Medan Jag Sov

MEDAN JAG SOV

Jag vaknade upp med rufsigt hår. När jag kom upp ur sängen och kastade täcket åt sidan hörde jag Mr Cool spelas i cd-spelaren, den var på upprepning. Jag tog ett glas vatten i köket. Jag såg inte att klockan var fyra på natten.
Lägenheten var en trea, rummet bredvid köket var mitt. Vardagsrummet var ganska stort, med tanke på att vi aldrig hade gäster som ville sova över.
Hursomhelst. Jag drack ur glaset, tog flera stora klunkar. Jag vände på huvudet och såg att dörren till mina föräldrars sovrum stod öppen. Jag gick sakta fram till dörren, genom hallen från köket.
Klockan tickade, hon var snart kvart över fyra.
Nu stod dörren helt öppen. Ljuset från köket sken in till rummet genom hallens skuggor. Jag stod där i dörröppningen och kollade in mina föräldrars sovrum. Jag kunde se min skugga över rummet, med breda axlar och stort huvud.
Jag hade högra handen på dörrhandtaget medan jag höll i vattenglaset med den vänstra. Det var fortfarande för mörkt i rummet för att se vad som hände, så jag tände lampan.
Plötsligt fick jag en kudde i ansiktet. Jag ramlade ner med baken före, högra handen fortfarande på dörrhandtaget, men tappade glaset på golvet. Det rann vatten över golvet. Jag såg min pappas huvud komma fram under täcket.
– Vad fan gör du här mitt i natten, unge? Gå och lägg dig! Skrek pappa.
– Men… du lever ju? Sa jag med et leende.

Jag heter Jesper Ohlsson och bor i Göteborg. Jag går i gymnasiet, första året. Det går sådär för mig faktiskt. Efter varje skoldag kommer jag hem och är trött. Jag äter alltid efter skolan och sedan går jag och lägger mig.
Klockan fem kommer min pappa hem, och när klockan slår sju kommer min mamma hem. Det är då första bråket börjar. Jag vet inte varför de bråkar, kanske för att de hatar jobbet eller bara för att ingen har kastat soporna.
När jag får huvudvärk av allt gräl, ringer jag Markus och gå ut med honom och tar det lugnt.
Jag dricker inte och röker inte. Jag snusar inte ens. Men ibland brukar jag vara med kompisar som gör det, båda två dricker. Men däremot dricker inte min bästis Markus. När jag har varit ute med honom brukar jag smyga in till mitt rum och sedan lägga mig direkt utan att borsta tänderna. Varje morgon borstar jag tänderna.

Men en dag fick jag nog. Jag försökte mörda min pappa med en kniv. Men han hade klarat sig.
Jag hamnade på psyket. Jag vet inte varför.
Efter två år skärpte jag mig, jag kom hem igen till mina föräldrar. Jag började om i skolan och försökt hänga med. Nu var jag lugnare än vanligt. Jag brydde mig inte om någonting. Om mina föräldrar ville skrika åt mig så satt jag bara där, för att lyssna. När de var färdiga så hade jag inte uppfattat ett ord. De sa att jag var lite efterbliven. Men efterbliven, det var jag inte, jag var bara lugn. Allt som jag vill förstå behåller jag och allt som jag tycker är negativt eller ruttet, det kastar jag åt sidan. Till exempel när min extra lärare pratar om Algebra med mig.

Jag fyllde 18 år igår. Det var det bästa på länge.

När jag vaknade upp i min säng, tänkte jag till ”Vad är det jag har blivit?”. Svaret är ”Jag har blivit en människa, från pojke på psyket och sedan man”. Jag är glad över mig själv, brukar jag tänka på morgonen när jag borstar tänderna. Jag ser in i spegeln som hänger inne i badrummet, ovanför kranen, och säger för mig själv ”Du är en man”. Nu är min pappa likadan, han går in i badrummet och skriker ”Jag är en man, jag är en man!”. Sedan kommer han ut och fortsätter att bråka med mamma.
Jag brukar aldrig ha mardrömmar. Aldrig, men efter plugget igår kom jag hem och åt, sedan gick jag och lade mig. Jag var väldigt förbannad just då, jag ville sova för att glömma bort allt, det var just det jag gjorde, jag somnade och drömde. En hemsk mardröm.

När min pappa kom hem berättade jag en rolig historia. När jag var färdig skrattade vi. Jag tog om axeln och klappade pappa. När klockan var halv sju gick vi till köket och spelade schack. Jag var nära att vinna över honom precis innan han ropade ”Schackmatt!”. Jag var lugn, jag log medan min pappa hånflinade. Jag slutade att luta mig bakåt med stolen, lade händerna på bordet och efter några sekunder tog han tag i min högra hand och skrattade så att saliven flög ut ur hans mun. Jag började bli rädd.
Jag lade vänstra handen under bordet och drog sakta fram kökskniven. Jag började få ont i högra handen. Men pappa bara satt där framför mig och skrattade. Jag började bli riktigt förbannad. Han hade chansen att skada min hand, men den chansen ville jag inte ge honom.
Jag tänkte inte, utan bara slog honom i strupen med vår kökskniv. Kniven gick genom hans hud och skärade köttet. Blodet rann ner på schackbrädan och över mina armar när jag drog bort kniven från hans hals. Svarta tornet ramlade ner på stora blodfläckar. Jag reste mig upp ur stolen och slog till min pappa i högra ögat med kniven. Jag hade kvar kniven i pappas öga medan det rann blod ur ögongloben. Det fortsatte att rinna blod, efter några svaga andetag tog jag bort kniven. Pappa ramlade ner på bordet och vräkte ner schackbrädan på golvet. Den svarta kungen hade fallit. Pappa hade tagit tag på bordet med sina blodiga händer för att återfå balansen. Pappas handavtryck var överallt. Pappa försökte slå mig med hans vänstra hand men ramlade ner på golvet. Det flög stora blodfläckar på golvet, hela köksmattan var blodig. Pappa tog om halsen och ögat för att försöka stoppa blodet, men blodet sprutade ut mellan hans fingrar. Plötsligt hörde jag mamma skrika från hallen:
– Nu är det sista gången jag säger detta. Släng soppåsen direkt varje gång du kommer hem från jobbet!

Jag drömde i drömmen att jag kom ut ur mitt rum, och när jag öppnade dörren såg jag mamma hålla upp pappas huvud som låg på golvet på en schackbräda. Deras kläder var blodiga och schackpjäserna var utspridda överallt på golvet. Pappa hade ett hål i ögat och halsen.
– Vad är det som har hänt? Frågade jag.
– Han är död… Han är ta mig fan död! Skrek mamma och grät.
Jag sprang fram till mamma och kramade om henne, efter tre minuter ringde jag polisen. De kom och hämtade honom på en bår. Men vilket tur att det bara var en dröm tänkte jag i drömmen.

Det var fem poliser som undersökte vårt hem. En polis undersökte mordvapnet medan tre andra poliser letade efter bevismaterial. En av poliserna var koncentrerad på mig och ville prata om mordet.
– Så, när såg du din pappa senast Jesper? Frågade polisen mig.
– Hmm… Det måste nog ha vart på morgonen innan jag gick till skolan, svarar jag och tittade polisen i ögonen.
– Ok, vad bra, när såg du din mamma senast… Var det före eller efter mordet?
– Det var efter mordet, det var hon som väckte mig. Sedan såg jag henne bredvid min pappa, jag började titta på mina händer medan polisen tittade i sina papper.
– Så… Du hade inte sett din mamma någon annanstans före mordet?
– Bara hemma innan jag gick till skolan, sade jag och återfick polisens ögonkontakt
– När tror du mordet hände? Frågade polisen lite mer personligt.
– Medan jag sov, svarade jag.

Morgondagen såg fin ut. Fåglarna sjöng och gräset var torrt. Jag var inte i skolan för att jag hade ont i magen. Jag bara segade i sängen, utan att göra någonting. Jag var rädd för att vakna ur min dröm, för att pappa var död och för att mamma var hemma. Mamma hade tagit ledigt från jobbet för att fixa lite arbete i hemmet.
Dörren till mitt rum stod halvt stängd och jag tittade ut till köket då och då, för att se om mamma var OK. Jag ville inte ens tänka på skolan eller någonting annat just nu. Jag ville bara ta det lugnt och bli frisk. Jag hatar att ha ont i magen.

Det går bra i skolan och jag har liten frånvaro och bra betyg. Jag har blivit ännu bättre kompis med Markus. Jag har fått smeknamn av några söta tjejer i skolan också. Min mamma har börjat jobba mycket igen, hon drar in mycket pengar för tillfället, med tanke på att det är bara vi två. Vi skulle kanske resa till Spanien denna sommar. Jag har alltid längtat efter att resa till Spanien.
Igår sov jag över hos Markus och han hade sagt att jag hade pratat i sömnen, men sade aldrig vad det var. Jag tror han blev rädd för mig. Jag har inte varit med honom sen igår, kanske har han bara åkt till landet eller något. Markus har alltid varit på landet över helgen, ett stort fint hus i bergen.
Jag drömde fortfarande samma dröm, men jag sov också i samma dröm, vilket betyder att jag drömmer i en dröm. Om jag är vaken, det vet jag inte, men jag har fått mycket läxor från skolan den senaste tiden. Har gjort hälften bara hittills, och resten ska vara gjort färdigt tills imorgon. Om läraren börjar tjata om nåt så kan jag bara försöka att vakna ur drömmen och fortsätta som vanligt. Jag har skickat ett mail till Markus att jag kanske kommer över i morgon och kanske göra läxorna, för att förbereda honom, om han nu var rädd för mig.

Poliserna har inte hittat några spår som leder till min mamma eller mig ännu. Jag har sovit bra och jag tror att jag är botad. En psykiater som jag har gått hos har botat mig. Mamma är glad för mig och jag med, säkert pappa också. Men Markus har fortfarande inte svarat på mitt mail. Jag vill inte gå över till honom bara för det. Jag har kanske sagt att jag ska mörda honom, men det tror jag knappast på. Men jag hoppas att allt kommer att ordna sig, Markus skriver nog snart eller så kommer han och hälsar på.

Markus har inte kommit och hälsat på denna dag heller men han har skrivit ett mail, som jag ännu inte vågat läsa. Mailet dök upp efter två klick på skärmen:

” Hej Jesper!
Du kanske vet varför jag inte har kommit och hälsat på dig eller skrivit detta mail tidigare, men om du inte vet så ska jag berätta det för dig.
Jag har varit sjuk nu i ett tag, feber du vet?
Jag har varit lite otrevlig mot dig denna vecka och det är bara därför att du sa att du hatade mig i sömnen, vet inte om det var sant eller inte, men… Jag hoppas på att du fortfarande är min bästa vän. Jag vill i alla fall vara din bästa vän. Jag kan komma över till dig i morgon, då är jag nog inte sjuk längre.

Du ska veta att jag litar på dig och vill vara din kompis.”

Jag stängde datorn och gick därifrån. Gjorde läxorna själv denna gång.

Jag har varit med Markus nu. Filmen som vi kollade på var rolig, Jim Carreys bästa hittills. Vi drack en massa Coca-cola. Vi var ensamma den dagen. Senare på kvällen tittade vi på actionrullar, Arnold Schwarzenegger var rågrym. Vi blev tröttare och tröttare. Jag somnade på golvet med Markus vid min sida. Jag somnade i drömmen.
Mamma kom hem på morgonen och såg oss ligga helt utslagna på golvet i vardagsrummet. Hon vill inte väcka oss. Fast jag var redan vaken och iakttog vad hon gjorde.
Hon snegla lätt på klockan och gick runt i köket. Efter ett kort ögonblick kom hon ut till vardagsrummet och kollade på TV utan ljud. Hon tittade lite glatt på oss när vi sov på golvet. Djupa falska snarkningar kom från mig. Markus låg på magen och det var nog därför han inte snarkade fast han sov. Mamma började lite lätt darra med ögonen men sov inte. Sedan stängde hon av TV: n och kom lite närmare oss. Hon klappar mig på huvudet och försöker väcka mig, jag bara sover djupare och djupare, efter ett tag vänder hon ansiktet mot Markus och gör detsamma, men vi två bara sover och sover. Eller jag bara låtsades som om jag sov.

Poliserna har hittat nya ledtrådar av schackpjäserna och var tvungna att göra en husrannsakan hos oss igen. Markus har gått hem till sina föräldrar, men jag och min mamma är tvungna att stanna kvar och lyssna på polisernas tjat.

Samma visa hos poliserna igen, samma frågor, samma miner och ansträngd leenden, mamma är chockad och vet inte vad hon ska svara på frågorna. Vilket var nog för polisernas bevis på att det är hon. Men jag tror fortfarande inte att det är min mamma.
– Hej grabben, sade polismannen denna gång med ett litet leende. Jag stirrade på golvet genom mina fingrar och hade armbågarna på knäna.
– Hej, svarade jag och tog efter andan.
– Brukade du använda kökskniven ofta? Frågade polisen och stirrade på sina tomma papper.
– Tjaa... Jag använder den bara när jag ska skära bröd. Men det har jag inte gjort på länge, svarade jag och tittade upp.
– När spelade du schack senast, frågade polisen och ritade några gubbar på sina papper.
– Ehm... Ja, du. Det var ett tag sedan, ljög jag och drog efter andan.
– Hmm... När tror du din pappa dog? Frågade polisen och ritade en hatt på en av gubbarna på hans papper. Hans papper var helt enkelt tomma.
– Medan jag sov, svarade jag igen och undrade vad fan höll han på med och ville bara vakna.

Nu kanske alla tänker att min morsa är någon slags seriemördare eller att jag är schizofren. De har fel! Jag tror att det är någon i vår närhet som vill oss illa, för det kan inte ha varit jag eller mamma som dödat pappa.
Poliserna har inte hittat några spår på stället där pappa dog. Enda teorin är att pappa har begått självmord. Pappa hade tagit kökskniven och huggit halsen av sig själv. Ingen fattade något.
Men vem kan det vara? Jag har ingen mormor, morfar, farfar eller farmor som lever.
Snart har jag nog inte ens mamma kvar, bara mig själv. Poliserna hotar att de skulle föra bort min mamma till fängelset, men jag har sagt att de har fel om henne, hon skulle aldrig skada någon. Snart var jag inte säker på någonting. Levde jag överhuvudtaget, eller sover jag, snart väcker mamma mig och allt är som vanligt. Önskade jag i alla fall. Men jag bara sov på.

Jag har inte varit mig själv på länge i drömmen. Jag har inte kunnat prata med mamma på grund av att poliserna vill tala med henne hela tiden. Jag har däremot varit i skolan och lärt mig nya saker. Jag gillar inte att ha rätt varje gång så därför har jag slutat att tänka på vad som kommer att hända. Till exempel fem år sedan när jag var vid havet med Markus så sade jag snabbt att vågorna kommer att döda minst två personer idag, och vågorna tog faktiskt tre liv den dagen.

Idag har jag börjat tänka på att om jag skulle begå självmord så skulle ingen sakna mig, alla var redan döda. Kanske mamma fick lite fred då också, alltså att poliserna slutade trakassera henne och skrev i sina papper att pojken begått självmord och att fallet var löst. Eller att jag bara vaknade ur drömmen, om jag nu drömde fortfarande.
Tanke på självmord var bra, därför att pappa har begått självmord enligt polisen och på det viset skulle det sluta med att jag skyller allt på mig själv, det var jag som dödade honom i sömnen. Poliserna kanske tror att jag har en övernaturlig förmåga att se mord i sömnen, men det tror inte jag själv på. Jag ser det jag gör i verkligheten men hjärnan bara tror att jag drömmer.
Då slog det mig, jag gick till toaletten och tog sömntabletter. Sedan gick jag och lade mig i sängen och tänkte på min mamma. Mamma var på jobbet. Jag lade på cd-spelaren som spelade Snooks Mr Cool. Efter ett tag började tabletterna göra effekt. Jag somnade i en djup sömn.

Jag vaknade upp på grund av att cd-spelaren var på. Jag nöp mig själv och kände mig levande igen. Jag var torr i munnen och behövde ett glas vatten…

Författare:

Publicerat

Dela: