Lugnet före stormen

Jag såg henne, men hon var långt bort.Hade hon sett mig, så hade hon nog hejat.
Nere på stan så hade jag lagt märke till henne flera gånger, men hon hade bara hejat en gång.Tänk att man har en kvinna i sinnet under lång tid, och ingenting händer, men
så rätt var det är, så händer något.Man stöter på varann i en affär och får en prat-
stund.Man talar om vädret först, men så kommer man in på att vi är ju bägge intress-
erade av musik.Hon spelade visst i en symfoniorkester i stan, och jag blev något
imponerad.Vad skulle man tänka om det?Här kommer jag, enkla knegare, och här står
hon, avlönad musiker.Men vad bara en del visste, var att jag hade en hemlig gåva, som jag berättade för henne.Jag hade ju börjat skriva poesi, och börjat delta i
en del tävlingar t.om.En kväll bjöd jag hem denna kvinna, och vi satt och samtalade om konsekvenserna efter den 11 September.Hon hade en mycket intressant aspekt på
den händelsen.Hon tyckte att den byggnad som skulle stå där istället, skulle sym-
bolisera försoning mellan människor, för att motverka de hemska känslorna som hade
följt på denna händelse.Senare började jag läsa lite dikter för henne, och hon
lärde mig en viktig sak.Innan jag sätter igång och skriver, så ska jag tänka
igenom slutklämmen, eller poängen.Hon hade själv med sig en CD-inspelning av
symfoniorkesterns senaste inspelning av Finlandia, av Sibelius.Denna gång blev
jag inte lika imponerad, mycket p.g.a den tomma känslan i utförandet, men jag sa inget.När hon hade gått, så fick jag reda på att hon inte var intresserad av mig,
men ville ha mig som vän, minsann.Detta var ständigt återkommande.Man skulle bara
vara vänner, men inget annat.Men nästa dag fick jag överraskande nog ett e-mail
från henne, som berättade att hon faktiskt var intresserad ändå, men inte hade
vågat vara ärlig sist.Nu blev jag rädd för att förlora henne istället.
Denna helg skulle de hålla konsert i konserthuset, och jag skulle dit.Fredagen gick, och sen var det dags för konserten på lördagskvällen.Under stycket så satt jag och
tänkte på musikskolan som man själv hade gått på.När man senare lärde sig att spela
piano själv, så funkade det bättre.Varför noter, tänkte man.Är det inte bättre att
vara självlärd? Jaja, en orkester behöver ju noter i alla fall.
Sen när vi gick ut på restaurang efter konserten, så hördes plötsligt en våldsam smäll.Den var så stark, att hela restauranglokalen vibrerade.Plötsligt hördes polissirener, och ambulanser och brandkår.Alla gick ut och tittade, och gatan var
full av blödande människor, och en kvinna grät med barnet i famn, som var skadat.
Det var full kalabalik ute på gatan, som var stans största också.Efter en stund fick vi höra att det var ett terrordåd, riktat mot Israeliska ambassaden.Tidigare under
veckan, så hade nåt liknande inträffat i Paris, med fem döda och ett tjugotal
skadade.Man hörde om det på nyheterna under kvällen, och hörde att en fanatisk
muslimsk organisation låg bakom, och att man genast skulle vidta nödvändiga åt-
gärder.Efter självrannsakan av högste SÄPO-chef, så erkändes att man hade tagit
för lätt på vissa hot som riktats mot ambassaden den senaste tiden, och nu såg
man resultatet.Dagen efter så satt vi och samtalade på ett fik om dagens samhälle,
och varför allt detta händer? Vi kom fram till att människor måste börja vakna upp
och tala om försoning mellan nationer, och mellan familjer.Tänk så mycket skils-
mässor som skulle kunna förhindras om man var mer försonlig av sig.Men med denna
händelse så nära i tiden, så kom man återigen att tänka på den 11 Sept., som för
alltid har förändrat vår värld.
Nästa år gifte vi oss, Gabriella och jag, och hade flyttat in i en villa.
Jag skrev, och musicerade på halvtid, och knegade med annat på halvtid.Hon fortsatte
med sitt musicerande i symfoniorkestern.Vi hade besökt den judiska synagogan nån
gång, för att få mer inblick i hur judar firar sin sabbat.
Vi älskar varann, och vi tänker besöka Israel så fort vi kan, Shalom!

Skriven av: Mattias Kroon