Mardrömmen

En kall höstvind blåste på mig när jag gick till Thorén Business School från min busshållplats. Jag darrade som ett litet asplöv. Det jag hade på mig var tunna strumpbyxor, kort kjol, en beige kappa och svarta lårhöga stövlar. Min klädstil var rätt blandad, ibland kunde jag se ut som en bitch och vissa gånger som en mysig liten tjej. Min garderob var blandad med korta svarta kjolar och gråa mjukisbyxor. Jag älskade det för jag tyckte inte om att bli dömd utifrån utseendet för jag ville visa min personlighet. Kläderna kunde representera mig som en mysig och tuff Sara samtidigt. Jag är en medellång, brunhårig 16-årig tjej som är jättesnäll och omtänksam. Min mamma och jag bor i en lägenhet i Gamla Uppsala.

Min pojkvän heter Hugo och bor i Sollentuna (Stockholm). Han är super snäll och omtänksam. Håret är mörkt och hans kropp visar att han gillar att träna. Hans personlighet är helt fantastisk och det är svårt att beskriva. Han hjälper mig med allting så jag älskar att vi just har blivit tillsammans. Båda gick första året på gymnasiet. Hugo går ekonomi-linjen, han trivs verkligen där och hans betyg är mycket bättre jämfört med mina.

När jag kom fram till den steniga skolan och gick i den mörka korridoren till min första lektion för dagen var det flera killar som kollade på mig när jag precis hade gått förbi. De var både gamla och unga, det såg man på deras ansikten. Vissa hade skägg medan andra var helt nakna i ansiktet. Jag tyckte det var obehagligt men jag sa inget till någon för jag tyckte det var löjligt. Min dag fortsatte som vanligt men under eftermiddagen hände det något hemskt. Detta var min mardröm.
Två killar från årskurs tre kom fram till mig när jag precis hade slutat och var påväg hem. Jag kände igen de från skolkatalogen och andra klasskompisar som varit kära i dem. Killarna var väldigt snygga enligt mina kompisar. Deras kläder var ljusa och ”coola”, det representerade deras status i skolan. Alla tyckte om dem och ville bli tillsammans med dem.

De gick fram till mig och frågade om jag ville ha trekant (sex med båda samtidigt). Jag blev rädd och svarade nej eftersom jag redan hade Hugo. En till anledning varför jag inte ville, var för att jag inte vill ha sex med vilka som helst, framförallt inte med två okända killar. Efter en liten stund när jag gått ut från skolan, kom de igen, nu bakom mig. Jag började skaka och jag tänkte på vad som skulle hända. De påpeka det svaret jag gett precis.

-Vi vet att du vill, sa en av killarna med flörtig röst.
-Nej, jag vill inte, jag är ärlig! svarade jag med hård och darrig röst.
-JOO! VAR ÄRLIG MOT DIG SJÄLV! Det ser man på dina kläder. Varför skulle inte en hora som dig vilja ha trekant?
-SLUTA! Gå härifrån!

De började dra i mig. Jag stod emot och slog de för att de skulle släppa. Men de lossa inte greppet om mig, det gjorde de aldrig. Därefter släpade de mig till en handikapps toalett. Jag tänkte inte på något under tiden. Det enda jag gjorde var att gråta och skrika. Efter ett litet tag satte en av killarna en halsduk över min mun som de hade hittat på golvet påväg till toaletten. Detta gjorde de utan min vilja och de ville bara få tyst på mig. Halsduken var röd och smutsig, man såg alla fotavtryck på den.

När jag låg på det kalla, hårda kakelgolvet kunde jag inte säga något eller röra mig. Det var extremt läskigt, det vill jag aldrig vara med om igen. Det kändes verkligen som en mardröm eftersom det var helt fruktansvärt men det hände verkligen. De tog av sig sina och mina byxor. Kroppen frös av kyla och jag stelnade till. Efter typ fem minuter av tortyr enligt mig var de färdiga. Killarna som gjorde detta gick ut från toaletten och jag låg själv kvar på golvet och rörde mig inte alls. Jag var som en staty och kände ingen kroppsdel över huvudtaget. Det kändes som att jag var instängd i min egen kropp och att jag var trasig, smutsig överallt.

Jag låste dörren när killarna hade gått ut för jag orkade inte med någon just då, jag ville bara ligga i min ensamhet och gråta. Efter ungefär en halvtimme kunde jag röra mig igen, jag reste mig och gick upp till spegeln ovanför mig. Mina ögon var röda och svullna eftersom jag hade gråtit så mycket. Som tur var hade jag smink med mig i väskan som kunde göra att mina röda fläckar kunde ”suddas” bort. Det var ingen som behövde se att jag var ledsen eller något liknande. Min plan efter den händelsen var att inte säga något, jag skämdes över det där. Jag tyckte att det där var mitt fel. Att jag hade på mig för lite och för utmanande kläder.

Nu var det tisdag, min mamma märkte inget när jag kom hem från skolan igår. Frågan hon ställde var:
-Varför kom du hem så sent?
-Jag var med en klasskompis efter skolan.
-Okej, då vet jag!

Senare stängde jag dörren till mitt rum och satt där i min röda säng och grät hela kvällen tills jag snacka med Hugo i ungefär 20 minuter. Han och jag hade smsat mycket innan. Hugo hade sett att jag mådde dåligt så han ville snacka.

-Hej älskling! Sa Hugo med en lugn röst.
-Hej! Svarade jag.
-Vad har hänt?
-Inget, det är lugnt med mig, hur mår du då, älskling?
-Jag mår bra, Sara, ljug inte för mig! Jag känner dig och det är något som har hänt, berätta!
-Nej, men jag vill inte berätta, det är inte så viktigt! Det är bara löjligt!
-Har du sagt det till någon? Älskling, jag tycker inget du säger är löjligt.
-Nej, det har jag inte, jag tycker det är töntigt och fånigt.
-Säg nu! Jag vill bara hjälpa dig!
-Aja, jag säger. Idag i skolan så hade jag lite för ”tunna” kläder, det var flera killar som stirra ut mig. Jag tyckte det var obehagligt men jag fortsatte bara gå. Senare när jag hade slutat kom två killar från tredje-ring och frågade om jag ville vara med på trekant. Jag svarade direkt att jag inte ville och att de skulle dra därifrån. De gjorde det men efter en liten stund kom de tillbaka. Då började de säga emot mig och det var starten på allting. Killarna började dra mig till en toalett och jag kunde inte säga emot. Jag fick en smutsig halsduk i munnen för att hålla tyst. Sedan började de våldta mig, sa jag med gråten i halsen och darrig röst.
-Nej, men älskling! Vad jobbigt, varför berättade du inte det för mig tidigare? Jag finns alltid här för dig, jag kan komma till dig nu om du vill!
-Hugo, den är klockan elva på kvällen, det är jättesent! Men du får om du vill, jag vet absolut inte hur jag ska klara av livet? Jag vill inte gå till skolan imorgon.
-Älskling, jag kommer till dig ikväll om typ en timme, vi sjukanmäler oss imorgon! Jag vill bara få dig att må bra, gör inget dumt, vänta tills jag kommer!

Senare avslutade vi vårt samtal, så här kort hade vi aldrig snackat förut. Hugo skrev till mig att han sprang till pendeln och tog den snabbaste han kom på. Jag gick ner till min mamma och sa att Hugo skulle komma för att det hade hänt en sak. Hon frågade inget och fortsatte bara med det hon gjorde. Jag gick till min säng och grät ända tills Hugo kom. När det knackade på dörren sprang jag direkt dit. Dörren öppnades på bara fem sekunder och mitt hjärta började bulta och mina andetag gick bara fortare och fortare, kroppen började skaka. Hugo tog ett steg fram och kramade om mig direkt. Äntligen kände jag trygghet, hopp och värme. Jag fick en panikattack, han bar mig till min säng och lade mig ner. Min kropp började skaka ännu mer.

-Älskling ta det lugnt, jag är här nu! Jag finns hos dig och du behöver inte vara orolig.
-Hugo! Jag har ont överallt och jag kan inte kontrollera min egen kropp. Jag är jätterädd! Sa jag med rädslan i rösten.
-Sara, lyssna på mig! Lugn och så tar vi tre djupa andetag! Sa han mycket långsamt.

När han sa detta till mig kunde jag äntligen lugna ner mig lite. Jag var helt skräckslagen. Det jag sa till mig själv hela tiden var att ”Låt Hugo få en chans att lugna dig”, det upprepade jag tyst för mig själv om och om igen. Efteråt låg jag på Hugos bröst i ungefär tjugo minuter och han höll om mig. Senare svimmade jag av stressen och oron, klockan var cirka ett på natten. Han var jätteorolig över mig men efter en minut vaknade jag, så det var lugnt.

-Sara, Sara! Vad hände?
-Va, vad menar du?
-Du svimma tror jag, hur är det?
-Jag mår bättre men jag är fortfarande extremt ledsen!
-Älskling, behöver du åka till sjukhuset? Du är röd och blåflammig. Din kropp gör som den själv vill, du kan inte kontrollera den!
-Nej, älskling det är lugnt, mumlade jag.
-Cattis! Skrek Hugo till min mamma som just hade somnat.
Snabbt kom hon springandes till mitt rum. Hon öppnade min dörr och frågade vad som hände.
-Hugo, varför skriker du? Vad har hänt? Frågade min mamma hysteriskt och oroligt.
-Det är Sara, hon är röd och blå på hela kroppen! Hon skakar och svimmar nästan hela tiden, sa Hugo med en ledsen ton i rösten.
-Mammas älskling, vad har hänt? Sara, Sara, vakna! Började mamma skrika.
-VA! Varför skriker du och varför är du här? Svarade jag efter att jag precis hade svimmat.
-Hugo! Jag ringer till en ambulans nu, det här går inte. Hon mår jättedåligt, tack för att du sa till! Sa min mamma snällt och oroligt.
-Ja, gör det, jag stannar hos henne medan du ringer! Sa Hugo.

Min mamma ringde samtidigt som Hugo höll om mig men det gjorde egentligen ingen skillnad. Jag svimmade nästan var femte eller var tionde minut ändå. Resten av tiden låg jag och sov på hans bröst och kände värmen mot min kropp. Han och mamma var extremt oroliga men som tur var kom ambulansen till mig efter bara tjugo minuter. Hugo åkte tillsammans med mig in till sjukhuset men sedan kom mamma precis bakom med sin bil. Under tiden märkte jag ingenting, jag sov eller så hade jag svimmat.

När jag kom fram till sjukhuset vaknade jag till och såg fyra läkare ståendes runt mig. En stark lampa lös in i mina ögon också, jag förstod inte varför jag var på ett sjukhus. Direkt började de ge mig vätska genom dropp, jag var uttorkad och i chocktillstånd. De sa det till Hugo och min mamma som stod precis utanför rummet. Min pojkvän sa inget om övergreppet och de andra visste det inte. Han tänkte säkert att jag skulle få berätta själv.

Därefter på morgonen mådde jag lite bättre. Min mamma och Hugo sov kvar på sjukhuset tillsammans med mig. Jag fick direkt runt åtta tiden på morgonen gå till en psykolog. Där bestämde jag mig för att säga allt på grund av den fruktansvärda natten. Hugo hade mörka påsar under de svullna röda ögonen. Han mådde verkligen skit och det såg jag på honom därför ville jag göra så att han mådde bättre igen.

Min mamma fick reda på allt efter psykologen och jag gjorde en anmälan på killarna eftersom jag kunde peka ut vilka det var. Det var jobbigt men både min pojkvän och psykologen övertalade mig. Tankarna och känslorna fick verkligen komma ut efter samtalet men såklart var inte allt klart där.
Efter jag pratade med polisen om övergreppet och förövarna så blev killarna tillkallade till förhör. Men efter några veckor fick jag ett vitt kuvert, på det stod det ”från polismyndigheten i Uppsala län”. Det stod att fallet inte hade gått upp till åtal för det fanns inte ”tillräckligt” med bevis efter övergreppet. Jag hade mest skador i underlivet men ingen annanstans, så det var inte något man kunde fällas för nämligen. Min kille och mamma blev förbannade när de såg det men jag orkade inte bry mig, jag hade annat att tänka på.





Författare:

Publicerat

Dela: