han lite disträ, ”men hon sa att hon trodde att du hade vår extranyckel?”
”Fan”, svor jag, ”den glömde jag hemma!”
”Misstänkte det brorsan, hon möter dig på Jerry’s.”
”Ska hon kolla på spelningen?”, Frågade jag med lite för mycket entusiasm i rösten.
”Det gör hon säkert, nu släpper de in oss! Måste dra! Dra inga sura toner ikväll lill-brorsan!”, Skrek Micke.
Jag la på luren och suckade med ett leende. Det skilde bara tre minuter mellan oss, men det var något som Mikael älskade att påpeka. Vi var tvåäggstvillingar och inte särskilt lika till utseende. Om någon utomstående hade gissat så hade de kanske kunnat ta oss för kusiner på sin höjd. Det var inte förens vi skrattade som vi utmärkte oss som bröder. Vi hade vår fars skratt och vi hade fått höra att det var väldigt medryckande.
”Fan vad het du ser ut idag förresten, retades Axel och blinkade retfullt med ena ögat.
”Äh, de här gamla paltorna, skrattade jag tillbaka.
Jag hade på min mina blå, slitna jeans med svarta boots. Till det hade jag slängt på mig en grå t-shirt med en gammal pipa på som motiv. Över axlarna hängde min väl använda skinnjacka, jag visste att det var en enkel outfit men att den skulle uppskattas av min kvinnliga publik. Jag log lite snett. Jag visste att jag såg bra ut, men jag hade aldrig förstått hur min kvinnliga publik hade kunnat bli så stor. Men inte mig emot, jag uppskattade när det kom folk för att lyssna på mig.
Mina tankar flög iväg till en av mina första spelningar. Jag hade varit något blyg och tafatt men jag älskade att sjunga och spela så jag hade tvingat mig själv upp på scenen. Det charmiga uttryck som jag använde mig av idag när jag spelade hade faktiskt uppkommit på den spelningen. Jag tänkte tillbaka på den där kvällen. Jag hade suttit på en stol med min gitarr och tittat ner på strängarna medan jag sjöng. I pausen så hade jag suttit på en stol i baren för att fylla på med lite flytande mod. När jag vände mig om så hade jag stått öga mot öga med den sexigaste tjej som jag någonsin sett. Jag log när jag tänkte tillbaka på hur hon hade spänt ögonen i mig och bett mig att sluta ursäkta mig på scen. Hennes ögon lyste ärligt när hon berömde min röst och mina låtval. Denna vackra tjej vattnade mitt självförtroende i bara 60 sekunder och under denna korta tid så växte det sig dubbelt så stort. Sedan försvann hon. Jag spenderade resten av kvällen med att charmigt titta upp under luggen för att hitta henne i publiken. Helt plötsligt så fylldes dansgolvet av entusiastiska kvinnor. Jag blev förundrad över min nya egenskap att locka publik och koncentrerade mig på det resten av kvällen.
När jag återvände till skolan så blev jag chockad när jag såg att tjejen som jag letat efter i publiken hela sommaren började första årskursen med samma inriktning som jag – musik. Jag hade blivit helt exalterad och fick senare reda på att tjejens namn var Ellie. Så fort jag tänkte hennes namn så gick en rysning genom min kropp och direkt ner till mitt skrev. Jag motade snabbt bort de tankar som jag så ofta försökte undvika. Jag skämdes över att jag ens låtit mig sväva in på dessa minnen en kväll som denna.

Jag vände mig mot Axel och började fråga ut honom om bruden som han drog hem efter min förra spelning. Hans ingående berättelse suddade bort mina egna syndiga tankar tills jag kunde stänga den lådan i huvudet, låsa och slänga bort nyckeln.
Axel bromsade in utanför klubben, jag drog ut min gitarr och vi gick skrattandes mot ingången.

















KAPITEL 3, Ellie

Jag slängde på mig min svarta lilla fodralklänning som kramade om min kropp på precis rätt ställen. Till det slängde jag på mig lite silvriga armband och ringar. Inget märkvärdigt, men ändå en snabb och snygg fest-look. Håret lät jag hänga rufsigt och rama in mitt ansikte. Jag tittade mig i spegeln och funderade på att lägga på lite ögonskugga, det blev en diskret sotning och lite extra färg på ögonbrynen. Eftersom min stil var enkel ikväll så slängde jag på mig dramatiskt vinröda klackar. Jag tittade på klockan, det hade tagit 20 minuter att göra mig i ordning. Jag greppade min klassiska gråa kappa och tog den under armen. När jag kom utanför dörren så möttes jag av en varm sensommarbris. Klockan hade precis slagit tio och stan skulle snart vakna till liv. Den blinkande skylten till Jerry’s tändes när jag gick innanför dörrarna. Värden log igenkännande mot mig när han tog emot min jacka och hängde upp den. Jag och Mikael brukade hänga här och titta på när Gabriel spelade. Men det senaste året hade jag inte velat följa med. Mikael hade inte riktigt koll på sin gräns när det gällde alkohol och han blev ofta ganska odräglig. Jag orkade helt enkelt inte med det mer. Jag slog mig ner vid baren och vinkade till bartendern Jimmy.
”Nämen hallå, Ellie! Det var inte igår!” Han kom mot mig med ett stort leende på läpparna.
”Hej, Jimmy! Du vet, vissa har ett riktigt arbete att gå till”, sa jag lite skämtsamt. Han spärrade upp ögonen lite när jag skrattade och instämde sedan i skrattet.
”Fan, Ellie, du blir bara snyggare för varje gång jag ser dig”, Sa han med ett snett leende.
Jag kände mig lite obekväm och viftade bort honom. Jag kände allt för väl till Jimmys typ och jag skulle aldrig gå på den femman. Jag bad honom om en öl och fortsatte konversationen.
”Har Gabbe kommit in ännu?”
”Ska kolla! Vänta lite”, han kallade dit vakten och deras läppar rörde sig. De hade börjat höja musiken nu så jag hörde inte riktigt vad de sa. Jimmy återvände.
”Nej han är inte här ännu, men han borde komma snart. Han ska ju rigga upp och fixa med ljudanläggningen du vet.” Jag nickade och tog en klunk av min öl.
”Jag sätter igång med ljudanläggningen åt honom så länge. Vart har han grejerna?”
”Där bak”, sa Jimmy och pekade mot ingången bakom baren.
Jag höll upp ölen och tittade frågande på honom.
Han nickade och sa ”Det är okej, säg till om du vill ha något mera sen så drar vi det på Gabbes gage”, skrattade han.

Med min öl i handen gick jag bak baren till det lilla mörka rummet. Jag tände lampan. Rummet hade en sliten grön 70-talssoffa och ett brunt billigt IKEA-bord. En brun skinnfåtölj som inte alls passade till soffan stod vid sidan om. I ena hörnet av rummet stod en av Gabbes gitarrer och en förstärkare. Högtalarna låg under skynken på mjuka soffkuddar. Jag började sakta plocka fram lite sladdar och drog bort skynket som låg över mixerbordet. Jag fällde upp mikrofonstativet och kopplade ihop mikrofonen med sladden. När jag såg den akustiska gitarren som stod lutat mot väggen så kliade det i fingrarna. Det var längesen jag spelade nu, det var en värld som jag hade lämnat för längesen. Jag tittade mot dörren, det hördes bara en massa sorl utanför. Jag tog tag i gitarrhalsen och satte mig på den rangliga pallen som stod bredvid högtalarna. Jag la gitarren mot knäet och kände samma lugn som alltid när jag gjorde något som hade med musik att göra. Jag placerade ut mina fingrar, blundade och drog första ackordet. En rysning for längs min ryggrad. Jag fortsatte lugnt och lät mina fingrar komma ihåg ackorden åt mig. Efter en stund svävade jag in på en av mina favoritlåtar, ”Bed of roses” med Bon Jovi. Jag harklade mig och började sjunga, jag kände mig nöjd över att min röst fortfarande lät någorlunda bra. Hela rummet försvann och jag spelade och sjöng lugnt för mig själv. Jag mindes när jag sjöng den för publik första gången.
Det var första ring på gymnasiet. Terminens första konsert skulle gå av stapeln och min sånglärare hade övertalat mig att sjunga ”Bed of roses”. På den tiden så kunde jag bara några få ackord på gitarr så min sånglärare hade frågat en kille i sista årskursen om han kunde kompa mig. Nästa lektion möttes jag av Gabriel och en gitarr. Min sånglärare hade lämnat oss till att repa ifred och jag minns att jag hade känt mig nervös. De kommande två veckorna så blev sånglektionen den tiden på veckan jag såg fram emot som mest. Gabriel var väldigt skicklig på gitarr och la en vacker stämma på refrängerna. Först hade jag varit lite generad över vårt tidigare möte under sommaren när jag plankat in på en av de lokala krogarna. Men han nämnde det aldrig så jag släppte det. Det mystiska som jag hade sett i hans ögon fanns kvar, det gjorde mig galen. Jag ville skala av honom lager för lager och ta reda på alla hans hemligheter. Varenda gång han tittade på mig under repen så var han blick så pass het att jag kände mig febrig.
Jag behaglig rysning gick igenom mig och jag stannade mig själv innan jag hann minnas fler detaljer.
Då hördes en dov duns och en rörelse i ögonvrån fångade min uppmärksamhet, jag vände mig chockat om mot dörren.










KAPITEL 4, Gabriel

Jag frös till is. Jag hade precis klivit innanför den ljudisolerade dörren med en ölflaska i handen och gitarren i den andra när en ängels röst och en massa ljuva minnen naglade fast mig på tröskeln. Hon satt med ryggen emot mig på min pall. Hon bar en svart, tight klänning som visade hennes kurviga och sexiga kropp. Det ljusa håret föll som ett guldigt virrvarr över hennes axlar.
Ellie fick mig nästan alltid att tappa andan men jag brukade kunna dölja det. Det var förbjudet område för guds skull. Men ikväll var det annorlunda, jag kunde inte hejda mig. Jag smälte till hennes hesa röst, den sjöng om sängar och rosor och var full av löften som kunde få vilken man som helst att skruva på sig. Det var så länge sen jag hörde henne sjunga, och så hittar jag henne här - sjungandes just den här låten. Den var fylld av minnen som jag inte fick minnas. Bilder flög framför mina ögon, en smekning på en bar axel, Ellies huvud tillbakalutat med blottad hals, vassa naglar rivandes på min rygg och heta kyssar överallt där det gick att kyssas.
Jag väcktes ur mina drömmar av en dov duns. Dörren slog igen bakom mig och Ellie vände sig om snabbt. Hennes blåa och genomträngande ögon var först fyllda av chock, sen fylldes de av igenkännande och glädje och efter det blev de generade och hennes kinder blev härligt rosa.
Det var få kvinnor som kunde komma undan med en så pass enkel stil och ändå se ut som en gudinna. Jag synade henne från topp till tå och slickade mig längs underläppen, som gensvar öppnade Ellie munnen en aning och andades ut. Vi bara stirrade på varandra som om vi aldrig skulle bli mätta. Tillslut skiftade något i Ellies ögon och hon grep tag med tänderna om sin underläpp. Hon försökte nog sansa sig men det gjorde mig bara mer upphetsad. Jag visste mycket väl hur den där läppen smakade och det ryckte till i kuken när jag tänkte på det. Plötsligt tittade Ellie ner och bröt ögonkontakten mellan oss. Fan, det var sådant här som inte fick hända. Jag hade lyckats kontrollera det bra de senaste åren men ikväll var jag inte på min vakt.
Ellie räddade den pinsamma situationen och började lägga ifrån sig gitarren.
”Jag lånade din gitarr”, sa hon ursäktande.
”Jag hörde det”, svarade jag och slängde iväg ett ansträngt leende. Jag följde henne med blicken och såg henne sätta tillbaka gitarren mot väggen. Min kropp började lyda mig och jag gick mot högtalarna. I förbifarten så stannade hon mig och gav mig en kram. Det var som att det vi nyss upplevt inte hade hänt.
”Hej! Det var längesen! Hur är det med Sandra?”, frågade hon och lämnade min famn. Tomheten efter henne sved. Nej, sa mitt undermedvetna, nu får du släppa detta! Skärp dig för fan! Hon är din brors flickvän! Tänk på Sandra! Jag tvingade mig själv tillbaka till verkligheten.
”Jo, det är bara bra. Hon är och spanar in en ny klädaffär i stan ikväll.”
”Aha, funderar hon på att byta jobb eller?” Frågade Ellie lättsamt.
”Nej, inte precis, det handlar nog mer om att spana in konkurrensen och visa huggtänderna lite”, sa jag och log. Stämningen kändes med ens mycket lättare.
”För modebranschen är en riktigt blodig historia”, skrattade hon.
Jag kände mig glad när hon skrattade och jag stämde in. Sakta med säkert förträngde jag vårt möte.
Ellie hade börjar preppa upp sladdarna och stativet. Vi hjälptes åt att plocka fram allt som skulle ut på scenen. Det började bli jobbigt att vara ensam i ett ljudisolerat rum med henne så jag började bära ut högtalarna.
Jag bestämde mig för att ta en nypa luft och jag gick ut på krogens uteservering. Jag lät den svala luften skölja över mig. Det duggade lite lätt och jag lät dropparna skölja väck de känslor och minnen som jag hade för Ellie. Jag hade lärt mig att kontrollera detta, jag visste hur jag skulle trycka undan det. Men ibland var vår kemi så fysisk att den inte gick att hålla i schack. Kroppen hann reagera innan hjärnan hann fatta vad som hände och sen var man fast. Jag älskar min bror, visst han kan vara värsta drummeln ibland, speciellt mot Ellie, men det har inte jag med att göra. När jag samlat mig gick jag in igen. Jag möttes av Axel.
”Vart tog du vägen, mannen?” Sa Axel högt och överröstade musiken. Han luktade öl.
”Jag skulle bara ut och ta lite luft, har du fått fram mixerbordet?”
Han nickade och la skrattandes en arm om mina axlar. Vi slog oss ner vid vårt vanliga bord som låg lite avsides. Det var minst en timme till jag skulle börja spela.
Ellie stod i baren och pratade med Jimmy. Jag blev irriterad när jag såg Jimmy lägga på sitt charmigaste leende samtidigt som han bjöd henne på alkohol. Jag hade sett honom göra så många gånger med olika tjejer, supa dem under bordet med gratis alkohol för att sedan ta hem dem och knulla dem när de var halt medvetslösa. Axel avbröt mina hatiska tankar när han följde min blick för att se vad jag stirrade på.
”Fy fan vad Ellie är snygg, hur fan har din okänsliga brorsa lyckats landa henne?” Stönade han.
”Mikael är inte okänslig”, försvarade jag.
”Nej, han är bara jävligt bra på att undvika känslor”, skrattade Axel.
”Kanske det är så”, sa jag motvilligt.
Jag ville inte snacka skit om brorsan, men många gånger så undrade jag också vad Ellie såg hos honom. Att han flera gånger behandlade henne likgiltigt gjorde inte saken bättre. Om Ellie hade varit min så hade jag aldrig låtit henne lämna sängen, och jag skulle aldrig låta henne gå ensam till en bar om jag själv befann mig i ett annat land. Alla män som träffade Ellie trånade efter henne, jag hade dött av svartsjuka. Det gjorde jag redan, och hon var inte ens min! Sandra var min. Jag var tvungen att påminna mig om varför jag älskade Sandra. När vi träffades så hade Sandras hasselnötsbruna ögon fångat min blick i publiken. Hennes mörka och moderna page fick henne att se väldigt chic ut. Hon klädde sig alltid elegant och det låg aldrig ett hårstrå fel på hennes huvud. Hon hade kommit fram till mig efter spelningen och frågat efter en privat visning. Jag hade gett henne vad hon hade bett om och det var tänkt som ett vanligt engångsligg. Men Sandra var enkel att umgås med. Hon var lätt att förstå sig på och de känslorna som jag kände i hennes närhet var lätta att hantera och känna. Så länge det såg bra ut utåt så struntade Sandra vad som hände bakom stängda dörrar. Det var annat med Ellie, i hennes närhet blev jag varm och förvirrad. Jag tappade bort mig själv. Det fick inte hända igen.
Jag tittade mot baren igen och såg att en annan man hade kommit fram och satt sig på barstolen bredvid Ellie. Jag satte nästan ölen i halsen när jag såg honom böja sig fram och med förförisk blick viska något i hennes öra samtidigt som hans fingrar smekte hennes öronsnibb. Jag sänkte det sista av ölen snabbt som fan och lämnade en förvirrad Axel bakom mig. Mannen hade nu placerat handen på hennes svank och Ellie såg obekväm ut.










KAPITEL 5, Ellie

Mannen som satt framför mig luktade sprit. Han hade presenterat sig som André och kommit med ett ordentligt oanständigt förslag som jag vänligt tackat nej till. Jag hade därefter lutat mig bort från honom och hoppats på att han kunde läsa signalerna, men istället hade jag fått en hand på svanken som jag inte ville ha där. När jag började vrida mig loss gick hans hand mot höften och greppet hårdnade. Jag hörde honom andas fortare och det verkade som att han tände på min motvilliga inställning. Jag började känna panik när jag kände hans andedräkt bakom cigarettgula tänder och hans ögon såg nästan svarta ut under det ljusbruna gelé-stylade håret.
Han var nog några år äldre än mig och betydligt mycket större, jag skulle inte ha någon chans. Jag började söka efter Jimmys blick men han stod borta och samtalade med en annan kvinna i motsatt ände av baren.
Då kände jag en närvaro som jag aldrig tog miste på, speciellt inte efter tidigare ikväll. Gabriel ställde sig bakom mig och la en hand om mina axlar som om han ägde mig och utstrålade ren fientlighet. Jag kände kemin redan innan han hade tittat mig i ögonen.
Kvällens tidigare incident mellan oss låg fortfarande kvar på tungan och huden kändes fortfarande stickande.
Jag kunde inte förklara känslorna som jag fick för Gabriel, jag brukade inte behöva det eftersom att jag var bra på att dölja dem. En gång i tiden hade det kanske kunnat bli vi, men vi förstörde det. Nej, det är en underdrift, vi krossade det i små spillror och stampade på dem efteråt. Jag trodde aldrig att jag skulle behöva se honom igen. Jag flyttade till en annan stad och träffade en annan man som var motsatsen till Gabbe. Det enda jag visste var att vi kom från samma trakter, hur skulle jag kunnat gissa att någon som var så olik mannen som jag en gång älskat förtärande mycket var hans bror! Och hans tvillingbror dessutom. Jag kunde fortfarande känna paniken när jag skulle träffa Mikaels familj för första gången och fick reda på hur det låg till.
Jag rös genom hela kroppen, jag vet inte om det berodde på det obehagliga minnet eller på Gabriels arm som vilade på mina axlar.
”Hej, Gabriel”, sa han och räckte fram sin fria hand mot André, ”Ellies pojkvän”
Jag ryckte till vid ordet pojkvän och undrade om André hade sett den snabba skymten av lögn i mina ögon. Jag förstod att Gabriel ljög för att undvika bråk och en tuppfight. Han visste hur mycket jag skadades inombords när folk slogs. Min uppväxt hade präglats av en alkoholiserad far som blev väldigt aggressiv under berusning. Ibland hade aggressionen gått ut över mig och minnena av slagen hade bleknat med inte försvunnit. Gabriel, den enda som kände till detta, försökte därför medvetet undvika ett slagsmål trots att hans ögon avslöjade att han ville slå mannen sönder och samman.
”Pojkvän alltså”, sa mannen fundersamt och lutade sig en bit bort från mig. Han ignorerade Gabriels utsträckta hand. ”Du har inte lust att låna ut din flickvän några låtar på dansgolvet? Jag kan till och med bjuda på en whiskey”, fortsatte André.
Jag kände Gabriels kropp skälva av ilska bakom min rygg innan han slappnade av och svarade med svidande ton
”Hon är inte till salu och jag tror bestämt att hon har sagt nej till ditt sällskap. Jag skulle inte släppa henne för ens en refräng.”
Jag tittade upp på Gabriel men han undvek min blick. Han hade en testosteronladdad stirrtävling med André. Jag tror att Gabriel vann för André gav mig en sista syndig blick, slickade sig om munnen och gick därifrån. Så fort André var utom synhåll så lyfte Gabbe armen från mina axlar som om han bränt sig.
”Fan, du måste vara tydligare Ellie, du får ju för fan säga till på skarpen. Tänk om jag inte hade varit här?”
Jag hörde paniken i hans röst som stegrade och jag blev bara argare och argare på honom. Det var väl för fan inte mitt fel?
”Du ska akta dig för sådana män, de vill bara en sak och han såg dessutom ut att vilja skada dig på kuppen”, fortsatte han argt.
Jag drog efter andan och mötte hans blick, han förstod att jag tänkte tillbaka på en inte alls så lugn kväll i hans gamla lägenhet när vi hade krockat med varandra i typ 120 km i timmen i ett hetsigt gräl som gick över till en kväll med sanslöst vilt och våldsamt sex, den kvällen trodde jag att vi skulle förgöra varandra.
Gabriels blick mörknade och han röt till.
”Håll dig bara undan från sådana som honom ikväll!”
”Du bestämmer fan inte vilka jag får och inte får prata med. Jag hade situationen under kontroll och jag behöver inte räddas. Fan ta dig, Gabriel!” Jag kände ilskan bubbla över.
Jag vände dramatiskt på klacken med min drink i högsta hugg. I stundens hetta höll jag nästan på att välta ut innehållet över det redan klibbiga golvet.
Jag gick med arga steg mot utgången men tvingades stanna när jag hörde någon skrika mitt namn.
Det var Axel, Gabriels bästa kompis, och en av mina vänner också faktiskt. Han och Gabriel gick i samma klass på gymnasiet och Axel följde Gabriel överallt. Han var den enda i min och Mikaels umgängeskrets, förutom jag och Gabriel, som visste om vad som funnits i ett tidigare liv mellan Gabriel och mig. Han hade fått strikta riktlinjer från både mig och Gabriel att aldrig nämna det igen. Jag skakade av mig ilskan över vad som precis hade hänt och slog på ett leende mot Axel. Jag hade alltid gillat Axel, han kunde få mig att skratta som ingen annan. Han klappade inbjudande på platsen i soffan bredvid honom. Jag satte ner drinken lite för hårt i bordet.
”Oj, något som inte stämmer idag?” Frågade Axel ogenerat
”Nej, din kompis retar bara gallfeber på mig. Vad är det med honom idag?” Det var mer menat som en retorisk fråga men Axel svarade ändå.
”Han och Sandra har grälat… igen.” Axel rykte på axlarna eftersom detta var vardagsmat.
”Igen? Är de någonsin sams eller?” Sa jag irriterat. Jag var avundsjuk på deras eldiga förhållande, Mikael blev aldrig arg på mig och det var ömsesidigt. Men ofta fick det honom att verka helt passiv när det gällde mig.
”Lugna ner dig nu va, att vara bitchig klär dig inte Ellie”, sa han skämtsamt. Och självklart hade han rätt.
”Förlåt Axel, jag vet att Gabbe inte alltid har det så lätt”, sa jag och började känna en gnutta dåligt samvete över mitt beteende mot Gabriel. Han hade ju faktiskt hjälpt med ur en knipa som jag inte visste om jag hade kunnat lösa själv.
”Det är lugnt vännen, vill du ha något mer att dricka?” Han tittade ner på mitt numera tomma martiniglas.
”Ja, tack!” Sa jag varmt.
”Vad får det lov att vara damen?” Sa Axel högtidligt och gjorde en ograciös bugning.
”Jag behöver nog något starkare ikväll än en rosa drink, jag kör på en sexa whiskey tack.” Lite whiskey skulle säkert göra något åt knuten i magen.
Axel vände sig om och gick mot baren.











KAPITEL 6, GABRIEL

Det fanns ingen som kunde göra mig så arg som Ellie kunde. Jag hade ett ganska hett temperament och visst kunde jag och Sandra bråka, men ingen har någonsin gjort mig mer förbannad än Ellie en gång i tiden. Hon kom ihåg det. Det hade synts på hennes ansiktsuttryck vad hon tänkte på. Det hade varit vår sista kväll ihop. Jag ville glömma den men kunde inte hur mycket jag än försökte. Hon hade gjort mig illa så jag gjorde henne illa tillbaka, det vara bara det att vi gick för långt. Den kvällen förstörde vi det vi kallade för oss.
Jag blundade och stödde mig mer armbågarna mot baren samtidigt som jag tummen och pekfingret på näsryggen. Vad fan var det för fel på mig ikväll? Var det för att jag hade hört henne spela den sången? Det var så länge sedan jag fick ett sådant här… återfall, i brist på annat ord. Kanske jag kände att jag måste skydda henne nu när Mikael inte var hemma. Jag bestämde mig för att inte tänka mer på det. Jag skulle hitta Ellie och be om förlåtelse för incidenten med den sliskiga mannen vid baren.
Jag blev förbannad på nytt när jag tänkte på det. Mannens ögon hade utstrålat ren och skär ondska och jag såg vad han ville göra med Ellie, han var en man som njöt av att skada kvinnor. Jag tog ett skälvande andetag när jag föreställde mig Ellie i hans armar.
Axel dök upp bredvid mig.
”Du, brorsan, ta dig samman för fan, Ellie börjar ju undra.”, Sa han allvarligt. Axel var den enda som vetat om min och Ellies relation under gymnasiet. Han var också den enda som såg rakt igenom mig och visste hur jag egentligen kände. Han förstod också att min kärlek och relation till min bror inte var något jag kunde riskera för en brud som jag hade knullat en gång i tiden. Det han inte visste var att Ellie inte bara var en sådan brud.
Ellie och jag hade räddat varandra en gång i tiden, och sedan förstört varandra igen. Hon visste mina innersta hemligheter och jag kunde henne utantill.
”Ja, jag vet. Jag tappade det, du skulle sett killen som stötte på henne. Han var nog det äckligaste jag sett.”
Axel beställde en whiskey och jag tittade frågande på honom eftersom han inte drack något starkare än öl.
”Det är till Ellie”, förklarade han när han såg min frågande min.
När glaset med den guldiga vätskan kom så norpade jag glaset från Axel som flinade och visade fingret. Jag vände mig om med ett leende och gick mot soffan där Ellie satt. En ursäkt från min sida var på sin plats.
Jag hoppade in bredvid henne i soffan. Hon såg på mig med anklagande ögon. Jag skruvade på mig när de stora ögonen såg på mig. Hon plutade med läpparna och fnissade. Jag tittade förvånat på henne.
”Du behöver ju inte spränga de få hjärnceller du har kvar, Gabbe” sa hon skämtsamt, ”jag förstår, du är ledsen för vad som hände och jag förlåter dig”
Jag log tacksamt mot henne och hoppades på att hon såg hur ledsen jag var över vad jag sagt till henne.
”Det var inte meningen att det skulle låta så”, sa jag ursäktande, ”jag ville bara att han skulle lämna dig ifred.”
”Det såg du till”, sa hon och såg på mig. ”och förlåt mig med, det var inte meningen att brusa upp när jag egentligen borde tackat dig för att du räddade situationen”
Sen började vi prata ikapp oss. Jag fick reda på att både hon och Mikael hade mycket på jobbet. En sorgsen rynka bildades mellan hennes ögon när hon pratade. Det kliade i mina fingrar, jag ville släta ut den och sudda bort det där uttrycket. Jag började prata om inspelningen av min nya låt och det verkade muntra upp henne. Hennes ivriga frågor om låten gav mig ny energi och jag kände mig nöjd över att ha lyckats få henne på andra tankar.
”Jag hörde att du och Sandra hade bråkat igen”, konstaterade hon.
”Jaså, den där jäkla Axel har en ganska slapp käft”, sa jag skämtsamt. Ellie log mot mig, men hon lät mig inte komma undan. Hon ville att jag skulle ge henne en utläggning.
”Det var inget jättebråk” suckade jag och drog handen genom mitt kastanjebruna och halvlånga hår. ”Många gånger så känns det som att vi har samma bråk om och om igen”
Ellie såg på min med en blick som jag inte kunde gömma mig ifrån.
”Sluta titta på mig sådär”, bad jag. Jag önskade att hon bara kunde släppa det. Jag gillade inte att prata om mig och Sandra med Ellie. Det kändes fel. Sandra ogillade Ellie, hur det kom sig hade jag ingen aning. Jag hade försökt fråga henne flera gånger varför hon och Ellie inte kom överens, då brukade hon bara vifta bort det.
”Jag vill bara att du ska må bra, Gabriel”, sa Ellie med eftertryck.
Jag älskade att höra mitt namn komma ut från hennes läppar. Det skulle vara så enkelt att bara böja sig fram och fånga mitt namn med mina egna läppar.
”Vad kul att du sjunger igen”, sa jag och bytte medvetet ämne.
Hon skruvade lite generat på sig med ett ursäktande leende.
”Ja, det var längesen”, svarade hon och sköljde ner det sista av whiskeyn, ”jag hade nästan glömt bort hur man gjorde”, fortsatte hon med en grimas efter att den starka drycken hade nått hennes smaksinnen.
Jag räknade till tio för att inte anmärka på att hon kanske inte borde dricka så stark alkohol. Hon skulle inte gilla att jag upp-märksammade det.
”Har du lust att komma upp och sjunga en duett med mig sen?”, frågade jag entusiastiskt. Hon såg tveksam ut.
”Nja, du har haft så många års extra övning nu sen jag la av att jag ligger i lä, jag skulle nog inte kunna matcha din röst ikväll”, skrattade hon och tryckte ner sig själv. Hon tystnade när hon såg min besvikna blick.
”Ah, något lätt då da”, suckade hon och gav med sig.
Jag trodde aldrig att hon skulle ge sig! Jag gjorde mitt bästa för att dölja förvåningen när jag sa: ”Härligt, Ellie! Jag säger till när du ska komma upp på scen!”



Fortsättning följer…

Författare:

Publicerat

Dela: