Livet är Hemskt

Novell Livet är Hemskt
Nu var det dags, idag skulle jag ta tåget och lämna allt bakom mig, min stad, min lägenhet, min make och mitt jobb. Jag tog endast med mig mina finaste kläder, smycken och min kära dagbok som jag skrivit i alla dessa hemska år. Jag kom precis fram till perrongen när tåget kom in, nu var det dags att åka till min nya lägenhet och stad där jag förhoppningsvis ska få ett bättre liv.
Då dörrarna öppnades framför mig, det var då som jag började fundera på ifall jag verkligen skall lämna staden på grund av allt hemskt som hänt mig eller ifall jag ska stanna kvar för allt bra som hänt. Samtidigt så tänkte jag att jag ändå lämnat allt, jag har sålt min lägenhet, slutat med mitt jobb och lämnat min make. I den nya staden har jag allt, en ny lägenhet, ett nytt jobb och chansen att träffa nya människor. Det var dags att kliva på tåget och åka iväg härifrån.
Plötsligt höll dörrarna på att stängas framför mig, jag sprang så fort jag bara kunde när jag var en halvmeter ifrån så hoppade jag in i tågvagnen. När jag kom in i tågvagnen så tittade folk på mig som att jag inte var riktigt klok. Jag tittade surt tillbaka och satte mig längst bak i tåget.
När jag precis satt mig ner så slog det mig att jag hade glömt resväskan på perrongen med alla mina saker förutom min kära dagbok som jag hade i min byxficka. Hur kunde jag vara så dum att jag glömde resväskan på perrongen, jag höll den liksom i handen men jag måste ha släppt den när tåget höll på att stänga dörrarna. Att man liksom kan vara så idiotisk att man glömmer en stor neongrön resväska, den är liksom inte osynlig direkt. Förhoppningsvis så tar någon från personal den så att jag kan hämta den, mitt namn och telefonnummer stod på den i alla fall. Jag hade i alla fall det viktigaste med mig, min kära dagbok.
Jag blev snabbt uttråkad när jag satt där och tittade på alla som var på tåget, så jag bestämde mig för att läsa min dagbok från början. Det är åtminstone mer spännande än att titta på alla runt omkring.
När jag öppnade dagboken så kom de bra och de hemska minnena tillbaka, i den så finns alla mina minnen både de bra och de hemska, dagboken hjälpte mig att genomlida allt det hemska. Jag började nämligen skriva min dagbok när allt det hemska började hända. Jag bläddrade fram till första sidan av min dagbok och den började så här: Kära dagbok, det känns som att det hemska hände precis igår, det var faktiskt igår det hände. Jag hade precis varit och storhandlat, när jag väl kom tillbaka så gick jag som vanligt in i lägenhetshuset där jag bodde. Jag gick upp för trappan och hälsade som vanligt på min granne. Men när jag kom upp till min lägenhet förstod jag att allt inte stod rätt till, jag skulle nämligen låsa upp dörren men då var dörren redan upplåst. Första tanken var att jag hade glömt att låsa men när jag öppnade så förstod jag att allt inte stod rätt till. Saker låg utspridda överallt på golvet.
Det var kläder, smycken, glassplitter, blomkrukor som låg på golvet osv. Personen eller personerna som varit inne i lägenheten hade endast snott mina dyrbaraste smycken och lite pengar. Efter att jag hade kollat igenom hela lägenheten så ringde jag min make och sa att vi hade haft inbrott, som jag hade förväntat mig så reagerade han inte så mycket på det. Han frågade endast om vad som hade blivit stulet och att vi behövde polisanmäla händelsen.
Det fanns inget mer på första sidorna efter denna lilla text. Dock så kommer jag ihåg att när två månader hade gått så lades utredningen ner för det fanns varken tillräckliga bevis eller någon misstänkt. Det hela slutade med att vi fick fortsätta med vårt liv utan att någon hamnade inför rätta och blev dömd.
Jag bläddrade vidare till nästa sida och där fann jag det som jag kommer ihåg mest från alla dessa hemska händelser. Det var när jag kom på att min make var otrogen med en yngre kvinna. Jag minns det nämligen som att det var igår och det jag skrivit i min dagbok beskriver det perfekt.
Kära dagbok, igår innan jag skulle gå och lägga mig så såg jag hur min makes mobil började lysa. Nyfiken som jag är tittade jag vad han hade fått. Han hade fått ett meddelande från någon som hette Emilia som jag inte kände och jag kan förstå varför när jag läste meddelandet så stod det nämligen ”Hej är ledig imorgon, skulle inte du kunna komma över imorgon så bjuder jag på fika.” Är han verkligen otrogen, det är väl inte bara jag som överreagerar. Jag bestämde mig då, att jag överreagerade för jag kom nämligen på att min make sa att en ny person hade börjat på hans jobb.
Men dagen efter när han hade kommit hem så började mobilen lysa igen och indikerade då på att han hade fått ett nytt meddelande. Det var från Emilia och när jag läste det så förstod jag att han verkligen var otrogen det stod nämligen så här ”Tack för idag längtar tills nästa gång.”
Jag bestämde mig då för att konfrontera min make och han sa som det var. Att han hade varit otrogen med Emilia i över en månad utan min vetskap och att när de träffades för första gången på jobbet så blev de kära i varandra och det ena ledde till det andra. Han berättade också att han hade tänkt lämna mig i slutet av månaden på grund av att Emilia nu var gravid.
Jag skrek då åt honom att ta sina saker och sticka och aldrig mer sätta sin fot i min lägenhet eller någonsin mer försöka kontakta mig. Han lämnade mig väldigt snabbt, jag satte mig ner, tog ett djup andetag och tänkte för mig själv hur snabbt något kan försvinna från ens liv.
Denna händelse gjorde att mitt liv slogs i spillror och det var då tanken att lämna denna stad började gro inom mig. Jag tog en paus från läsandet och tittade på omgivningen runt omkring. Det var ganska lugnt, en gammal gubbe satt mittemot mig och sov.
Jag bestämde mig för att fortsätta läsa i min dagbok och nu hade jag kommit till sista sidan. Det var den sista hemska händelsen som gjorde att jag flyttade från staden. Det är mycket mer hemskt än inbrottet och otroheten tillsammans, min granne hade nämligen blivit mördad i sin lägenhet. Det var den hemskaste händelsen någonsin och dagbokens text gör det bara ännu värre:
Kära dagbok, jag hade precis varit med en vän och ätit lunch. När jag kom tillbaka till mitt lägenhetshus, så stod det en polispatrull och en ambulans utanför. Jag tittade förskräckt på dem, jag hoppades att ingen hade blivit skadad allvarligt. Jag gick sakta fram till polispatrullen och frågade vad som hänt. Det jag fick höra var väldigt hemskt, min granne hade blivit allvarligt knivskadad och hade dött på plats.
De hade hittat en annan persons fingeravtryck på min grannes kropp, de misstänkte då att det inte var någon olycka utan ett mord. Min granne som tydligen hade blivit mördad var min bästa väninna. Jag kommer sakna henne väldigt mycket. Vem liksom mördar en annan person, vad jag vet så hatade ingen henne. Nu blir tanken att flytta härifrån ännu mer aktuell, det är nog dags att lämna min stad, mitt arbete och då flytta härifrån för alltid och då förhoppningsvis få ett nytt bra liv.
Tanken att flytta ifrån staden blev verklighet efter denna händelse, två dagar senare så hade jag hittat ett nytt jobb och en ny bostad i en annan stad. Det var då jag flyttade från staden. Helt plötsligt så sa gubben mittemot mig, ”hur kan du ha levt efter dessa händelser.” Jag svarade att ”Jag har ingen aning hur jag kan ha fortsatt mitt liv efter dessa händelser.”

Författare:

Publicerat

Dela: