Lova mig

Lova mig


Hon loggade in på msn. Försökte att inte bry sig om tårarna som rann nerför hennes kinder. Än en gång hade hon blivit sviken.
Hon bytte snabbt namnet som varit; Älskar dig till Sviken igen.
Hon hade ett allt för långt förflutet med många svek. Hon orkade inte mer nu, ville inte känna mer smärta.. Hon började skriva, skriva i sin redan fulla dagbok. Bokstäverna var suddiga, pappret blött. Hennes hand skakade, bokstäverna blev ännu mer darriga och suddiga. Hon skrev om allt som betydde något, alla gånger hon blivit sårad. Dörren öppnades, hon torkade snabbt bort tårarna, ville inte visa att hon gråtit. Hon gömde undan dagboken, lade den under kudden. Försökte sig på ett leende. Hon var som en robot , svarade med entonig röst, visade inga ansiktsutryck. Hela tiden hade hon känslan att hon inte räckte till, att hon inte behövdes. Allt på grund av hennes krossade hjärta. Kunde hon inte någon gång få känna verklig kärlek, inte falsk , bara, ren äkta kärlek? Det kändes för henne som om varje gång hon blev kär, var det bara som om de gillade henne för någon hon ville vara, inte var, någon påhittad person.. Hon ville vara som den påhittade personen, den hon inte var.. Hon ville veta var kärleken var, på riktigt, om den inte bara var svek.. Kunde inte hon få vara lycklig någon gång?


Jessica var fjorton år och hade långt brunt hår.
Hon hade blivit sviken många gånger både av vänner och av kärleken. Hon hade haft det jobbigt i sitt liv, hennes föräldrar dog i cancer när hon var tre, hennes far och mor föräldrar var döda, hon hade inga släktingar. Hon hade åkt runt bland olika fosterfamiljer sedan hon var sex år. Ingen ville ha henne, antingen var hon för gnällig eller jobbig.. Men hos sin trettonde fosterfamilj kände hon att hon hörde hemma. Nu bodde hon alltså i Stockholm och gick i Keltnäs skolan.


Så fort Jessica kom hem satte hon på datorn och började surfa runt på Internet. Hon letade efter någon ny sida där hon kunde hitta vänner och kanske, om hon hade tur, lite kärlek..
Hon hittade en sida som hette; playahead.com. Hon skapade ett konto och började kolla runt på de andra medlemmarnas sidor. Hon sökte efter samma stad och ålder som hon och fick upp ett par träffar. Hon klickade på en av dem och kollade in profilen. Hon skrev ett gästboksinlägg till henne, för det var en tjej. Hon skrev hej och undrade vad hon hette. Efter ett par minuter hade hon fått ett svar. Tjejen hette Mia och hon undrade vad Jessica hette. Jessica skrev ett svar och väntade. Hon sökte igen och klickade på en annan som var en kille. Han hade ingen bild men hon skrev ett gästboksinlägg till honom med och väntade på svar. Han var utloggad så efter ett tag orkade hon inte vänta längre så hon loggade också ut. Dagarna gick och hon väntade på svar. En dag så fanns faktiskt svaret där. Hon läste det och fick veta att han hette Simon och gick i
Biksala skolan. Hon skickade svar och frågade om han hade msn. Det hade han så hon lade till honom på sin kontaktlista. Hon började prata med honom mer och mer så till slut kände hon sig så säker på vem han var så att hon gav honom hennes mobilnummer. Han ringde genast och hon förvånades över hur behaglig hans röst var att lyssna på. Det kändes som om hon kunde lyssna på den i timmar. Hon frågade om han kunde skicka några bilder på sig själv om hon gjorde det också. När hon fick bilderna blev hon glad över att han såg ut som den kille hon föreställt sig att han var. Han verkade nöjd med henne också. Tillslut efter ett tag kom de nio små orden.
- Jag älskar dig.. Vill du bli ihop med mig..?.
- Lova mig, lova mig i sånnafall att alltid älska mig och inte överge mig för någon annan, viskade hon.
Första gången de träffades var alldeles magisk, allt var helt enkelt perfekt.


Hon hade alltid ett leende på läpparna nu.. Men var hon egentligen så lycklig som hon såg ut på utsidan? Var det inget som djupt inne oroade henne, något?



Dagarna gick och alltefter som tiden gick blev Jessica mer och mer orolig att han skulle lämna henne. Hon ringde honom, sms:ade, höll koll på honom. Hon lät honom inte vara, inte för en sekund. En dag tröttnade Simon på henne ock konfronterade henne. Undrade varför hon var på honom hela tiden. Hon svarade bara att hon var orolig att han skulle lämna henne. Hans röst blev mjuk och han tog tag om hennes axlar, såg henne i ögonen. Han tog ett djupt andetag och sa
- Jag skulle aldrig kunna lämna dig, jag älskar dig.
- Vad då sa du?
- Jag älskar dig Jessica och kommer alltid att göra det.

Hon hade fått livsglädjen tillbaka, tänk bara vad ett litet gästbokinlägg kan göra..

Skriven av: Hanna