Liliths öden Del 2

Liliths öden - Nära nutid

Lilith hade äntligen lärt sig att leva tillsammans med andra män än Sith. Hon hade inte haft något val och hennes högmod hade långsamt, plågsamt långsamt brutits ner. Hon hade fått lära sig att hon minsann inte var förmer än någon man. Att hon dög till att föda vilken mans barn som helst. I sitt nuvarande liv hade hon fötts till en kvinnlig negerslav i amerikanska södern i början och mitten på 1800-talet. Hon hade tvingats föda barn till manliga negerslavar. Det hade inte varit lätt för henne eftersom männen förståndsmässigt hade framstått som lätt efterblivna. Men alla andra hade tyckt att det var en utmärkt lösning. Det var ju viktigt att just hon som var mer intelligent än de flesta av sina medslavar födde barn. Lilith hade inget annat val än att foga sig men rädslan att hennes barn skulle bli mer lika papporna hindrade henne från att knyta an ordentligt till sina barn. När hon betraktade dem kände hon bara sorg. Hon tyckte att det var orättvist att inte hennes barn skulle få samma chanser i livet som de vitas barn. Vid närmare eftertanke insåg hon att det inte spelade någon roll hur intelligenta hennes barn blev. Deras intelligens skulle ändå vara helt bortkastad eftersom de skulle födas, leva och till sist dö som slavar. Vad fanns det egentligen för vits med ett sådant liv. Att hon blivit född till neger var och skulle för all framtid förbli helt meningslöst.

Ett annat syfte med att låta Lilith födas till och leva som negerslav var att kraftigt begränsa hennes frihet och rörlighet. Hon hade aldrig och skulle heller aldrig tillåtas bestämma själv vad hon ville göra och vilka hon ville umgås med eller vilken man hon ville leva tillsammans med. Inte heller vems barn hon skulle föda fick hon bestämma. Lilith hade fått känna på dessa restriktioner på flera olika sätt i sina tidigare liv. Det var inte första gången Lilith var slav. Hon har varit kvinnlig slav under gamla testamentets tid och under det romerska imperiets dagar. Under medeltiden berövades hon upprepade gånger alla sina rättigheter och tvingades leva ett ofritt liv som kvävde all hennes livslust. Oftast var hon helt utlämnad åt männens godtycke. Det var i och för sig ett öde hon fick dela med de flesta av den tidens kvinnor. Skillnaden var bara att hon ibland försökte göra motstånd med än större inskränkningar av hennes rörelsefrihet som följd. I flera av sina liv levde hon mer innanför olika väggar än utanför och det var inte för att hon begått några brott eller att hon själv valt att göra det. Och framtiden såg inte ljus ut den heller.

Efter att Lilith tvingats leva som neger under 3-4 liv föds hon igen till en vit kvinna. Hon befinner sig på den amerikanska östkusten runt sekelskiftet. Lilith bor med sin mor, som är änka, i Savannah. Hennes väg kommer redan i unga år att korsas av personer som i tidigare liv alltid förföljt henne. Det var en kvarleva från den förbannelse som lästes över henne en gång för så länge sedan av Ledaren själv. Dessa personer gjorde sitt yttersta för att få in Lilith i sitt gäng. Inte för att de ville ha henne som vän utan de ville istället ha henne som en slags piga som kunde göra alla de trista sakerna som ingen annan ville göra. Som städa, tvätta, handla, laga mat och springa ärenden. Men i detta liv hinner de inte förstöra så mycket av hennes liv. I det här livet har hon stort stöd av sin mor som är en stark kvinna och så kommer även Sith till hennes undsättning. Lilith och Sith har genom alla tider haft kontakt med varandra även om den inte i alla liv varit fullt så hållbar. Men i detta liv blir Sith hennes allra förtrognaste. Och hon hans. I det här livet lyckas de skapa ett band mellan sig som ingen kunde bryta. Hon lämnar sin mor tidigt och följer med Sith, eller Jack som han kallar sig, ut på vägarna i hans nyförvärvade bil. När de tröttnat bosätter de sig tillfälligt i New Orleans.
Lilith skulle snart vänta Siths barn men tappar krafterna av den svåra förlossningen så hon blir mer eller mindre sängliggande nästan ett år. Barnet lämnas bort till fosterföräldrar. Efter drygt ett år återgår Liliths liv till det normala. Saknaden efter barnet var till en början inte så stor eftersom minnena av sonen var för svaga för att hennes moderskänslor skulle ha haft tillräcklig tid att väckas ordentligt. Men med tiden skulle saknaden växa sig stor efter något väsentligt i hennes liv som tagits ifrån henne. Ibland överväldigas hon av sorgen men vid dessa tillfällen fanns alltid Sith till hands för henne. Han lindrade hennes smärta så hon orkade uthärda den och leva vidare.

Emellanåt kommer Lilith och Sith ifrån varandra men allt som oftast hittar de också tillbaka till varandra. Lilith kände sig under dessa perioder inte som en hel människa. Det var som om Sith varje gång tog med sig en del av henne själv och lämnade kvar resterna åt personer vars sällskap Lilith aldrig trivdes med. Dessa perioder var en utdragen plåga för henne och hon kände sig alltmer missanpassad i tillvaron som mest fylldes av en stark längtan efter Sith.

Hon mindes en episod ur sitt liv extra tydligt. Det hade börjat med att Sith hade gett sig av och lämnat henne kvar ensam i lägenheten i New Orleans. Problemet som dök upp omgående var att hon varken hade jobb eller pengar. När hon hade bott ihop med Sith hade det inte varit några problem. Trots att han inte jobbade stadigt någonsin lyckades han ändå på något sätt alltid skaffa pengar. Lilith hade naturligtvis sina aningar om hur det hängde ihop men valde att blunda inför det. Hon älskade Sith och brydde sig inte om hur han skaffade pengar om det betydde att de kunde tillbringa mer tid tillsamman. Men nu hade han övergett henne för tredje gången. De två tidigare gångerna hade han lämnat pengar åt henne så hon hade klarat sig bra. Dessutom hade han återvänt ganska snart. Den här gången hade pengarna tagit slut för Sith innan han hunnit ge några till Lilith. Nu fick hon klara sig själv bäst hon kunde. I det läget dök Dean upp från ingenstans. Han var en avlägsen bekant till Sith och han förbarmade sig över Lilith situation. Att hon själv träffat honom flyktigt under de tidiga tonåren är inget hon minns och han påminner henne inte. Han var nu inte beredd att betala någon hyra men han erbjöd henne att följa med ut på vägarna i hans bil. Egentligen hade ju inte Lilith så mycket att välja på. Stannade hon kvar skulle hon snart bli vräkt eftersom inte hade några pengar till hyran. Turen att hon snabbt skulle hitta någon annan som var villig att betala eller låna henne pengar vågade hon inte förlita sig på. Förresten så tyckta hon att Dean var en trevlig och snygg kille. Inte som Sith kanske men definitivt snyggare än de flesta andra män så hon följde med honom utan alltför stora betänkligheter.

Efter att ha bilat runt planlöst under några veckor hamnade de i Huntsville som var en oansenlig liten håla i norra Alabama. Där fanns visserligen ett hotell men inte så mycket mer. Hon och Dean skulle förmodligen ha passerat hålan som hastigast bara om det inte varit för att Lilith mot sin vilja blev kvarhållen eftersom polisen ansåg henne vara ett vittne till en brutal kvinnomisshandel på hotellet samma dag eller natt som hon själva befann sig där. Poliserna misstog sig men brydde sig inte nämnvärt om det. Det fanns andra orsaker till kvarhållandet. Liliths situation blev hopplös när hon insåg att Dean hade rest sin väg och lämnat henne kvar. Av någon för Lilith obegriplig anledningen lät polisen bara hålla kvar henne men inte Dean. Lilith krävde att poliserna skulle släppa henne eftersom hon inget visste om misshandeln. Till sin förvåning släppte de ut henne ur häktet där hon hållits i förvar. De hade inte litat på att hon skulle ha stannat kvar utan gett sig iväg tillsammans med Dean istället. Vilket hon förstås hade gjort. Att hon bara fått tillfälle att ge sig av därifrån hade hon tagit den chansen direkt. Hon var besviken på Dean. Lilith ansåg att han hade svikit henne fullständigt. Hon undrade om hon någonsin skulle kunna förlåta honom denna nesliga handling. Hon visste heller inte vad hon skulle ta sig till. Utan pengar, bil, bostad och vänner. Men det var ett bekymmer som poliserna löste åt henne snabbt. De erbjöd henne jobb som mjölkerska på en av de större bondgårdarna. Poliserna kände bonden och visste att han behövde arbetskraft. Lilith tänkte avböja och sade att hon inte passade som mjölkerska eftersom hon aldrig hade mjölkat några kor. Det var något som hon kunde lära sig snabbt tyckte poliserna. De insåg att de hade fått en ypperlig chans att få in lite nytt blod i de inavlade släkterna som bebodde den isolerade och ensliga trakten. Under alldeles för lång tid hade traktens unga tvingats gifta sig med kusiner och till och med halvsyskon. En del av de yngre hade av den anledningen fötts med lindriga begåvningshandikapp. Om man kunde gifta in friska och normalbegåvade flickor utifrån kunde man kanske bryta den negativa utvecklingen. Nu hade en sådan flicka kommit till dem som en skänk från ovan. De hade blivit bönhörde verkade det som. Och att hon såg bra ut gjorde ju inte saken sämre. Det var den riktiga anledningen till att de hållit henne kvar i staden. Att de inte hade hållit kvar Dean berodde på att det fanns fler pojkar än flickor i bygden som var mentalt störda. Traktens flickor ville heller inte gifta sig med de mest störda pojkarna. Det var heller ingen som ville tvinga någon av dem att gifta sig. Ofta var pojkarna och flickorna släkt med varandra. Alla var naturligtvis inte det men det fanns heller ingen familj som ville se dottern i familjen gift med en enfaldig idiot. Lilith tillhörde ingen familj i trakten därför var det okej att tvinga henne till ett giftermål med vilken enfaldig idiot som helst. Dean lät de undkomma. Det räckte med en blick på den mannen för att vem som helst skulle förstå att honom skulle ingen kunnat tvinga in i ett giftermål med någon av traktens döttrar. Han fick undkomma för de hade ändå ingen större nytta av honom. Lika lite som någon skulle ha vågat sig på att tvinga Dean till giftermål vågade de sig på att tvinga honom till jobb. Som så många gånger tidigare fick alltså Lilith erfara hur olika män och kvinnor behandlades.
Lilith ställdes till slut inför ett ultimatum. Ingen försökte på något vis tvinga henne att börja jobba med något som hon inte ville. Men om hon så mycket visade sig ute på vägen utan någon vettig sysselsättning så skulle de fängsla henne för lösdriveri. Lilith försökte protestera. Dels hade hon ingenstans att bo och så menade hon att hon måste ju i alla fall ha rätt att gå efter landsvägen för att försöka få lift därifrån. Poliserna gjorde inte alls samma bedömning. På den här tiden var det fullt lagligt att sätta människor i fängelse för lösdriveri och poliserna tvekade inte enligt egen utsago att göra det. Så för att slippa sitta i fängelse var hon tvungen att acceptera deras erbjudande om jobb som mjölkerska. Det var bara det första steget i deras plan för Lilith men de ville inte skynda på för mycket. De var rädda att hon då skulle förstå deras egentliga avsikt och försöka smita. Det var bättre att hålla henne ovetande så länge som möjligt. Då behövde de inte lägga ner en massa möda på att bevaka henne också. Att de tänkte tvinga in Lilith i ett motbjudande äktenskap skulle hon få reda på tids nog ändå.

Lilith hade på känn att det var något skumt i görning. Hon visste också att hon befann sig långt från platser befolkade med normalt folk. Det bästa var kanske att spela med så mycket som möjligt. Hon tänkte inte stanna i en sådan här håla någon längre tid men hon ville inte göra dem mer vaksamma än nödvändigt. Hon skulle bli tvungen att låtsas som om hon accepterade deras bud. Vilka bud de än råkade komma med. Så fort som det sedan kom en chans att fly skulle hon ta den. Hon skulle först bara lura sina motståndare att tro motsatsen.

När Liliths motståndare märkte att hon fogade sig i deras önskemål visade de henne till rummet hon skulle bo i. Det var ett av många små rum i en stor byggnad. Man skulle kunna kalla dem för arbetsbostäder. De bestod av ett enda mörkt rum med en liten vedspis. Utefter ena väggen stod en smal säng och utefter den andra ett litet bord med två små pinnstolar. Efter fjärde väggen fanns en smal bänk med vattenfat och vattenkanna där man kunde tvätta av sig nödtorftigt. På väggarna fanns några skåp och hyllor uppspikade. Där man kunde förvara sitt porslin om nu hade sånt. Lilith gick fram och öppnade luckorna och såg att det fanns en uppsättning porslin som räckte till en person. Hon antog att de andra rummen såg ut på ungefär samma sätt. De var avsedda för ensamstående arbetare som ännu inte hunnit skaffa familj. Ingenting av det som fanns i rummet var Liliths. Hon hade det bara till låns så länge hon hade ett jobb. Lilith tyckte inte att en tillvaro i detta rum skilde sig nämnvärt från en tillvaro i ett fängelse. Trots det var det bättre än en ensam tillvaro på de långa ödliga vägarna. Det kunde bli långa ensamma vandringar. Det var inte heller något som direkt lockade Lilith. Hon tittar ut genom det enda lilla fönstret. Glaset är sprucket och smutsigt. Man ser knappt igenom det.
Lilith får besök av sin arbetsledare. Han förklarar att det kommer en bil varje morgon och hämtar dem till gården för dagens arbete. Han kunde inte låta bli att skryta om den nya lastbilen. Med den gick det snabbt att få ut arbetarna till gården. Förr tog det mycket längre tid. Då använde man sig av häst och vagn. Visst var det en isolerad trakt de bodde i men nog kunde de också ta till sig nymodigheter. Dummare än så var de inte. Förmannen gjorde ett enfaldigt intryck på Lilith. Vad hon inte visste var att han var bland de mer begåvade i trakten. Tids nog skulle hon få träffa de andra.
Det var sent på dagen och förmannen rådde Lilith att gå och lägga sig tidigt. Han skulle komma redan vid femtiden på morgonen och hämta henne och några till. Lilith följde hans råd och gick till sängs vid niotiden på kvällen.
På morgonen kom så lastbilen och hämtade Lilith och tre andra. Färden ut till gården tog 40 minuter. Där blev de välkomnade av bonden och hans fru. Lilith hade en klänning på sig som inte lämpade sig så bra för arbete på en bondgård. Hon fick därför låna två uppsättningar kläder av bondfrun. Två kjolar och blusar i grovt tyg. Och en klänning i samma grova tyg med utanpåfickor framtill. Lilith bytte om innan de blev serverade frukost i det stora bondköket. För att hålla nere deras lönekostnader så fick de frukost gratis av sin arbetsgivare. De fick 20 minuter på sig att äta sin frukost. Så var det dags för Lilith att börja sitt påtvingade arbete. Hon låtsades vara nöjd med tillvaron men planerade tyst för sig själv hur hon skulle komma därifrån snabbast möjligt.
Liliths plan gick ut på att jobba så länge så att hon fick ihop tillräckligt med pengar så att det räckte till en enkel tågbiljett bort från Huntsville till vart som helst. Hon hade insett att hon aldrig skulle kunna lifta därifrån. Det kom alldeles för få bilar till denna gudsförgätna trakt. De få bilar som körde omkring på vägarna tillhörde folk i trakten. Lilith litade inte på någon av dem så hon bestämde sig för att ta sig därifrån med tåg. Men till det behövde hon pengar till en tågbiljett men också lite pengar så hon skulle klara sig åtminstone några veckor på resande fot. Hon hade ingen aning om vart hon skulle ta vägen eller vad hon sedan skulle ta sig till. Men resa iväg tänkte hon göra för allt annat var bättre än att stanna på denna hemska plats.
De närmaste veckorna jobbade och slet Lilith för brödfödan. Hon mjölkade kor och mockade kodynga. Hon tog också hand om hästarna på gården men det var, i motsats till det andra, en rätt så trevlig sysselsättning. Efter en månad fick hon sin första lön. Det lilla som sedan var kvar efter en månad sparade hon i en burk. Burken lät hon stå inne i skåpet med porslin. Hon ville inte gömma det alltför väl. Om de skulle få för sig att leta efter pengar i hennes lägenhet och sedan hittade pengar väl undangömda skulle de bli väldigt misstänksamma. Det visste Lilith så hon lät burken stå väl synlig i skåpet. Hittade de burken kunde hon skylla på sin fåfänga och säga att hon bara sparade till lite finare kläder och skor.
Lilith hade börjat få märkliga drömmar. När hon vaknade kom hon alltid ihåg sina drömmar som om det hade hänt i verkligheten. I hennes drömmar uppenbarade sig alltid Sith. Det hade varit hans idé att inte gömma undan pengarna för väl för det kunde väcka deras misstänksamhet eller vaksamhet om de kom på att hon lade undan pengar i smyg.
Sith hade haft rätt. Oanmälda kom bonden och polisen en dag och sökte igenom hennes rum. De hittade naturligtvis burken med pengarna men godtog hennes förklaring med en menande kommentar om kvinnors klädvansinne.

Två månader till med hårt och slitsamt arbete har förflutit. Arbetet har varit tröttsamt för Lilith som aldrig vant sig vid så hårt och ihärdigt arbete. Hon har fått blåsor i händerna och värk i armar, nacke och rygg. Men hon har också varit ytterst sparsam och sparsumman hade växt till sig ganska bra. Nu hade hon pengar som räckte till en tågbiljett men hon behövde även lite pengar för sin framtida försörjning.

Det var en påfrestande tid för Lilith men hon fick skön tröst i sina drömmar. I drömmarna träffade hon Sith varje natt. Han muntrade upp henne och gav henne vägledning. När det inte räckte kom han till henne. Det spelade ingen roll i vilken sinnesstämning Lilith befann sig i. Han lyckades alltid vidröra de rätta strängarna som fick henne att slappna av och hänge sig åt den naturkraft som var hans kärlek. En kärlek som endast var avsedd för henne, Lilith.

Efter ganska jämt tre månader hände något som avsevärt komplicerade Liliths liv. Hon fick påhälsning av sheriffen och ett par andra högre uppsatta män i det lilla oansenliga samhället. Ganska snart insåg hon att det var domaren och prästen. De ville förvissa sig om att hon mådde bra. De kunde se på en gång att hon var rätt så slutkörd. De passade då på och fråga om hon inte ville leva ett lite lättsammare liv. Lilith undrade vad de hade i tankarna. Det var lätt fortsatte de. Hon behövde bara gifta sig med någon av pojkarna i bygden så skulle hon slippa de plågsamt lång arbetspassen. De skulle även skaffa fram ett riktigt hus som de kunde bo i. Det enda hon behövde göra var att gifta sig och föda barn åt någon av traktens söner.
Lilith blev alldeles kall invärtes. Som om hjärtat plötsligt slagit om och istället för varm livgivande blod pumpade ut isande kall och förlamande blod i hennes kropp och lemmar. Hon hade varit förberedd på det mesta men inte riktigt på det här. Hannes tankar malde runt på högvarv. Hon fick inte väcka deras misstänksamhet. Hon fick inte ge dem anledning att bevaka henne mer än de gjorde nu. Hon var tvungen att avleda även den minsta lilla misstanken de kunde tänkas bära på.
Visst kunde hon tänka sig ett giftermål. Det ville väl alla flickor. Till och med med någon av traktens pojkar. Men det kom ju lite plötsligt. Kunde hon inte få, om inte betänketid, så i alla fall lite tid att smälta det hela. Hon var inte det minsta avvisande. Det kunde de se alldeles tydligt med egna ögon. Övertygade av hennes försäkran om den saken gick så sheriffen, domaren och prästen därifrån och lämnade Lilith ensam. Nu var goda råd dyra. Det visste hon. Nu om någonsin behövde hon Siths råd. Hon önskade med hela sin själsliga styrka att han skulle komma till henne om natten.
Precis som hon så intensivt önskat kom Sith till henne också den här natten. Det var som om hon blev frigjord, ja hennes själ åtminstone, från kroppen. De var alltid kvar i rummet men det fanns inget som kunde låsa ut Sith från rummet. Fastän hon låste omsorgsfullt varje kväll så dök han upp hos henne varje natt.
Sith lugnade ner Lilith. Det fanns inget att oroa sig för. Hon behövde bara fortsätta på samma sätt som hon gjort hittills. Spela med. Fördröja allt. Så länge det gick. Den dagen det inte gick längre skulle hon ta tåget därifrån. Det gick fyra tåg i veckan från Huntsville. En dag skulle hon sätta sig på ett av dem och låta det föra henne därifrån. Till dess skulle hon hålla sig kall.

De presenterade henne för mannen hon skulle gifta sig med. Slö. Det var det stående intrycket Lilith fick av mannen. Han hette Andy och hade en blond kalufs och var ett par år äldre än Lilith. Utöver det hade han vattniga och slöa ögon med intetsägande blick. En mun som slött hängde halvöppen hela tiden. Slö hållning. Slött språk och slö stämma. De sade att hon skulle få det så bra. Hon skulle få en bra make, eget hus och föda många rara barn och släktingarna i grannskapet skulle hjälpas åt att försörja dem.
Alla inblandade hjälptes åt med förberedelserna. För Lilith var det otänkbart att gifta sig med mannen. Men hon höll god min. Hon låtsades nöjd och belåten. Alla verkade väldigt nöjda och belåtna över detta arrangemang. Alla utom Lilith.

Det var tidig vår eller sen vinter beroende på hur man såg på saken. Det hade inte varit en kall vinter. Det brukade aldrig vara det. Det blev sällan minusgrader här. Men det var heller inte varmt vid denna årstiden. Om ungefär tre månader skulle det vara varmt. Behagligt varmt. Det var i början på mars. Lilith hade klargjort att hon alltid drömt om ett bröllop sent i maj. När det mesta står i blom. Både träd och buskar. Allt var så vackert då och då ville hon gifta sig. I vacker vit brudklänning. Gifte sig gjorde man bara en gång i livet. Denna enda gång när hon skulle stå brud ville hon att allt skulle vara perfekt. De hade tillmötesgått henne. Antagligen för att de tyckte det samma. Det var nu Lilith planerade att fullborda sin flykt. Hon hade knappt tre månader på sig.

Traktens folk förberedde bröllopsfesten. Lilith förberedde sin flykt. Hon skulle ta med sig en ansenlig summa när hon gav sig av. Sith hade frågat henne hur hon skulle ta med sig pengarna utan att väcka misstankar. Om någon fick för sig att visitera henne på dagen för flykten och hittade pengarna skulle de låsa in henne i huset för all framtid. Lilith hade inte tänkt på det så mycket och följde nu noggrant Siths instruktioner. Hon skulle sy en ficka på insidan av klänningen på exakt samma ställe där det redan fanns en ficka på utsidan. Ingen skulle se att där fanns en ficka. Där skulle hon förvara det mesta av pengarna. Allt annat skulle hon lämna kvar. Hon skulle inte ha någon packning med sig. Och hon fick aldrig ta pengar ur lönnfickan när någon såg på. Hon skulle alltid gå in på något damrum eller hotellrum om hon behövde ta fram pengar. Allt Sith sade åt henne lade hon omsorgsfullt på minnet. Hon lydde honom till och med när han sa att hon inte ens fick tänka på sin flykt. Lilith ansträngde sig för att låta sina tankar kretsa runt allt annat än sin förestående flykt. Hon vågade inte ta risken att någon skulle kunna läsa hennes tankar hur osannolikt det än verkade.

Efter två och en halv månad var Lilith redo att fly från sina fångvaktare. Som några gånger tidigare inför sin lediga eftermiddag sa hon till förmannen att hon skulle in till samhället och handla lite mat. Sin vana trogen letade han igenom hennes fickor utan att hitta mer än en struntsumma som skulle räcka till bröd och annat nödvändigt. Vad han inte visste var att Lilith hade åtskilliga sedlar instoppade i lönnfickan på andra sidan tyget. Lilith skyndade sig på för att hinna med bussens enda tur in till samhället på eftermiddagen. Därefter skulle den inte komma förrän på kvällen. Efter 40 minuter var bussen framme. Det var alldeles lugnt på den enda gatan som gick tvärs igenom samhället. Hon såg ingen som kunde tänkas känna igen henne. Hon hade tagit reda på att det gick ett tåg mot New Orleans just denna dag. Nu stod hon och väntade på det. Hon tittade sig nervöst runt omkring. Ingen bekant människa syntes till. Hon satte sig på en bänk under ett regnskydd och hoppades att ingen skulle få syn på henne. För en gångs skull var turen på hennes sida. Med lite ytterligare tur skulle de inte börja sakna henne förrän på kvällen när alla brukade samlas innan man gick för att sova. Så dags borde hon vara framme i New Orleans. Nu satt hon på tåget på väg från sin fångtillvaro. Hon hade lurat alla grundligt. Hon kände sig smått nöjd med att hon så totalt hade lyckats föra dem alla bakom ljuset. De som trodde att de varit så smarta hade hon överlistat. De som hade trott att de visste var de hade haft henne hade hon lurat i grunden. Nu var hon på väg mot den efterlängtade friheten. Huntsville lämnade hon bakom sig. Hon hade lämnat allt bakom sig. Ingenting hade hon tagit med sig. Det enda hon ägde var kläderna hon hade på sig. Och så förstås pengarna i lönnfickan.
Lilith funderade på hur hon skulle gå till väga när hon kom fram. Hon visste inte vad som väntade henne. Hon tänkte på sina nattliga drömmöten med Sith. Det var inget som hon begrep något av. Hon undvek att tänka närmare på det. Hon skulle ändå inte bli det minsta klokare av det. Hon hade bara följt hans anvisningar. Hon undrade om han väntade på henne någonstans. Vid framkomsten skulle hon gå till det kafé som hon och Sith ofta hade suttit i. Hon hoppades att han tänkte i samma banor. Hon visste att han var eftersökt av polisen. Han hade varit på hotellet den där dagen när kvinnan blev misshandlad. Lilith hade sett honom och kvinnan tillsammans. Hon hade till och med pratat med dem. Kvinnan hade varit nedlåtande och oförskämd mot Lilith. Det kunde inte Sith tåla och hade därför misshandlat henne. Lilith hade inget sagt om det till polisen. Hur skulle hon ha kunnat göra det. Sith hade ju gjort det för hennes skull.
Sith väntade redan på henne. Hon kände inte igen honom. Det var bra. Om inte hon kände igen honom på en gång torde inga andra heller göra det. Han hade rakat av sig sitt bruna underbara hår och anlagt en skepparkrans. Han såg grymt och djuriskt sexig ut i sina nya look. Hon stirrade på honom fortfarande när han tog ett stadigt tag runt hennes arm och förde iväg henne till den svarta bilen. Det tog flera sekunder innan hon kunde slita blicken från honom. Lilith var inte sig själv på flera dagar. Men en dag efter bara några veckor väcktes hon bryskt ur sin drömtillvaro. Under tiden som Sith var ute på ett ärende slog polisen till i den inkvartering som hon och Sith höll till vid. Ett gammalt övergivet hus en bit utanför staden. Poliserna förde med sig Lilith till stationen. Där höll de kvar henne i flera dagar men eftersom hon inte gjort sig skyldig till annat brottsligt än att umgås med Sith var de till sist tvungna att låta henne gå. De hoppades att hon skulle föra dem till Sith men hon visste inte var han fanns.

Lilith hade alla sina pengar fortfarande i behåll. Hon hade levt på Siths pengar. Hon hade inte gjort slut på hans pengar heller. Faktiskt hade hon pengar så att det räckte till hyra i sex månader. Hon hade hittat en lagom lägenhet att hyra. Nu satte hon sig att vänta på att Sith så småningom skulle dyka upp. Han dök återigen upp i hennes drömmar. Detta konstiga fenomen. Den här gången vägledde han henne ut från staden. Hon fick genast lift och insåg att det förmodligen var Siths förtjänst. Det var kusligt men också upphetsande. Hon undrade hur han bar sig åt. Hon hade inget att vara rädd för. Hon hade hans ynnest.
Men tiden börjar rinna ut för dem. Sith var fullt medveten om det men sa inget till Lilith när han kom henne till mötes. De får några dagar tillsammans i det fria innan polisen griper dem bägge. Men med hjälp av Siths oförklarliga krafter släpper poliserna dem fria redan dagen därpå.
Det blev en förvirrad tid för Lilith. Hon försökte lägga saker på minnet men det hända hela tiden nya saker som suddade ut de gamla. Hon var likt stormens öga. Hon märkte inte mycket av händelserna men visste att de fanns där runt omkring henne hela tiden.

Året var1920 och Sith som tidvis levt ett riktigt gangsterliv har nu tröttnat på sin tillvaro. Han stannar evinnerligt hos Lilith och flyttar in i hennes lägenhet. I det här läget kulminerar våldet i deras liv som slutar med att två poliser blir dödade vid deras lägenhet. Sith tar då med sig Lilith på ett sista avgörande uppdrag som slutar med ond bråd död för dem bägge. Han kunde ju inte ha lämnat Lilith ensam kvar med vargarna. Han visste att de skulle ha hämtat henne och tvingat henne till en tillvaro som långsamt skulle kväva hennes livslust och i slutändan hennes liv. Sith ser sedan till att de blir begravda tillsammans i en grav som inte upptäcks förrän nästan åttio år senare.

Skriven av: Lilith