Livet är en fest

Mamma var otroligt förvånad, men så glad, när hon tittade in i mitt rum och upptäckte att jag faktiskt låg där i sängen, och då slog det mej att hon säkert gjorde så varje lördag och söndagsmorgon, och aldrig hittade mej där... Men nu låg jag här och hon log mot mej och frågade om jag ville ha frukost.......


Musiken var så hög att nån omöjligt kunde höra vad nån annan sa, även fast man skrek. Jag satt tillbakalutad i ett hörn av soffan med en ölburk i handen, starköl, och en cigarett i andra. Bredvid mej satt min bästa kompis Jossan och hånglade med nån kille hon träffat bara några timmar innan, tror inte ens hon visste vad han hette, men det brukade aldrig spela någon roll. Jag kände att mitt huvud blev tyngre och tyngre, kanske berodde det på alkoholen, kanske på cigarettröken som låg som en dimma över hela rummet, kanske berode de på något annat, vad det än berode på, kände jag att måste gå ut på gården och ta lite frisk luft. Med mycket möda tog jag mej upp ur soffan och vinglade iväg till dörren. Jag kunde inte hitta mina skor, så jag gick ut utan några skor, kände inte om det var kallt, blött eller grusigt, så det bekom mej inte alls att vara utan skor. Den kalla nattluften slog emot mej och en liten förillad vind letade sin väg ner under min tunna blus och fick mej att rysa. In genom mina näsborrar drog jag frisk och kall luft, ner till lungorna och renade dem från all rök jag dragit ner under kvällen. Luften som kom upp ur mina lungor var varm, förbrukad, blev till små ångmoln framför mitt ansikte.
Man kanske skulle ta och gå hem nu, medans man fortfarande kan gå, tänkte jag stilla och log, för jag visste att jag strax skulle gå in igen, sätta mej i soffan och tända en ny cig, öppna en ny ölburk och skrika med i musiken tills allt bara blev för mycket och jag somnade, däckade... Så var det alltid, varje fredag, varje lördag och ibland en och en annan onsdag, lilla lördagen. På vardagarna tänkte jag mycket, saker som nu till exempel, att jag ska gå hem nu, bort från festen. Saker som att jag kanske skulle stanna hemma nån helg, vara med småsyskonen och mamma, eller åka och hälsa på pappa i södertälje kanske. Fast så blev det ju aldrig, så har det inte varit på länge nu... Det började väl när jag var sexton tror jag.
Lärde känna Jossan och några andra som verkade shyssta och roliga, de tyckte att jag var en rolig tjej och snart var jag en i gänget, följde med på fester och stannade ute länge om kvällarna, ibland sov jag över. Mamma blev mer och mer orolig, gav mej utgångsförbud, men jag gick ut iallafall. Hon skällde på mej, pratade med mej, försökte allt hon kunde att föra en diskution med mej, men det gick inte... Vad skulle jag säga då? Att hennes äldsta dotter drack och rökte varje helg och ibland mitt i veckan? Att hon funderat på droger och att oskulden var väck för länge sedan och istället ersatts med en otrolig erfarenhet av sex? Nej, det skulle nog inte gå så bra, så jag sa ingenting, blev bara aggresiv och sa åt henne att sluta lägga sej i, sluta fråga, för hon fattade ju ändå inte. Tillslut slutade hon fråga, såg bara så ledsen ut hela tiden jag gick, så besviken... För att döva mitt samvete stack jag iväg till mina kompisar och öppnade en öl så fort jag satt mej i soffan, eller blandade till en ordentlig grogg och väntade in fyllan, som jag visste skulle komma, en säkerhet, nått man inte behövde tvivla på. Självförtroendet steg och man var bara fantastisk, kunde göra vad som helst... med vem som helst.

Jag gick in igen, nån hade satt sej på min plats i soffan så jag stod kvar på golvet och gungade med lite i musiken, letade med ögonen efter Jossan, men hon var borta. Jag högg tag i nån som gick förbi och frågade var Jossan var, och fick till svar att hon stuckit iväg med nån grabb. Jaha, vad skulle man då göra, bästa kompisen sviker en för en grabb hon inte vet namnet på och så står man här själv, med ett lätt illamående i magen och undrar vart man ska somna inatt....
Nån drog ner mej i soffan och undrade om jag ville ha lite whiskey, jag tackade ja och svepet det halvfulla dricksglaset. Värmen spred sej i min kropp och nästan samtidigt som den landade och gjorde sej hemmastad i min mage, var det något annat som ville upp, jag chansade på att det var middagen. Så snabbt som det var möjligt tog jag mej upp från soffan och in på toaletten, stirrade ner i den några korta sekunder och sen såg jag min middag passera i revy. Jag spolade och tittade upp på min spegelbild, det jag såg var en tjej med lite tårar i sina blåa ögon, blonda slingor som slitit sej från en för några timmar sen snygg frisyr, som numera var rufsig och platt, utsmetat läppstift och mascara blandat med kajal rinnande ner för kinderna. Lite papper och lite vatten hjälpte mitt ansikte att se någorlunda bra ut igen, ett par drag med en borste genom håret och en snodd, så satt det på någorlunda plats igen. Jag hörde knackningar på dörren och öppnade den, släppte in personen som ville in och gick själv ut, kikade in i vardagsrummet och lutade mej mot en vägg. Så trött, ville sova nu, bara lägga mej ner, sova... Jag gled ner längs väggen och halvlåg på golvet, men så fort jag blundade kom illamåendet tillbaka och jag tvingade upp ögonen igen. Någon ruskade min axel och jag tittade slött upp. När mina ögon fokuserat sej på ansiktet framför mej såg jag det vackraste jag någonsin sett. Klarblå ögon och en mun som såg så mjuk och fulländad ut, brunt hår som föll ner i hans panna. Jag hade aldrig sett honom förut. Han frågade hur jag mådde och jag försökte svara, men munnen lydde inte riktigt, så jag skakade lite på huvudet. Illamåendet kom på en gång och jag slutade skaka på huvudet och blinkade ett par gånger, sen somnade jag nog, för jag minns inte mer.

Solen stack mej i ögonen och jag frös, anledningen till det var att jag inte hade något täcke, och inga kläder heller! Var var mina kläder? Var var jag? Jag kröp i hop och försökte dölja min nakna bröst med mina händer medan jag tittade runt och insåg att jag inte hade en aning om var jag var. Plötsligt kom en stor vinröd tröja flygandes genom luften och hamnde på mina ben. Jag drog den snabbt över huvudet och kollade över axeln för att se vem som kastat den. Det var den snygga killen från igår, han stod vid ett litet bord och dukade fram frukost, leende mot mej. Innan jag hann säga något svarade han på mina outalade frågor.
- Du är hemma hos mej, jag heter Fredrik, jag hjälpte dej från festen igår om du kanske minns? Nej, inte det? Trodde väl det, du var ganska okontaktbar. Han skrattade lite åt min skamsna min och fortsatte:
- Du har sovit oroligt hela natten, sparkat av dej täcket hela tiden, jag har lagt tillbaka det på dej ett par gånger, men sen somnade jag också, så du har nog sovit utan täcke ett litet tag nu på morgonen, jag tänkte just lägga det över dej nu, men du han vakna. Du får låna tröjan om du vill, din egen är lite... ja, vad ska man säga... smutsig. Han avslutade också den här meningen med ett litet skratt.
- Vill du ha lite frukost? Jag har gjort rostade mackor och lite jucie, det finns flingor också, om du hellre vill ha det?
Han var så otroligt vacker att jag inte visste vart jag skulle titta, han stod i ett par halvslitna, ljusblå jeans och bar överkropp, vältränad och solbränd, även fast det var slut på soldagarna för ett tag sedan. Kanske solade han solarium? Nej, han såg inte ut att vara en sån kille, kanske hade han varit utomlands nyligen? Eller så var han kanske bara perfekt helt enkelt...
Jag drog handen genom håret och gick fram till bordet och satte mej.
- Du är ganska tystlåten tjejen... Man kanske kunde få reda på vad du heter iallafall?
- Anneli... Anneli Berg, harklade jag fram.

När jag kom hem lite senare på förmiddagen var det ingen hemma. Jag knäppte på teven och satte mej och slötittade tills det ringde. Det var Jossan.
- Vart tog du vägen igår? Du bara försvann, du kunde ju sagt nått ju..
- Jag försökte hitta dej, men det gjorde jag inte, sorry... Jag gick hem med nån kille, Roger tror jag att han hette, han var bara på besök här över helgen, så han ser jag väl aldrig mera, synd, han var fin, men va fan, det finns fler fiskar i sjön så att säga. Vad gjorde du då? Sov du över där eller gick du hem?
- Nej... inte riktigt, jag vaknade hos en kille, fast vi gjorde inget, han sov på soffan och jag i hans säng. Ja däckade tydligen igår och han tyckte synd om mej och tog hand om mej, gjorde frukost och allt imorse, och så himmla snygg! Jag har aldrig sett han förut, otroligt fin kille. Fredrik heter han för den delen, du vet inte vem det är?
- Hmm, Fredrik... Vad heter han i efternamn?
- De sa han inte....
- Men du fick väl han telefon nummer iallafall?
- Fan, nej... Och han tog inte mitt heller....
- Anneli! Du inser vad du har gjort va?! Du har sumpat en säkerligen asbra kille! Vart bor han då? Vet du det?
- Hm, nej, jag kommer inte riktigt ihåg nummret på porten, och vägen vet jag inte heller vad den heter, det var en liten bit utanför stan, man måste åka buss eller bil dit, borta i Skogsås tror jag, där nånstanns...
- Fan Anneli, tänk om du aldrig träffar han igen!
- Jo, jag vet.... Men du, han kanske kommer ikväll, på Antons fest, hoppas det, du ska dit va?
- Jo, de klart, va ska jag annars göra, stanna hemma med pärona? Haha, skulle inte tro det!
- Ne, de klart, det funkar ju inte.... Men du, vi hörs ikväll då, på festen.
- Visst, ha det bra, kram, hej!
- Hej då.
När jag lagt på luren kom jag att tänka på att all min sprit tagit slut kvällen före. Fast, man kanske skulle vara nykter ikväll, om Fredrik kommer.. Fast, nykter på en fest? Går det verkligen? Jossan har säkert lite att bjuda på, lite full kan man ju vara, det kan ju inte skada...

Jag tog bussen till Jossan och förfestade lite där, sminkade mej extra fint och satte omsorgsfullt upp håret med små glittrande klämmor, lät lite hår falla fram längs sidorna. Efter tre cider tyckte vi att det var dags att dra sej vidare mot Antons fest. När vi kom fram var det fullt med folk där och festen var i full gång, folk skrattade och drack, rökte och hånglade. Jossan gick fram till Anton och snackade lite med honom, jag stod bredvid och spejade ut över folkmängden för att försöka se om Fredrik var där, men jag såg honom inte någonstanns. Lätt nerstämd satte jag mej i soffan bredvid en annan kompis, Camilla, och fick en tequila av henne. När jag bet i citronen kom Jossan fram till mej och frågade hur Fredrik såg ut. Jag berättade och frågade om hon sett någon som liknade min beskrivning. Hon sa att det hade hon inte och besvikelsen spred sej mer i min kropp. Camilla hällde upp ännu en tequila och jag tog den på nacken. Jag ville bara sitta och deppa för mej själv, men Camilla ville ha med mej ut på krogen, och Jossan tyckte också att det lät som en bra idé, så vi tog en taxi och åkte iväg in till stan.
Vi kom in alla tre även fast Jossan inte fyllt arton riktigt än. Själv hade jag den höjdpunkten för ett år sen, nitton fyllda nu, kändes väl inte så spännande att fylla det, men jag var iallafall säker på att komma in på de flesta ställen. Vi hängde av oss jackorna och gick till baren och beställde in varsin drink. Jag deppade fortfarande och kunde inte riktigt njuta av min fylla nu som förr, det var aldrig roligt att dricka när man var ledsen. Jossan och Camilla hoppade omkring på dansgolvet och ropade på mej att jag skulle komma jag med, men tonerna från E-types 'Hold your horses' kändes inte så lockande just nu, så jag stod kvar, blickade ner i mitt glas och suckade. Så kände jag två händer som höll för min ögon,jag snodde runt så gott det gick på min vingliga ben och stod näsa mot näsa med Fredrik! Han log mot mej och jag log tillbaka. Just nu önskade jag bara att jag inte var så full... Han föreslog att vi skulle gå ut en sväng och jag nickade. Jag tog inte med mej min jacka ut, så min hud knottrades och jag huttrade ofrivilligt.
-Fryser du, undrade han, och la armarna om mej.
- Nej, det är ok... Jo, lite kanske....
Han vände mej om och såg mej rakt in i ögonen. Så började han plocka bort de små glittrande klämmorna jag hade satt i mitt hår, jag protesterade lite tyst, men han lade handen över min mun och log, drog sina fingrar genom mitt hår och kysste min panna.
-Du är så vacker i utsläppt, kan du inte ha det så här ikväll, för min skull?
Jag kunde bara nicka....
- Och du, grynet, allt det där sminket... Du är ju jättefin utan det, det vet jag, och det vet nog du också...
Jag skakade på huvudet....
- Hjärtat, du vet väl att du är otroligt vacker?
Jag tittade upp på honom och han smekte mej över kinden, mjukt... Så kysste han mej, ömt och stilla, den mjukaste kyss jag någonsin fått.
Hans skäggstubb stack lite mot min haka, men det var bara skönt, jag besvarade kyssen och la mina armar om hans nacke. Det kändes som om kyssen aldrig skulle ta slut, men det gjorde den, fast han släppte mej inte, hans händer vilade runt min midja och i hans ögon såg jag något så vackert och rent, det ilade i hela min kropp och jag ville bara stå här med honom, för alltid....

Vi gick in igen, dansade till en tryckare, sen ville jag gå till baren och beställa en öl, av gammal vana, men han sa med ett leende att det kanske var bäst om jag kunde gå själv hem ikväll. Jag nickade, han hade rätt.
När kvällen tog slut följde han mej hem till min dörr, kysste mej igen och tog mitt nummer, lovade att ringa morgonen efter.
För första natten på flera år, sov jag hemma, i min säng, istället för någon soffa, eller madrass hos någon som haft fest. Hans kyss brände på mina läppar när jag sakta somnade in den där lördagsnatten, somnade, istället för att däcka....

Mamma var otroligt förvånad, men så glad, när hon tittade in i mitt rum och upptäckte att jag faktiskt låg där i sängen, och då slog det mej att hon säkert gjorde så varje lördag och söndagsmorgon, och aldrig hittade mej där... Men nu låg jag här och hon log mot mej och frågade om jag ville ha frukost.
Vid bordet satt mina småsyskon, jag gick fram till dem och kramade om dem innan jag satte mej ner och hällde upp flingor och mjölk. Solen sken in genom fönstret och det var inte ett moln på himmlen. Mitt i frukosten ringde det, och hela min kropp reagerade, mitt hjärta bultade när jag hörde mammas röst som sa att det var till mej.
Det kunde ju vara Jossan, det var klart...
- Hallå?
- Hej grynet, det är Fredrik!
- Hej!
Lyckokänslan som spred sej i min kropp går inte att beskriva med ord.
- Jag tänkte att du kanske skulle vilja följa med mej ut en sväng, kanske ta en fika och sen gå på bio, eller nått?
- Ja, gärna, visst, gärna!
- Bra, då säger vi det. Jag kan komma förbi med bilen kring tre-tiden och hämta upp dej, om det låter bra?

Efter duschen torkade jag mitt hår och borstade det, men satte inte upp det, utan lät det torka som det var och hänga fritt, och jag tog bara på lite mascara och lite kajal. Sen provade jag hela garderoben ca trettontusen gånger kändes det som, innan jag hittade ett par byxor och en tröja som jag gillade. Prick klockan tre körde Fredrik upp på vår uppfart och jag tog på mej mina skor och gick ut genom dörren och nerför gången fram till hans bil, fram till honom, till Fredrik....

Jag dricker inte varje helg längre, det händer väl att man festar till då och då, men aldrig som förut. Jag tar det lite lugnare, försöker sköta skolan nu den här sista terminen så jag får hyffsade betyg när jag tar studenten.
Ibland stannar jag hemma en fredag och är med mina småsyskon och min mamma, ibland åker jag och hälsar på min pappa, som bor en bit ifrån oss, och ibland är jag hemma hos Fredrik och myser med honom framför en film på teven, jag är ganska mycket hemma hos honom om man ska vara ärlig. Jag går ut med Jossan och Camilla, men hänger inte bara i baren, det kan räcka med en eller två drinkar, och sen får det vara nog.
Jag kanske har vuxit, blivit äldre över en natt, jag kanske upptäckte det själv, eller så är det så att jag hade turen att träffa Fredrik, som lärde mej att uppskatta kärlek och lycka, på ett annat sätt än att supa sej till den....

Skriven av: Cecilia Stener