Mardrömssemestern

Mardrömssemestern

En gång drömde jag om en mardrömssemester.

Det var natten innan vi skulle åka på semester till Gotland. Vi hade hyrt en liten stuga på landet, som låg bredvid en bondgård. Det skulle bli så roligt men tänk om något skulle gå snett...

Vi gick och lade oss halv åtta för vi skulle upp redan klockan halv fem. Jag somnade snabbt, men jag började genast att drömma.

Mamma och pappa hade i sista sekunden ändrat sig och valt Transsylvanien i stället. Jag tyckte att det var en aning riskfyllt, men mamma sa att huvudsaken var att det var händelserikt.

Resan var förfärlig. I flygplanet fanns det bara platser för tio personer, fast det var hundra personer som åkte, så nästan alla fick stå upp. Det blev spindelvävsgröt till frukost, middag och kvällsmat.

Vi fick bo på ett transsylvanskt slott. Det såg väldigt ruskigt ut. För att komma in i det var man tvungen att gå på en bro över en vallgrav. Sedan fick man öppna portarna med en stor och klumpig nyckel.

När vi hade öppnat portarna hoppade det fram ett stort spöke. Det var vitt och skrämmande och tittade på oss med sina stora runda ögon. Det stod helt stilla. Det tog en stund, innan vi förstod att spöket bara var en staty. Där inne var det fullt med statyer av spöken, skelett och vampyrer. De flesta stod på de mest skrämmande ställena. På nedre våningen fanns det böcker. De flesta var skräckhistorier och böcker med konstiga recept i.

Där uppe skulle vi sova. Det fanns en orgel där också, men när mamma började spela på den lät det falskt och hemskt, så hon slutade genast.

De andra somnade direkt, men jag kunde inte somna. När klockan slog tolv hörde jag någon som tjöt. Jag gick upp för att se vad det var. Då såg jag att det fanns en dörr i väggen som inte hade funnits där förut. jag öppnade dörren och gick in. Det var nästan kolsvart i rummet, men det var något som lyste en bit därifrån. Jag gick mot ljuset, men ljuset rörde på sig. Jag hörde steg bakom mig. Jag kände mig illa till mods.

Jag började springa , men då började ljuset som var bakom mig också att springa, och det var snabbare än jag.

Efter en stund försvann ljuset och jag stannade, eftersom jag trodde att den som var bakom mig också skulle stanna.

Men förföljaren fortsatte och det dröjde inte länge förrän jag kände hur två iskalla händer tog tag i mig och ruskade om mig. Så slutade drömmen och pappa sa:

- Dags att gå upp! Vi ska ju åka till Gotland idag. Det vill du väl inte missa?

Nej, det ville jag verkligen inte. Jag räknade till sextionio (för det brukar jag alltid göra) och tittade på klockan. Den var fem över halv fem. Då var allt under kontroll. Vilken tur att den hemska semestern i Transsylvanien bara var en dröm.

Oskar

Skriven av: Oskar Andersson