Linns sfär

Linn kunde känna förvandlingen tydligt. Från att ha varit en självupptagen människa med total fokusering på sig själv han hon förvandlats till en genuint människointresserad person. Förvandlingen hade kommit gradvis. Hon kunde minnas hur hon hade varit i sin ungdom. Nåja åren innan hon fyllde trettio då. Men man räknas ju som ungdom tills man är trettio hade hon blivit medveten om för länge sedan. Innan hon hade man och barn. Hon hade sett bra ut då. Hennes utseende kanske inte hade varit helt bildskönt men otvivelaktigt bra. Hon hade varit vältränad med en smidig och snygg kropp. Men hon hade alltid haft små bröst. De små brösten hade varit hennes svaghet men det hade hon kompenserat tiofalt med att träna upp sin kropp till fulländning. Hennes starkaste vapen hade varit de välsittande lagom slitna blåjeansen. Hade någon av hennes kvinnliga vänner eller för den delen bara bekanta vid något tillfälle försökt framhäva sin kvinnlighet genom att ikläda sig någon tajt tröja som framhävde större bröst än vad Linn hade så hade hon bara svarat med att vid nästa tillfälla ta på sig sina suveräna jeans. Det hade funkat lika bra varje gång. Men det var för många år sedan. Hon hade hunnit skaffat sig både man och barn nu. Faktiskt hade småbarnsåren lyckats upphäva den totala fokuseringen på det egna jaget. I alla fall under närmare ett tiotal år. Då hade hon ägnat all sin tid och uppmärksamhet på barnen. Hon glömde nästan av sig själv helt. Men lagom tills det yngsta barnet skulle börja på sexårsverksamheten återvände fokuseringen till Linns sanna natur. Hon hade tränat bort de överflödskilon som hon under ett flertal år hade burit på efter graviditeterna. Sedan dröjde det inte länge förrän hon var sitt forna jag. Från tiden före man och barn. Det var väl något som inte sågs med oblida ögon av alla men det var inget som bekymrade Linn. Inte det minsta. Nu skulle hon minsann ta igen de förlorade åren tycktes hon resonera. Och återigen blev hon till den kvinna hon en gång varit. Men den här gången utan sina beryktade jeans. Det var väl lika bra det för hon hade trots allt inte återvunnit den figur som hon en gång hade. Det skulle hon aldrig kunna göra. Men hon uppfann nya klädstilar som skulle uppmärksammas av andra. Både män och kvinnor. De väckte ofta beundran hos en del män. Dock inte alla. Och Linn hade heller inget emot att de väckte avund hos andra kvinnor. Det var hon ju van vid från sin ungdom. Kanske fick det henne att känna sig yngre. Som om inte så mycket tid hade förflutit sedan ungdomsåren. Så var det nog. Så man kan göra en summering och säga att fortfarande vid 40-års ålder ville Linn känna sig och bete sig som en ungdom. Tack vare ett ungdomligt utseende fungerade det ganska bra. Ja just bara ganska bra för även om Linn såg välbevarad ut så hade hon slutligen fått drag av den mogna kvinnan. Och denna mogna kvinnas drag passade inte helt ihop med den ungdomliga klädstil som Linn hade valt. Men sakta började insiktens frö gro i Linn. Vid mer än ett tillfälle tveka hon inför sina klädval. Skulle hon verkligen passa i en sån här kort kjol. Men hon slog till sist alltid ifrån sig tvivlet. Hon ville ju fortfarande känna sig ung. Nu har det gått ytterligare några år och insiktens frö har faktiskt lyckats slå rot. Linn har äntligen insett att hon inte kan förbli ung i all evighet. Men hon har lyckats att vända det till något positivt. För äntligen kan hon leva ut som riktig kvinna. Hon behöver inte vara och vill heller inte vara en tjej hela livet. Hon tycker att den kvinnliga delen av henne nu kan ta över en gång för alla. Hon ser ju trots allt fortfarande bra ut. Men hon ser mogen ut. Inte som en 25-åring. Vid 45-års ålder har hon dock ännu inte hunnit få några tydliga rynkor. Hon har förstått att hon vill uppleva en kvinnas alla faser. Inte bara tjejfasen. Det vore att begränsa sig något fruktansvärt. Det mest uppseendeväckande är ändå hennes syn på andra kvinnor. Med åren har en motvilja mot andra kvinnor växt fram hos Linn. Hon vet inte riktigt varför. När hon var yngre så kom hon bra överens med en del av sina väninnor. Då hade andra kvinnor en viss betydelse för henne. Men det kanske enbart berodde på att hon emellanåt ville ha en väninna att gå ut och ha roligt med. Om man såg riktigt krasst på saken vill säga. Nu kändes det som om till och med den betydelsen av andra kvinnor hade försvunnit. Hon behövde ju ingen längre nu när hon hade man och barn. Men det senaste året hade en annan syn växt fram hos Linn. Numera tyckte hon att andra kvinnor kunde vara både väldigt intressanta och spännande. Inte i sexuell bemärkelse utan i andra relationer kvinnor emellan. Till exempel på jobbet. Hon som hade haft lite svårt med kvinnor som var bättre utbildade än henne och lyckats bättre i sina yrkeskarriärer hade börjat se upp till kvinnor som lyckats ta sig upp en bit på karriärstegen. Hon som alltid känt sig otillräcklig i dessa kvinnors sällskap hade nu istället börjat beundra dem för deras ihärdiga strävan att ge männen en kamp och lyckas med sin karriär. Hon tyckte de var fantastiska och beundransvärda. Hon hade också kommit att inse att hennes eget liv blivit så mycket mer innehållsrikt av denna dyrkan av andra kvinnor. Det gick knappt en dag utan att hon fick förmånen att träffa och på nära håll bevittna dessa fantastiska kvinnor och deras förvärv. Hon såg fram emot varje ny dag på ett sätt som hon aldrig förr hade gjort. Det kunde ju bli en dag när hon återigen fick se dem uträtta något stordåd. Den framgångsrika karriärkvinna hade blivit hennes nya starka förebild.
Linn vaknade upp ur sina funderingar. Vem försökte hon egentligen lura. Hur mycket hon än bearbetade sin oförmåga att intressera sig för andra kvinnor så gick det inte. Fast det inte ens var ur sexuell aspekt så var det ändå helt omöjligt. Hon hade visserligen lyckats att ta sig ur den omogna fas som hon befunnit sig i så länge. Den fas som gick ut på att alltid vara attraktiv och sexig på den unga kvinnans vis. Vid 45-års ålder hade hon äntligen lyckats ta sig över till den mogna och medelålders kvinnans fas. Hon kände att hon inte längre behövde klä sig så utmanande. Hon hade insett att även en mer avslappnad och diskret klädstil passade henne. Hon behövde inte jämt försöka utmärka sig. Hon kunde istället känna medlidande med de unga kvinnor som befann sig i den fas som hon själv så länge befann sig. Hon om någon visste ju hur påfrestande det kunde vara att alltid försöka vara sexig och attraktiv. Hon var nog inte ens avundsjuk på dessa unga kvinnor för deras ungdomliga skönhet. För hon visste ju att det fanns många som uppskattade den mogna kvinnans skönhet också. Däremot var hon nog lite avundsjuk på välutbildade kvinnor med bra jobb. För hon hade aldrig lyckats lära sig hantera skillnaden mellan dessa kvinnor och sig själv. Hon visste att hon inte kunde konkurrera med dessa kvinnor. Det handlade ju inte om utseende utan om kompetens och kvalifikationer. Och eftersom hon bara hade utbildat sig på medelnivå så kände hon sig lite otillräcklig. En känsla som stärktes av att hon heller inte var karriärbenägen på samma sätt som så många av de högutbildade kvinnorna var. Linn hade under en tid försökt ändra sin inställning till dessa kvinnor. Hon tänkte att om hon lärde sig att beundra och se upp till dem så skulle hon en vacker dag tycka att de var ytterst intressanta och spännande. Och då skulle de ju berika hennes liv. Men hur mycket hon än försökte ändra sin inställning lyckades inte det. Inte på minsta sätt ens. Till och med Linn begrep att hon inte gärna kunde bestämma sig för att se ner på kvinnor som var bättre utbildade och förmodligen smartare. Hon kunde inte gärna känna sig förmer än kvinnor som lyckats nå framgång och lycka i arbetslivet. De var ju när allt kom omkring värda all den beundran och respekt som hon faktiskt försökte uppbringa för dem men som hon inte lyckades vidare bra med. Istället förblev dessa framgångsrika kvinnor anmärkningsvärt ointressanta och tråkiga i Linns ögon. Hon hade nu slutligen insett att andra kvinnor inte har någon större betydelse i hennes liv. Varken på jobbet eller någon annanstans. Kanske kunde kvinnor på exakt samma nivå och i samma situation som Linn betyda något för henne. Men hon kände så få kvinnor på den nivån. Faktiskt inte en enda. De som betyder något för henne är männen. Det hade de alltid gjort. Men allra viktigast är hennes barn. Hon känner nu att förlusten av utbildning och karriär inte är så stor. Den kompenseras mer än väl av två underbara barn. Barn som hon varit närvarande för hela tiden. Och med den vissheten kan hon låta omvärlden förbli en rätt så trist upplevelse. Hon känner att omvärlden inte längre är värd de ansträngningar som den kräver. Hon kommer även i fortsättningen att stanna i sin lilla sfär.

Skriven av: Ellen