Livslust

Livslust
Hon sitter på en rullstol i Karolinsk sjukhuset och tänker ta livet av sig. Det låter att hon inte har förhoppning på livet. Hennes dotter är död och Martin har också lämnat henne. Medan Zara tänker på ta livet av sig ser hon plötsligt en broschyr som hänger på väggen och det står en påskrift ” upplev att bli mamma ” Stockholm barnhem ”. Medan hon stirrar på broschyren tänker på något annat. Zara! det kan jag göra, och upprepar den här meningen några gånger.

Det var den 9 november 2018. När Zara öppnade sina ögon såg hon sig själv i ett sjukhusrum. Med en sårad kropp och mycket ont. Zara visste inte vad som hade hänt, hon ropade på sin man men det fanns ingen Martin. Hon försökte komma ihåg att varför hon var där men kunde inte. Efter några minuter kom en sjuksyster med ett leende och sedan meddelade hon Zaras familj. Medan hon skakade på sig själv kom in alla familjemedlemmar, de var jätteglada att se Zara igen.Varje person pussade henne några gånger. Första saken som Zara sade ”min dotter”. Hon ville se sin dotter men någon svarade inte på henne. Hon var mycket förvånad. Några dagar som gick och Zara blev lite bättre, började en läkare prata med henne, läkaren började berätta Zaras situation.

I oktober krockade 28 åring Zara Svensson, hennes man och deras 2 åring flicka, när de körde hem från en nattfest då hennes man var full och körde bilen snabbt. Och efter några dagar dog deras dotter på Karolinska sjukhuset. Zara var balettdansös och Martin var ingenjör och jobbade på Scania fabrik. deras liv ändrades på en natt, Zara kunde inte ens stå på benen och Martin sade sig upp från sitt arbete efter olyckan.

Hon insåg att hon ännu inte kunde gå eftersom hon var ryggmärgsskadad. När hon hörde det blev hon mycket ledsen. Hon tyckte att livet var meningslöst. Den som dansar balett och är en proffsig dansare kunde det inte ens röra på sig, den som hade haft tusentals önskningar, den som balettdansen som sitt livs prioritering kunde det inte ens röra på sig. Den enda glädjen i hennes liv var hennes dotter som gav henne livslust och Zara hade ännu inte sett henne. Hon bad sin man och familj att hämta deras dotter till sjukhuset för att se henne. När hennes man sade sanningen för henne kunde hon inte tro det, hon tänkte att de här var en hemsk dröm men det var inte så. Hennes dotter var  död och hon hade förlorat sin enda livsglädje.

Hon hade förlorat sin dotter och blivit ryggmärgsskadad och kunde aldrig gå igen. Karolinska sjukhuset var som ett fängelse för henne. Sekunder för sekunder, minuter för minuter, timme för timme och dag för dag passerade för Zara i ett kallt rum med ett mörkt tema som var sämre än tusentals fängelser.
För Varje dag som gick, tog Martin avstånd från henne och kom inte för att besöka henne. Olyckan var Martins skuld och hade kört bilen snabbt när han var full men ändå skulle han lämna henne. Han ville inte stanna i dåliga stunder bredvid henne.

Äntligen, efter en månad, lämnade hon Karolinska sjukhuset och gick hem. När hon kom in i hemmet levde alla fina minnen som hon hade haft, gick in i sitt dotters rum, när hon såg hennes kläder snyftade hon mycket häftigt. Zara luktade på hennes kläder och muttrade medan hon grät. Hon ville vara ensam i sitt dotters rum. Alla gick ut från rummet och hon stannade kvar med ett hjärta fullt av smärta och många frågor.
Zara! Vad jag ska göra efter min dotter, hur jag kan leva utan henne.
_  Är jag tillräckligt stark att glömma den här tragedien?
_ Kan jag kämpa med den här svårigheten?
_ Det finns tusentals människor i hela världen som inte kan gå men de fortsätter i livet, sade Zara
_ Jag kan ännu få barn igen och bli lyckligt, det viktigaste är att jag inte förlorar mig själv.
Zara började hos en sjukgymnastik för att kunna få kraften tillbaka men under den här tiden hade avståndet blivit mellan Martin och Zara sämre och sämre. I de viktiga stunderna som hon kämpade för att bli bättre, tänkte hennes man lämna henne.
Martin kom och satte sig bredvid henne.
_ Jag vill ha barn men det går inte med den här situationen som du har, sade Martin
_ Vad menar du? Jag kan bli bättre, sedan kan vi få barn och bli en lycklig familj som tidigare, sade Zara.
Medan hon pratade om förhoppning bröt Marin hennes prat och skrek.
_ Du kan ännu inte få barn, du aldrig kan uppleva det, sade Martin.
Zara förstod inte riktigt vad han menade!

Martin och Zaras familjemedlemmar hade gömt något för henne och hemligheten var att Zara inte kunde få barn efter olyckan. Han hade ansökt om skilsmässa och den där dagen skulle han ta upp det här ärendet. Han berättade allting och Zara blev chockad och kunde inte säga något. Det var den 13 februari 2019 som de skilde sig och Martin lämnade henne för alltid.

Hon stirrar fortfarande på broschyren och sedan sprids ett leende över hennes läppar. Nu mår Zara bättre än några minuter sedan, när hon tänkte ta livet av sig. Några dagar har gått sedan den dagen som Zara var på sjukhuset hos sjukgymnast. Hon har bestämt sig för att göra något. Hon har bestämt sig för att adoptera två barn från ett barnhem, hon vill kämpa för livet.
Det finns många i hela världen som behöver en mor och hon ska adoptera två av dem. Via en släkting hittar hon en person som kan hjälpa henne. Erik är författare men han har kontakt med många barnhem och Zara vill träffa honom som möjligt. Hon som hade förlorat sig själv en gång i tiden och skulle begå självmord, nu har det kommit leende över hennes läppar.

Äntligen har dagen kommit då Zara ska träffa Erik. De ska träffa varandra på ett konditori i Gamla Stan, hon vill veta alla villkor för hur man kan adoptera ett barn. Erik börjar förklara att det är svårt att adoptera barn och det finns speciella regler men ” jag hjälper dig att du uppnår på den här önskan som du har”.
Det har gått två månader och Erik har hittat ett barnhem som vill träffa Zara och barnhemmet vill förklara villkoret för henne. Efter några sessioner lyckas hon adoptera två barn, en dotter och en son. De är nästan samma ålder som Zaras dotter var. Zara ser bättre ut och är jätteglad efter adoptionen, hon ordnar sitt hem eftersom allt ska vara på topp när barnen kommer.
Det har gått några dagar sedan adoptionen och Zara bjuder Erik på middag. Hon tackar honom att han har hjälpt henne, Erik engagerar sig för att skriva en bok om Zaras historia. Han tar upp det här förslaget och Zara accepterar hans förslag. Vid ett lämpligt tillfälle  berättar hon allting som har hänt och han skriver en bok av hennes liv.
Boken har bra sålt efter några veckor och många TV vill intervjua med henne. Den som hade förlorat sin förhoppning är nu känd person i hela landet och har blivit bra förebild för många. På ett TV-program säger Zara att:
_ Det är vi som bestämmer efter första svårigheten eller problemet att ge upp eller kämpa, jag har valt att kämpa.
Peppe läser sista raden av boken Livslust och stänger boken och säger
_ Vilken modig kvinna Zara är.

Författare:

Publicerat

Dela: